RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (2005-2008)

Arkiv

Europeiska unionen bör inrikta sin politik på ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Syftet med dessa allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken är att ge ny fart åt Lissabonstrategin. De är inriktade på den makroekonomiska politiken * och på åtgärder och politik som medlemsstaterna måste tillämpa för att göra Europa till en mer lockande plats för investerare och arbetstagare (mikroekonomisk politik) *.

RÄTTSAKT

Rådets rekommendation 2005/601/EG av den 12 juli 2005 om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (2005-2008) [Europeiska unionens officiella tidning L 205, 6.08.2005].

SAMMANFATTNING

Rekommendationen är en del av Lissabonstrategin (DE) (EN) (FR): Unionen bör ta alla medel i bruk för att nå målen för denna strategi, det vill säga att göra unionen till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010. Rekommendationen består av två delar: Den första delen handlar om hur den makroekonomiska politiken kan bidra till att blåsa nytt liv i Lissabonstrategin, medan den andra delen handlar om de åtgärder och den politik som medlemsländerna bör tillämpa för att stimulera de tillväxtfrämjande faktorerna kunskap och innovation (mikroekonomisk politik *). De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken gäller för alla medlemsländer och kommer att kompletteras med ett Lissabon-gemenskapsprogram 2005-2008.

EU:s ekonomi: Lägesrapport

I rekommendationen görs för det första en bedömning av den rådande ekonomiska situationen i EU. Ekonomin, som hade återhämtat sig sedan mitten av 2003, tappade fart under senare hälften av 2004 på grund av yttre faktorer, som höga och instabila oljepriser och den avtagande tillväxten av världshandeln. Rådet noterar att instabiliteten i vissa europeiska ekonomier delvis förklaras av strukturella svagheter. Under 2005 förväntas en måttlig BNP-tillväxt.

Den globala tillväxtcykeln når sin kulmen och absorberar de dämpande effekterna av högre världsmarknadspriser. Den ekonomiska återhämtningen blir allt mer beroende av den inhemska efterfrågan i EU.

Strukturpolitiken och den makroekonomiska politiken bör analyseras mot bakgrund av högre råvarupriser, särskilt på olja, och prispressen på industrivaror. De potentiella tillväxtnivåerna i EU är till stor del beroende av en ökad tillförsikt bland företag och konsumenter samt en gynnsam global ekonomisk utveckling, inklusive oljepriser och växelkurser.

Den långsamma takten i EU:s ekonomiska återhämtning är fortfarande en källa till oro, även om arbetslösheten förväntas minska.

En tillväxt- och sysselsättningsinriktad makroekonomisk politik

Rådet strävar efter en makroekonomisk politik som skapar förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning och som garanterar ekonomisk stabilitet. Penning- och valutapolitiken kan bidra till detta genom att den garanterar prisstabilitet.

Rekommendationen innehåller sex riktlinjer som medlemsstaterna skall följa i sin ekonomiska politik för att uppnå följande:

  • Säkerställa ekonomisk stabilitet för att nå hållbar tillväxt. Medlemsstaterna bör uppfylla sina medelfristiga mål för de offentliga finanserna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. De får inte bedriva en konjunkturförstärkande finanspolitik, det vill säga de får inte öka utgifterna vid ett alltför stort underskott när det motsatta, det vill säga att minska de offentliga utgifterna, är nödvändigt. Medlemsstater med alltför stora underskott bör vidta verkningsfulla åtgärder för att snabbt korrigera detta, och om nödvändigt genomföra strukturreformer.
  • Trygga ekonomisk och finanspolitisk hållbarhet. Medlemsstaterna bör, med tanke på de förväntade kostnaderna för den åldrande befolkningen, minska den offentliga skulden för att konsolidera de offentliga finanserna och förstärka pensions-, socialförsäkrings- samt hälso- och sjukvårdssystemen för att se till att de är finansiellt hållbara, tillgodoser de sociala behoven och är tillgängliga. Dessutom bör de vidta åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden bland kvinnor, ungdomar och äldre arbetstagare.
  • Främja en effektiv tillväxt- och sysselsättningsorienterad resursfördelning. Medlemsstaterna bör omorientera sina offentliga utgifter till förmån för tillväxtfrämjande utgiftsposter. Dessutom bör skattestrukturerna anpassas för att öka tillväxtpotentialen. Bedömningsmekanismer skall införas för att man skall kunna fastställa sambandet mellan de offentliga utgifterna och uppnåendet av de mål som skall garantera de politiska reformernas samstämmighet.
  • Se till att löneutvecklingen bidrar till ekonomisk stabilitet. Medlemsstaterna bör skapa lämpliga förutsättningar för löneförhandlingssystemen med hänsyn tagen till den roll som arbetsmarknadens parter har i detta sammanhang. Detta bör gynna en utveckling av nominella löner och arbetskraftskostnader som är förenlig med prisstabilitet och ligger i linje med produktivitetsutvecklingen på medellång sikt.
  • Öka samordningen av den makroekonomiska politiken, strukturpolitiken och sysselsättningspolitiken. Medlemsstaterna bör genomföra reformer på arbets- och produktmarknaderna som ökar tillväxtpotentialen. De bör stärka den makroekonomiska ramen genom att öka flexibiliteten, produktionsfaktorernas rörlighet och anpassningsförmågan på arbets- och produktmarknaderna som ett svar på globalisering, tekniska framsteg, förändringar i efterfrågan och konjunktursvängningar. Dessutom bör skatte- och förmånssystemen reformeras för att öka incitamenten att arbeta och göra det ekonomiskt intressant att arbeta. Arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till de krav ekonomin ställer bör förbättras, samtidigt som man garanterar flexibilitet och anställningstrygghet på arbetsmarknaden och investeringar i humankapital.
  • Bidra till en dynamisk och fungerande ekonomisk och monetär union. Medlemsstaterna i euroområdet bör sörja för en bättre samordning av sin ekonomiska politik och budgetpolitik och särskilt

- vara uppmärksamma på den finanspolitiska hållbarheten i sina offentliga finanser,

- bidra till en politik som stödjer en ekonomisk återhämtning på lång sikt och som garanterar prisstabilitet i syfte att öka förtroendet hos konsumenter och investerare,

- genomdriva strukturreformer,

- se till att euroområdets inflytande på det globala ekonomiska planet står i proportion till dess ekonomiska tyngd.

Mikroekonomiska reformer i syfte att öka tillväxtpotentialen

Rådet anser att nya arbetstillfällen måste skapas och produktiviteten öka för att unionens tillväxtpotential skall kunna stärkas. En viktig faktor för tillväxt är investeringar inom forskning, utveckling, innovation och utbildning. Den internationella dimensionen bör förstärkas på dessa områden genom gemensam finansiering och genom att undanröja hindren för rörlighet för forskare och studenter. Rådet har utarbetat följande tio riktlinjer för mikroekonomiska reformer i syfte att öka tillväxtpotentialen:

  • Öka och förbättra investeringarna i forskning och utveckling. Företagen bör ha en nyckelroll för att öka och förbättra investeringarna på dessa områden. Rådet bekräftar det övergripande målet för 2010, dvs. en investeringsnivå på 3 % av BNP. Denna investeringsnivå bör uppnås genom en lämplig fördelning mellan privata och offentliga investeringar Medlemsstaterna bör fortsätta utveckla åtgärder som skall främja forskning och utveckling, i synnerhet genom att

- förbättra rambetingelserna så att företagen kan bedriva sin verksamhet i en tillräckligt konkurrensutsatt och attraktiv miljö,

- anslå effektivare och produktivare offentliga medel för dessa områden,

- utveckla offentlig-privata partnerskap,

- utveckla och förstärka kompetenscentrum vid institutioner för högre utbildning och forskning,

- förbättra överföringen av teknik mellan olika forskningsinstitut,

- utveckla och bättre utnyttja incitament för att öka den privata sektorns forskning och utveckling,

- modernisera forskningsinstitutens och universitetens förvaltning,

- se till att det finns tillräckligt många kvalificerade forskare,

  • Underlätta alla former av innovation. Medlemsstaterna bör inrikta sina ansträngningar på att förbättra stödtjänsterna för innovation, särskilt för spridning och överföring av teknik, inrätta innovationscentrum som omfattar forskningsinstitut, universitet osv. Dessutom förväntas medlemsstaterna vidta åtgärder för att främja kunskapsöverföring över gränserna samt främja innovativa produkter och tjänster vid offentlig upphandling. Tillgången till nationell och internationell finansiering bör förbättras. Effektiva och lättillgängliga medel måste införas för att garantera att immateriella rättigheter respekteras.
  • Underlätta spridning och effektiv användning av informations- och kommunikationsteknik och skapa ett informationssamhälle som omfattar alla. Medlemsstaterna bör främja en utbredd användning av informations- och kommunikationsteknik inom offentliga förvaltningar, små och medelstora företag och hushåll. De bör garantera de nödvändiga ramarna för ändringarna av organisationen av arbetet i ekonomin i samband med detta och stärka den europeiska närvaron inom sektorerna för informations- och kommunikationsteknik. Medlemsstaterna förväntas bland annat garantera nät- och informationssäkerhet samt stabila system.
  • Stärka den europeiska industriella basens konkurrensfördelar. Europa måste bedriva en aktiv och modern industripolitik som förutsätter att den industriella basens konkurrensfördelar förstärks. Detta innefattar att man skapar attraktiva villkor för industrin, förbättrar konkurrenskraften för att möta globaliseringens utmaningar, utvecklar ny teknik och skapar nya marknader genom att främja nya initiativ på teknikens område som grundar sig på offentlig-privata partnerskap och genom att skapa företagscentrum i EU.
  • Främja en hållbar resursanvändning och stärka miljöskyddet. Medlemsstaterna bör prioritera energieffektivitet och utveckling av hållbara, särskilt förnybara energiformer, och sörja för en snabb spridning av miljövänlig teknik på europeisk och global nivå. Medlemsstaterna bör ägna små och medelstora företag särskild uppmärksamhet och avskaffa stöd som har negativa effekter på miljön och är oförenliga med en hållbar utveckling. Miljöskyddsfrågor som skall drivas är kampen mot utarmningen av den biologiska mångfalden fram till 2010, klimatförändringarna och genomförande av målen för Kyotoavtalet osv.
  • Utvidga och fördjupa den inre marknaden. Medlemsstaterna bör påskynda införlivandet av direktiven rörande den inre marknaden, prioritera en striktare och bättre efterlevnad av lagstiftningen på den inre marknaden, tillämpa gemenskapslagstiftningen effektivt, främja en inre marknad för tjänster, påskynda integrationen av finansmarknaden osv.
  • Säkerställa öppna och konkurrenskraftiga marknader för att möta globaliseringen. För att tillvarata de möjligheter globaliseringen erbjuder bör medlemsstaterna prioritera avlägsnandet av rättsliga hinder, handelshinder och andra hinder som står i vägen för konkurrens. Konkurrenspolitiken bör tillämpas effektivare och det statliga stödet skall minskas. Öppna och konkurrenskraftiga marknader förutsätter också investeringar i forskning och utveckling, såsom nämns ovan. Medlemsstaterna bör öppna sig mot omvärlden, särskilt i ett multilateralt sammanhang.
  • Skapa ett mer konkurrensutsatt företagsklimat. Rådet rekommenderar att medlemsstaterna ökar konkurrensen mellan företagen och främjar privata initiativ genom bättre lagstiftning. Rådet uppmanar medlemsstaterna att minska den administrativa bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag, att förbättra kvaliteten på sin lagstiftning och uppmuntra företagen att utveckla sitt kollektiva sociala ansvar.
  • Stimulera företagarandan och skapa ett klimat som gynnar små och medelstora företag. Medlemsstaterna bör förbättra tillgången till finansiering för att små och medelstora företag lättare skall kunna bildas och växa. En gynnsam miljö innebär också att skattesystemen förenklas och att lönebikostnaderna minskas. Dessutom måste de små och medelstora företagens innovationspotential förstärkas till exempel med hjälp av adekvata stödtjänster. De nationella lagbestämmelserna om konkurser, överlåtelse av företag osv. bör revideras för att bestående hinder skall kunna undanröjas.
  • Förbättra den europeiska infrastrukturen. Effektiv och modern infrastruktur är en viktig faktor som underlättar rörligheten för personer, varor och tjänster i hela unionen. Förekomsten av infrastruktur är ofta en viktig faktor när företagen fattar beslut om var de eventuellt skall etablera sig. Medlemsstaterna bör skapa lämpliga förutsättningar för att främja utvecklingen av sådan infrastruktur. Det bör undersökas om offentlig-privata partnerskap kan utvecklas. Slutligen skall medlemsstaterna undersöka frågan om lämpliga prissättningssystem för infrastrukturen.
Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Makroekonomisk politik: Med detta avses politik som påverkar ekonomiska faktorer "i stor skala", såsom prisnivå, arbetslöshet, tillväxtpotential, bruttonationalprodukt osv.
  • Mikroekonomisk politik: Med detta avses politik som tar sikte på beslut av ekonomisk art som fattas av t.ex. fysiska och juridiska personer.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets rekommendation 2007/209/EG av den 27 mars 2007 om 2007 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EUT L 92, 3.4.2007].

Rådet uppmanar medlemsstaterna att revidera sina allmänna riktlinjer för 2007 års ekonomiska politik i enlighet med rekommendationen. I bilagan till rekommendationen finns särskilda rekommendationer för de olika medlemsstaterna.

Varje medlemsstat måste redovisa de vidtagna åtgärderna i sin nästa årsrapport om genomförandet av sitt nationella reformprogram inom ramen före Lissabonstrategin.

Senast ändrat den 03.04.2007

Se även

Mer information finns på följande webbplatser:

  • Generaldirektoratet för ekonomi och finans (EN).
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början