RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Referensscenario: Europeiska rådet i Madrid

Vid Europeiska rådets möte i Madrid den 15-16 december 1995 bekräftades att den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) skulle inledas den 1 januari 1999, i enlighet med konvergenskriterierna, tidsplanen, protokollen och förfarandena i EU-fördraget.

DEN GEMENSAMMA VALUTANS NAMN

Den gemensamma valutans namn är en viktig del av förberedelserna inför övergången till en gemensam valuta, eftersom det delvis avgör om allmänheten ska godta den ekonomiska och monetära unionen. Europeiska rådet ansåg att valutans namn bör vara detsamma på samtliga offentliga gemenskapsspråk, dock anpassat efter olika alfabet. Det ska vara enkelt och symbolisera Europa.

Europeiska rådet beslutade därför att den gemensamma valutans namn från och med den tredje etappen ska vara "euro". Detta är ett fullständigt namn och inte ett prefix till nationella valutanamn.

Det specifika namnet "euro" används i stället för den generiska termen "ecu", som används i fördraget för att beteckna den europeiska valutaenheten. De femton medlemsstaternas regeringar är eniga om att detta beslut utgör den godkända och definitiva tolkningen av fördragets bestämmelser.

SCENARIOT FÖR INFÖRANDET AV DEN GEMENSAMMA VALUTAN

För att klargöra processen för införandet av den gemensamma valutan antog Europeiska rådet ett scenario, som bygger på det utkast som rådet på Europeiska rådets uppmaning utarbetat i samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet.

Enligt detta scenario ska insynen säkras och trovärdigheten förstärkas och det understryks att processen är oåterkallelig. Scenariot syftar till att garantera den nödvändiga rättssäkerheten (castellanodeutschenglishfrançais), minska anpassningskostnaderna så mycket som möjligt och undvika snedvridningar av konkurrensen. I scenariot anges konkreta åtgärder som bör vidtas enligt en fastställd tidsplan, vilket ger ekonomiska aktörer den information som krävs för att anpassa sig inför införandet av den gemensamma valutan.

Detta referensscenario omfattar tre etapper som följer ett fastställt schema och tar hänsyn till användarnas förmåga till anpassning.

Etapp A: Inrättande av den ekonomiska och monetära unionen

I ett sammanträde på stats- och regeringschefsnivå den 1-2 maj 1998 anger rådet enligt det förfarande som fastställs i fördraget vilka medlemsstater som har uppnått en tillräckligt hög konvergensnivå för att delta i EMU. Uppgifterna för 1997 (castellanodeutschenglishfrançais) utgör grunden för denna "övergångsexamen". Ekofinrådet meddelar i maj 1998 de bilaterala kurserna mellan de deltagande valutorna. Den slutliga omräkningskursen (castellanodeutschenglishfrançais) mellan de nationella valutorna och euron kommer dock inte att fastställas förrän den 31 december 1998.

När listan på de deltagande länderna blir offentlig måste dessa medlemsstaters regeringar enhälligt anta ett visst antal lagbestämmelser och utse styrelsen i Europeiska centralbanken (ECB). ECB och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) kommer därmed att vara inrättade.

Därefter fastställs villkoren för genomförandet av den gemensamma penning- och valutapolitiken och tillverkningen av sedlar och mynt i euro (castellanodeutschenglishfrançais) kan börja. Mynten tillverkas i valörer från 0,01 till 2 euro och sedlarna i valörer från 5 till 500 euro.

De ekonomiska systemen i de deltagande länderna kommer under hela denna etapp att fortsätta att bygga på nationella valutor. Förberedelserna inför övergången till euron kommer dock att intensifieras, särskilt inom förvaltningen och finansinstituten.

Etapp B: Det faktiska inledandet av den ekonomiska och monetära unionen

Den 1 januari 1999 inleddes etapp B (och därmed även EMU:s tredje etapp) genom en oåterkallelig låsning av omräkningskurserna (castellanodeutschenglishfrançais) mellan deltagarländernas nationella valutor och mellan de nationella valutorna och euron. Denna etapp varar i tre år.

Från denna tidpunkt är euron en självständig valuta och dess externa värde är detsamma som för korgvalutan ecu, som upphör att existera.

ECBS, som består av ECB och de nationella centralbankerna, inleder sin verksamhet. ECBS utformar och genomför den gemensamma penning- och valutapolitiken i euro (fastställande av de korta räntorna, interventioner gentemot dollarn och yenen etc.). Kursnoteringarna för de deltagande ländernas valutor försvinner.

Betalningssystemen för större belopp (interbank-, penning-, valuta- och kapitalmarknaden), till exempel betalningssystemet Target som förvaltas av ECBS, hanteras i euro. Nya offentliga skuldinstrument utfärdas också i euro.

Under denna etapp är euron emellertid endast ett kontomedel och de sedlar och mynt som är i omlopp är fortfarande utställda i nationell valuta. De viktigaste betalningssystemen för detaljhandeln (överföringar, betalkort, checkar etc.) anpassas för att kunna fungera i euro. Det kommer alltså att vara möjligt att använda sig av euro, men det är ännu inte obligatoriskt.

Etapp C: Allmän användning av den gemensamma valutan

Den 1 januari 2002 kommer sedlar och mynt i euro att sättas i omlopp parallellt (castellanodeutschenglishfrançais) med nationella sedlar och mynt. Sedlarna och mynten i euro kommer att vara lagliga betalningsmedel och sedlar och mynt i nationella valutor kommer successivt att tas ur omlopp.

Alla penningtransaktioner kommer att uttryckas i euro. Hänvisningar till nationella valutor i avtal omvandlas till euro enligt de oåterkalleligen låsta omräkningskurserna, utan att det i övrigt görs några ändringar av de fastställda villkoren (varaktighet av kontrakt (castellanodeutschenglishfrançais)).

Denna etapp bör inte vara längre än absolut nödvändigt, för att minimera problemen för användarna till följd av att två valutor är i omlopp samtidigt. Medlemsstaterna kan besluta att förkorta denna etapp. Under alla omständigheter upphör nationella sedlar och mynt senast den 1 juli 2002 att vara lagliga betalningsmedel.

Övergången till den gemensamma valutan kommer sedan att vara genomförd och från och med denna dag kommer hela det ekonomiska systemet i de deltagande länderna att arbeta uteslutande i euro. Under en begränsad period kommer man att kunna växla in gamla sedlar och mynt utan kostnad hos de nationella centralbankerna.

Senast ändrat den 20.06.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början