RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Förebyggande möjligheter: övervakningen av de offentliga finanserna

Syftet med denna förordning är att övervaka och samordna medlemsstaternas budgetpolitik, för att säkra den budgetdisciplin som krävs för att Europeiska unionen ska fungera väl. Förordningen gäller både de medlemsstater som har infört den gemensamma valutan och de som ännu inte deltar i samarbetet.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Denna förordning utgör skyddsdelen i stabilitets- och tillväxtpakten. Den syftar till att övervaka och samordna medlemsstaternas budgetpolitik för att säkra budgetdisciplin inom Europeiska unionen.

I detta syfte föreskrivs i förordningen en europeisk termin i början av varje år för att hjälpa medlemsstaterna att inrätta en sund budgetpolitik. Medlemsstaterna lämnar stabilitetsprogram (för länderna i euroområdet) och tillväxtprogram (för medlemsstaterna utanför euroområdet) till Europeiska kommissionen, i vilka de antar ett medelfristigt budgetmål. Dessa program utvärderas av kommissionen och blir föremål för rekommendationer från rådet. Dessa rekommendationer är specifika för varje medlemsstat.

En europeisk termin för samordning av finanspolitik

En europeisk termin är en period om sex månader under vilken medlemsstaternas budgetpolitik granskas.

I början av terminen identifierar rådet Europeiska unionens (EU:s) stora ekonomiska utmaningar och lägger fram strategiska riktlinjer för medlemsstaterna om den politik som ska följas.

Som följd, och grundat på dessa riktlinjer, fastställer medlemsstaterna:

I slutet av den europeiska terminen och efter utvärdering av programmen, lämnar rådet rekommendationer till varje medlemsstat. Genom att luta sig mot kommissionens yttrande, delger rådet sålunda sina utvärderingar innan medlemsstaterna lägger fast sin budget för nästkommande år.

Medelfristiga budgetmål

Varje medlemsstat har ett medelfristigt mål om underskott för sina offentliga finanser, som definieras i strukturella termer. Dessa mål varierar mellan medlemsstaterna: de är ännu mer krävande än skuldnivån och den uppskattade kostnaden för befolkningens åldrande.

Det medelfristiga målet för de medlemsstater som har infört euron och för de medlemsstater som deltar i ERM2 är att ligga över en procents underskott av BNP. En medlemsstats medelfristiga mål kan ses över om en större strukturreform genomförs, eller var tredje år, vid offentliggörandet av projiceringen som möjliggör en uppskattning av den beräknade kostnaden för befolkningens åldrande.

Multilateral övervakning: stabilitets- och konvergensprogrammen

Stabilitets- och konvergensprogrammen ligger till grund för EU:s råds multilaterala övervakning. Denna övervakning, som föreskrivs i artikel 121 i fördraget om EU:s funktionssätt, ska på ett tidigt stadium uppdaga alltför stora underskott i de offentliga finanserna och främja samordning av finanspolitiken.

Varje medlemsstat lägger fram ett stabilitetsprogram (för de länder som ingår i euroområdet) eller ett konvergensprogram (för övriga medlemsstater) inför Europeiska unionens råd och kommissionen. Varje stat som inför euron ska lägga fram ett stabilitetsprogram inom sex månader efter rådets beslut om landets deltagande i den gemensamma valutan.

Stabilitets- och konvergensprogrammen omfattar följande:

  • ett medelfristigt mål och anpassningsbanan för att uppfylla målet, den offentliga sektorns finanser i procent av BNP, den förutsägbara utvecklingen av skuldkvoten, den förväntade ökningen av de offentliga utgifterna, den förväntade utvecklingen av de offentliga. Inkomsterna baserat på en oförändrad politik och en utvärdering i siffror av oinskränkta åtgärder som föreskrivits för inkomsterna. Vidare omfattar konvergensprogrammen sambandet mellan dessa mål och pris- och växelkursstabilitet, liksom de medelfristiga målen för den monetära politiken;
  • information om implicita skulder som är knutna till åldrande och till villkorade åtaganden (som offentliga garantier) som kan tänkas ha en stor påverkan på de offentliga förvaltningarnas skulder;
  • information om programmens koherens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och nationella reformprogram;
  • de huvudsakliga antagandena om den förväntade ekonomiska utvecklingen, som är benägna att uppfylla stabilitets- och konvergensprogrammen (tillväxt, sysselsättning, inflation och andra viktiga variabler);
  • en bedömning och en detaljerad analys av budgetmässiga och andra vidtagna eller planerade ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål;
  • en analys av hur förändringar i de viktigaste ekonomiska antagandena kan komma att påverka de offentliga finanserna och skuldsättningen;
  • i förekommande fall, förklaringar om avvikningar jämfört med den anpassningsbana som krävs för att genomföra det medelfristiga målet.

Stabilitets- och konvergensprogrammen läggs fram varje år i april. Medlemsstaterna skall offentliggöra dessa.

Granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen

På grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och ekonomiska och finansiella kommittén ska rådet granska de medelfristiga budgetmålen som läggs fram av medlemsstaterna i sina respektive program. Rådet ska bland annat kontrollera:

  • om det medelfristiga budgetmålet i stabilitetsprogrammet bygger på realistiska ekonomiska antaganden;
  • om de åtgärder som vidtagits eller planeras är tillräckliga för att nå budgetmålen;
  • om den berörda medlemsstaten har vid bedömningen av anpassningsbanan gjort en förbättring av sina offentliga finanser, med hänsyn tagen till konjunkturvariationer;
  • om den årliga ökningen av de offentliga utgifterna i den berörda medlemsstaten inte är för höga, det vill säga att de inte överskrider det medelfristiga referensvärdet.

Vid sin bedömning ska rådet ta hänsyn till genomförandet av större strukturreformer, särskilt pensionsreformer.

Rådet ska granska programmet inom tre månader efter det att programmet har lagts fram. På rekommendation av kommissionen och efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, ska rådet avge ett yttrande om programmet. Det ska uppmana den berörda medlemsstaten att anpassa sitt program, om det anser att programmets mål och innehåll bör skärpas.

Att undvika alltför stora underskott: mekanism för tidig varning

Som en del av den multilaterala övervakningen skall rådet övervaka stabilitets- och konvergensprogrammens genomförande, på grundval av information som de icke deltagande medlemsstaterna tillhandahåller och de bedömningar som kommissionen och ekonomiska och finansiella kommittén gör.

Om rådet sålunda konstaterar betydande avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller från den justeringskurs som ska leda till att målet uppnås ska det ge en varning till den berörda medlemsstaten. Om situationen är oförändrad efter en månad, ger rådet en rekommendation till den berörda medlemsstaten i syfte att förebygga ett alltför stort underskott (tidig varning, artikel 121 paragraf 4 i fördraget om EU:s funktionssätt).

Rekommendationerna som antas i rådet får offentliggöras.

Bakgrund

Stabilitets- och tillväxtpakten är en samling regler som inrättar övervakning av finanser och budget på EU-nivå. Målet är att säkerställa EU:s ekonomiska och finansiella stabilitet.

Medlemsstaterna ska alltså föra en sund budgetpolitik för att undvika allt för stora underskott som skulle kunna äventyra EU:s ekonomiska och finansiella stabilitet.

2011 förändrades stabilitets- och tillväxtpakten i grunden. Nya åtgärder antogs som ett viktigt steg för att säkerställa budgetdisciplin, främja stabilitet i den europeiska ekonomin och för att förebygga en ny kris i unionen.

Stabilitets- och tillväxtpakten samlar sålunda hädanefter sex rättsakter som trädde i kraft den 13 december 2011:

  • förordning (EU) nr 1173/2011 om effektivt verkställande av budgetövervakning i eurozonen;
  • förordning (EU) nr 1174/2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet;
  • förordning (EU) 1175/2011 som ändrar denna förordning om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna;
  • förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser;
  • förordning (EU) nr 1177/2011 som ändrar förfarandet som rör allt för stora underskott;
  • direktiv nr 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1466/97

1.7.1998

-

EGT L 209, 2.8.1997

Ändringsrättsakt(er)IkraftträdandeGenomförande i medlemsstaternaEGT/EUT

Förordning (EG) nr 1055/2005

27.7.2005

-

EGT L 174, 7.7.2005

Förordning (EU) nr 1175/2011

13.12.2011

-

EUT L 306, 23.11.2011

 
Senast ändrat den 06.01.2012

Se även

För ytterligare uppgifter hänvisas till webbplatsen för GD Ekonomi och finans:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början