RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar

Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar är en ramkonvention som grundas på försiktighetsprincipen. Den ska garantera att dessa hälso- och miljöfarliga ämnen elimineras under säkra förhållanden och att produktionen och användningen av dem minskar. Konventionen omfattar i dag tolv prioriterade långlivade organiska föroreningar, men på sikt är det meningen att även andra ämnen ska ingå.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2006/507/EG av den 14 oktober 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar.

SAMMANFATTNING

Syftet med Stockholmskonventionen är att begränsa den förorening som beror på långlivade organiska föroreningar. Konventionen definierar de berörda ämnena och anger regler för produktion, import och export.

Definition

Långlivade organiska föroreningar är kemiska ämnen som har vissa toxiska egenskaper och som i motsats till andra föroreningar inte bryts ned. De långlivade organiska föreningarna är särskilt skadliga för människors hälsa och för miljön. De ackumuleras i levande organismer och sprids via luft, vatten och flyttande djurarter och samlas i ekosystem på land och i vatten. Förorening som orsakas av långlivade organiska föreningar är gränsöverskridande, vilket gör att internationella åtgärder krävs.

Tillämpningsområde

Stockholmskonventionen omfattar tolv prioriterade långlivade organiska föroreningar som produceras avsiktligt eller oavsiktligt. Oavsiktliga utsläpp av dessa ämnen kommer från olika källor såsom hushållens förbränning eller från avfallsförbränningsanläggningar.

De tolv prioriterade föroreningarna är aldrin, klordan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex, toxafen, PCB, hexaklorbensen, dioxiner och furaner.

Som ett första steg syftar konventionen till att förbjuda all produktion och användning av nio långlivade organiska föroreningar och begränsa framställning och användning av ett tionde ämne. Beträffande de sista två föroreningarna handlar det om att begränsa oavsiktlig produktion och utsläpp i miljön. Konventionens bestämmelser gäller inte för kemikalier som är avsedda för laboratorieforskning.

Organ

Tre organ inrättas för att genomföra konventionen på internationell nivå:

  • partskonferensen: detta är det främsta organet och består av konventionens samtliga parter och eventuellt av observatörer. Partskonferensen fastställer procedurregler för genomförandet och fattar de viktigaste besluten som t.ex. att tillfoga ett nytt ämne till konventionen och bevilja undantag;
  • granskningskommittén för långlivade organiska föroreningar: kommittén ska bestå av sakkunniga och ha till uppgift att granska förslag om att ta upp nya ämnen i konventionen;
  • sekretariatet: detta organ har främst administrativa uppgifter.

Import/export av långlivade organiska föroreningar

Enligt konventionen är import och export av långlivade organiska föroreningar förbjuden. De kemikalier som är klassade som långlivade organiska föroreningar får dock importeras under vissa omständigheter:

  • för att omhändertas på ett miljövänligt sätt (bortskaffande av avfall etc.);
  • om det gäller ämnen för vilka undantag avseende produktion eller användning gäller.

Export är tillåten i följande fall:

  • för att omhändertas på ett miljövänligt sätt (bortskaffande av avfall etc.);
  • till en part som har rätt att använda kemikalien enligt konventionens undantagsbestämmelser;
  • till ett land som inte har undertecknat konventionen.

I det sistnämnda fallet ska importlandet varje år lämna ett intyg till den exporterande parten. Detta intyg ska bland annat precisera hur kemikalien ska användas och innehålla en förklaring om att importlandet med avseende på kemikalien i fråga har åtagit sig att skydda människors hälsa och miljön och vidta åtgärder för bortskaffande av avfall inklusive åtgärder som säkerställer en slutlig förstörelse av den långlivade organiska föroreningen.

Oavsiktlig produktion av långlivade organiska föroreningar

Syftet är att minska och om möjligt eliminera oavsiktlig produktion och utsläpp av långlivade organiska föroreningar. Parterna i konventionen ska därför upprätta en nationell, regional eller lokal handlingsplan. Detta är en del av den övergripande handlingsplanen för konventionens genomförande. Handlingsplanen ska innehålla en utvärdering av utsläppen, en uppskattning av lagstiftningens och policyns effektivitet beträffande kontrollen av sådana utsläpp samt en strategi för att nå konventionens mål.

Det är viktigt att främja utveckling och användning av modifierade material, produkter och processer och av ersättningsmaterial och alternativa produkter och processer för att förebygga oavsiktlig produktion av långlivade organiska föroreningar. Konventionen innehåller allmänna bestämmelser om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att förhindra eller minska utsläpp. I konventionen anges också åtgärder för att minska eller eliminera utsläpp som innehåller långlivade organiska föroreningar som härstammar från lager och avfall.

Undantag

Enligt konventionen medges vissa undantag beträffande eliminering/begränsning av produktion eller användning av dessa ämnen och därmed också beträffande bestämmelserna om import och export. Undantagen varierar beroende på vilken av de långlivade organiska föroreningarna det gäller och anges i tillämpliga fall i bilagorna till konventionen.

Undantagen skrivs in i ett register som finns tillgängligt för allmänheten och som gäller under en femårsperiod. Undantagen förnyas av partskonferensen på grundval av en rapport som den berörda parten inlämnar till partskonferensen. I denna rapport ska parten intyga att undantaget fortfarande behövs. När det inte längre finns någon part registrerad för en särskild typ av undantag godtas inte längre någon ny registrering av detta undantag.

Parternas genomförande av konventionen

Parterna ska utarbeta en handlingsplan för att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen och överlämna den till konferensen. För att underlätta informationsutbyte ska varje part utse en nationell myndighet. Eftersom de långlivade organiska föroreningarna är ett gränsöverskridande problem uppmuntras parterna att samarbeta på flera nivåer, även på regional eller lokal nivå, för att lättare kunna utarbeta och tillämpa sina genomförandeprogram och hålla dem aktuella.

Det är också viktigt att sörja för kontroll av utvecklingen beträffande långlivade organiska föroreningar med hänsyn till miljön och folkhälsan och att stimulera forskning och utveckling.

Införande av nya ämnen

På begäran av en part prövar granskningskommittén ett förslag om införande av en kemikalie i förteckningen över de långlivade organiska föroreningar som redan omfattas av konventionen. Begäran ska innehålla vissa angivna uppgifter för att prövas. Bland dessa uppgifter ska exempelvis persistens, bioackumulering, spridningspotential och skadliga effekter på människors hälsa och miljön finnas med. När det har beslutats att förslaget uppfyller urvalskriterierna, ska kommittén pröva förslaget på nytt, och beakta all ytterligare relevant information som har inkommit. Kommittén ska också upprätta ett utkast till en riskprofil, och om så behövs en riskhanteringsbedömning. På grundval av dessa bedömningar ska kommittén rekommendera partskonferensen om kemikalien i fråga ska föras in i bilagorna A, B och/eller C. Det slutliga beslutet fattas av partskonferensen.

Ekonomiska resurser och tekniskt bistånd

Varje part ska bidra till de ekonomiska resurserna för genomförandet av konventionen, bland annat via åtgärder/verksamheter som genomförs på nationell/regional nivå inom ramen för handlingsplanerna. Utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi kan lämna sitt bidrag via en mekanism som upprättas genom konventionen för att försöka lösa detta problem genom att tillhandahålla ytterligare ekonomiska resurser. Utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi kan lämna sitt bidrag via en mekanism som upprättas genom konventionen för att försöka lösa detta problem genom att tillhandahålla ytterligare ekonomiska resurser. Bistånd till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi kan också ta formen av tekniskt bistånd som tillhandahålls av de utvecklade länderna.

Bestämmelser om information

Det är viktigt att informera och göra allmänheten, politiska beslutsfattare och den kemiska industrin medvetna om risker och bestämmelser beträffande långlivade organiska föroreningar. Åtgärder som exempelvis lämplig utbildning av berörda personer planeras. Det är också viktigt att sörja för en effektiv kommunikation mellan parterna, främst via konventionens sekretariat.

Tvistlösning

En tvist mellan parter om tolkning eller tillämpning av konventionen ska lösas genom skiljedomsförfaranden eller hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen. Den klagande får välja förfarande. När den klagande är en regional organisation eller en organisation för ekonomisk integration får tvisten endast lösas genom skiljedomsförfarande.

Bristande efterlevnad

Konventionen innehåller en mekanism som rör överträdelser av bestämmelserna och de åtgärder som ska vidtas i sådana fall.

Uppsägning

Tre år efter det att denna konvention har trätt i kraft kan en part säga upp sitt medlemskap i konventionen genom en skriftlig uppsägning. Denna uppsägning börjar gälla minst ett år från det att den skriftliga begäran om uppsägning har mottagits av depositarien.

Bakgrund

Konventionen antogs av 150 länder vid en konferens i Stockholm den 22-23 maj 2001 - bl.a. av EU:s medlemsländer - och av rådet, på EU:s vägnar.

Den trädde i kraft den 17 maj 2004.

Stockholmskonventionen är en följd av flera initiativ som tagits på internationell nivå. I juni 1998 undertecknade Europeiska gemenskapen Århusprotokollet om långlivade organiska föroreningar under överinseende av FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN-ECE) inom ramen för Genèvekonventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Protokollet omfattar för närvarande 16 långlivade organiska föroreningar och 12 av dessa återfinns i den här konventionen.

Konventionen ingår också i ett större sammanhang med flera internationella fördrag och konventioner om miljön som har slutits de senaste åren, exempelvis Riodeklarationen om miljö och utveckling.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning

Rådets beslut 2006/507/EG

14.10.2004

-

EUT L 209, 31.07.2006

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG [EGT L 158, 30.4.2004].
Syftet med denna förordning från 2004 är att komplettera den redan omfattande EU-lagstiftningen om ämnena i dessa förteckningar och vittnar om en ambition att anta mer långtgående åtgärder än vad som krävs enligt internationella förpliktelser, framför allt inom området kemikalier och avfallshantering.
Förordningen berör särskilt produktion, utsläppande på marknaden, användning, utsläpp och eliminering av ämnen som omfattas av förbud eller begränsningar enligt Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, och FN/ECE-protokollet om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Den syftar till att fastställa krav på EU-nivå för ett effektivt genomförande av dessa båda internationella avtal.

Rådets beslut 2004/259/EG av den 19 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar [Europeiska unionens officiella tidning L 81 av den 19 mars 2004].
Genom detta beslut godkänns 1998 års protokoll till konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, som avser långlivade organiska föroreningar.
Protokollet förhandlades fram av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa och undertecknades av EU och samtliga medlemsländer i juni 1998. Det omfattar samma tolv långlivade organiska föroreningar som Stockholmskonventionen och ytterligare fyra ämnen (pentabromdifenyleter, klordekon, hexabrombifenyl och hexaklorcyklohexan). Dessa långlivade organiska föroreningar har mycket skadliga effekter på hälsa och miljö eftersom de är svårnedbrytbara, bioackumuleras och sprids över stora avstånd.
Protokollets slutgiltiga målsättning är att helt eliminera eventuella utsläpp och spill av långlivade organiska föroreningar. I protokollet införs ett kategoriskt förbud mot framställning och användning av vissa produkter (aldrin, klordan, klordekon, dieldrin, endrin, hexabrombifenyl, mirex och toxafen). Andra produkter ska elimineras i ett senare skede (DDT, heptaklor, hexaklorbensen och polyklorerade bifenyler (PCB)).

Senast ändrat den 07.07.2011

Se även

  • Stockholmskonventionen (EN)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början