RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden

Syftet med detta direktiv är att förenkla, modernisera och förbättra EU:s lagstiftning om likabehandling av män och kvinnor i fråga om sysselsättning och arbete.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) [Europeiska unionens tidning L 204, 26.7.2006].

SAMMANFATTNING

Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundläggande princip i EU-rätten. Den rör alla områden av det sociala livet, inklusive arbetslivet.

Jämställdhet i arbetslivet och i arbetsvillkoren

Direktivet förbjuder direkt eller indirekt * diskriminering mellan män och kvinnor när det gäller förhållandena för:

  • rekrytering, tillträde till anställning och verksamhet för egenföretagare;
  • upphörande av anställning;
  • utbildning och befordran;
  • medlemskap i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation.

Utöver detta förbjuder fördraget om Europeiska unionens (EU) funktionssätt (artikel 157) könsdiskriminering som gäller ersättning för lika arbete eller arbete av lika värde. Denna princip gäller också de system för arbetsvärdering som används för att bestämma lön.

Olika behandling av män och kvinnor kan dock vara försvarbart på grund av den berörda yrkesverksamhetens natur, om de åtgärder som vidtas är berättigade och rimliga.

Medlemsstaterna ska uppmuntra arbetsgivare och yrkesutbildare att agera mot könsdiskriminering, och särskilt mot trakasserier och sexuella trakasserier *.

Jämställdhet i den sociala tryggheten

Män och kvinnor ska behandlas lika i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet, i synnerhet när det rör:

  • sådana förmåners räckvidd och villkoren för att ta del av dem;
  • avgifter;
  • beräkning av förmåner, däribland tilläggsförmåner och de villkor som avgör hur länge de ska kvarstå.

Principen gäller hela den förvärvsarbetande befolkningen, inklusive:

  • egenföretagare. Medlemsstaterna får dock för denna kategori fastställa olikheter i behandlingen, i synnerhet när det rör pensionsålder;
  • personer vars verksamhet avbrutits av sjukdom, barnafödande, olycksfall eller ofrivillig arbetslöshet;
  • arbetssökande samt pensionerade eller invalidiserade arbetstagare och deras medförsäkrade.

Föräldraledighet

Vid moderskapsledighet, faderskapsledighet och/eller adoption har arbetstagarna rätt att:

  • återgå till sitt arbete eller likvärdigt arbete, på villkor som inte är mindre gynnsamma;
  • åtnjuta förbättringar i arbetsvillkoren som de skulle haft rätt till under sin bortavaro.

Tillvaratagande av rättigheter

Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för arbetstagare som utsatts för diskriminering, som förlikningsförfaranden eller rättsliga förfaranden. De ska också vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna och deras representanter mot all ogynnsam behandling som är en reaktion på ett klagomål inom företaget eller ett rättsligt förfarande.

De ska också inrätta sanktionssystem, och möjlighet till gottgörelse eller kompensation i proportion till den skada som lidits.

Vid ett eventuellt rättsligt förfarande åligger bevisbördan den som är anklagad för diskriminering, som då är skyldig att bevisa att likabehandlingsprincipen inte har kränkts.

Främjande av likabehandling

Medlemsstaterna utnämner av organ för främjande, analys och kontroll av likabehandling, liksom att säkerställa övervakning av lagstiftningen och bistå personer som blivit diskriminerade.

Dessutom ska företagen främja principen om jämställdhet mellan könen, och förstärka den roll som spelas av arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Direkt diskriminering: när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
  • Indirekt diskriminering: när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
  • Trakasserier: när ett oönskat beteende som har samband med en persons kön förekommer och syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.
  • Sexuella trakasserier: när någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur förekommer som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

HÄNVISNINGAR

RättsaktIkraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEUT

Direktiv 2006/54/EG

15.8.2006

15.8.2008

EUT L 204, 26.7.2007

Senast ändrat den 24.05.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början