EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Lettland

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2005 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM (98) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM (1999) 506 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM (2000) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK (2001) 1749 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1405 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1203 - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt första yttrande från juli 1997 ansåg kommissionen att det var ännu viktigare för Lettlands regering att konsolidera sin nya industriella bas nu när industrisubventionerna hade avskaffats. Den åtgärd som var mest brådskande för framtiden var att förstärka åtgärderna för att gynna inhemsk kapitalbildning och utländska direktinvesteringar. Under förutsättning att den nuvarande positiva trenden höll i sig när det gällde privatiseringar, företagsomstruktureringar och förmåga att attrahera utländska direktinvesteringar borde den lettiska ekonomin kunna klara av integrationen i EU på medellång sikt.

I rapporten från 1998 noterades att vissa framsteg hade gjorts men att den industripolitik som höll på att utarbetas snabbt behövde antas för att främja industriell omstrukturering och förbättrad konkurrenskraft. Framsteg hade även gjorts beträffande små och medelstora företag.

I rapporten från oktober 1999 betonades att Lettland hade gjort framsteg när det gällde genomförandet av nödvändiga strukturreformer och inrättandet av en rättslig och strategisk ram för att gynna handelns utveckling. Ytterligare uppmärksamhet riktades mot en förbättring av den industriella konkurrenskraften.

I rapporten från november 2000 påpekade kommissionen att regeringen i huvudsak hade riktat in sina ansträngningar på att främja utländska investeringar. Mindre framsteg hade gjorts när det gällde privatisering och omstrukturering av statliga företag.

I rapporten från november 2001 konstaterades att inga större industripolitiska framsteg hade gjorts. De främsta insatserna hade riktats in på att främja investeringar. Inga större framsteg hade gjorts när det gällde konkurrenskraft, privatisering och omstrukturering. Regeringen lät företagen vara mer delaktiga i utarbetandet av industripolitiken.

Dokumentet "Riktlinjer för industriell utveckling i Lettland" - som omfattar industripolitik och små och medelstora företag - antogs i mars 2001 och borde leda till en mer integrerad industripolitisk strategi.

När det gäller de små och medelstora företagen har företagsklimatet förbättrats och bolagsskatten kommer att lättas.

I rapporten från oktober 2002 framhävdes bl.a. Lettlands ansträngningar för att anpassa industripolitiken, även om genomförandet inte uppvisade några större framsteg. Ansträngningarna rörde i huvudsak investeringar. Den administrativa kapaciteten hade inte förstärkts i någon nämnvärd omfattning. När det gäller små och medelstora företag hade inga större framsteg skett beträffande översynen av industripolitiken och systemet för företagsstöd. Företagsklimatet hade förbättrats.

I rapporten från november 2003 anses att Lettland uppfyller sina åtaganden när det gäller industripolitiken och politiken för små och medelstora företag. Däremot måste landet fortsätta att stärka sin administrativa kapacitet.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

EG:s industripolitik syftar till att öka konkurrenskraften för att öka levnadsstandarden och sysselsättningsgraden. Politiken syftar till att uppmuntra ett klimat som gynnar initiativ, utveckling av företag inom Europeiska gemenskapen, industrisamarbete och bättre utnyttjande av industripotentialen i strategierna för innovationer, forskning och teknisk utveckling. EG:s industripolitik kombinerar instrument från en rad olika politikområden och omfattar både instrument som rör hur marknaderna fungerar (produktspecificering och tillträde till marknaden, handelspolitik, statligt stöd och konkurrenspolitik) och åtgärder som rör företagens förmåga att anpassa sig till förändringar (stabilt makroekonomiskt klimat, teknologi, fortbildning etc.).

För att klara av konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen måste industrin i kandidatländerna senast vid anslutningen ha uppnått en viss grad av konkurrenskraft. Kandidatländerna måste visa att de för en politik vars mål är att öppna och utsätta marknader för konkurrens i enlighet med de riktlinjer som anges i artikel 157 (f.d. artikel 130) i fördraget. Ett bra samarbete mellan EU och kandidatländerna när det gäller industri, investeringar, standardisering och bedömning av om lagstiftningen är förenlig med gemenskapens regelverk, i enlighet med associeringsavtalet, är också en viktig indikation på att utvecklingen går åt rätt håll.

UTVÄRDERING

När det gäller industripolitiken har Lettland förbättrat sin konkurrenskraft genom att uppmuntra till investeringar. De administrativa strukturerna måste förstärkas. Detsamma gäller företagssammanslutningar.

Detta kapitel har preliminärt avslutats (se rapporten 2002).

När det gäller politiken för att främja små och medelstora företag har Lettland ratificerat Europastadgan för småföretag. I den nya strategin för små och medelstora företag (2002-2006) ingår dessa principer. Framsteg har gjorts när det gäller tillgång till finansiering och information.

Även om man börjar ta hänsyn till de små och medelstora företagens intressen är den administrativa kapaciteten låg. Man måste också underlätta tillgången till finansiering ur strukturfonderna och stärka stödtjänsterna.´

Sedan yttrandet 1997 har Lettland gått framåt när det gäller införandet av en politik till förmån för små och medelstora företag i linje med EU:s principer.

Detta kapitel har preliminärt avslutats, ingen övergångsordning har begärts och Lettland har fullgjort sina åtaganden (se rapporten 2002). Lettland måste förstärka sin administrativa kapacitet och förbättra genomförandet.

Senast ändrat den 03.04.2004

Top