RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Den monetära lagstiftningen i deltagande medlemsstater

Denna förordning fastställer regelverket kring den monetära lagstiftningen i de medlemsstater som antagit euron.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 03 maj 1998 om införandet av euron [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Denna förordning definierar den monetära lagstiftningen i de medlemsstater som antagit euron som enda valuta och beskriver de olika stegen i införandet av euron i en medlemsstat.

Efter att ha antagit euron, kan en medlemsstat använda sig av en övergångsperiod eller en period med successiv utfasning för att underlätta övergången till en gemensam valuta. Euron införs då i medlemsstaten och ska på ett hållbart sätt ersätta den tidigare nationella valutan.

Övergångsperiod

Övergångsperioden är som längst tre år. Den börjar på det datum euron antas och slutar det datum då sedlar och mynt byts ut i medlemsstaten

  • det datum då euron antogs är det datum från vilket medlemsstaten går in i den tredje fasen i den ekonomiska och monetära unionen. Detta steg ska vara föremål för ett beslut från rådet som godkänner att medlemsstaten i fråga ansluter sig till euron,
  • det datum då sedlar och mynt byts ut är det datum från och med vilket euron får ställning som lagligt betalningsmedel på medlemsstatens territorium. Euromynt och -sedlar får då användas i medlemsstaten.

Målet med övergångsperioden är att åstadkomma en harmonisk övergång från den nationella valutan i medlemsstaten till euron. Sålunda fortsätter, under denna period, den monetära lagstiftning som var i bruk i medlemsstaten innan euron antogs att gälla. Den nationella valutan behåller alltså sin ställning som legalt betalningsmedel i medlemsstaten och kan fortsätta att användas.

Under övergångsperioden har medlemsstaten också möjlighet att förbereda övergången till euron i landet. Euron kan därför börja användas för vissa finansiella transaktioner

  • banktransaktioner: till exempel, en bank som tar emot en betalning i euro ska växla om det behövs (enligt gällande växelkurs) för att kreditera ett konto i den nationella valutan (och vice versa),
  • medlemsstatens totala statsskuld och offentliga utgifter: dessa belopp kan uttryckas i euro,
  • vissa marknader, särskilt inom investeringstjänster och värdepappersområdet: den nationella valutan kan ersättas av euron för dessa transaktioner.

Övergångsperioden är dock inte obligatorisk. Dagen då euron antas kan alltså sammanfalla med dagen då sedlar och mynt byts ut. I ett sådant fall bör medlemsstaten trots allt tillämpa en successiv utfasning.

Period med successiv utfasning

Perioden med successiv utfasning ska vara som längst ett år. Den gäller endast för medlemsstater som inte haft någon övergångsperiod mellan antagandet av euron och dagen då sedlar och mynt byts ut.

Målet med perioden med successiv utfasning är att successivt ersätta den nationella valutan med euron. Under denna period, ska grundvalutan vara euron, men det är fortfarande möjligt att hänvisa till den gamla nationella valutan.

Ersättande av den nationella valutan med euron

Från och med dagen då sedlar och mynt byts ut, blir euron lagligt betalningsmedel och blir den nationella valutan i medlemsstaten.

Euron ersätter då den nationella valutan i enlighet med de omräkningskurser som har beslutats av rådet. Dessutom blir euromynt och -sedlar de enda som är lagliga betalningsmedel i medlemsstaten. Alla hänvisningar till nationella valutaenheter som gjorts innan sedlar och mynt byttes ut betraktas sålunda som en hänvisning till euro och omräkningskurserna tillämpas.

Det bör noteras att den gamla nationella valutan fortfarande kan användas som betalningsmedel under en period ”med två valutor i omlopp samtidigt” som inte får vara längre än sex månader.

Sedlar och mynt i euro

Euron blir valutaenhet för Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i de deltagande medlemstaterna. ECB och de nationella centralbankerna är för övrigt behöriga att sätta eurosedlar och -mynt i cirkulation. Dessa sedlar och mynt är de enda som gäller som lagliga betalningsmedel i eurozonen.

Medlemsstaterna är ansvariga för kampen mot smuggleri, och förfalskning av eurosedlar och -mynt.

Anpassning av förordningen till utökandet av eurozonen

Denna förordning ändras varje gång en ny medlemsstat antar euron. Den beskriver som bilaga vilka medlemstater som deltar i eurozonen och specificerar för var och en av dem datum för antagandet och det datum då sedlar och mynt byts ut.

HÄNVISNINGAR

RättsaktIkraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 974/98

1.1.1999

-

EUT L, 11.5.1998

Ändringsrättsakt (er)IkraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 2596/2000

1.1.2001

-

EUT L 300, 29.11.2000

Förordning (EG) nr 2169/2005

18. 1.2006

-

EUT L 346, 29.12.2005

Förordning (EG) nr 1647/2006

1.1.2007

-

EUT L 309, 9.11.2006

Förordning (EG) nr 835/2007

1.1.2008

-

EUT L 186, 18.7.2007

Förordning (EG) nr 836/2007

1.1.2008

-

EUT L 186, 18.7.2007

Förordning (EG) nr 693/2008

1.1.2009

-

EUT L 195, 24.7.2008

Förordning (EU) nr 670/2010

1.1.2011

-

EUT L 196, 27.8.2010

Senast ändrat den 23.10.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början