RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


System för handel med utsläppskvoter för växthusgaser

Europeiska unionen (EU) inför ett system för handel med utsläppskvoter för växthusgaser för att minska utsläppen på ett ekonomiskt effektivt sätt. Det här systemet är ett uttryck för EU:s och medlemsländernas strävan att fullgöra åtagandena enligt Kyotoprotokollet där man åtar sig att minska utsläppen av växthusgaser. Systemet för utsläppsrätter är obligatoriskt för anläggningar som bedriver verksamhet inom energisektorn, tillverkning och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri samt tillverkning av papper och papp.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Detta direktiv inför viktiga reduceringar i utsläppen av växthusgas med syftet att minska utsläppens inverkan på klimatet.

Tillstånd till utsläpp av växthusgaser

Alla anläggningar där det bedrivs sådan verksamhet som anges i bilaga I till det här direktivet (verksamhet inom energisektorn, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri samt tillverkning av papper, papp och pappersmassa) och som resulterar i utsläpp av en växthusgas som har angivits för dessa verksamhetsområden måste sedan den 1 januari 2005 inneha tillstånd utfärdat av en behörig myndighet.

En ansökan om tillstånd att släppa ut växthusgaser ska innehålla uppgifter om

  • anläggningen och de verksamheter som bedrivs där, inklusive vilken teknik som används;
  • råvaror vars användning kan ge upphov till utsläpp av växthusgaser enligt bilaga II;
  • utsläppskällor av gaser;
  • planerade åtgärder för övervakning och rapportering av utsläppen.

Myndigheten utfärdar tillstånd om den anser att verksamhetsutövaren är i stånd att övervaka och rapportera utsläppen. Ett tillstånd får omfatta flera anläggningar på samma plats om anläggningarna drivs av samma verksamhetsutövare. Tillståndet ska innehålla följande uppgifter:

  • verksamhetsutövarens namn och adress;
  • en redogörelse för anläggningens verksamheter och utsläpp;
  • ett övervakningsprogram.;
  • kraven för utsläppsrapporteringen;
  • krav på att under årets fyra första månader överlämna utsläppsrätter motsvarande de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående året.

Den behöriga myndigheten kommer att åter undersöka tillståndet till utsläpp av växthusgas under minst fem år och genomföra de nödvändiga ändringarna.

Förvaltning av utsläppsrätterna

Antalet utsläppskvoter som beviljas varje år av den europeiska unionen (EU) kommer att minska linjärt från och med år 2013. För år 2013, kommer det totala antalet utsläppskvoter som beviljas av EU att beräknas i enlighet med de nationella planerna som godkänts av Kommissionen och antagits mellan 2008 och 2012.

Medlemsstaterna kommer att auktionera ut alla de kvoter som inte ges gratis. Fördelningen av dessa kommer att ske enligt följande tillvägagångssätt:

  • 88 % fördelat mellan medlemsstaterna enligt deras utsläpp;
  • 10 % fördelat med avsikt på solidaritet och tillväxt;
  • 2 % fördelat mellan medlemsstaterna i de fall då utsläppen av växthusgas under 2005 var minst 20 % lägre än referensåret som är tillämpbart enligt Kyotoprotokollet.

Minst 50 % av produkten för auktioneringen av kvoterna måste användas för följande ändamål:

  • minskning av växthusgas;
  • utveckling av förnybar energi, som annan teknologi som bidrar till övergången mot ekonomi med ett lågt koloxidutsläpp;
  • åtgärder avsedda att undvika avskogning och att öka beskogning och återplantering;
  • avskiljning genom skogsbruk;
  • upptagning och geologisk lagring;
  • tillämpning av transportmedel som har ett lågt utsläpp och offentliga transportmedel;
  • söka efter material som är energieffektiva samt ren teknologi;
  • förbättra energieffektiviteten och isoleringen;
  • täckning av administrativa kostnader som uppstår i sambandet med förvaltningen av EU:s system.

Senast den 31 december 2010 ska Kommissionen vidta åtgärder som harmoniserar med EU-skalan som gäller en harmoniserad tilldelning av kvoterna.

Senast den 30 juni 2010, ska Kommissionen lägga fram en analysrapport inför Europaparlamentet och Rådet i vilken man bedömer om vissa sektorer eller industriella undersektorer med en stark energiintensitet är utsatta för stora risker för kolutsläpp.

Övervakning och rapportering av utsläpp

Senast den 31 december 2011 ska Kommissionen utfärda en förordning som gäller bevakning och förklaringen om utsläpp. Denna förordning tar hänsyn till de mest exakta och mest aktuella vetenskapliga uppgifterna som finns tillgängliga.

Medlemsstaterna och Kommissionen måste kontrollera att besluten och rapporterna om kvaliteten och fördelningen av kvoter, samt bevakningen, förklaringen och kontrollen av utsläppen omedelbart och systematiskt sprids för att garantera en åtkomst till informationen utan diskriminering.

Kontroll och godkännande

Senaste den 31 december 2011 ska Kommissionen föreslå en förordning som gäller kontrollen av förklaringarna om utsläppt och godkännande samt kontrollen av godkännarna. Den ska precisera de villkor som gäller för godkännande och återkallande, ömsesidigt erkännande samt sakkunnigbedömning från godkännande myndigheter i förekommande fall.

Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer

Genom direktiv 2004/101/EG stärks kopplingen mellan EU:s system för handel med utsläppsrätter och Kyotoprotokollet genom att Kyotoprotokollets s.k. projektbaserade mekanismer (det gemensamma genomförandet och mekanismen för en ren utveckling) sammanlänkas med gemenskapssystemet. På så sätt kan verksamhetsutövare använda dessa båda mekanismer inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för att fullgöra sina åtaganden. Detta kommer att resultera i sänkta kostnader för att anpassa de anläggningar som omfattas av systemet.

I detta direktiv erkänns alltså utsläppstillgodohavandena från projekten "gemensamt genomförande" (JI) och "mekanismen för ren utveckling" (CDM) som likvärdiga med EU:s utsläppsrätter, med undantag av de som härrör från kärntekniska installationer och från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Utsläppstillgodohavanden från projekten "gemensamt genomförande" (JI) kallas "utsläppsminskningsenheter" (ERU), medan utsläppstillgodohavanden från projekten "mekanismen för ren utveckling" (CDM) kallas "certifierade utsläppsminskningar" (CER). Genom direktivet införs även bestämmelser för att förhindra att ERU och CER dubbelräknas när de genereras från projektverksamhet som samtidigt leder till minskningar eller begränsningar av utsläpp från anläggningar som omfattas av direktiv 2003/87/EG.

Register, rapportering och överenskommelser

Kommissionen har antagit förordningen (EU) nr 920/2010 om att införa ett standardiserat register i form av en elektronisk databas för spårning av utfärdande, innehav, överföring och annullering av utsläppsrätter. Genom dessa register ska man också säkerställa att medborgarna får tillgång till information, garantera sekretess och se till att bestämmelserna i Kyotoprotokollet efterlevs.

Kommissionen ska utse en central förvaltare som ska föra en oberoende förteckning över utfärdande, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter på EU-nivå. Den centrala förvaltaren ska genomföra automatiska kontroller av varje transaktion i registren med hjälp av den oberoende transaktionsförteckningen. Om det framkommer oegentligheter, ska de aktuella transaktionerna stoppas till dess att missförhållandena har åtgärdats.

Medlemsländerna ska varje år överlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direktiv.

Avtal kan fattas för att garantera erkännandet av kvoter mellan EU-systemet och de kompatibla bindande systemen för utväxling av rättigheter till växthusgasutsläpp enligt de absoluta utsläppstaken som har fastställts i ett annat land eller av federala eller regionala myndigheter. Arrangemang som inte är bindande kan upprättas med tredje land eller enheter som är federala eller regionala för att garantera en administrativ och teknisk koordinering när det gäller kvoterna i EU-systemet eller andra bindande system för utväxling av rättighet till växthusgasutsläpp enligt de absoluta utsläppstaken.

Anpassningar som är tillämpbara efter EU:s godkännande av ett internationellt avtal om klimatförändringar

Undertecknandet av detta avtal innebär att alla medlemsstater måste minska utsläppen av växthusgas med över 20 % i förhållande till nivåerna för år 1990, som illustreras av åtagandet att minska utsläppen med 30 % som godkändes av Europarådet i mars 2007. Med tanke på detta, har Kommissionen förpliktat sig att presentera en rapport som bedömer följande element:

  • åtgärderna som har vidtagits på internationell nivå;
  • åtgärderna som har vidtagits för att uppnå målet med en minskning på 30 % av växthusgasutsläppen;
  • riskerna för koloxidläckage när det gäller för företagens konkurrens;
  • effekterna av detta avtal på andra ekonomiska sektorer;
  • effekterna på lantbrukssektorn;
  • beskogning, återplantering, avskogning och försämring av skogarna.

Det är tillåtet att använda de krediter som förutses av detta direktiv, samt de gruppundantagsförordningarna och den rationella energianvändningen eller andra godkända bestämmelser från tredje land eller som har stadfästs som ett internationellt avtal.

Bakgrund

Godkännandet av Kyotoprotokollet av EU och dess medlemsstater 2002, engagerade att under perioden 2008-2012 minska sina utsläpp av växthusgas med 8 % i förhållande till nivån för 1990. Detta direktiv som upprättar en marknad för kvoter för utsläpp av växthusgas, hjälper EU och medlemsstaterna att genomföra sina skyldigheter inom ramen för Kyotoprotokollet, på ett effektivt vis och i full respekt för den ekonomiska utvecklingen och användningen.

I mars 2007, godkände Europarådet målet att minska utsläppen av växthusgas med 30 % från och med nu till 2020 i förhållande till nivåerna för år 1990, som bidrag med tanke på ett avtal efter 2010, förutsatt att de andra utvecklingsländerna engagerar sig för att uppnå jämförbara minskningar, enligt deras ansvar och respektive kapacitet. EU är starkt engagerat för att minska utsläppen av växthusgas med minst 20 % från och med nu till 2020 i förhållande till nivåerna för 1990. I oktober 2009, stödde Europarådet målet att minska utsläppen från 80 till 95 % från och med nu till 2050 i förhållande till nivåerna för år 1990, i enlighet med IPPC-direktivet. Köpenhamnkonferensen som ägde rum mellan den 7 och 18 december 2009 utgör del av dessa målsättningar.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2003/87/EG

25.10.2003

31.12.2003

EUT L 275, 25.10.2003.

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2004/101/EG

13.11.2004

13.11.2005

EUT L 338, 13.11.2004.

Direktiv 2008/101/EG

2.2.2009

2.2.2010

JO L 8 du 13.1.2009

Direktiv 2009/29/EG

25.6.2009

31.12.2012

JO L 140 du 5.6.2009

Förordning (EG) nr 219/2009

20.4.2009

-

EUT L, 31.3.2009

Ändringar och fortlöpande korrigeringar till rådets direktiv 2003/87/EG har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast ett informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen [EUT L 302, 18.11.2010].

Kommissionens beslut 2007/589/EG av den 18 juli 2007 om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG [Europeiska unionens tidning, L 229, 31.8.2007].
De 12 bilagorna till detta beslut innehåller riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser. I bilaga I anges de allmänna riktlinjerna. Kompletterande riktlinjer för specifika verksamhetsområden presenteras i bilagorna II–XI. I bilaga XII fastställs riktlinjer för system för kontinuerlig mätning av utsläpp av växthusgaser. Dessa riktlinjer är avsedda att garantera en regelbunden och exakt övervakning och rapportering av utsläppen av växthusgaser i EU. Tillämpningen av riktlinjerna har för övrigt förenklats för anläggningar vars genomsnittliga kontrollerade utsläpp ligger på mindre än 25 000 ton fossilt koldioxid per år för den föregående handelsperioden.

Kommissionens beslut 2006/780/EG av den 16 november 2006 om undvikande av dubbelräkning av minskningar av utsläpp av växthusgaser inom ramen för gemenskapens system för handel med utsläppsrätter när det gäller projektverksamhet enligt Kyotoprotokollet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG [EUT L 316, 16.11.2006].

Senast ändrat den 05.04.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början