EUROPA

SAMMANFATTNING

Direktivet skyddar arbetstagares som har utestående lönefordringar gentemot arbetsgivare som är att anse som insolventa.

Att anses som insolvent följer av ett juridiskt förfarande som medför att arbetsgivarens tillgångar helt eller delvis tas i anspråk och att en förvaltare utses, ifall den behöriga rättsliga myndigheten har:

• beslutat att förfarandet ska påbörjas; eller
• fastställt att arbetsgivarens företag eller verksamheter definitivt har upphört och att befintliga tillgångar är otillräckliga.

De länder som är medlemmar i Europeiska unionen (EU) får undantagsvis utesluta fordringar för vissa kategorier av arbetstagare, om andra former av garantier ger dem ett likvärdigt skydd. Medlemsstaterna kan undanta arbetstagare som arbetar i hushållet hos en fysisk person och fiskare som avlänas separat från direktivets skydd

Förutom dessa undantag, ska alla arbetstagare omfattas av direktivet, oavsett anställningsavtalets eller anställningsförhållandets varaktighet. Det gäller sålunda deltidsanställningar, visstidsanställningar och tillfälliga anställningsförhållanden.

Garantiinstitutioner

Medlemsstaterna inför garantiinstitutioner ska garantera betalning av arbetstagarnas utestående fordringar, och vid behov kompensation för upphörande av anställningsförhållandet. De kan fastställa tak för utbetalningar från institutionen, som ska vara tillräckligt höga för att bidra till direktivets sociala målsättning.

Den kortaste perioden för ersättning från garantiinstitutionen beräknas i förhållande till:

• en referensperiod om minst sex månader, som ger betalning av utestående fordringar under minst tre månader;
• en referensperiod om minst arton månader, som ger betalning av utestående fordringar under minst åtta veckor. I detta fall ska de perioder som är mest gynnsamma för arbetet användas för beräkningen.

Medlemsländerna bidrar till finansieringen av dessa institutioner, utom om finansieringen är helt säkerställd av offentliga myndigheter.

Socialförsäkring

Medlemsländerna får föreskriva att betalningsansvaret inte ska gälla bidrag:

• enligt socialförsäkringssystemen;
• enligt kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag..

Dessutom, när en arbetsgivare inte har betalat de obligatoriska bidragen till försäkringsinstitutionerna men dessa har dragits från utbetalade löner, så omfattas arbetstagarna helt av sina rättigheter från garantiinstitutionerna.

Arbetstagarnas intressen är skyddade var gäller ålderspensionsförmåner och efterlevandeförmåner enligt kompletterande pensionssystem. Detta skydd gäller också arbetstagare som lämnat företaget innan det blev insolvent.

Gränsöverskridande situationer

Om den insolventa arbetsgivaren bedrev verksamhet på minst två medlemsstaters territorium ska myndigheten i det land där arbetstagaren vanligen arbetar vara ansvarig för betalning av utestående fordringar.

På samma sätt avgörs utsträckningen av arbetstagarnas rätt gentemot garantiinstitutionerna av nationell rätt som gäller garantiinstitutioner.