RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Återtagandeavtal med länderna på västra Balkan

Syftet med de avtal som undertecknats mellan EU och länderna på västra Balkan är att personer utan uppehållstillstånd ska återtas av det avtalstecknande land eller EU-medlemsland där de är hemmahörande, på begäran av ett EU-medlemsland eller ett av de avtalstecknande länderna. Avtalet gäller medborgare i den stat som anmodas att återta personen, men även personer som har rest olagligt från den anmodade staten till den begärande staten.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2005/809/EG av den 7 november 2005 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Albanien om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

Rådets beslut 2007/817/EG, 2007/818/EG, 2007/819/EG och 2007/820/EG av den 8 november 2007 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Montenegro, mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Serbien och mellan Europeiska gemenskapen och Bosnien och Hercegovina om återtagande av personer utan uppehållstillstånd.

SAMMANFATTNING

Länder på västra Balkan som inte är med i EU och som har undertecknat avtalet (partnerländer) ska på begäran av ett EU-land återta medborgare som inte uppfyller EU-landets villkor för inresa eller vistelse. Berörda personer ska återtas av landet i fråga när man kan visa eller rimligen anta att de är medborgare där.

Partnerlandet ska också återta tredjelandsmedborgare som inte uppfyller villkoren för inresa eller vistelse i det begärande medlemslandet, om man kan visa eller rimligen anta att personen i fråga rest in direkt och olagligt till medlemslandets territorium efter att ha vistats på eller rest igenom partnerlandets territorium.

EU har motsvarande skyldighet gentemot partnerländerna. Ett medlemsland ska på begäran av myndigheterna i ett partnerland återta alla medborgare som inte uppfyller partnerlandets villkor för inresa eller vistelse, om man kan visa eller rimligen anta att personen i fråga är medborgare i medlemslandet.

Ett medlemsland ska även återta alla tredjelandsmedborgare som innehar en visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av detta medlemsland eller om personen ifråga har rest olagligt och direkt till partnerlandet efter att ha vistats på eller rest igenom medlemslandets territorium.

Begäran om återtagande

Innan personer som ska återtas överförs måste det begärande landet lämna en begäran om återtagande till det anmodade landet. Begäran behövs dock inte om personen har giltig resehandling eller identitetskort samt eventuell visering eller uppehållstillstånd som utfärdats av det anmodade landet.

En begäran om återtagande ska innehålla efternamn, förnamn, datum, födelseort, senaste vistelseort, handlingar som styrker personens identitet samt ett fotografi av personen. I begäran ska det också anges om personen behöver stöd eller omvårdnad eller om skydds- eller säkerhetsåtgärder krävs vid överföringen av personen.

Bevis

När det gäller återtagande av medborgare i partnerländer eller medlemsländer innehåller avtalen en lista på handlingar som gör det möjligt att fastställa följande:

  • Bevis på medborgarskap, utan att en kompletterande undersökning behöver göras.
  • Tillräcklig bevisning för medborgarskap. I detta fall medger medlemslandet och partnerlandet att medborgarskapet har fastställts om det inte finns bevis som tyder på motsatsen.

När det gäller återtagande av tredjelandsmedborgare anges i avtalet vilka styrkande handlingar som gör det möjligt att fastställa följande:

  • Bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande.
  • Tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande. I detta fall medger medlemslandet och partnerlandet att villkoren för att genomföra återtagandet har uppfyllts om det inte finns bevis som tyder på motsatsen.

Tidsfrister

Det begärande landet måste lämna in en begäran om återtagande av en tredjelandsmedborgare inom ett år efter det att landet fått kännedom om fallet.

Svar på begäran ska lämnas skriftligen inom en fastställd tidsfrist (t.ex. tio dagar enligt återtagandeavtalet med Bosnien och Hercegovina, tolv dagar enligt återtagandeavtalet med Montenegro och fjorton dagar enligt återtagandeavtalet med Albanien), räknat från mottagandet av begäran om återtagande. För vissa avtal, däribland återtagandeavtalet med Serbien och återtagandeavtalet med Makedonien, förkortas tidsfristen om personen har gripits i det begärande landets gränsområde. Omvänt kan tidsfristen förlängas i högst sex dagar på vissa villkor.

Om något svar inte lämnas inom den förlängda tidsfristen anses överföringen ha godkänts. Om begäran avslås genomförs inte återtagandet. Det anmodade landet måste motivera sitt avslag. Om begäran godkänns ska återtagandet genomföras. Överföringen ska i princip genomföras inom tre månader efter godkännandet. Denna tidsfrist kan förlängas.

Överföringsrutiner

Innan en person skickas hem ska partnerlandets och medlemslandets myndigheter skriftligen samråda om detta i förväg, och enas om bland annat överföringsdag, ankomstplats och eskort.

Återresan kan ske med flyg eller marktransport. Flygresor kan ske med reguljärflyg eller charter.

Kostnader

Det begärande landet ska stå för återtagandets samtliga transportkostnader fram till det slutliga destinationslandet.

Gemensam kommitté

Gemensamma kommittéer ska inrättas för att övervaka att avtalen följs.

Bakgrund

Efter toppmötet i Thessaloniki den 21 juni 2003 mellan EU och länderna på västra Balkan (Thessalonikiagendan) har EU:s institutioner inlett förhandlingar för att ingå återtagandeavtal med samtliga länder i regionen.

Den 13 november 2006 gav rådet kommissionen befogenhet att inleda förhandlingar om återtagandeavtal med Serbien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Förhandlingar inleddes den 8 november 2007 om rådets antagande av ett beslut om ingående av dessa avtal.

Förfarandet för Albanien inleddes tidigare och den 28 november 2002 gav rådet kommissionen befogenhet att inleda förhandlingar om ett återtagandeavtal. Förhandlingar inleddes om rådets antagande av ett beslut om ingående av detta avtal.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Beslut 2005/809/EG av den 7 november 2005Republiken Albanien
[antagande: samrådsförfarandet 2003/0033(CNS)]
7.11.2005-EUT L 304, 23.11.2005
Beslut 2007/817/EG
f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
[antagande: samrådsförfarandet 2007/0147(CNS)]
8.11.2007-EUT L 334, 19.12.2007
Beslut 2007/818/EG
Republiken Montenegro
[antagande: samrådsförfarandet 2007/0146(CNS)]
8.11.2007-EUT L 334, 19.12.2007
Beslut 2007/819/EG av den 8 november 2007
Republiken Serbien
[antagande: samrådsförfarandet 2007/0153(CNS)]
8.11.2007-EUT L 334, 19.12.2007
Beslut 2007/820/EG av den 8 november 2007
Bosnien och Hercegovina
[antagande: samrådsförfarandet 2007/0142(CNS)]
8.11.2007-EUT L 334, 19.12.2007
Senast ändrat den 21.02.2008
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början