RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Avfallsförbränning

Europeiska unionen har antagit bestämmelser för att i görligaste mån förhindra eller minska förorening av luft, mark, vatten från förbränning och samförbränning av avfall och de därmed sammanhängande riskerna för människors hälsa. Dessa bestämmelser kräver bland annat att förbrännings- och samförbränningsanläggningar innehar ett förhandstillstånd och gränsvärden för vissa förorenande utsläpp till luft och vatten.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Förbränning av farligt och icke-farligt avfall kan leda till utsläpp av luft-, vatten- och markförorenande ämnen och ha skadliga effekter på människors hälsa. För att minska riskerna ställer Europeiska unionen krav på driften och strikta tekniska krav på anläggningar för förbränning * och samförbränning * av avfall.

Anläggningar

Detta direkt tillämpas inte bara för anläggningar avsedda för förbränning av fast eller flytande avfall, utan även anläggningar för samförbränning.

Undantagna från direktivets tillämpning är experimentella anläggningar som syftar till att förbättra förbränningsprocessen och hanterar mindre än 50 ton avfall per år, så väl som anläggningar som endast hanterar:

  • Vegetabiliskt avfall från jord- eller skogsbruk.
  • Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns.
  • Visst vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfibermassa och vid pappersproduktion från massa om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns.
  • Visst träavfall.
  • Korkavfall.
  • Radioaktivt avfall.
  • Djurkroppar.
  • Avfall som uppkommit vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar.

Tillstånd

Alla förbrännings- eller samförbränningsanläggningar måste ha ett tillstånd för sin verksamhet. Tillståndet utfärdas av en behörig myndighet i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. I tillståndet anges de kategorier och kvantiteter avfall som får behandlas, förbrännings- eller samförbränningsanläggningens kapacitet samt de provtagnings- och mätmetoder som ska användas för mätning av förorening av luft och vatten.

Mottagande och sändande av avfall

När avfall skickas iväg eller tas emot, ska den som driver anläggningen för förbränning eller vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga eller begränsa negativa effekter på miljön samt risker för människor.

Innan farligt avfall kan tas emot vid en förbrännings- eller samförbränningsanläggning ska de driftansvariga ha tillgång till administrativ information om genereringsprocessen, den fysiska och kemiska sammansättningen för avfallet och även avfallets farliga egenskaper.

Driftvillkor

För att säkerställa att förbränningen av avfallet är slutförd ska enligt direktivet de gaser som uppstår vid förbränningen i alla förbrännings- och samförbränningsanläggningar hållas på en minimitemperatur på 850°C under minst två sekunder. Vid förbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, ska temperaturen höjas till 1100°C under minst två sekunder.

Den värme som uppstår vid förbränningsprocessen bör i görligaste mån återanvändas.

Gränsvärden för utsläpp till luften

Gränsvärdena för utsläpp till luft från förbränningsanläggningar anges i bilaga V till direktivet. Dessa gränsvärden gäller tungmetaller, dioxiner och furaner, kolmonoxid (CO), stoft, totalt organiskt kol (COT), väteklorid (HCl), vätefluorid (HF), svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NO och NO2).

Gränsvärdena för utsläpp till luft från samförbränningsanläggningar anges i bilaga II. Där återfinns också särskilda bestämmelser om cementugnar, andra industrisektorer och förbränningsanläggningar.

Avloppsvatten från rening av rökgaser

Förbrännings- och samförbränningsanläggningar måste ha tillstånd för att hantera avloppsvatten från rökgasrening krävs tillstånd. Detta tillstånd ska säkerställa att de utsläppsgränsvärden som anges i bilaga IV till direktivet respekteras.

Restprodukter

De restprodukter som uppstår under förbränning eller samförbränning ska minimeras och i görligaste mån återanvändas. Transporter av torra restprodukter ska ske på sådant sätt att man förhindrar spridning i miljön. Man ska också analysera och bestämma restprodukternas fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential.

Kontroll och övervakning

Enligt direktivet ska mätapparatur obligatoriskt installeras så att man kan kontrollera de fastställda anläggningsparametrarna och utsläppsgränsvärdena. Periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten ska genomföras i enlighet med föreskrifterna i artikel 11 och bilaga III i direktivet.

Tillgång till information och allmänhetens deltagande

Ansökningar om tillstånd för nya anläggningar ska göras tillgängliga för allmänheten som ska kunna lämna synpunkter innan den berörda myndigheten fattar beslut.

De driftsansvariga vid anläggningar med en nominell kapacitet av minst två ton per timme ska till den behöriga myndigheten lämna en årlig rapport om driften och övervakningen av anläggningen som även allmänheten ska kunna ta del av. En förteckning över anläggningar med en kapacitet på mindre än två ton per timme ska upprättas av den behöriga myndigheten och göras tillgänglig för allmänheten.

Tillämpningsrapporter

Kommissionen ska före den 31 december 2008 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet, de framsteg som har gjorts när det gäller kontroll av utsläpp och erfarenheter av avfallshantering. Denna rapport är inkluderad i meddelandet KOM(2007) 843 slutlig.

Andra rapporter om genomförandet av direktivet ska också upprättas.

Påföljder

Medlemsstaterna avgör vilka påföljder som ska gälla vid överträdelser av bestämmelserna i direktivet.

Bakgrund

Detta direktiv syftar till att i befintlig lagstiftning integrera tekniska framsteg inom området kontroll av utsläpp från förbränning och säkerställa efterlevnaden av gemenskapens internationella åtaganden inom området utsläppsbegränsningar, i synnerhet avseende fastställande av gränsvärden för utsläpp av dioxiner, kvicksilver och stoft från förbränning av avfall. Direktivet grundar sig på en integrerad strategi: uppdaterade gränsvärden för utsläpp till luften läggs till gränsvärden för utsläpp till vattnet.

Centrala begrepp i direktivet
  • Förbränningsanläggning: varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall med eller utan återvinning av alstrad värme. Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen sedan förbränns.
  • Samförbränningsanläggning: varje stationär eller mobil anläggning vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter och
    1. som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle,
    2. där avfall värmebehandlas för att det skall kunna bortskaffas.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2000/76/EG

28.12.2000

28.12.2002

EUT L 332, 28.12.2000

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1137/2008

11.12.2008

-

EUT L 311, 21.11.2008

Efterföljande ändringar och rättelser av direktiv 2000/76/EG har förts in i grundtexten. Denna konsoliderade version är enbart som dokumentation.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) [EUT L 121, 6.5.2006].

Kommissionens beslut 2006/329/EG av den 20 februari 2006 om fastställande av ett frågeformulär som skall användas för rapportering om genomförandet av direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall [EUT L 121, 6.5.2006].

Senast ändrat den 27.10.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början