RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (2000)

Arkiv

1) SYFTE

Att stärka möjligheterna till ekonomisk tillväxt, och främja sysselsättning och social sammanhållning genom strukturreformer och en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi och därigenom ge konkret innehåll åt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon.

2) RÄTTSAKT

Rådets rekommendation av den 19 juni 2000 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 210 av den 21.8.2000].

3) SAMMANFATTNING

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (nedan riktlinjerna) ger konkret innehåll åt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon, där globaliseringens och den nya kunskapsbaserade ekonomins möjligheter framhålls.

HUVUDPRIORITERINGARNA OCH DE VIKTIGASTE INSATSERNA SOM BÖR GENOMFÖRAS

Tillväxtprognoserna. Under 1990-talet har Europeiska unionen (EU) bidragit till den ekonomiska integrationen och skapat solida ramar för den ekonomiska politiken. Att de förbättrade ekonomiska förutsättningarna dock inte omsatts i större ekonomiska framgångar är en indikation på det fortfarande finns makroekonomiska obalanser och strukturella hinder i vissa medlemsländer. Sedan riktlinjerna för 1999 antogs hade dock en allt stabilare och mer omfattande ekonomisk återhämtning slagit rot i EU, tack vare ett gynnsamt klimat och en sund makroekonomisk politik. Detta skulle kunna leda till en icke-inflationistisk ekonomisk tillväxt i storleksordningen 3 % i hela EU under de kommande åren.

De viktigaste utmaningarna. Alla medlemsländer står inför samma utmaningar. För det första är en återgång till full sysselsättning en av prioriteringarna: även om arbetslösheten har sjunkit, är den fortfarande alltför hög. Till detta problem ska läggas de låga sysselsättningsnivåerna. Enligt slutsatserna från rådets Lissabonmöte 2000, ska sysselsättningsgraden öka till 70 % till 2010.
För det andra bör innovation och kunskap vara motorn i EU:s ekonomiska tillväxt. Därför krävs ökad anpassning av ekonomins struktur och ökade investeringar i informations- och kommunikationsteknik, forskning och utveckling (FoU) och utbildning av arbetskraften.
För det tredje utgör den åldrande befolkningen en stor utmaning för de europeiska ekonomierna, eftersom denna utveckling kommer att få stora återverkningar på sparandet, investeringarna och de offentliga finanserna. En konsolidering av de offentliga finanserna och reformer av pensionssystemen och sjukvården är de faktorer som ska bidra till att hantera denna demografiska utmaning.
Dessutom är en förstärkning av den sociala sammanhållningen, i synnerhet kampen mot social utslagning, en prioritering för medlemsländerna. Genom att förbättra de allmänna förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning bidrar den ekonomiska politiken till att människor kan integreras bättre i samhället.
I en allt mer integrerad världsekonomi kan de nödvändiga reformerna inte ses isolerat, utan måste sättas in i sitt internationella sammanhang. EU måste därför fortsätta att driva en gemensam handelspolitik som främjar öppna och konkurrenskraftiga marknader.
EU måste bemöta de framtida utmaningarna genom en samlad strategi på medellång och lång sikt. Integrerade, effektiva och konkurrenskraftiga marknader är ett viktigt inslag i denna strategi.

ALLMÄNNA REKOMMENDATIONER

Makroekonomisk politik:

  • Upprätthålla prisstabiliteten.
  • Skynda på budgetsaneringen för att bringa de offentliga finanserna i balans eller få dem att visa överskott, samt minska statsskulden.
  • Uppmuntra arbetsmarknadens parter att fortsätta att ta sitt ansvar så att löneutvecklingen förblir förenlig med prisstabilitetsmålet och fler arbetstillfällen kan skapas.

5. Att skynda på budgetsaneringen:

  • Använda allt extra manöverutrymme för att uppnå ett budgetutfall som är bättre än vad som tidigare förväntats.
  • Snabbast möjligt uppnå statsfinanser nära balans eller med överskott för att skapa en säkerhetsmarginal vid en eventuell konjunkturnedgång.
  • Minska den offentliga skuldsättningen med tanke på den utmaning som den åldrande befolkningen utgör.

6. Den offentliga finansernas kvalitet och hållbarhet:

  • Stärka de offentliga finanserna genom att begränsa utgifterna och införa bättre kontrollmekanismer.
  • Omfördela de offentliga utgifterna och inrikta dem på investeringar i real- och humankapital, innovationer, FoU och information- och kommunikationsteknik.
  • Göra det mer fördelaktigt att arbeta genom reformer av förmånssystemen och en sänkning av skattetrycket.
  • Se över pensionssystemen och hälso- och sjukvården.
  • Effektivisera skattesystemen.
  • Se till att den inre marknaden fungerar bättre genom att göra om momssystemet, stärka det administrativa samarbetet, samordna medlemsländernas skattepolitik och nå en överenskommelse om skattepaketet.

7. Löneutvecklingen:

  • Uppmuntra till löneökningar som är förenliga med stabila priser och arbetsproduktivitetens utvecklingen i syfte att bidra till skapandet av nya arbetstillfällen.
  • Se till att man i löneförhandlingarna tar hänsyn till skillnader i produktivitet (som härrör från skillnader i kompetens, utbildning eller geografisk området).
  • Gå vidare med den politik som syftar till att utjämna sådana löneskillnader mellan män och kvinnor som beror på faktisk diskriminering.

8. Den kunskapsbaserade ekonomin:

  • Uppmuntra den privata sektorn att investera mer i FoU och se till att riskkapitalmarknaderna fungerar bättre.
  • Stimulera konkurrensen på produkt- och kapitalmarknaderna.
  • Stödja grundforskningen och stärka banden mellan den akademiska forskningen och näringslivet.
  • Se till att det finns snabb och billig tillgång till Internet.
  • Utveckla samarbetet på FoU-området för att skapa ett europeiskt område för forskning och innovation samt upprätta ett patentsystem för hela EU.
  • Satsa på utbildning och fortbildning inom detta område.

9. Produktmarknaderna (varor och tjänster):

  • Se till att lagstiftningen om den inre marknaden tillämpas effektivt och fullständigt, särskilt när det gäller offentlig upphandling, samt se till förbättra harmoniseringen av tekniska standarder och verka för att principen om ömsesidigt erkännande fungerar bättre.
  • Se till att konkurrensmyndigheterna kan arbeta självständigt.
  • Minska det statliga stödet och förbättra kontrollen av statligt stöd.
  • Fullborda liberaliseringen av telekommarknaderna och skynda på liberaliseringen av
    energi -, post - och transportsektorerna.
  • Stärka konkurrensen i tjänstesektorn, bland annat när det gäller de finansiella tjänsterna och detaljhandeln, samt effektivisera de offentliga tjänsterna och den offentliga förvaltningen.
  • Minska belastningen i form av lagar och föreskrifter för företagen.

Kapitalmarknaderna:

  • Underlätta tillgången till riskkapital, särskilt för de små och medelstora företagen, och underlätta för investerarna att verka på en integrerad marknad genom att undanröja alla nuvarande hinder.
  • Verka för en integrering av marknaderna för statsobligationer.
  • Främja gränsöverskridande verksamhet, i synnerhet gränsöverskridande betalningar (BG) (CS) (ET) (GA) (LV) (LT) (HU) (MT) (PL) (RO) (SK) (SL).
  • Göra det lättare att jämföra företags redovisningar.
  • Stimulera nyetablering av företag och riskkapitalinvesteringar genom skattepolitiska åtgärder.
  • Öka samarbetet mellan lagstiftarna och tillsynsmyndigheterna för de finansiella marknaderna.

Arbetsmarknaderna:

  • Genomföra en heltäckande strategi för att förebygga långtidsarbetslöshet, sänka skatter och sociala avgifter i syfte att stimulera skapandet av nya arbetstillfällen, samt göra det enklare att få tillgång till arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning.
  • Se över skatte- och bidragssystemen för att skapa incitament att delta i arbetslivet, samt driva en aktiv arbetsmarknadspolitik.
  • Öka arbetstagarnas rörlighet på arbetsmarknaden i EU genom att förbättra ömsesidigt erkännande av betyg och examensbevis och se till att det går att ta med sig pensionsrättigheter.
  • Modernisera arbetsorganisationen, till exempel genom att införa flexibel arbetstid och avskaffa alltför stela regler för anställningsskydd.
  • Intensifiera jämställdhetsarbetet, bland annat genom att göra det enklare att kombinera arbete och familjeliv.

Hållbar utveckling:

  • Stärka politiken genom marknadsbaserade instrument, till exempel skatteincitament och användaravgifter.
  • Bidra till att uppnå EU:s mål enligt Kyotoprotokollet (castellanodeutschenglishfrançais).
  • Ompröva subventioner till enskilda sektorer och skattebefrielser.
  • Nå fram till en överenskommelse om en lämplig ram för energibeskattningen på EU-nivå.

SPECIFIKA RIKTLINJER FÖR VARJE LAND OM DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Belgien: Den ekonomiska återhämtningen bör ta fart under 2000 till följd av en stark inhemsk efterfrågan. Belgien har gjort ytterligare framsteg med att sanera sina offentliga finanser, och bör i enlighet med stabilitetsprogrammet nå balans i budgeten under 2002. Under 2000 bör regeringen arbeta ännu hårdare för att minska underskottet mer än vad som förutspås i stabilitetsprogrammet. Man bör begränsa den faktiska tillväxten i de primära utgifterna, upprätthålla ett primärt överskott i budgeten samt använda alla andra marginaler till att betala av statsskulden.

På produkt- och kapitalmarknaderna bör Belgien öka konkurrensen på tjänsteområdet, skynda på liberaliseringen av energisektorn, minska de administrativa pålagorna på företagen och stimulera de privata riskkapitalinvesteringarna. På arbetsmarknaden uppmanas regeringen att stimulera rörligheten och se till att man i löneförhandlingarna i högre grad beaktar de lokala arbetsmarknadsförhållanden. Regeringen bör även intensifiera de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Danmark: Under 2000 borde den danska ekonomin ta fart. Budgetöverskottet bör hamna på 2,2 % av bruttonationalprodukten (BNP) för 2000. För att Danmarks offentliga finanser ska förbli sunda, bör regeringen se till att utgiftsökningarna, i synnerhet kommunernas, ligger inom ramarna för budgeten. Skattenivåerna och utgifterna bör sänkas i enlighet med åtagandena i konvergensprogrammet.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna uppmanas regeringen att stärka konkurrenspolitiken, förbättra effektiviteten i den offentliga sektorn, stärka banden mellan forskning och näringsliv och vidta åtgärder för att stimulera riskkapitalinvesteringarna. På arbetsmarknaden bör man minska det totala skattetrycket på arbete, framför allt för de lågavlönade, samt se över systemen för förtidspensionering och ledigheter.

Tyskland: Den ekonomiska aktiviteten bör ta fart under 2000. Enligt stabilitetsprogrammet bör det offentliga underskottet minska något och uppgå till 1 % av BNP för 2000, för att därefter öka till 1,5 % för 2001 till följd av en skattereform. Regeringen uppmanas att använda alla eventuella marginaler till att minska underskottet i snabbare takt än planerat, genomföra skattereformen med försiktighet för att inte äventyra konsolideringen av budgeten samt utarbeta grundläggande reformer för socialförsäkringssystemet, i synnerhet pensions- och sjukvårdssystemen.

På produktmarknaderna bör Tyskland verka för öppnare offentliga upphandlingar och liberalisera reklamlagen, förbättra konkurrensstrukturer och minska statsstöden. Dessutom bör avregleringen av elmarknaden fortsätta och byråkratin göras mindre betungande för de små och medelstora företagen. Vad beträffar kapitalmarknaderna bör den tyska regeringen vidta åtgärder för att stimulera riskkapitalinvesteringar.
När det gäller arbetsmarknaden uppmanas Tyskland att omvärdera sin politik gentemot landets östra delar. Detta gäller i synnerhet transfereringarnas genomslagskraft och arbetsmarknadens allmänna flexibilitet. Dessutom bör regeringen minska skattetrycket på arbete genom att sänka skatterna och de sociala avgifterna samt se över de regler i skatte- och förmånssystemen som gör det svårare för människor att delta i arbetslivet.

Grekland: Den ekonomiska tillväxttakten i Grekland är fortsatt hög. Arbetet med att sanera budgeten fortgår. Regeringen bör se målet för budgetunderskottet på 1,2 % av BNP för 2000 som en övre gräns och noggrant kontrollera utgifterna. Reformerna av socialförsäkringssystemet bör fortsätta och de planerade privatiseringarna förverkligas för att betala av statsskulden snabbare.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna bör Grekland förbättra resultaten i fråga om att införliva nya direktiv om den inre marknaden, påskynda avregleringen av telekom- och energisektorerna, stimulera nyetableringen av innovativa företag, uppmuntra FoU och investeringar i information- och kommunikationsteknik och sätta handlingsplanen om riskkapital från 1998 i verket.
På arbetsmarknaden bör arbetsförmedlingen reformeras, särskilt med tanke på målet att bekämpa långtidsarbetslösheten, och dessutom bör man fullfölja de reformer som redan beslutats. Man bör se över systemet för lönebildning i syfte att anpassa löneutvecklingen till skillnader i produktivitet i olika regioner, sektorer och företag.

Spanien: Utsikterna för den ekonomiska tillväxten för 2000 är goda. Arbetet med att konsolidera budgeten har gått framåt och bör leda till ett överskott i budgeten under 2002. Regeringen uppmanas att överträffa målen i det uppdaterade stabilitetsprogrammet, genomföra reformen av den nationella budgetlagen och tillämpa den interna stabilitetspakten för att förbättra kontrollen av utgifterna. Reformen av pensionssystemet, som bland annat innebär en utbyggnad av pensionsreservfonden, bör fortsätta.

Inom produkt- och kapitalmarknaderna bör man fullfölja reformen av konkurrenslagen, minska det statliga stödet till olika sektorer, minska byråkratin, i synnerhet för de små och medelstora företagen, och utveckla riskkapitalmarknaderna för att öka investeringarna.

När det gäller arbetsmarknaden bör Spanien se över systemet för lönebildningen och den sociala tryggheten såväl på regional som lokal nivå, effektivisera den aktiva arbetsmarknadspolitiken, och se över såväl skatte- och förmånssystemen som reglerna för anställningsskyddet för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Frankrike: Den ekonomiska tillväxten i Frankrike borde vara fortsatt god under 2000. Man har lyckats sänka underskottet i den offentliga sektorn till 1,8 % av BNP under 1999. Regeringen uppmanas dock att minska underskottet ytterligare under 2000 till en nivå klart under målet i stabilitetsprogrammet, begränsa utgifterna och använda ett eventuellt utrymme till att minska underskottet. Pensionsreformen måste genomföras för att stärka de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.

När det gäller produktmarknaderna bör Frankrike bli bättre på att införliva nya direktiv om den inre marknaden, minska det statliga stödet, bygga vidare på den liberalisering av nätverksamheterna som inletts och ytterligare förenkla de administrativa formaliteterna för företagen. Vad beträffar kapitalmarknaderna bör Frankrike göra det lättare för institutionella investerare att investera på aktiemarknaderna och förenkla skattereglerna avseende riskkapitalinvesteringar.

I fråga om arbetsmarknaden uppmanas Frankrike att minska skattetrycket på arbete, se över bidragssystemet och anställningsskyddet och se till att införandet av 35-timmarsveckan inte får negativa återverkningar på lönekostnaderna, utbudet av arbetskraft och arbetsorganisationen.


19. Irland: Den irländska ekonomin fortsätter att växa i exceptionell takt. De offentliga finanserna är sunda. I sin finanspolitik bör regeringen inrikta sig på att förebygga en överhettning, sänka den offentliga sektorns konsumtion till den nivå som anges i stabilitetsprogrammet och prioritera en utbyggnad av infrastrukturen, dock inom ramarna för de finanspolitiska stabilitetsmålen.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna uppmanas Irland att stärka sin konkurrenspolitik och fullt ut tillämpa gemenskapsrätten, liberalisera transportsektorerna och stimulera riskkapitalinvesteringar. I fråga om arbetsmarknaden är det nödvändigt att övervaka löneutvecklingen och öka kvinnornas deltagande i arbetslivet.

Italien: Utsikterna är goda för den ekonomiska tillväxten under 2000 och 2001. Enligt stabilitetsprogrammet ska underskottet minskas till 0,1 % av BNP under 2003. Med tanke på detta mål bör den italienska regeringen använda allt extra utrymme till att minska statsskulden, kontrollera de löpande primära utgifterna, vidta åtgärder för att hålla tillbaka framtida utgifter genom att se över pensionssystemet samt fullfölja det planerade privatiseringsprogrammet.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna uppmanas Italien att minska det statliga stödet till andra sektorer än jordbruket, förenkla regelverket för företagen, stimulera FoU och innovationsverksamhet och främja riskkapitalinvesteringar. Vad beträffar arbetsmarknaden bör Italien förbättra systemet för arbetslöshetsersättningar och göra anställningsskyddet flexiblare, öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, särskilt löneflexibiliteten, och sänka skatterna på arbetsinkomster och de sociala avgifterna.

Luxemburg: Den starka ekonomiska tillväxten bör hålla i sig under 2000. Vad beträffar finanspolitiken bör regeringen noga hålla efter de löpande utgifterna och genomföra reformer av socialförsäkringen med tanke på landets åldrande befolkning. Med avseende på produktmarknaderna uppmanas Luxemburg att reformera konkurrenspolitiken och fullt ut tillämpa EG-reglerna samt främja informationssamhällets framväxt. På arbetsmarknaden uppmanas Luxemburg att se över skatte- och förmånssystemet för att öka förvärvsgraden i den inhemska befolkningen.

Nederländerna: Den ekonomiska tillväxten bör öka ytterligare under 2000. För att se till att de offentliga finanserna är sunda och budgeten fortsätter att visa överskott bör regeringen stärka de offentliga finanserna, i synnerhet genom noggrann utgiftskontroll. Skattereformen får inte äventyra det goda budgetläget.
Beträffande produkt- och kapitalmarknaderna bör Nederländerna förbättra efterlevnaden av direktiven om offentlig upphandling, gå vidare med reformen av nätverksamheter, uppmuntra den privata sektorns medverkan i FoU och främja riskkapitalinvesteringar, i synnerhet finansieringen i den tidiga tillväxtfasen. I syfte att understödja den välfungerande arbetsmarknaden uppmanas Nederländerna att undanröja hindren för förvärvsarbete, i synnerhet för kvinnor och äldre, samt minska antalet människor som står utanför arbetsmarknaden och lever av passivt inkomststöd.

Österrike: Den ekonomiska tillväxten tar fart under 2000. Budgetunderskottet bör uppgå till 1,7 % enligt stabilitetsprogrammet. Regeringen bör inrikta sig på att noga övervaka utgifterna under budgetgenomförandet och genomföra strukturreformer för att förbättra budgetläget på lång sikt. Den aviserade reformen av pensionssystemet bör sättas i verket.
Med avseende på produktmarknaderna bör Österrike i högre grad införliva nya direktiv om den inre marknaden, påskynda lagstiftningsreformerna inom energi- och transportsektorerna och uppmuntra den privata sektorn att delta i forskning och utveckling. När det gäller kapitalmarknaderna uppmanas regeringen att modernisera tillsynen, stimulera investeringar i eget kapital och riskkapital samt främja riskkapital i allmänhet. På arbetsmarknaden bör Österrike reformera förmåns- och pensionssystemen, framför allt systemet för förtidspensioneringar, samt minska det höga skattetrycket på arbete.

Portugal: Den ekonomiska aktiviteten bör ta fart under 2000. Enligt stabilitetsprogrammet bör budgetunderskottet sjunka till 1,5 % av BNP. Den portugisiska regeringen uppmanas att mycket noggrant övervaka utgifterna för att åtminstone uppnå det uppställda målet för underskottet. Vidare bör regeringen se till att finanspolitiken bidrar till att korrigera de största obalanserna i ekonomin och reformera sjukvården och pensionssystemet.

När det gäller produktmarknaderna bör Portugal skära ner det statliga stödet, närma den nationella konkurrenslagstiftningen till EU:s lagstiftning, förenkla de administrativa förfarandena och främja FoU och spridningen av informations- och kommunikationsteknik. Portugal bör utveckla marknaden för riskkapital. Med avseende på arbetsmarknaden bör regeringen förbättra utbildningen och fortbildningen, se till att arbetsmarknaden fungerar bättre, främst genom ökad flexibilitet, samt uppmuntra samarbetet mellan arbetsmarknadens parter.

Finland: De senaste årens snabba ekonomiska tillväxt förväntas fortsätta. Det finns till och med en risk för överhettning. Enligt stabilitetsprogrammet bör budgetunderskottet uppgå på ca 4 % av BNP under perioden 2000-2003. Med tanke på risken för överhettning uppmanas Finland att driva en strikt finanspolitik, reducera de offentliga utgifternas andel av BNP och sänka beskattningen på arbete.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna uppmanas regeringen att skärpa konkurrensen inom vissa sektorer, omarbeta konkurrenslagstiftningen, öppna marknaderna för allmännyttiga tjänster, stimulera utvecklingen av riskkapital samt uppmuntra de institutionella investerarna att investera på aktiemarknaderna. Med avseende på arbetsmarknaden bör Finland se över det allmänna bidragssystemet, effektivisera arbetssökandet och sänka skatterna, i första hand för de lågavlönade.

Sverige: För Sveriges del bör den starka ekonomiska tillväxten hålla i sig under 2000. För att uppnå målet om ett budgetöverskott på 2 % av BNP bör regeringen föra en ännu stramare finanspolitik, bibehålla en strikt kontroll av utgifterna och sänka skattetrycket. Det övergripande syftet bör dock vara att bevara hållbarheten i de offentliga finanserna.
Med avseende på produktmarknaderna bör Sverige se över de regleringar som hindrar konkurrensen på ett flertal områden, i synnerhet inom byggsektorn och läkemedelsbranschen samt i fråga om järnvägs- och flygtransporter. När det gäller kapitalmarknaderna bör regeringen underlätta tillgången till riskkapital. För att förbättra läget på arbetsmarknaden bör Sverige sänka skatterna på inkomster från förvärvsarbete och anpassa bidragssystemen ytterligare.

Storbritannien: För år 2000 väntas den ekonomiska tillväxten bli ännu högre. För budgetåret 1999-2000 bör budgetöverskottet uppgå till 1,3 % av BNP. Regeringen bör i huvudsak behålla den grundläggande strukturen på statsfinanserna.

När det gäller produkt- och kapitalmarknaderna uppmanas regeringen att uppmuntra forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet, investera ytterligare i väg- och järnvägsnäten och analysera varför pensionsfonderna inte i högre grad investerar i riskkapital. På arbetsmarknaden bör Storbritannien ta itu med problemet med koncentrerad arbetslöshet i vissa regioner eller orter och med långtidsarbetslösheten i allmänhet.

4) TILLÄMPNING

5) YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

Rapport från kommissionen om genomförandet av 2000 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken [KOM(2001) 105 slutlig - inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

ÖVERSIKT ÖVER VIKTIGA POLITIKOMRÅDEN

Makroekonomisk politik: Under 2000 upplevde EU den högsta ekonomiska tillväxten på ett årtionde, nämligen 3,4 %, vilken var följden av såväl stark inhemsk som extern efterfrågan. Prishöjningarna på olja bromsade dock tillväxten mot slutet av året. Inflationen tog fart, men kunde emellertid hållas i schack. Europeiska centralbanken höjde styrräntan vid sex tillfällen till 4,75 %. Nya arbetstillfällen skapades i snabb takt och arbetslösheten sjönk till 8,4 %. Den finanspolitiska konsolideringen fortsatte och underskottet i den offentliga sektorn i euroområdet minskade till 0,7 % (exklusive intäkterna från försäljningen av UMTS-licenser ( (DE) (EN) (ES) (FR) (DE) (EN) (ES) (FR) (DE) (EN) (ES) (FR) (DE) (EN) (ES) (FR))), vilket var något bättre än väntat. Löneutvecklingen var överlag måttlig.

Den finanspolitiska konsolideringen: De offentliga finanserna förbättrades i samtliga medlemsländer, vilket resulterade i en övergripande minskning av statsskulden. Belgien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Finland, Sverige och Storbritannien överträffade sina mål med råge. De andra länderna lyckades däremot inte utnyttja den snabba ekonomiska tillväxten fullt ut och förbättra sitt budgetläge.

De offentliga finansernas kvalitet och hållbarhet: Till skillnad från på 1990-talet bygger den finanspolitiska konsolideringen på minskade utgifter och inte på ökade skatteintäkter. Få framsteg har noterats när det gäller omstruktureringen av de offentliga utgifterna, men frågan om utgiftsbegränsningar betonas alltmer. Reformerna av förmånssystemen gick inte tillräckligt långt, trots att insatser gjordes i vissa medlemsländer.

När det gäller pensionssystemen genomförde Danmark, Irland, Nederländerna, Österrike, Sverige och Storbritannien reformer, och Belgien, Spanien, Frankrike, Irland och Finland har skapat eller aviserat att man tänker skapa pensionsreservfonder. Det har gjorts framsteg i fråga om skattetrycket: för första gången sedan 1970-talet sänktes det totala skattetrycket. I vissa medlemsländer har skattetrycket sänkts framför allt för de lågavlönade. På Ekofinrådets möte i november 2000 ingicks en viktig överenskommelse om huvudinslagen i genomförandet av det skattepaket som syftar till att motverka skadlig skattekonkurrens och minska snedvridningarna på den inre marknaden.

Löneutvecklingen: De nominella löneökningarna blev högre under 2000 jämfört med föregående års låga nivå, men totalt sett höll den återhållsamma löneutvecklingen i sig. Inga kraftfulla åtgärder vidtogs för att reformera den lagstadgade minimilönen eller de kollektiva löneförhandlingarna.

Den kunskapsbaserade ekonomin: När det gäller forskning och utveckling låg de totala utgifterna kvar på 1,8 % av PNB. Denna siffra döljer dock att fördelningen av utgifterna är mycket ojämn mellan medlemsländerna. EU släpar fortfarande efter när det gäller privata investeringar i FoU. De flesta länder har vidtagit åtgärder, främst i form av skatteincitament, för att uppmuntra företagen att öka sina FoU-utgifter.
När det gäller informations- och kommunikationsteknikens genomslag håller EU på att ta igen USA:s försprång: Internets genomslag bland EU:s hushåll ökade med 10 procentenheter mellan april och oktober 2000 till 28 %. Det råder dock ännu stora skillnader mellan medlemsländerna. Många länder har satsat på att bygga ut utbildningen inom informations- och kommunikationsteknik.

Produktmarknaderna (varor och tjänster): Den inre marknaden fungerar bättre tack vare de framsteg som flertalet medlemsländer gjort i fråga om att genomföra direktiven om den inre marknaden. Flera länder vidtog åtgärder för att göra marknaden för offentlig upphandling mer öppen (Spanien, Italien). Framsteg har kunnat konstateras när det gäller konkurrenspolitiken, och det statliga stödet till olika sektorer och för särskilda ändamål stödet har minskat.

När det gäller försörjningsföretagen har liberaliseringen av telekomsektorn lett till kraftigt sjunkande priser för konsumenterna. Framstegen är mindre inom energisektorn, där skillnaderna mellan länderna består. När det gäller transportsektorn och posttjänsterna återstår fortfarande en hel del att göra, bland annat att komma överens om en allmän regleringsram. Eftersom det saknas en verklig inre marknad för tjänster, antog kommissionen en ny övergripande strategi på detta område. Reformeringen av regelverket har gått framåt: i ett flertal länder har man minskat den administrativa bördan för föregen.

Kapitalmarknaderna: Genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster gick framåt på många prioriterade områden, till exempel när det gäller att skapa "ett gemensamt EU-pass för emittenter" samt i fråga om e-handel, finansiella tjänster och offentliga uppköpsbud. Arbetet med handlingsplanen för riskkapital har också fortskridit. Flera länder vidtog åtgärder för att avskaffa hindren för de institutionella investerarna och de skatterelaterade hindren för investeringar. För att slå vakt om den finansiella stabiliteten i EU förbättrades de institutionella systemens praktiska funktion, i synnerhet samordningen mellan olika nationella tillsynsmyndigheter.

Arbetsmarknaderna: Arbetsmarknadsläget förbättrades ytterligare: arbetslösheten sjönk med ca en procentenhet under 2000. Skälet är främst konjunkturuppgången, men även den sjunkande strukturarbetslösheten. Man bör dock notera att utvecklingen skiljer sig åt mellan medlemsländerna, eftersom vissa länder inte fullt ut utnyttjade det makroekonomiska läget för att inleda strukturreformer. Medlemsländerna har gjort framsteg i fråga om aktiva och förebyggande åtgärder mot ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Det finns stort utrymme för ytterligare reformer av skatte- och bidragssystemen i syfte att sporra människor att aktivt söka arbete eller för att de ska förbli aktiva på arbetsmarknaden.

Den bristande flexibiliteten på arbetsmarknaden är en av huvudfaktorerna bakom den höga strukturarbetslösheten i flera EU-länder. Länderna har gjort vissa framsteg med att modernisera arbetsorganisationen. Arbetsmarknadens parter har dock inte engagerat sig tillräckligt i detta arbete. I de flesta medlemsländerna har det vidtagits åtgärder för att öka kvinnornas deltagande i arbetslivet och för att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Hållbar utveckling: Ett antal länder har vidtagit åtgärder för att främja marknadsbaserade lösningar på olika miljöproblem, till exempel en skatteväxling från löneskatter till skatter på energiförbrukning. Vissa länder fortsätter emellertid att subventionera energikällor, såsom kol, som har negativa effekter på miljön. På EU-nivå gjordes inga framsteg i fråga om en ram för.

Senast ändrat den 15.10.2002
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början