RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Europeiska unionen strävar till att undanröja oklarheter och eventuella hinder för ett fritt tillhandahållande av tjänster genom att öka rättssäkerheten och genom att klarlägga vilka arbetsvillkor som gäller för utstationerade arbetstagare i det medlemsland som de är utstationerade till.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Detta direktiv ska tillämpas på företag som i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna utstationerar arbetstagare inom ett medlemslands territorium, om det föreligger en anställningsrelation mellan det utstationerande företaget och arbetstagaren under utstationeringsperioden och företaget utstationerar arbetstagaren

  • för egen räkning och under egen ledning enligt avtal som ingåtts mellan det utstationerande företaget och mottagaren av tjänsterna,
  • på en arbetsplats eller i ett företag som tillhör koncernen,
  • i egenskap av företag för uthyrning av arbetskraft till ett användarföretag.

I direktivet avses med utstationerad arbetstagare varje arbetstagare som under en begränsad tid utför arbete inom ett annat medlemslands territorium än det där han vanligtvis arbetar. Begreppet arbetstagare tolkas enligt lagstiftningen i det medlemsland inom vars territorium arbetstagaren är utstationerad.

Arbetsvillkor

Medlemsländerna ska se till att företagen garanterar de utstationerade arbetstagarna de arbets- och anställningsvillkor som är fastställda i det medlemsland där de arbetar genom

  • lagar och administrativa föreskrifter, och/eller
  • kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet *, i den utsträckning som de rör de verksamheter som anges i bilagan till direktivet.

De arbets- och anställningsvillkor som ska garanteras är

  • längsta arbetstid och kortaste vilotid,
  • minimiantal betalda semesterdagar per år,
  • minimilön, inklusive övertidsersättning,
  • villkor för att ställa arbetskraft till förfogande, särskilt genom företag för uthyrning av arbetskraft,
  • säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen,
  • skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och ungdomar,
  • likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling.

Undantag

Medlemsländerna kan göra undantag från principen om omedelbar tillämpning av reglerna i fråga om

  • minimilön när det handlar om ett arbete som varar högst en månad och på villkor att detta arbete inte utförs av företag som ställer arbetskraft till förfogande,
  • minimilön och semester när det handlar om ett arbete av ringa omfattning och på villkor att detta arbete inte utförs av företag som ställer arbetskraft till förfogande,
  • minimilön och semester när det handlar om arbete i samband med en första montering och/eller en första installation som ingår i leveranskontraktet för en vara när arbetet inte överstiger åtta dagar. Detta undantag gäller inte för bygg- och anläggningsarbeten.

Beräkning av lönen

Ersättningar som hör ihop med utstationeringen betraktas som en del av minimilönen, om de inte utbetalas som ersättning för faktiska utgifter till följd av utstationeringen.

Likabehandling

Medlemsländerna kan fastställa att företagen ska garantera utstationerade arbetstagare samma villkor som de som tillämpas för tillfälligt anställda arbetstagare i det medlemsland där arbetet utförs.

Samarbete i fråga om information och informationsplikt

Medlemsländerna utser ett eller flera förbindelsekontor eller en eller flera nationella behöriga instanser och underrättar de övriga medlemsländerna och kommissionen om detta.

Medlemsländerna svarar för att det finns ett fungerande samarbete mellan de offentliga myndigheter som enligt nationell lagstiftning har tillsynsansvar i fråga om arbets- och anställningsvillkor. Det ömsesidiga administrativa biståndet är kostnadsfritt.

Varje medlemsland ska vidta åtgärder för att informationen om arbets- och anställningsvillkor ska vara allmänt tillgänglig och för att arbetstagarna och/eller deras företrädare ska ha tillgång till lämpliga förfaranden för att genomföra detta direktiv.

Medlemsländerna får också vidta lämpliga åtgärder vid överträdelser av dessa arbets- och anställningsvillkor.

Möjlighet att väcka talan

För att göra gällande rätten till de arbets- och anställningsvillkor som garanteras i direktivet kan talan väckas i det medlemsland inom vars territorium arbetstagaren är eller har varit utstationerad.

Bakgrund

Europeiska unionen strävar till att undanröja inskränkningar och hinder för att fritt tillhandahålla tjänster, vilket föreskrivs i artikel 49 i EG-fördraget, genom att öka skyddet för utstationerade arbetstagare.

Vid Europeiska unionens senaste två utvidgningar 2004 och 2007 infördes dock övergångsbestämmelser i anslutningsakterna för Tyskland och Österrike. Det ger dem möjlighet att undvika risken för störningar inom vissa känsliga sektorer och att begränsa utstationeringen av arbetstagare inom ramen för tillhandahållandet av tjänster lika länge som de tillämpar begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare, och efter att ha informerat kommissionen om detta. Om Tyskland eller Österrike gör undantag från artikel 49 i EG-fördraget har de nya medlemsländerna rätt att å sin sida vidta ömsesidiga åtgärder.

De övergångsbestämmelser som innebär att medlemsländerna får begränsa tillträdet till arbetsmarknaden för medborgare från de nya medlemsländerna, med undantag för Cypern och Malta, tillåter inte att medlemsländerna gör undantag från artikel 49 i EG-fördraget och sålunda begränsar utstationeringen av arbetstagare.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet: De ska följas av alla företag inom den aktuella sektorn eller yrkeskategorin och inom det aktuella geografiska området.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Direktiv 96/71/EG [antagande genom medbeslutandeförfarande COD/1991/346]

10.2.1997

16.12.1999

EGT L 18, 21.1.1997

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Bilagorna V , VI VIII , IX , X , XII , XIII och XIV : De förteckningar som avses i artikel 24 i anslutningsakterna för Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien.

1.5.2004

-

EUT L 236, 23.9.2003

Akt om villkoren för Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen [EUT L 157, 21.6.2005].

1.1.2007

-

EUT L 157, 21.6.2005

Ändringsrättsakterna och de efterföljande rättningarna av direktiv 96/71/EG har införlivats med den ursprungliga texten. Den konsoliderade versionen (FR ) har endast ett informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

EFFEKTIVT GENOMFÖRANDE AV DIREKTIVET/UPPFÖLJNING

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster – att maximera fördelar och möjligheter och samtidigt värna om skyddet för arbetstagarna [KOM(2007) 304 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].
Genom direktiv 96/71/EG säkerställs en hög nivå av rättssäkerhet för tjänsteleverantörer, utstationerade arbetstagare och tjänsteanvändare. I detta meddelande redogör kommissionen för tillämpningen i medlemsstaterna.

Kommissionen betonar att det är viktigt att upprätta tillgång till information och administrativt samarbete mellan den utsändande medlemsstaten och den mottagande medlemsstaten. Framstegen på dessa områden bör ge möjlighet att avskaffa hindren för fritt tillhandahållande av tjänster. Framstegen är dock otillräckliga och arbetstagarna är inte tillräckligt informerade om sina rättigheter.

Hinder kvarstår också för utstationerade arbetstagare från tredjeland av vilka visum och uppehållstillstånd kan krävas. När tjänsteleverantören är etablerad i ett medlemsland borde emellertid inte några administrativa formaliteter eller tilläggsvillkor krävas.

Vissa åtgärder kan dock vara nödvändiga för att garantera skydd för utstationerade arbetstagare och respekt för det allmänna intresset på villkor att de är proportionella och berättigade. Det gäller särskilt vissa kontrollåtgärder på nationell nivå och som överensstämmer med artikel 49 i EG-fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster.

Meddelande från kommissionen av den 4 april 2006, ”Vägledning för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster” [KOM(2006) 159 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Meddelande från kommissionen av den 25 juli 2003 om genomförandet av direktiv 96/71/EG i medlemsstaterna [KOM(2003) 458 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Senast ändrat den 09.10.2009
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början