Statligt sysselsättningsstöd

Statligt stöd syftar till att skapa nya arbeten och stöd för att främja anställning av mindre gynnade och funktionshindrade personer skall beviljas undantag från anmälningsskyldigheten.

RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd [Se ändringsakter].

SAMMANFATTNING

Den aktuella förordningen avser två kategorier av sysselsättningsstöd nämligen sysselsättningsskapande stöd och stöd för att främja anställning av mindre gynnade och funktionshindrade personer. Övriga typer av sysselsättningsstöd är visserligen inte förbjudna men skall förhandsanmälas till kommissionen.

I enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget skall de stöd som undantas genom den aktuella förordningen avse och effektivt främja sysselsättningen, utan att därmed påverka handeln. Den aktuella förordningen omfattar dock inte exportstöd.

Stöd som beviljas ett visst företag eller som inte ger en faktisk ökning av antalet arbetstagare (till exempel stöd till omvandling av anställningsavtal för tillfällig anställning till tillsvidareanställning) skall även i fortsättningen omfattas av anmälningsskyldigheten. De företag som beviljats stöd till undsättning och omstrukturering skall även i fortsättningen omfattas av gemenskapens referensriktlinjer.

Den aktuella förordningen skall tillämpas på samtliga sektorer, med undantag av kolindustrin (rådets förordning (EG) nr 1407/2002), varvsindustrin (rådets förordning (EG) nr 1540/98) och transportsektorn, som omfattas av särskilda referensbestämmelser.

Skapande av sysselsättning

I den aktuella förordningen fastställs följande tak för sysselsättningsskapande stöd:

• För regioner och sektorer som inte erhåller regionalstöd får bruttostödnivån för små och medelstora företag inte överstiga 15 respektive 7,5 %.
• För regioner och sektorer som erhåller regionalstöd skall stödtaken motsvara vad som anges på regionalstödskartorna och i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd. För små och medelstora företag skall detta tak höjas med 10 eller 15 procent, beroende på om regionerna omfattas av artikel 87.3 c eller 87.3 a. I mindre gynnade områden skall dessa högre stödtak tillämpas eller, i den mån de är tillämpliga, de högre stödtak som anges i förordning (EG) nr 1257/1999.

Stödet får beviljas för högst två år under förutsättning att den skapade sysselsättningen

• leder till en nettoökning av antalet sysselsatta,
• bibehålls under en period av minst tre år, eller två år om det rör sig om små eller medelstora företag,
• avser anställda som aldrig haft ett arbete eller varit arbetslösa.

För att erhålla denna typ av stöd måste mottagaren göra en ansökan hos medlemsstaterna.

Anställning av mindre gynnade och funktionshindrade arbetstagare

I den aktuella förordningen är definitionen på "mindre gynnade personer" så vid att den till exempel även omfattar alla som tillhör en etnisk minoritet, som migrerar eller är arbetslösa. Definitionen på "person med funktionshinder" är också så vid att den även omfattar fysiska, mentala eller psykiska funktionshinder.

Beträffande stöd för att främja anställning av mindre gynnade och funktionshindrade personer får det stöd medlemsstaterna beviljar företagen uppgå till högst 50 % (för mindre gynnade personer) och 60 % (för personer med funktionshinder) av lönekostnaderna och de obligatoriska sociala avgifterna per år. Dessutom kan stöd beviljas som kompensation för dessa personers lägre produktivitet, för anpassning av lokaler samt för särskild hjälp.

Kumulering

De i den aktuella förordningen fastställda stödtaken skall tillämpas oberoende av om det gäller nationella medel eller gemenskapsmedel. Däremot kan bara stöden för mindre gynnade och funktionshindrade arbetstagare kumuleras med annat statligt stöd eller med andra gemenskapsstöd förutsatt att kumuleringen inte ger en bruttostödnivå som överskrider 100 % av lönekostnaderna.

Insyn och kontroll

För att se till att kontrollen och insynen är tillräcklig uppmanar kommissionen medlemsstaterna att

• inom tjugo dagar med en standardblankett (bilaga I) meddela den vilka tillämpade stödordningar som undantas enligt den aktuella förordningen,
• föra detaljerade register över de stödordningar som undantas enligt denna förordning,
• ta fram en årsrapport om tillämpningen av den aktuella förordningen (bilaga II).

De stödordningar som undantas enligt denna förordning skall när den upphört att gälla fortsätta att vara undantagna under en anpassningsperiod på sex månader.

Förordning (EG) nr 2204/2002 som ursprungligen skulle ha löpt ut den 31 december 2006, förlängdes en första gång till och med den 31 december 2007 genom förordning (EG) nr 1040/2006 och sedan en andra gång till och med den 30 juni 2008 genom förordning (EG) nr 1976/2006.

Bakgrund

Enligt förordning (EG) nr 994/98 kan Europiska kommissionen undanta vissa kategorier av statligt stöd och syftet med den aktuella förordningen är att förenkla de administrativa förfarandena genom att undanta stöd för att skapa nya arbeten och stöd för att främja anställning av mindre gynnade och funktionshindrade personer.

Tillämpningen av bestämmelserna om sysselsättningsstöd har gett vissa erfarenheter. Mot bakgrund av dessa undantar den aktuella förordningen sysselsättningsstöden, om dessa stöd avser regioner med regionalstöd eller avser små och medelstora företag och inte storföretag.

Den aktuella förordningen tar dock hänsyn till bestämmelserna i riktlinjerna om regionalstöd och förordning (EG) nr 70/2001 om statligt stöd till små och medelstora företag.

Senast ändrat den 22.03.2007