RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Modernisering av de offentliga arbetsförmedlingarna

Kommissionen ämnar genomföra en gemensam åtgärd på EU-nivå för att stödja de offentliga arbetsförmedlingarnas anpassning för en större synergi mellan utbud och efterfrågan inom sysselsättningsområdet.

RÄTTSAKT

Kommissionens meddelande av den 13 november 1998 - Modernisering av de offentliga arbetsförmedlingarna för genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin [KOM(98) 641 slutlig - inte offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

3) SAMMANFATTNING

De offentliga arbetsförmedlingarna (DE) (EN) (FR) spelar en viktig roll för genomförandet av sysselsättningspolitiken på lokal nivå. Med mer än 5 000 lokala förmedlingar i hela EU, och nästan 160 000 anställda, är det arbetsförmedlingarna som har direktkontakt med arbetsgivarna och de arbetssökande.

Med tanke på den senaste utvecklingen på arbetsmarknaden måste de offentliga arbetsförmedlingarnas roll, prioriteringar och arbetsmetoder reformeras.

Även om den grundläggande institutionella ramen för de offentliga arbetsförmedlingarna beror på de åtgärder som varje enskild medlemsstat vidtar, har de ansvariga för dessa tjänster beslutat att utveckla en europeisk dimension genom att intensifiera sitt samarbete, utbyta kunskaper och dela med sig av sina erfarenheter med stöd av Europeiska kommissionen.

Traditionellt sett har de offentliga arbetsförmedlingarna haft tre funktioner i Europa:

  • Tillhandahålla information om arbetsmarknaden: Samla in uppgifter om platserbjudanden och potentiella kandidater, tillhandahålla information om möjligheterna till utbildning eller omskolning.
  • Förmedling: Huvudverksamheten, som består i att offentliggöra platserbjudanden, för att åstadkomma och främja en snabb utjämning av utbud och efterfrågan (arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna medverkar vid 10-30 % av det sammanlagda antalet anställningar).
  • Marknadsanpassning: Genom sin koppling till genomförandet av sysselsättningspolitiken underlättar arbetsförmedlingarna en anpassning mellan utbud och efterfrågan på sysselsättning.

De offentliga arbetsförmedlingarnas grundläggande betydelse har framhållits i riktlinjerna för sysselsättningen sedan 1998, i de fyra prioriterade insatsområdena:

  • Anställningsbarhet: Arbetsförmedlingarna har en viktig roll inom detta område när de tillhandahåller rådgivning om jobbsökningsmetoder och tillgång till yrkesutbildning samt ger ytterligare stöd till särskilda grupper (personer med funktionshinder, etniska minoriteter). Kommissionen betonar också att det är nödvändigt att förbättra ungdomsutbildningen för att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingarna medverkar genom att se till att lärlingssystemen fungerar, ta fram utbildningsplatser eller genom att fungera som mellanhand mellan dessa platser och de unga arbetstagarna.
  • Företagaranda: Ett av målen för de offentliga arbetsförmedlingarna är att främja eget företagande för arbetslösa eller arbetstagare som hotas av uppsägning. Dessutom utvecklar arbetsförmedlingarna partnerskap med andra offentliga eller privata organ för att genomföra lokala strategier för att skapa arbetstillfällen som svarar mot nya behov.
  • Anpassningsbarhet: Även om arbetsförmedlingarnas verksamhet främst berör arbetslösa, eftersom problemet med arbetslöshet är så utbrett, fortsätter de att spela en icke oväsentlig roll när det gäller att styra företagens strukturutveckling (arbetsförmedlingen deltar i diverse olika program för utbildning, omskolning och vidareutbildning av arbetstagare som står inför strukturomvandlingar och riskerar att förlora sina arbeten).
  • Lika möjligheter: De offentliga arbetsförmedlingarna bidrar till att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Rent konkret består arbetsförmedlingarnas åtgärder i att stödja kvinnor och män som vill återinträda på arbetsmarknaden efter en tids frånvaro, och samtidigt genomföra politiken för lika möjligheter inom sysselsättningsområdet genom att stödja vissa kategorier av arbetstagare (personer med funktionshinder, etniska minoriteter).

Riktlinjerna för perioden 2005-2008 (integrerad riktlinje nr 19) understryker betydelsen av fortsatt modernisering och förstärkning av sysselsättningstjänsterna.

Det är nödvändigt att anpassa och effektivisera de offentliga arbetsförmedlingarna med hänsyn till den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden såväl för arbetstagarna (höjd utbildningsnivå, ökad andel kvinnor på arbetsmarknaden, åldrande arbetskraft etc.) som för arbetsgivarna (behov av arbetskraft som kan anpassa sig efter de ständiga förändringarna på marknaden, nya arbetsorganisationer).

De offentliga arbetsförmedlingarna måste möta en rad nya utmaningar:

  • Stärka sin position i förhållande till sektorer med stor sysselsättningspotential, framför allt tjänstesektorn.
  • Utveckla användningen av ny informations- och kommunikationsteknik.
  • Sammanjämka de ibland motsatta kraven från arbetsgivare och arbetssökande (en systematisk individanpassad behandling är bra i kampen mot långtidsarbetslöshet, men kan skada servicen gentemot arbetsgivarna).
  • Skapa kontakter med andra tjänsteleverantörer: Det finns redan kommersiella arbetsförmedlingar men de inriktar sig främst på vissa typer av efterfrågan (rekrytering av chefer eller högre tjänstemän). Det är mycket viktigt att omdefiniera de offentliga arbetsförmedlingarnas roll och uppdrag i förhållande till andra tillhandahållare av förmedlingstjänster, oavsett om de är kommersiella eller icke-kommersiella. Det skulle till exempel vara möjligt för de offentliga arbetsförmedlingarna att avsäga sig aktiviteter som andra förmedlingstjänster skulle kunna genomföra bättre, eventuellt genom att lägga ut vissa uppgifter.
  • Förmedla arbeten åt arbetssökande och administrera bidrag: I en majoritet av medlemsstaterna har det visats en allmän vilja att genomföra ett bidragssystem som i högre grad bidrar till sysselsättningen. För att åstadkomma detta är det nödvändigt att återupprätta kopplingen mellan bidragssystemen och arbetsförmedlingen (även om det kan uppstå svårigheter då administrationen av bidrag inte går att förena med förmedling av arbete).
  • Tillämpa den offentliga politiken och tillhandahålla en tjänst: Även om de offentliga arbetsförmedlingarna i allt högre grad tenderar att drivas och fungera som företag, kan tillämpningen av en officiell politik leda till en ökad administration och byråkrati. De offentliga arbetsförmedlingarna och ministerierna sluter ofta överenskommelser för att sammanjämka behovet av att tillämpa den nationella politiken och förmedlingarnas behov att vara oberoende.
  • Införa en anpassad nivå av delegering till de regionala och lokala myndigheterna, som allt mer engagerar sig i kampen mot arbetslösheten. Denna utveckling bör vara förenlig med ett enhetligt nationellt system för frågor som till exempel berör likabehandling eller för att upprätta en enhetlig arbetslöshetsförsäkring.
  • Tillhandahålla en nationell tjänst i ett europeiskt sammanhang: Utvecklingen av arbetskraftens internationella rörlighet innebär att arbetsmarknaden måste hanteras utifrån ett europeiskt perspektiv. Arbetsgivare söker en viss typ av anställd, som är högutbildad, flerspråkig och kan anpassa sig till nya kulturer och nya arbetsformer. De offentliga arbetsförmedlingarna bör uppfylla dessa nya behov i samarbete med nätverket EURES.

Majoriteten av de offentliga arbetsförmedlingarna är inne i en moderniseringsprocess. Detta sker framför allt genom decentralisering och större handlingsmöjligheter för arbetsförmedlingarna som kan koncentrera de resurser de har för den lokala arbetsmarknaden.

När det gäller de offentliga arbetsförmedlingarnas monopol, har de flesta medlemsstater avskaffat detta. Det har börjat utvecklas relationer med privata förmedlingar.

Den europeiska sysselsättningsstrategin har gjort det möjligt att förstärka moderniseringsprocessen. De offentliga arbetsförmedlingarna är ett viktigt instrument för att genomföra riktlinjerna och enligt de nationella handlingsplanerna (DE) (EN) (FR) spelar de offentliga arbetsförmedlingarna en central roll för de nationella systemen för arbetsförmedling.

För att höja de offentliga arbetsförmedlingarnas effektivitet föreskrivs i den europeiska strategin en gemensam åtgärd så att följande villkor ska kunna uppfyllas:

  • Främja tillgången till platserbjudanden genom olika förmedlingstekniker och stöd till arbetssökning. Detta betyder att de offentliga arbetsförmedlingarna måste upprätta och utveckla goda relationer till arbetsgivarna och kontinuerligt utveckla sig till riktiga tjänsteföretag (modernisera tjänsteutbudet, skapa specialiserade förmedlingar för särskilda företag och sektorer, förbättra den allmänna imagen, använda informationsteknik osv.).
  • Säkerställa en systematisk behandling av de arbetssökande, till exempel genom att grundligt kartlägga de individuella behoven och nära följa upp de arbetssökande under hela deras inskrivningstid hos förmedlingen (regelbundna möten, individanpassade metoder).
  • Bidra till samordningen av alla tjänster för arbetssökande, dvs. upprätta en nära samordning mellan rådgivning, förmedling, information och inkomststöd.
  • Utnyttja synergierna mellan de offentliga arbetsförmedlingarna och andra berörda aktörer genom att upprätta nätverk mellan de regionala och lokala myndigheterna, arbetsmarknadens parter, yrkesutbildningar eller stödgrupper för arbetslösa.
  • Uppdra åt de offentliga arbetsförmedlingarna att underlätta den internationella rörligheten för arbetskraften och minska hindren för arbetstagares fria rörlighet inom EU.

För att moderniseringen av de offentliga arbetsförmedlingarna ska lyckas måste gemensamma åtgärder vidtas på alla nivåer:

  • De offentliga arbetsförmedlingarna måste införa effektivare förfaranden och arbetsmetoder och fullt ut utnyttja de olika möjligheter som öppnar sig genom det europeiska samarbetet.
  • Medlemsstaterna måste i alla led i genomförandet av sin sysselsättningsstrategi stödja moderniseringen och utvecklingen av de offentliga arbetsförmedlingarna (de anställdas kompetens, global omstrukturering av utgifterna, decentralisering osv.).
  • Arbetsmarknadens parter, som redan (i olika grad) i flera år har deltagit i förvaltningen av de offentliga arbetsförmedlingarna i majoriteten av medlemsstaterna, har en betydande roll när det gäller att förbättra företagens och deras anställdas anpassningsförmåga.
  • EU har inrättat en rad instrument och program för att komplettera åtgärderna på nationell nivå (EURES, Europeiska socialfonden, stöd från kommissionen till samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna i Europa).
Senast ändrat den 20.06.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början