RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa

På grundval av forskning och nationella erfarenheter lägger kommissionen fram förslag till medlemsländerna om allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet, baserad på principerna om effektivitet * och rättvisa *.Integreringen av dessa principer på alla nivåer i utbildningssystemen ska säkra att alla, och i synnerhet missgynnade grupper, får tillgång till utbildning. Integreringen av principerna om effektivitet och rättvisa bidrar också till att öka konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen samt gör det möjligt att på längre sikt minska de konsekvenser som följer av orättvisorna på utbildningsområdet och att möta de interna och externa utmaningar som EU står inför.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 8 september 2006, "Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa" [KOM(2006) 481 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Medlemsstaterna bör i större utsträckning integrera principerna om effektivitet och rättvisa i utbildningspolitiken när de genomför reformer av utbildningssystemen. Erfarenheterna från vissa medlemsstater och den forskning som ligger till grund för detta meddelande har visat vilka positiva effekter utbildningspolitiken kan ha när det gäller effektivitet och rättvisa.

Det har dock visat sig att många utbildningssystem befäster eller rent av förvärrar de orättvisor som finns, och detta drabbar lågkvalificerade personer (32 % av arbetskraften 2004) hårdast. Deras utbildningsbanor visar att de inte har samma utbildningsmöjligheter som personer som fullföljer en komplett utbildning, inklusive högre utbildning.

Dessa orättvisor medför också omkostnader t.ex. i fråga om förlust av inkomstskatt, ökade utgifter för hälso- och sjukvård och offentligt stöd, samt högre kostnader för kriminalitet och ungdomsbrottslighet (studier från USA och Storbritannien). Effektiva och rättvisa utbildningssystem gör det däremot möjligt att maximera de långsiktiga fördelarna, minska de ekonomiska och sociala kostnaderna och få ett mervärde inom andra politikområden, t.ex. hållbar utveckling och social sammanhållning. Sådana initiativ är förvisso inte gratis, men om man inte gör något och får ett stort antal personer som avbryter studierna i förtid blir kostnaderna ännu högre.

Att garantera alla EU-medborgare allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet gör det också möjligt för EU att möta de socioekonomiska utmaningar som den står inför, dvs. globaliseringen och konkurrensen från nya industriländer, EU:s demografiska utveckling (en åldrande befolkning och migrationsströmmarna), arbetsmarknadens snabba utveckling och revolutionen inom informations- och kommunikationstekniken (IKT).

Strategier för livslångt lärande

Effektivitet och rättvisa bör integreras i framtida strategier för livslångt lärande (DE) (EN) (FR) (medlemsstaterna ska anta nationella strategier för livslångt lärande före slutet av 2006). Dessa strategier och investeringar i utbildning ger avkastning på längre sikt. Inom strategierna bör man fokusera på följande:

  • Långsiktig planering på lokal och nationell nivå när man beslutar hur de offentliga medlen ska fördelas.
  • Erkännande av lärande i alla sammanhang, inklusive inom informell och icke-formell utbildning, där det är möjligt att bygga upp viktiga kunskaper och färdigheter. Nationella och europeiska ramar för kvalifikationer kommer att främja erkännandet.
  • En utvärderingskultur som gör det möjligt att lägga fram solida belägg från forskning och statistik eller mekanismer för att bedöma framsteg och på så sätt stödja politikens effektivitet.
  • Sektorsövergripande politik. Orättvisorna inom utbildning kan inte enbart åtgärdas genom utbildningspolitiken. Här krävs samverkan med andra politikområden som sysselsättning, ekonomi, social integration, ungdomsfrågor, hälsa osv.

Utbildningspolitik

Förskoleundervisningen är av avgörande betydelse för de senare etapperna i inlärningsfaserna, särskilt när det gäller resultat och barnens sociala färdigheter. Förskoleundervisningen bidrar till att förebygga att eleverna lämnar skolan i förtid, att främja rättvisa resultat och allmänna färdighetsnivåer, men också till att minska kostnader inom andra områden (arbetslöshet, kriminalitet osv.).

Erfarenheter från vissa medlemsstater som Belgien och Italien visar att förskoleundervisningen bör kompletteras med program där man ingriper tidigt för att stödja barn ur missgynnade grupper. För att bli effektiva bör dessa program kompletteras med andra interventioner, t.ex. stöd till språkinlärning eller social anpassning.

Dessa program bör anpassas till lärande i tidig barndom och man måste ta hänsyn till vilken typ av utbildning (lärande, individuella och sociala färdigheter) och vilken pedagogik (bättre tillgång till särskilt utbildade förskollärare, bättre medverkan från föräldrar) det rör sig om. Föräldrarnas medverkan kan ökas genom speciella program för föräldrautbildning och program som riktar sig till personer ur missgynnade grupper.

Inom grundskola och gymnasium bör man fokusera på att öka kvaliteten på den grundläggande utbildningen för alla. Med andra ord bör alla i ett kunskapsbaserat samhälle garanteras grundläggande utbildning och väsentliga färdigheter. Utbildningssystem med tidig "indelning", d.v.s. där man delar in eleverna i grupper enligt deras förutsättningar redan vid 10-12 års ålder, bör undvikas eftersom de ökar orättvisorna, särskilt för elever ur missgynnade grupper och invandrare.

Flera medlemsländer har infört centrala redovisningssystem för att komplettera skolornas ökande självstyre. Denna kombination av självstyre och centrala redovisningssystem har visat sig vara effektiv. Redovisningssystemen måste dock utformas så att de säkerställer rättvisa och spridning av resultaten.

Också här kan effektivitet och rättvisa säkras om undervisningsmetoderna anpassas genom bl.a. en rekryteringspolitik som garanterar undervisning av hög kvalitet. Samarbete mellan lärare, föräldrar och elevvårdstjänster bör uppmuntras, särskilt genom aktuella integrationsstrategier som grundas på pedagogisk forskning.

Högre utbildning omfattar utbildning, forskning och innovation (den s.k. kunskapstriangeln) och är en viktig sektor för kunskapsbaserade ekonomier och samhällen. Därför bör denna sektor vara mer konkurrenskraftig och främja spetskunskap, något som kommissionen påpekade i sitt meddelande om moderniseringen av universiteten från 2006. Kommissionen föreslog där att EU inom tio år ska avsätta 2 % av BNP till högre utbildning.

Tre faktorer är särskilt viktiga för en moderniserad högre utbildning. Den ska vara rättvis, ekonomiskt livsduglig och ha en effektivare roll. De kostnadsfria nationella systemen för högre utbildning är inte nödvändigtvis de mest rättvisa eftersom de privilegierar personer från högre socioekonomiska grupper eller personer som redan bedrivit studier på högre nivå. Dessutom har anslagen för den högre utbildningen inte ökat trots att både antalet studenter och förväntningarna på utbildningarna har ökat. Den utdelning som studenterna får kan inte helt kompenseras av ett progressivt skattesystem, vilket kan leda till en omvänd omfördelningseffekt.

Det är därför nödvändigt att fokusera på investeringar inom den högre utbildningen, särskilt genom att införa kursavgifter. Detta gör det möjligt att skapa en mer rättvis balans mellan de kostnader som individerna och samhället står för och de vinster som tillkommer var och en, samtidigt som universiteten får de extra medel de behöver. På så sätt förbättras undervisningskvaliteten och universitetens förvaltning, och studenternas motivation ökar.

Men för att garantera alla tillträde till högre utbildning bör system med kursavgifter kompenseras med ekonomiskt stöd till de mest missgynnade, vilka oftast är benägna att investera mindre i sin framtid eftersom privat vinst efter examen inte kan garanteras. Detta är av särskild betydelse i de fall då kursavgifterna beräknas utifrån uppskattad framtida inkomst. Detta kan avhjälpas genom stipendier, banklån, inkomstrelaterade lån och behovsprövade bidrag för att främja tillträdet till högre utbildning.

Samtidigt måste den högre utbildningen bli mer attraktiv för elever ur missgynnade grupper, personer som har den kvalifikationsnivå som krävs för att komma in på högre utbildningar men också för yngre barn och deras familjer. Man måste också ändra den kulturbetingade synen på högre utbildning. Man bör alltså lägga vikt vid att informera eleverna genom besök på skolor, mentorsprogram, livslång vägledning och övergripande åtgärder för att söka upp missgynnade grupper, samt att underlätta tillträdet till högre utbildning (även genom att införa överbryggande program och öronmärkta studieplatser).

Kopplingen mellan utbildningsvärlden och arbetslivet måste förbättras. Man bör integrera yrkesinriktad utbildning i undervisningen för att göra yrkesutbildningssystemen mer attraktiva och underlätta övergången för personer med högre utbildning och med yrkeskvalifikationer. Detta är särskilt viktigt eftersom arbetsmarknadens behov har utvecklats och efterfrågan på mer kvalificerad arbetskraft har ökat. Andra faktorer, som vår åldrande befolkning och ungdomsarbetslösheten, är också viktiga. År 2050 kommer det att finnas 65 % fler européer i åldern 65 år eller mer, och 20 % färre i arbetsför ålder (15-64 år).

Att ingripa tidigt för att öka antalet personer som deltar i utbildning och höja utbildningsnivån räcker inte för att öka sysselsättningsmöjligheterna. Man bör utarbeta flexibla och tydliga banor från yrkesutbildning till vidareutbildning och sysselsättning, i likhet med systemen för grundläggande yrkesinriktad utbildning (DE) (EN) (FR). Detta ska förbättra deltagarnas möjligheter att få rimliga löner.

Vuxenutbildning ger också människor möjlighet att anpassa sig till ett arbetsliv i förändring och förbättra sina utsikter att få jobb. Men de minst kvalificerade personerna är de som drar minst nytt av vidareutbildning under sitt yrkesliv. Bara 10,8 % av de vuxna i Europa deltar i formellt, icke-formellt och informellt livslångt lärande, vilket är långt ifrån EU:s riktmärke på ett deltagande på 12,5 % senast 2010.

Dessa utbildningar medför betydande sociala och kulturella fördelar (de motiverar och ger en känsla av socialt engagemang som kan hjälpa vuxna att påbörja utbildning igen). Men också här finns det belägg som visar att sådana system allmänt varit dåliga på att förbättra sysselsättningsutsikterna för missgynnade vuxna. Dessa kan förbättras på följande sätt:

  • Under utbildningens gång genom partnerskap mellan företag, den offentliga sektorn, arbetsmarknadens parter och lokala icke-statliga organisationer som fokuserar på särskilda målgrupper och deras behov. Sådana partnerskap har varit framgångsrika när det gäller att förebygga att eleverna lämnar skolan i förtid.
  • Under arbetslivets gång genom utbildningar i form av partnerskap som anpassats efter arbetsgivarnas behov av kunskaper. Dessa utbildningar motsvarar arbetsmarknadens behov av färdigheter och de syftar också till att matcha efterfrågan på och utbudet av arbetskraft och underlätta val av utbildning och yrkesbana. De har visat sig vara effektiva när det gäller att öka sysselsättningsmöjligheterna för mindre gynnade personer. Medlemsstaterna erbjuder information och utbildningsprogram och uppmuntrar därmed privata investeringar som minskar kostnaderna för företagen och arbetstagarna. Arbetsgivarna bör samtidigt investera i utbildning för att förbli konkurrenskraftiga och uppfylla sitt sociala ansvar att bli "organisationer för lärande".

EU:s insatser

Medlemsstaterna ansvarar själva för utbildningspolitiken men åtgärder på EU-nivå gör det möjligt för medlemsstaterna att lära av varandra och utbyta bra lösningar. EU hjälper alltså medlemsstaterna att integrera principerna om effektvitet och rättvisa i de nationella utbildningssystemen inom ramen för den reviderade Lissabonstrategin och arbetsprogrammet "Utbildning 2010".

Dessa principer kommer dessutom att integreras i vuxenutbildningen, utarbetandet av Europeiska ramen för kvalifikationer och en europeisk ram för statistik och indikatorer samt de forskningsprojekt som ingår i EU:s sjunde ramprogram för forskning och utveckling.

Handlingsprogrammet för livslångt lärande och gränsöverskridande samarbete genom rörlighet för personer gör också att människor får nya färdigheter och kan anpassa sig till den europeiska arbetsmarknaden, samtidigt som kvaliteten på och förbindelserna mellan utbildningsanstalterna i EU förbättras.

Bakgrund

Medlemsstaternas utbildningssystem bör hålla hög kvalitet för att kunna möta de utmaningar som konkurrens och social sammanhållning medför. Dessa målsättningar ingår i Lissabonpartnerskapet för tillväxt och sysselsättning och i den öppna samordningsmetoden för social integration och social trygghet. Vid Europeiska rådets vårmöte den 23 och 24 mars 2006 påminde rådet om vikten och nödvändigheten av att påskynda reformerna.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • "Rättvisa ses som den utsträckning i vilken enskilda personer kan ta tillvara utbildning vad gäller möjligheter, tillträde, behandling och resultat. Rättvisa system säkerställer att resultaten av utbildning är oberoende av den socioekonomiska bakgrunden och andra faktorer som leder till underläge vad gäller utbildning, och att behandlingen motsvarar individernas särskilda behov vads gäller lärande".

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådet (utbildning, ungdom och kultur) antog den 13 och 14 november 2006 sina slutsatser om detta meddelande. Rådet påminde om medlemsstaternas roll och fördelarna med samarbete på EU-nivå. Rådet anser att det är nödvändigt att ha ett sektorsövergripande tillvägagångssätt för att garantera effektivt och rättvist livslångt lärande. Rådet välkomnade kommissionens meddelande och ansåg dessutom att det är av avgörande betydelse att hög kvalitet är ett gemensamt mål inom alla former av utbildning. Detta gäller inte bara resultaten av utbildning eller pedagogiska aktiviteter utan rör också utbildningssystemens kapacitet att svara mot individuella, sociala och ekonomiska behov samt öka rättvisa och välfärd. Medlemsstaterna uppmanas att genom effektivitet och rättvisa lägga större vikt vid att optimera utbildningssystemens resurser och att sätta upp effektiva mål för reformer och investeringar genom att fokusera på förskoleundervisning, riktade program där man ingriper tidigt och utbildningssystem som kan bana väg för lika möjligheter för alla att få tillgång till utbildning. Rådet betonade också vikten av kvalificerad personal som har möjlighet till fortbildning. Dessutom krävs det att tillräckliga privata eller offentliga ekonomiska medel avsätts för såväl utbildning som vuxenutbildning och fortbildning. Man bör upprätta tätare förbindelser mellan utbildningsvärlden och arbetslivet. Företagen bör ägna sig åt forsknings- och utvecklingsarbete och arbetsgivarna bör ingå aktiva partnerskap med utbildningsanstalter för att fylla näringslivets behov av färdigheter. För att garantera kvalitet, rättvisa och effektivitet genom hela utbildningssystemet bör man främja utvärderings- och övervakningsförfaranden samt undersökningar och öppen information. På så sätt skulle man kunna uppskatta resultatet av reformerna, de anpassningar som behövs och de nya behov som följer av reformerna samt utarbeta nya undervisnings- och inlärningsmetoder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att samarbeta med forskningscenter och att ta hänsyn till dessa resultat inom EU-program, särskilt målen för arbetsprogrammet "Utbildning 2010".

Senast ändrat den 14.12.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början