RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


En energipolitik för Europa

En europeisk energipolitik medför definitivt att Europeiska unionen får en säkrare, mer konkurrenskraftig och hållbar ekonomi med låg energiförbrukning. De prioriterade målen på energiområdet är att garantera att den inre energimarknaden fungerar på bästa sätt, en tryggad strategisk energiförsörjning, en konkret minskning av utsläppen av växthusgaser orsakade av energiproduktion eller energiförbrukning samt att EU driver en gemensam linje på den internationella arenan.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europeiska rådet och Europaparlamentet av den 10 januari 2007, "En energipolitik för Europa" [KOM(2007) 1 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Detta meddelande innehåller en strategisk analys av den europeiska energisituationen och ett åtgärdspaket som fastställer EU:s energipolitik ("energipaketet").

SYFTET MED EN EUROPEISK ENERGIPOLITIK

Europeiska unionen (EU) står inför konkreta utmaningar på energiområdet, både när det gäller hållbarhet och utsläpp av växthusgaser, och en tryggad energiförsörjning och importberoende, men också beträffande konkurrenskraft och genomförande av en inre energimarknad.

Den mest effektiva lösningen på dessa utmaningar, som är desamma för alla medlemsstater, är att utarbeta en europeisk energipolitik.

EU avser att genomföra en ny industriell revolution och skapa en ekonomi med hög energieffektivitet och låga koldioxidutsläpp. För att lyckas med detta har EU satt upp flera viktiga energimål.

FÖRVERKLIGA DEN INRE MARKNADEN FÖR ENERGI

På gemenskapsnivå har en inre marknad för energi skapats för att konsumenterna ska kunna göra egna val till skäliga och konkurrenskraftiga priser. I likhet med vad som betonas i meddelandet om utsikterna för den inre energimarknaden och undersökningen av konkurrenssituationen inom gas- och elsektorn, finns det emellertid fortfarande hinder för ekonomin och de europeiska konsumenterna, vilket gör att de inte fullt ut kan dra fördel av öppningen av gas- och elmarknaderna. Det är därför oerhört viktigt att garantera att det finns en väl fungerande inre marknad för energi.

En konkurrensbetonad marknad

Uppdelningen bör bli tydligare mellan driften av gas- och elnäten å ena sidan och produktion och tillverkning å den andra.

Om ett företag både kontrollerar driften samt produktion och distribution finns det stor risk för diskriminering och missbruk. Det ligger inte i ett vertikalt integrerat företags intresse att öka nätkapaciteten och utsätta sig för större konkurrens på marknaden, och således att sänka sina priser.

Genom att skilja på nätdriften samt produktion och distribution får företagen större incitament att investera mer i näten, vilket gynnar nya aktörer att ta sig in på marknaden och gör försörjningen säkrare.

Det finns två sätt att genomföra denna åtskillnad. Antingen utgår den från ett oberoende nätföretag som står för underhåll, utveckling och drift av näten som de vertikalt integrerade företagen förblir ägare till, eller så delas ägandet upp helt.

En integrerad och sammankopplad marknad

Den inre marknaden för energi är i grund och botten beroende av hur energihandeln över gränserna fungerar. Handeln är dock ofta komplicerad, eftersom länderna har olika tekniska standarder och näten är olika utformade.

Det behövs effektiva bestämmelser på gemenskapsnivå. Framför allt bör tillsynsmyndigheternas befogenheter och oberoende harmoniseras, de bör stärka sitt samarbete och tvingas att beakta gemenskapens mål om att förverkliga en inre marknad för energi. Vidare bör man på gemenskapsnivå fastställa de aspekter som rör lagstiftning och teknik samt gemensamma säkerhetsnormer som krävs för handel över gränserna.

För att kunna genomföra ett europeiskt energinät betonar man i den prioriterade sammankopplingsplanen vikten av politiskt och ekonomiskt stöd till genomförandet av de infrastrukturer som anses viktigast och att utse europeiska samordnare som ska följa de prioriterade projekt som är mest problematiska.

Energi som offentlig tjänst

EU har för avsikt att fortsätta bekämpa energifattigdomen genom att utarbeta en stadga för energikunder. Stadgan har som centralt mål att bland annat inrätta olika system för att hjälpa de mest utsatta medborgarna att hantera högre energipriser och att förbättra den information som konsumenterna får om olika leverantörer och energialternativ.

GARANTERA ENERGIFÖRSÖRJNINGSTRYGGHET

Ett prioriterat område är att begränsa EU:s sårbarhet när det gäller import, avbrott i försörjningen, eventuella energikriser och osäkerheten inför framtida energiförsörjning. Denna osäkerhet är desto större för de medlemsstater som är beroende av en enda gasleverantör.

Den nya energipolitiken betonar därför vikten av en mekanism som garanterar solidaritet mellan medlemsstaterna och spridning av försörjningskällor och transportmedel.

Mekanismerna för strategisk lagring av olja bör förbättras och möjligheterna att förbättra försörjningstryggheten när det gäller gas bör undersökas. Elförsörjningstryggheten är fortfarande av central betydelse och bör förbättras.

MINSKA UTSLÄPPEN AV VÄXTHUSGASER

Energi står för 80 % av alla utsläpp av växthusgaser inom EU.

EU är fast besluten att bekämpa klimatförändringen och har åtagit sig att minska utsläppen inom EU med minst 20 % fram till 2020. EU vill också se ett internationellt avtal enligt vilket de utvecklade länderna åtar sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 % fram till 2020. Inom ramen för detta avtal skulle EU sätta upp som nytt mål att minska sina egna utsläpp med 30 % jämfört med 1990. Dessa mål står i centrum för EU:s strategi för att begränsa klimatförändringen.

För att kunna minska utsläppen av växthusgaser måste man dock minska energiförbrukningen och i högre grad utnyttja rena energikällor.

Energieffektivitet

Det mål som EU har fastställt i sin handlingsplan för energieffektivitet (2007-2012) är att minska sin energiförbrukning med 20 % fram till 2020.

För att nå det målet måste konkreta åtgärder vidtas, framför allt när det gäller energibesparingar inom transportsektorn, utveckling av minimikrav för energieffektivitet för energiförbrukande utrustning, information till energikonsumenterna så att de ökar sin energieffektivitet och sina energibesparingar, effektivare produktion, transporter och distribution av värme och el, samt utveckling av energiteknik och energieffektiva byggnader.

Genom ett internationellt avtal om energieffektivitet vill EU dessutom skapa ett gemensamt synsätt, som ska omfatta hela vår planet, i syfte att spara energi.

Förnybar energi

Användningen av förnybar energi (vindkraft, solenergi och solceller, biomassa och biobränslen, geotermisk värme och värmepumpar) bidrar utan tvivel till att begränsa klimatförändringen. Förnybar energi bidrar också till energiförsörjningstryggheten och till att öka antalet arbetstillfällen och skapa nya i Europa, tack vare att den lokala energiproduktionen och energikonsumtionen blir större.

De förnybara energikällorna står fortfarande för en mycket liten andel av den europeiska energimixen, eftersom de kostar mer än traditionella energikällor.

För att öka förekomsten av förnybar energi har EU i sin vägkarta för förnybar energi satt som tvingande mål att andelen förnybar energi ska vara 20 % av den allmänna energimixen i EU 2020.

Om målet ska kunna nås krävs framsteg inom de tre sektorer som främst berörs av förnybara energikällor: el (öka elproduktionen utifrån förnybar energi och möjliggöra hållbar elproduktion utifrån fossila bränslen, framför allt genom att inrätta system för att avskilja och lagra koldioxid), biobränsle, som fram till 2020 bör stå för 10 % av fordonsbränslena, och slutligen systemen för uppvärmning och kylning.

UTVECKLA ENERGITEKNIKEN

Energitekniken spelar en viktig roll för att förena konkurrenskraft och hållbar energi, samtidigt som försörjningstryggheten stärks. Energitekniken är också viktig för att de övriga energimålen ska kunna uppnås.

EU är idag världsledande inom förnybar energi och har för avsikt att ytterligare stärka denna ställning genom att även bli ledande på den snabbt växande marknaden för teknik med begränsad kolanvändning.

EU bör således utveckla nya energieffektiva tekniker, men också utveckla befintliga tekniker, framför allt teknik som är inriktad på energieffektivitet och förnybar energi.

Även om EU har för avsikt att kraftigt diversifiera sin energimix är man fortfarande starkt beroende av olja och kol, och bör därför särskilt uppmärksamma teknik för fossila bränslen med begränsad kolanvändning, framför allt teknik för att avskilja och lagra kol.

Investeringarna i denna teknikutveckling kommer att bidra direkt till gemenskapens strategi för tillväxt och sysselsättning.

Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag till en strategisk EU-plan för energiteknik, vilket ska omfatta hela innovationsprocessen, från grundforskning till introduktionen på marknaden. Denna strategiska plan stöder det sjunde ramprogrammet för forskning, enligt vilket de årliga utgifterna för energiforskning kommer att öka med 50 %, och programmet " Intelligent energi - Europa ".

KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Med hänsyn till den ökade oron för försörjningstrygghet och koldioxidutsläpp har kärnkraften den fördelen att den är en energikälla med begränsat koldioxidutsläpp och den mest stabila kostnaden och försörjningen.

Beslutet att använda kärnkraft eller inte måste fattas av medlemsstaterna själva. I det vägledande programmet om kärnenergi betonas dock vikten av en samstämmig åtgärd på gemenskapsnivå när det gäller säkerhet, fysiskt skydd och icke-spridning samt avveckling av anläggningarna och kärnavfallshantering.

EN GEMENSAM INTERNATIONELL ENERGIPOLITIK

EU kan inte uppnå sitt mål om trygg, konkurrenskraftig och hållbar energiförsörjning på egen hand. EU måste därför samarbeta med de utvecklade länderna och utvecklingsländerna, energikonsumenter, energiproducenter och transitländer. För att detta arbete ska bli så effektivt och samstämmigt som möjligt måste medlemsstaterna och EU uttala sig gemensamt om de internationella energifrågorna.

EU kommer att vara den drivande kraften när internationella energiavtal utarbetas, framför allt genom att stärka energistadgefördraget, ta initiativ till ett avtal om energieffektivitet och aktivt delta i strategin om klimatförändringen när Kyoto-protokollet löper ut.

EU:s relationer med såväl konsumentländer som USA (EN), Indien (EN), Brasilien (EN) och Kina (EN)) som producentländer såsom Ryssland (EN), Norge (EN), OPEC (EN) och Algeriet eller transitländer som exempelvis Ukraina (EN) är oerhört viktiga ur ett geopolitiskt perspektiv för den ekonomiska stabiliteten. EU kommer således att försöka utveckla energipartnerskap baserade på öppenhet, förutsägbarhet och ömsesidighet med dessa länder, och då framför allt angränsande länder. EU föreslår också ett nytt partnerskap med Afrika som ska omfatta en rad olika energifrågor.

EU åtar sig dessutom att hjälpa utvecklingsländerna att införa decentraliserade, billiga, tillförlitliga och hållbara energitjänster. EU uppmuntrar dessa länder, särskilt länderna i Afrika, att omedelbart investera i förnybara energikällor och den nya generationens teknik för ren energi.

BAKGRUND

Till grund för Europa-projektet låg utarbetandet av en europeisk energipolitik med EKSG-fördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen) 1951 och Euratomfördraget (Fördraget om upprättandet av om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen) 1957. Trots de ekonomiska och geopolitiska förändringar som har skett sedan dess är energipolitiken fortfarande ofrånkomlig.

Det "energipaket" som Europeiska kommissionen lade fram den 10 januari 2007 har utarbetats i samma anda som grönboken om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning från mars 2006 och sätter åter energifrågan i centrum för europeiska åtgärder.

På grundval av "energipaketet" antog stats- och regeringscheferna den 9 mars 2007, i samband med Europeiska rådets vårmöte, en global handlingsplan på energiområdet för perioden 2007-2009 .

Senast ändrat den 20.11.2007

Se även

  • Mer information finns på webbplatsen "Energy for a Changing World" (EN) som tillhör generaldirektoratet för energi
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början