RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Strategi för den marina miljön

Detta direktiv skapar en ram och gemensamma mål för att skydda och bevara den marina miljön före 2020. För att dessa gemensamma mål ska kunna uppnås måste medlemsländerna utvärdera behoven i de havsområden som står under deras ansvar. De måste sedan utarbeta och genomföra konsekventa förvaltningsplaner i varje region, och se till att dessa följs.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi).

SAMMANFATTNING

Detta direktiv fastställer de gemensamma principer som medlemsländerna ska hålla sig till när de utarbetar sina egna strategier för att uppnå en god ekologisk nivå i de marina vatten som de ansvarar över. Dessa egna strategier utarbetas i samarbete med övriga medlemsländer och tredjeländer i dessa områden.

Dessa strategier syftar till att garantera skydd och återställande av de europeiska marina ekosystemen, samt att se till att de ekonomiska verksamheter som är knutna till havsmiljön blir hållbara ur miljösynpunkt före 2021.

I Europa finns fyra stora havsområden (som eventuellt kan indelas i mindre områden): Östersjön, Nordostatlanten, Medelhavet och Svarta havet. De berörda medlemsländerna måste samordna sina insatser med varandra och med eventuella berörda tredjeländer inom varje område och eventuellt inom de delområden som de tillhör. Här kan de dra nytta av den erfarenhet och den effektivitet som redan befintliga regionala organisationer r besitter.

Marina strategier på regional nivå

Medlemsländerna måste i första hand utvärdera det ekologiska läget i sina vatten och den mänskliga aktivitetens inverkan. I utvärderingen ingår följande:

  • En analys av vattnens grundläggande egenskaper (fysiska och kemiska särdrag, typer av livsmiljöer, djur- och växtpopulationer osv.).
  • En analys av huvudsakliga effekter och påfrestningar, bland annat till följd av den mänskliga aktivitet som påverkar egenskaperna hos dessa vatten (förorening med giftiga ämnen, eutrofiering *, kvävning eller igenslamning av livsmiljöer på grund av byggprojekt, införande av icke inhemska arter, fysiska skador orsakade av fartygsankare etc.).
  • En ekonomisk och social analys av utnyttjandet av dessa vatten och de kostnader som följer av en försämrad havsmiljö.

Denna första utvärdering ger bättre kunskaper om Europas vatten tack vare de instrument som redan utnyttjas inom andra politikområden, som t.ex. GMES och INSPIRE (EN).

Länderna måste sedan fastställa vad som är att betrakta som "god ekologisk status" för de vatten de ansvarar för genom att till exempel ta hänsyn till den biologiska mångfalden, närvaron av främmande arter, fiskebeståndets väl och ve, näringsväven, eutrofieringen, ändringar av förhållandena i vattensystemen och föroreningshalterna, avfallsmängden eller buller. Detta ska ske på grundval av kriterier som kommer att fastställas av kommissionen och på resultaten av de utvärderingar av vattnen som de gjort.

Det är också på grundval av dessa utvärderingar som länderna sedan ska fastställa mål och indikatorer för uppnående av en god ekologisk status. Målen måste vara mätbara, konsekventa inom ett och samma havsområde eller delområde och det måste ha satts en frist för när de ska ha uppnåtts.

Länderna måste utarbeta ett program med konkreta åtgärder för att uppnå målen. Åtgärderna ska ha utarbetats med de ekonomiska och sociala konsekvenser som det måste tas hänsyn till. Medlemsländerna måste ange orsakerna till att vissa av åtgärderna inte kan genomföras (ett annat lands verksamhet eller passivitet, force majeure, osv.). Det måste göras en konsekvensbedömning och en analys av förhållandet kostnader/effektivitet innan de åtgärder som antagits av medlemsländerna kan genomföras.

Medlemsländerna måste också utarbeta samordnade övervakningsprogram, så att det kan göras regelbundna utvärderingar av de vatten som de ansvarar för och av genomförandet av de mål som de satt upp.

Delarna i strategierna kommer att granskas var sjätte år och var tredje år ska det utarbetas lägesrapporter.

En gemensam samarbetsram

Kommissionen ska garantera den inbördes samstämmigheten mellan medlemsländernas insatser: Medlemsländerna ska informera kommissionen om varje etapp i utarbetandet av delarna i strategierna och om de färdiga åtgärdsprogrammen. Denna information utvärderas av kommissionen som kan ge vägledning åt staterna och därmed se till att den strategi som anges för åtgärderna följs och att åtgärderna är konsekventa.

Medlemsländer i samma havsområde måste samordna sina insatser. Enligt strategin rekommenderas att de samarbetsmekanismer som införts genom existerande internationella konventioner används. De internationella organisationer som inrättats med stöd av konventionerna kommer att bistå med vetenskaplig och teknisk kompetens. Detta gör att även de tredjeländer som är medlemmar kan ingå i samarbetet.

Strategins gemenskapsperspektiv garanterar också samstämmighet mellan olika näringar och övriga europeiska politikområden som den gemensamma fiskepolitiken eller den framtida europeiska sjöfartspolitiken, i vilken detta ramdirektiv utgör "miljöpelaren”.

Bakgrund

Havsmiljön utgör ett värdefullt kapital. Haven och oceanerna står för 99 % av livsrummet på vår planet, täcker 71 % av jordens yta och innehåller 90 % av biosfären. De innehåller därför en mycket större biologisk mångfald än ekosystemen på land och i sötvatten. Den marina miljön är en förutsättning för livet på jorden (bland annat som främsta syrekälla) och spelar en avgörande roll för klimatet. Den är också en betydande faktor för det ekonomiska välståndet, den sociala välfärden och livskvaliteten.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Ekologisk status: den allmänna statusen för miljön i marina vatten, med hänsyn till strukturen, funktionen och processerna i ekosystemen som utgör den marina miljön, fysiografiska, geografiska, biologiska och geologiska faktorer samt naturliga klimatfaktorer, såväl som fysiska och kemiska villkor samt ljudvillkor som är följden av i synnerhet inre eller yttre mänsklig verksamhet i det berörda området.
  • God ekologisk status: den ekologiska statusen i marina vatten, i den bemärkelsen att den ekologiska mångfalden bevaras såväl som dynamismen i oceanerna och haven, som ska vara rena, i sunda och produktiva tillstånd inom ramen för deras inre villkor. Användningen av den marina miljön ska vara hållbar så att dess potential skyddas i samband med nuvarande och framtida användningar och verksamheter, bl.a:
    a) strukturen, funktionerna och processerna i ekosystemen som utgör den marina miljön, kombinerade med fysiografiska, geografiska och geologiska faktorer samt klimatfaktorer sammankopplade med dem, vilket gör att ekosystemen kan fungera fullt ut och bevara sin förmåga att anpassa sig till miljömässiga förändringar som människorna orsakat. De marina arterna och livsmiljöerna skyddas, minskad biologisk mångfald till följd av människors ingrepp undviks och de olika biologiska beståndsdelarnas funktion balanseras.
    b) ekosystemens hydromorfologiska, fysiska och kemiska egenskaper, innefattat de egenskaper som är en följd av mänsklig verksamhet i det berörda området, understöder ekosystemen på det sätt som har beskrivits ovan. Antropogena utsläpp, i form av ämnen, energi och även buller i den marina miljön får ingen verkan till följd av föroreningar.
    Den goda ekologiska statusen definieras på marin regions- eller underregionsnivå, såsom åsyftas i artikel 4, baserat på kvalitativa beskrivningar som föreskrivs i bilaga I. En adaptiv förvaltning antas med en metod baserad på ekosystembegreppet, i syfte att uppnå en god ekologisk status.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförande i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2008/56/EG

15 juli 2008

15 juli 2010

EUT L 164 av den 25 juni 2008

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 24 oktober 2005 "Temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön" [KOM(2005) 504 – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 2 oktober 2005, "Mot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön"[KOM(2005) 539 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Rådets beslut 98/249/EG av den 7 oktober 1997 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 104 av den 3 april 1998].

Rådets beslut 94/157/EG av den 21 februari 1994 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (den reviderade Helsingforskonventionen av år 1992) [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 73 av den 16 mars 1994].

Rådets beslut 77/585/EEG av den 25 juli 1977 om slutande av konventionen om skydd för Medelhavet mot förorening och protokollet om förebyggande av föroreningen av Medelhavet vid dumpning från fartyg och flygplan [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 240 av den 19 september 1977].

Senast ändrat den 31.07.2008
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början