RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Gränsöverskridande vård: patientens rätt

Friheten att ta emot hälsovårdstjänster i hela den Europeiska unionen (EU) måste vara avhängig av vederbörliga garantier för kvalitet och säkerhet. För att göra ett informerat val måste patienterna ha tillgång till all den information de vill ha angående på vilka villkor som de kommer att få sjukvård i ett annat EU-land och villkoren för återbetalning när de återvänder hem.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

SAMMANFATTNING

Direktivet föreskriver inrättandet av en allmän ram för att:

  • klargöra patienternas rättigheter i fråga om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård * och ekonomisk ersättning;
  • säkerställa kvaliteten och säkerheten för hälso- och sjukvården som de får i ett annat EU-land;
  • främja samarbetet inom hälso- och sjukvård mellan medlemsstaterna.

Direktivet omfattar inte:

  • tjänster vid långvarigt vårdbehov;
  • allmänna vaccinationsprogram.

Medlemsstaternas ansvar

Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Dessa nationella kontaktpunkter ska stå i kontakt med patientorganisationer, tillhandahållare av vård- och sjukvård, sjukförsäkringsgivare. De har ansvar för att informera patienterna om deras rättigheter när de beslutar sig för att utnyttja gränsöverskridande hälso- och sjukvård och även om kontaktuppgifter till andra kontaktpunkter i de andra medlemsstaterna.

Den behandlande medlemsstaten *organiserar och tillhandahåller hälsovården. Det är den stat som ansvarar för att hälsovården lever upp till kvalitets- och säkerhetsnormerna, i synnerhet genom de kontrollmekanismer som har inrättats. Den ska också se till att personuppgifterna skyddas och säkerställa likabehandling av patienter som är medborgare i andra medlemsstater. Den behandlande medlemsstatens nationella kontaktpunkt tillhandahåller nödvändig information till patienterna.

Efter det att vården har givits är det den medlemsstat som vårdtagaren är försäkrad i * som sörjer för att patienten får ekonomisk ersättning för vården, förutsatt att behandlingen som har skett är en sådan som ersätts enligt det landets lagstiftning.

Kostnadsersättning för gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Medlemsstaten som vårdtagaren är försäkrad i ska säkerställa att kostnaderna för en försäkrad person som mottar gränsöverskridande hälso- och sjukvård ersätts, under förutsättning att denne hade rätt till den typen av vård. Beloppet på ersättningen motsvarar beloppet som skulle ha utbetalats genom det obligatoriska sjukförsäkringssystemet om vården hade getts i hemlandet. Det får inte överstiga den verkliga vårdkostnaden.

Medlemsstaten som vårdtagaren är försäkrad i har möjlighet att ersätta andra relaterade kostnader, såsom boende- och resekostnader.

Den försäkrade personen kan även få kostnadsersättning för tjänster som har mottagits via telemedicin.

När det gäller ekonomisk ersättning för viss hälso- och sjukhusvård* som tillhandahålls på ett gränsöverskridande sätt, kan medlemsstaten där patienten är försäkrad föreskriva ett system med förhandstillstånd * för att förebygga en risk för destabilisering av planering och/eller finansiering av sitt hälso- och sjukvårdssystem. Det måste ges tillstånd om patienten har rätt till den typen av hälso- och sjukvård och om den inte kan ges inom dess territorium inom en medicinskt godtagbar tidsrymd. Patienten kan vägras tillstånd i vissa särskilt angivna fall *.

Om en patient begär ett förhandstillstånd och om villkoren är uppfyllda, skall det ges enligt förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen om inte patienten begär att det behandlas i enlighet med detta direktiv.

De administrativa förfarandena för tillhandahållandet av hälso- och sjukvård måste vara nödvändiga och proportionella. De upprättas på ett transparent sätt och inom en angiven tidsfrist, och baseras på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Vid den administrativa behandlingen av en begäran om gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska medlemsstaten ta särskild hänsyn tas till patientens hälsotillstånd, hur brådskande det är och särskilda omständigheter.

Samarbete inom hälsoområdet

Medlemsstaterna samarbetar för att förenkla genomförandet av direktivet. De stödjer framför allt upprättandet av europeiska referensnätverk för vårdgivare vars syfte är att bidra till att förenkla tillgången till rörligheten för sakkunskap i Europa, högt specialiserad vård tack vare koncentrationen och fördelningen av resurserna och tillgänglig sakkunskap.

Medlemsstaterna godkänner recept som har skrivits ut i andra medlemsstater om de gäller läkemedel som är godkända på deras territorium. Åtgärder ska vidtas för att underlätta det ömsesidiga godkännandet och verifieringen av receptens äkthet av hälso- och sjukvårdspersonal.

Medlemsstaterna uppmuntras även att samarbeta om sällsynta sjukdomar genom utveckling av diagnostik och behandling. Orphanet och europeiska nätverk kan användas för detta ändamål.

E-hälsosystem eller e-hälsotjänster möjliggör också gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta direktiv föreskriver också upprättandet av ett nätverk av nationella myndigheter som ansvarar för e-hälsa i syfte att öka kontinuiteten i vården och säkerställa tillgången till god hälso- och sjukvård.

Slutligen kommer skapandet av ett nätverk av myndigheter eller organ som ansvarar för utvärderingen av medicinsk teknik att underlätta samarbetet mellan behöriga nationella myndigheter inom detta område.

Bakgrund

Direktivet överensstämmer med EG-domstolens praxis enligt domen Kohll och Decker, 28 april 1998, som har fastställt patienters rätt att få kostnadsersättning för medicinsk vård i en annan medlemsstat. Det ifrågasätter inte principerna i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, i synnerhet inte den om likabehandling av personer med hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet, eller den om sjukförsäkringskortet.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Gränsöverskridande hälso- och sjukvård: Hälso- och sjukvård som tillhandahålls eller förordnas i en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten.
  • Medlemsstat där patienten är försäkrad: den medlemsstat där patienten är försäkrad person.
  • Den behandlande medlemsstaten: den medlemsstat på vilkens territorium den gränsöverskridande hälso- och sjukvården faktiskt bedrivs.
  • Hälso- och sjukvård som får omfattas av förhandstillstånd: 1. Hälso- och sjukvård som kräver planering och innebär: (a) antingen minst en natts sjukhusvistelse eller kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinskt infrastruktur eller utrustning. 2. behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen. 3. Tillhandahålls av en vårdgivare som kan ge upphov till allvarliga och specifika farhågor med avseende på vårdens kvalitet och säkerhet.
  • Skäl till att vägra förhandsgodkännande: 1. Vid risk för patientens säkerhet. 2. Vid risk för allmänhetens säkerhet. 3. Om vårdgivaren väcker allvarliga och specifika farhågor vad avser respekten för normer och riktlinjer för vårdens kvalitet och patientens säkerhet. 4. Om denna hälso- och sjukvård kan tillhandahållas på medlemsstatens territorium inom en tid som är medicinskt försvarbar.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2011/24/EU

24.4.2011

25.10.2013

EUT L 88, 4.4.2011

Senast ändrat den 04.05.2011

Se även

  • Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd, gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början