RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Miljöansvar

Europeiska unionen fastställer en gemensam ram för miljöansvar i syfte att förebygga och avhjälpa miljöskador på djur, växter, naturliga livsmiljöer och vattentillgångar liksom markskador. Ordningen med ersättningsansvar gäller dels för vissa uttryckligen angivna yrkesverksamheter, dels för andra yrkesverksamheter när verksamhetsutövaren har begått ett fel eller en försummelse. Det är för övrigt upp till de offentliga myndigheterna att se till att de ansvariga verksamhetsutövarna själva vidtar eller finansierar de förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder som krävs.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.

SAMMANFATTNING

Genom direktivet fastställs en ram för miljöansvar enligt principen om att förorenaren ska betala, för att förebygga och avhjälpa miljöskador.

Miljöskador

Med miljöskador avses i direktivet

Tillämpningsområde för ansvarsprincipen

Ansvarsprincipen gäller vid miljöskador och överhängande hot om miljöskador då de uppkommer till följd av yrkesverksamhet där det är möjligt att fastställa orsakssambandet mellan skadan och verksamheten i fråga.

Direktivet skiljer mellan två olika situationer för vilka olika ordningar med ersättningsansvar gäller - å ena sidan i samband med sådan yrkesverksamhet som anges i direktivet, å andra sidan i samband med övrig yrkesverksamhet.

Den första ordningen med ersättningsansvar omfattar farlig yrkesverksamhet och sådan yrkesverksamhet som kan vara farlig och som avses i bilaga III till direktivet. Det handlar framför allt om sådan jordbruksverksamhet eller industriell verksamhet för vilken tillstånd krävs enligt direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, verksamhet som medför utsläpp av tungmetaller i vatten eller luft, anläggningar där farliga kemiska ämnen framställs, verksamhet för hantering av avfall (i synnerhet deponier och förbränningsanläggningar), samt verksamhet som omfattar genetiskt modifierade organismer och genetiskt modifierade mikroorganismer. Enligt denna första ordning kan verksamhetsutövaren hållas ansvarig även om denne inte begått något fel.

Den andra ordningen med ersättningsansvar omfattar all annan yrkesverksamhet än den som avses i bilaga III till direktivet, dock endast då miljöskador eller överhängande hot om miljöskador drabbar sådana arter och naturliga livsmiljöer som är skyddade enligt gemenskapslagstiftningen. I sådana fall ställs verksamhetsutövaren endast till svars om denne har begått något fel eller har varit vårdslös.

Direktivet innehåller ett antal undantag från miljöansvaret. Ordningen med ersättningsansvar omfattar således inte miljöskador eller överhängande hot om miljöskador till följd av väpnade konflikter, naturkatastrofer, verksamheter som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, verksamheter för det nationella försvaret eller för internationell säkerhet samt verksamheter som omfattas av vissa internationella konventioner som finns förtecknade i bilaga IV.

Förebyggande och avhjälpande av uppkomna skador

Om ett överhängande hot om miljöskada uppstår kan den behöriga myndighet som har utsetts av varje medlemsstat:

  • ålägga verksamhetsutövaren (den potentiella förorenaren) att vidta nödvändiga förebyggande åtgärder;
  • vidta nödvändiga åtgärder och få ersättning för kostnaderna senare.

Om en skada uppstår kan den behöriga myndigheten:

  • ålägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att avhjälpa den;
  • vidta åtgärderna och få ersättning för kostnaderna senare. Vilka åtgärder som krävs ska bestämmas med hjälp av reglerna och principerna i bilaga II till direktivet. Om det rör sig om flera olika skador kan den behöriga myndigheten besluta om i vilken ordning de ska avhjälpas.

Miljöskadorna avhjälps på olika sätt beroende på typ av skada.

  • för markskador krävs i direktivet att marken ska saneras tills det inte längre föreligger någon betydande risk för människors hälsa;
  • för skador som påverkar vatten eller skyddade arter eller skyddade naturliga livsmiljöer, är avsikten med direktivet att miljön skall återställas till det tillstånd den hade innan skadan. För detta ändamål ska skadade naturresurser eller försämrade funktioner restaureras eller bytas ut mot identiska naturliga delar, antingen där händelsen ägde rum eller, om nödvändigt, på en alternativ plats.

Ytterligare detaljer om viken metod som ska användas för att avhjälpa miljöskadorna ges i bilaga II till direktivet.

Kostnader som hör till förebyggande och reparation

Ifall den behöriga myndigheten själv hade verkställt förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder, skulle denna myndighet få täckning för utgifterna hos den verksamhetsutövare som var ansvarig för skadan eller det överhängande hotet mot miljön. Samma princip gäller för miljöutvärderingar som utförs för att bestämma skadans utsträckning och vilka åtgärder som ska vidtas för att avhjälpa den. Den behöriga myndigheten ska påbörja förfaranden för kostnadstäckning inom fem år från det datum då de förebyggande åtgärderna eller hjälpåtgärderna avslutades eller från det datum då den ansvarige verksamhetsutövaren eller en tredje part, identifierats. Det senaste av dessa datum ska väljas.

Om flera verksamhetsutövare är gemensamt ansvariga för en skada, ska de stå för de kostnader som hör till reparationen antingen solidariskt eller proportionellt.

Direktivet kräver inte att verksamhetsutövarna att skaffa ekonomisk säkerhet, som en försäkring, för att täcka en eventuell insolvens. Medlemsstaterna bör dock uppmuntra verksamhetsutövarna att använda sådana mekanismer.

Krav på åtgärder

Fysiska eller juridiska personer som skulle kunna bli negativt påverkade av en miljöskada liksom organisationer vars mål är att skydda miljön kan, under vissa omständigheter, begära att behöriga myndigheter agerar vid en skada. De personer eller organisationer som lagt fram en begäran om åtgärder kan väcka talan i domstol eller lämplig organisation i syfte att värdera lagenligheten hos besluten, åtgärderna eller bristen på åtgärder från den behöriga myndigheten.

Samarbete mellan medlemsstaterna

Då en skada eller överhängande skada kan ha konsekvenser som påverkar mer än en medlemsstat, ska dessa samarbeta om de förebyggande åtgärderna eller hjälpåtgärderna.

Rapporter

Senast den 30 april 2013, ska medlemsstaterna avlägga rapport om tillämpningen till kommissionen. Denna ska, senast den 30 april 2014, lägga fram en rapport baserad på de nationella rapporterna till parlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2004/35/EG

30.4.2004

30.4.2007

EUT L 143, 30.4.2004

Ändringar och fortlöpande korrigeringar till rådets direktiv 2004/35/EG har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast ett informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen av den 12 oktober i enlighet med artikel 14, paragraf 2 i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador [KOM (2010) 581 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Senast ändrat den 02.11.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början