RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Universitetens roll i kunskapens Europa

Detta meddelande syftar till att inleda en debatt om universitetens roll i kunskapssamhället och kunskapsekonomin i EU.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 5 februari 2003 - Universitetens roll i kunskapens Europa [KOM(2003) 58 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Med hänsyn till universitetens centrala roll är förverkligandet av ett kunskapsbaserat EU en källa till möjligheter för universiteten, men som också innebär många utmaningar. Universiteten verkar nu i en alltmer globaliserad värld i ständig förändring som präglas av ökad konkurrens för att attrahera de bästa talangerna och av nya behov som måste tillgodoses. De europeiska universiteten har dock i allmänhet mindre att erbjuda och mindre ekonomiska resurser än universitet i andra industriländer, särskilt USA. Kan de konkurrera med de bästa universiteten i världen och behålla en hög kvalitet på lång sikt? Frågan är särskilt aktuell inför utvidgningen, med tanke på att universiteten i kandidatländerna ofta befinner sig i en svår situation när det gäller personal och budgetmedel.

De europeiska universiteten

Den europeiska universitetsvärlden karaktäriseras av en betydande heterogenitet, vilket avspeglas i såväl organisation, styrelseformer och driftsvillkor som i personalens och forskarnas ställning, anställningsvillkor och rekrytering.

Det finns cirka 3 300 högre utbildningsanstalter i Europeiska unionen och omkring 4 000 i hela Europa, inklusive övriga västeuropeiska länder och kandidatländerna. De tar emot allt fler studenter: över 12,5 miljoner under 2000 jämfört med under 9 miljoner tio år tidigare. Universiteten sysselsätter 34 % av alla forskare i Europa, men variationerna mellan medlemsstaterna är stora (26 % i Tyskland, 55 % i Spanien och över 70 % i Grekland).

I EU produceras något fler utexaminerade i naturvetenskap och teknik än i USA, men EU har färre forskare än de övriga stora tekniska makterna. Förklaringen till denna paradox ligger i det lägre antalet forskartjänster för utexaminerade inom naturvetenskap i Europa, särskilt i den privata sektorn: bara 50 % europeiska forskare arbetar i företag, jämfört med 83 % amerikanska och 66 % japanska forskare. Universiteten svarar för 80 % av den grundforskning som bedrivs i Europa.

Universiteten och den europeiska dimensionen

Universiteten drivs i huvudsak i nationell och regional regi och tycks ha svårigheter att finna en europeisk dimension. Studenterna i Europa bedriver studier utomlands i marginell utsträckning. Under 2000 studerade bara 2,3 % av de europeiska studenterna i ett annat europeiskt land. Samtidigt finansierar EU ett flertal åtgärder till förmån för forskning, allmän utbildning och yrkesutbildning på både EU-nivå och internationell nivå.

När det gäller forskning har universiteten tillgång till omkring en tredjedel av finansieringen till femte (1998-2002) och sjätte (2002-2006) ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, bland annat för åtgärder som stöder utbildning och rörlighet för forskare (Marie Curie). På utbildningsområdet medverkar universiteten i stor utsträckning i all verksamhet inom Sokratesprogrammet, särskilt inom programområdet Erasmus. Leonardo da Vinci-programmet stöder bland annat transnationella projekt mellan universitet och företag, i vilka 40 000 personer deltog under åren 1995 till 1999. Universiteten medverkar också i initiativet eEurope med handlingsplanen eEurope 2005, som uppmuntrar alla universitet att utveckla tillgången till utbildning och forskning online ("virtuella campus") för studenter och forskare.

Detta samarbete omfattar även andra regioner i världen. Ramprogrammet för forskning är till största delen öppet för alla länder i hela världen och stöder i synnerhet samarbetet med länderna i Medelhavsområdet, Ryssland och de nya oberoende staterna samt utvecklingsländerna. Genom programmet Tempus stöder EU universitetssamarbete med länderna i f.d. Sovjetunionen, sydöstra Europa och, efter att programmet utsträcktes 2002, även med länderna i Medelhavsområdet. För förbindelser med andra geografiska områden finns också initiativ som exempelvis Alfa och Asia-Link.

De europeiska universiteten står inför nya utmaningar

Universiteten står inför ett oundvikligt krav på att anpassa sig till en rad djupgående förändringar. Bland dessa kan följande nämnas:

  • Ökat behov av högre utbildning. I EU åtföljs de låga födelsetalen av en ökning av efterfrågan på studenter med högre utbildning. Behovet av högre utbildning kommer att öka under kommande år, dels eftersom vissa länder har ställt upp som mål att öka antalet studenter inom den högre utbildningen, dels eftersom det föds nya behov som är knutna till livslångt lärande.
  • Internationaliseringen av utbildningen och forskningen. De europeiska universiteten attraherar färre studenter och framför allt färre forskare från andra länder jämfört med de amerikanska universiteten. Under 2000 tog de europeiska universiteten emot cirka 450 000 utländska studenter och de amerikanska över 540 000, varav majoriteten kom från Asien. USA attraherar dock proportionellt sett många fler utländska studenter på hög nivå när det gäller ingenjörsutbildning, matematisk utbildning och datautbildning och behåller också fler personer med doktorsexamen. Cirka 50 % av de européer som tagit sin examen i USA stannar därefter kvar under flera år och många av dessa stannar för gott. De europeiska universiteten erbjuder forskarna och studenterna en mindre attraktiv miljö, vilket till viss del beror på att universiteten ofta inte har den kritiska massa som behövs. Detta innebär att de måste samarbeta genom att bilda nätverk eller utforma gemensamma kurser eller examina. Även andra faktorer utanför universitetsmiljön är av stor betydelse, t.ex. en stel arbetsmarknad eller en lägre grad av företagaranda som skapar färre möjligheter till sysselsättning inom innovativa sektorer.
  • Att utveckla ett effektivt och nära samarbete mellan universiteten och näringslivet. Samarbetet mellan universiteten och näringslivet måste intensifieras på nationell och regional nivå och dessutom mer effektivt inriktas på innovation och skapande av nya företag och mer allmänt på överföring och spridning av kunskaper.
  • Fler platser för kunskapsproduktion. Det ökade antalet platser för kunskapsproduktion och företagens ökade tendens att lägga ut sin forskning på entreprenad till de bästa universiteten innebär att universiteten måste utvecklas i en alltmer konkurrensutsatt miljö.
  • Omorganisation av kunskaper. Omorganisationen av kunskaperna visar sig å ena sidan genom den ökade diversifieringen och specialiseringen av kunskaperna med en utveckling av specialiserade områden för forskning och undervisning som blir allt mer avancerade och exakta. Å andra sidan har den akademiska världen ett trängande behov av att anpassa sig till den tvärvetenskapliga karaktären inom de områden som blivit aktuella med anledning av de stora samhällsfrågorna, t.ex. hållbar utveckling, nya sjukdomar och riskhantering. Verksamheten vid universiteten och särskilt undervisningen organiseras dock ofta fortfarande enligt den traditionella ämnesindelningen.
  • Nya förväntningar. Vid sidan av sin huvuduppgift att bedriva grundutbildning måste universiteten också tillgodose nya utbildningsbehov i kunskapsekonomin och kunskapssamhället. Bland dessa finns ett ökat behov av naturvetenskaplig och teknisk utbildning, tvärvetenskapliga kunskaper och möjligheter till livslångt lärande, vilket förutsätter en större öppenhet mellan utbildningssystemens olika delar och nivåer.

Universiteten står inför nya uppgifter

Den höga kvaliteten i mänskliga resurser är i hög grad beroende av vilka finansiella medel som finns tillgängliga, men även av arbetsförhållanden och karriärutsikter. Allmänt sett är karriärutsikterna vid europeiska universitet, vilka kännetecknas av ett stort antal typer av kontrakt, begränsade och osäkra. Utmaningarna är många och mycket står på spel. Meddelandet inriktas på följande tre mål:

  • Se till att universiteten har tillräckliga och varaktiga resurser. Traditionellt sett har huvudkällan till de europeiska universitetens finansiering av forskning och undervisning varit offentlig finansiering. Följande tänkbara alternativa inkomstkällor finns:
    1. Privata donationer som i USA.
    2. Inkomster genom att sälja tjänster (däribland forskningstjänster och flexibla möjligheter till livslångt lärande), särskilt till företagen.
    3. Studenternas bidrag i form av kurs- eller anmälningsavgifter. I Europa är dessa bidrag oftast begränsade eller rentav förbjudna för att tillgången till högre utbildning ska vara demokratisk.
    4. Utnyttjande av forskning och skapande av "spin off"-företag. Sedan mitten av 1990-talet ökar ständigt antalet unga teknikföretag ("spin-off"-företag) som skapats av universitet. Deras genomsnittliga täthet är emellertid betydligt lägre än kring de amerikanska universiteten. Ett stort hinder mot ett bättre utnyttjande av resultaten av universitetsforskning är det sätt på vilket frågor om immateriell äganderätt behandlas i Europa. Dessutom har de europeiska universiteten föga utvecklade strukturer för förvaltning av forskningsresultaten. De är till exempel mindre utvecklade än hos offentliga forskningsorgan. En annan faktor är den bristande förtroligheten hos många verksamma vid universiteten med forskningens ekonomiska verklighet, särskilt frågor som gäller förvaltning och immateriell äganderätt.
  • Stärka de europeiska universitetens höga kvalitet beträffande forskning och undervisning. I meddelandet uppmanas de europeiska universiteten att fastställa de områden där de olika universiteten har uppnått, eller rimligtvis kan antas uppnå, den höga kvalitet som anses vara väsentlig på europeisk eller internationell nivå, och koncentrera medel till stöd för akademisk forskning på dessa områden. Koncentrationen av forskningsanslag till ett mindre antal områden och läroanstalter bör leda till allt större specialisering vid universiteten, vilket skulle möjliggöra lämplig kvalitet på nationell nivå på vissa områden, alltmedan man säkerställer hög kvalitet på europeisk nivå.
    För att motverka den aktuella tendensen vid universiteten att rekrytera personer från det land eller den region där de ligger eller till och med från samma högskola, föreslås i meddelandet att akademisk rörlighet ska stärkas inte bara inom Europa, utan även mellan universitet och näringsliv. Detta skulle ge unga forskare nya karriärmöjligheter.
  • Öppna universiteten mot omvärlden och göra dem mer attraktiva internationellt. Europeiska universitet arbetar i en alltmer "globaliserad" miljö och tävlar med universitet på andra kontinenter, särskilt de amerikanska universiteten, för att dra till sig och behålla de bästa förmågorna från hela världen. Medan europeiska universitet tar emot bara något färre utländska studenter än de amerikanska drar de till sig proportionellt sett färre studenter på toppnivå och en lägre andel forskare. Allmänt sett är den miljö som de europeiska universiteten erbjuder mindre attraktiv. De finansiella, materiella och arbetsrelaterade förhållandena är inte lika goda, därtill kommer olämpliga och dåligt harmoniserade system för visum och uppehållstillstånd för studenter, lärare och forskare från andra länder.
    EU:s regioner spelar en viktig roll för förstärkning av den europeiska sammanhållningen genom utveckling av teknikcentrum och forskarbyar, spridningen av strukturer för lokalt samarbetet mellan företag och universitet expanderingen av universitetsstrategier för regional utveckling och de regionala nätverken av universitet.

Bakgrund

För att EU:s universitet ska kunna spela en avgörande roll för att nå det strategiska mål som Europeiska rådet fastställde i Lissabon, nämligen att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, inleds i detta meddelande en debatt om universitetens roll i kunskapssamhället och kunskapsekonomin. Tillväxten i kunskapsekonomin och kunskapssamhället beror på en kombination av fyra faktorer: produktion av ny kunskap, kunskapens överföring genom allmän och yrkesinriktad utbildning, dess spridning genom informations- och kommunikationsteknik och dess användning i nya industriella eller serviceinriktade processer. Universiteten är unika i den meningen att de medverkar och står i centrum i alla dessa processer.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om fortsatt europeiskt samarbete för att säkerställa kvaliteten på högre utbildning [Europeiska unionens officiella tidning L 64 av den 04.03.2006].

Meddelande från kommissionen av den 10 januari 2003 - Effektiva utbildningsinvesteringar: en nödvändighet för EU [KOM(2002) 779 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

Meddelande från kommissionen av den 20 april 2005 - Att mobilisera Europas intellektuella resurser : skapa möjligheter för universiteten att lämna sitt fulla bidrag till Lissabonstrategin [KOM(2005) 152 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Rådets rekommendation (EG) nr 561/98 av den 24 september 1998 om europeiskt samarbete för att säkerställa kvaliteten på högre utbildning [Europeiska unionens officiella tidning L 270 av den 07.10.1998].

Senast ändrat den 19.04.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början