Ämnen som bryter ned ozonskiktet
Europeiska unionen (EU) strävar efter att gradvis avveckla ozonnedbrytande ämnen för att skydda människors hälsa och miljön. För att uppfylla detta mål införlivas bestämmelserna i Montrealprotokollet i denna förordning. Enligt förordningen förbjuds produktionen och utsläppandet på marknaden av farliga ämnen som klorfluorkarboner. Förordningen fastställer även regler för användning av dessa ämnen och deras export- och importvillkor.
RÄTTSAKT
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet.
SAMMANFATTNING
Denna förordning ersätter förordning (EG) nr 2037/2000. Förordningen anpassar gemenskapssystemet till de tekniska utvecklingarna och ändringarna i Montrealprotokollet från 1987 med avseende på ämnen som bryter ned ozonskiktet. Europeiska unionen (EU) kan därmed verka i en global skala för att skydda ozonskiktet och säkerställa dess återhämtning.
Tillämpningsområde
Förordningen omfattar:
- Kontrollerade ämnen som klorfluorkarboner (CFC), haloner, koltetraklorid, metylbromid, klorfluorkolväten (HCFC) osv. (se bilaga I).
- Nya ämnen (se bilaga II).
- Produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av dessa ämnen.
Förbud
Produktion, utsläppande på marknaden och användning av kontrollerade ämnen eller produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av kontrollerade ämnen, utom för vissa användningar som råmaterial * eller agens i tillverkningsprocessen *, eller för laboratorie- och analysändamål.
Utsläppande på marknaden och användning av brandskyddssystem och brandsläckare som innehåller kontrollerade ämnen, i synnerhet haloner, är förbjudet.
Avvikelser
De kontrollerade ämnena kan produceras, släppas ut på marknaden och användas som råmaterial eller agens i tillverkningsprocessen. Dessa ämnen kan även användas för laboratorie- och analysändamål. Den årliga tillåtna mängden begränsas genom ett kvotsystem. Producenter och importörer måste ha en licens som beviljas för en begränsad tid av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.
Klorfluorkolväten (HCFC) ska elimineras gradvis. Klorfluorkolväten får inte produceras efter den 31 december 2019.
Användningen av metylbromid tillåts inte sedan den 18 mars 2010, förutom i nödsituationer, för att förhindra spridningen av parasiter och sjukdomar. Denna avvikelse har en giltighetstid på högst 120 dagar och gäller för en kvantitet om högst 20 ton.
Haloner får endast släppas ut på marknaden och användas för användningsområden av avgörande betydelse (se bilaga VI).
Varje producent eller importör som har rätt att på marknaden släppa ut eller använda kontrollerade ämnen får överlåta sin rätt till en annan producent eller importör av det ämnet inom gemenskapen. Varje sådan överlåtelse ska i förväg anmälas till kommissionen.
En producent kan även få tillstånd att överskrida de beräknade produktionsnivåerna, förutsatt att dessa nivåer inte överstiger den nationella maximala produktionsnivån.
Handel
Import och export av kontrollerade ämnen samt produkter och utrustning som innehåller dessa ämnen är förbjuden.
Avvikelser förekommer dock för viss användning av kontrollerade ämnen eller för deras destruktion enligt lämpliga metoder.
Licens ska krävas för import och export. Kommissionen ska utfärda sådana licenser via ett elektroniskt licenssystem.
Begränsning av ämnen
Företag ska upprätta återvinningssystem för kontrollerade ämnen som förekommer i:
- Kyl-, luftkonditionerings- och värmepumputrustning.
- Utrustning som innehåller lösningsmedel.
- Brandskyddssystem och brandsläckare.
Efter återvinning ska dessa ämnen återanvändas, regenereras eller destrueras på ett ekologiskt godtagbart sätt för att förhindra utsläpp i atmosfären.
Företag ska även vidta åtgärder för att förhindra risken för läckage eller utsläpp av kontrollerade ämnen. Företag som sköter dessa utrustningar som innehåller sådana ämnen ska utföra regelbundna läckagekontroller. Företag ska reparera upptäckta läckage så snart som möjligt, och under alla omständigheter inom fjorton dagar.
Bakgrund
Ozonskiktet skyddar alla levande organismer på jorden från ultraviolett strålning. På 1980-talet observerade vetenskapsmän att det stratosfäriska ozonskiktet hade försvagats på grund av utsläpp av kemikalier. Denna nedbrytning av ozonskiktet framkallar en ökning av UV-strålning. UV-strålning är farlig och har skadliga verkningar på människor, eftersom den kan framkalla hudcancer, och på ekosystemet. Den internationella gemenskapen har snabbt mobiliserat sig genom att anta först Wienkonventionen 1985 och sedan Montrealprotokollet 1987.
Med Montrealprotokollet måste de undertecknande parterna gradvis eliminera de ämnen som bryter ned ozonskiktet enligt en fastställd kalender. Tjugo år efter antagandet utgör Montrealprotokollet en modell för multilaterala miljöavtal.
HÄNVISNINGAR
| Rättsakt | Ikraftträdande | Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna | Europeiska unionens officiella tidning |
|---|---|---|---|
| Förordning (EG) nr 1005/2009 |
1.1.2010 |
30.6.2011 |
EUT L 286, 31.10.2009 |
Ändringar och rättelser i flera led i förordning (EG) nr 1005/2009 har integrerats i grundtexten. Den konsoliderade -versionen
har endast ett dokumentärt värde.
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Kommissionens beslut 2010/209/EU av den 26 mars 2010 om tilldelning av importkvoter för perioden 1 januari - 31 december 2010 för ämnen som kontrolleras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 [EUT L 89, 9.4.2010].



