RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Tjeckien

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Yttrande från kommissionen [KOM(97)2009 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(1998) 708 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(1999) 503 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2000 703 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1746 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1402 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003)1200 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I yttrandet från juli 1997 bedömde kommissionen att det var för tidigt att avgöra om Tjeckien vid tidpunkten för anslutningen skulle vara redo att ingå i euroområdet. Landets deltagande i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) utan att ingå i euroområdet bedömdes inte vålla några större problem. Kommissionen krävde dock att lagstiftningen om den tjeckiska centralbanken skulle bringas i fullständig överensstämmelse med EU:s krav. En av de prioriterade åtgärder som nämndes i yttrandet var ökad privatisering och konkurrens inom banksektorn. När det gällde den fria rörligheten för kapital ansåg kommissionen även att återstående begränsningar, framför allt vad gällde utlänningars rätt att förvärva fast egendom, utan problem kunde avskaffas.
I rapporten från november 1998 underströks att framstegen inom detta område varit ganska små.
I rapporten från oktober 1999 påpekades samma sak. Under denna period vidtogs vissa åtgärder, särskilt i fråga om den offentliga sektorns förmånligare villkor hos finansinstitut, den tjeckiska centralbankens oberoende och privatisering av bankerna.
Samma påpekande gjordes i rapporten från 2000. Få framsteg noterades i fråga om förbudet mot direkt finansiering av den offentliga sektorn genom centralbanken. I gengäld konstaterades att Tjeckien redan i stora delar följde regelverket när det gällde förbudet mot förmånligare villkor för den offentliga sektorn hos finansinstitut.
I rapporten från november 2001 noterade kommissionen att en väsentlig del av regelverket om EMU hade antagits, men att det fortfarande fanns stora brister.
I rapporten från oktober 2002 konstaterades att Tjeckien hade slutfört anpassningen av landets lagstiftning till regelverket om EMU.
I rapporten från november 2003 konstaterar kommissionen att Tjeckien har respekterat åtagandena och skyldigheterna från anslutningsförhandlingarna i fråga om Ekonomiska och monetära unionen.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den tredje etappen av EMU inleddes den 1 januari 1999 och innebär stora förändringar för alla medlemsländer, även för dem som inte deltar i euroområdet från starten.

Inom det ekonomiska området är den centrala frågan samordningen av medlemsländernas nationella politik (nationella konvergensprogram, allmänna ekonomiska riktlinjer, multilateral övervakning och förfarandet vid alltför stora underskott). Alla länder måste respektera stabilitets- och tillväxtpakten, avstå från att direkt finansiera den offentliga sektorns underskott genom centralbanken och från att ge den offentliga sektorn förmånligare villkor hos finansinstitut. De måste dessutom ha genomfört en avreglering av kapitalrörelserna.

De medlemsländer som inte deltar i euroområdet kan föra en självständig penningpolitik och har möjlighet till ett begränsat deltagande i det europeiska centralbankssystemet (ESCB). Deras centralbanker måste vara oberoende och ha prisstabilitet som överordnat mål. Slutligen anses valutapolitiken vara en fråga av gemensamt intresse för alla medlemsländer, som måste vara i stånd att delta i den nya växelkursmekanismen.

Ett medlemskap i EU innebär visserligen att man accepterar EMU:s mål, men uppfyllandet av konvergenskriterierna är inte någon förutsättning för anslutning. Dessa kriterier är dock indikatorer på en stabilitetsinriktad makroekonomisk politik, och det är därför nödvändigt att alla medlemsländer varaktigt uppfyller dem så snart som möjligt.

UTVÄRDERING

I rapporten från 1998 konstateras att det ramverk som krävs för en livskraftig och fungerande marknadsekonomi till stor del redan har införts i Tjeckien, som kan anses vara en livskraftig marknadsekonomi. Behovet av förbättringar kvarstår dock inom många områden. Under 2000 uppnådde Tjeckien en betydande handelsintegration med EU. De små och medelstora företagen sysselsätter 56 % av den yrkesverksamma befolkningen och genererar 53 % av bruttonationalprodukten (BNP). År 2001 motsvarade genomsnittsinkomsten per invånare beräknad i köpkraftspariteter 57 % av EU-genomsnittet. Cirka 80 % av BNP genererades av privata företag. Den tjeckiska ekonomin har blivit en attraktiv marknad för utländska investeringar. I rapporten från 2003 noteras att Tjeckien allmänt sett har behållit sin makroekonomiska stabilitet, men att de offentliga finanserna har försämrats. Arbetslösheten har minskat under de senaste tre åren och uppgick 2002 till 7,3 %, men tendensen gick i motsatt riktning under det första kvartalet 2003.

När det gäller konjunkturen försvagades tillväxten i Tjeckien under 1997, och BNP ökade med endast 1 % för året som helhet, jämfört med 3,9 % 1996. Under 1998 drabbades den tjeckiska ekonomin av en lågkonjunktur och den reala BNP:n minskade med 2,3 %, något som ytterligare förstärktes under 1999. Under 2000 noterades för första gången efter tre års vikande konjunktur en positiv tillväxt i den tjeckiska ekonomin på 3,3 %. År 2001 ökade BNP med 3,3 %, trots att uppgången mattades mot slutet av året. De förödande översvämningarna i augusti 2002 kommer troligen att få en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten för detta år, även om den totala effekten på ekonomin ännu inte kan bedömas. För hela den period som behandlas i rapporterna ligger den genomsnittliga tillväxten på 1,1 %, som ett resultat av två år med ekonomisk nedgång (1997 och 1998) och en efterföljande återhämtning. I rapporten från 2003 konstateras att ökningen av BNP var fortsatt 2 % under 2002, trots översvämningarna, förstärkningen av den tjeckiska kronan och nedgången i den externa efterfrågan.

När det gäller de offentliga finanserna visade budgeten för 1997 ett underskott. Trots att målet var en budget i balans 1998, resulterade statsbudgeten i ett underskott på cirka 1,5 % av BNP. Underskottet för 1999 uppgick till 4 % och för 2000 till 4,2 %. Underskottet för 2001 uppgår till 5,5 % av BNP och väntas för 2002 hamna på 6,6 %. I slutet av 2001 motsvarade det offentliga underskottet 23,6 % av BNP, jämfört med 13,7 % för 1998. Dessa siffror avspeglar inte helt verkligheten, med tanke på att endast en del av underskottet för de institutioner som ska genomföra den ekonomiska omvandlingsprocessen beaktas. I rapporten för 2002 konstateras att det finns ett motstånd mot att inleda en allmän reform av utgifterna, och att detta har lett till försämringen av de offentliga finanserna. I rapporten från 2003 konstateras att den offentliga sektorns budgetunderskott utgjorde 3,9 % av BNP år 2002 och 6,7 % av BNP om man beaktar verksamheten vid den tjeckiska konsolideringsbyrån. Det ständigt ökande budgetunderskottet har tvingat regeringen att lägga fram åtgärder för att få ner underskottet till 4 % av BNP för 2006 jämfört med de 7,6 % som de tjeckiska myndigheterna hade förutspått för 2003.

En positiv utveckling var att inflationen började avta. Prisstegringarna kunde bromsas, efter att ha kulminerat med 13,4 % i februari 1998. I slutet av 1997 genomförde den tjeckiska centralbanken en viktig penningpolitisk kursändring och övergav den tidigare politiken med fastställda mål för att öka penningmassan, till förmån för en politik som tydligt prioriterade inflationsbekämpning. Inflationen fortsatte att minska under 1999, och höjningen av konsumentpriserna kunde hållas nere i endast 1,8 % men tog nyligen ny fart. Inflationen ökade till 3,9 % för 2000 och till 4,5 % för 2001. Inflationstrycket kunde hållas nere under hela första kvartalet 2002. För den aktuella perioden som helhet sjönk dock inflationen kraftigt. Den sjönk till 0,1 % under 2002, det vill säga under den lägsta marginalgräns som fastställts av de monetära myndigheterna.

Trots att Tjeckien har avstått från varje form av mål eller uttalad policy när det gäller växelkursen, tillämpas sedan mitten av 1997 ett system där den tjeckiska kronan på ett kontrollerat sätt flyter i förhållande till den tyska marken, och sedan 1999 i förhållande till euron. Systemet syftar till att förhindra alltför stora valutasvängningar. Den tjeckiska kronans värde har trots detta uppvisat mycket stora fluktuationer sedan dess. Den tjeckiska centralbanken försökte under 1999 minska valutans instabilitet, ett mål som endast delvis uppnåtts. I rapporten från 2001 konstateras att den tjeckiska kronan har fortsatt att stiga i förhållande till euron, mot bakgrund av stora kapitaltillskott från utlandet. Denna värdestegring sedan slutet av 2001 har gjort att regeringen och centralbanken har antagit ett åtgärdspaket för att bromsa denna tendens. Den nuvarande penning- och valutapolitiken har haft en positiv effekt på ekonomin.

Det minskade underskottet i handelsbalansen har likaså lett till en kraftigt förbättrad bytesbalans. Underskottet i bytesbalansen minskade kraftigt och sjönk från 6,1 % av BNP för 1997 till 2 % för 1999. Denna förbättring beror i första hand på att handelsunderskottet har minskat. Situationen ändrades 2000, då ett underskott i bytesbalansen på 4,8 % av BNP konstaterades, en siffra som ökade till 5,5 % 2001. Det sjönk till 3,5 % av BNP 2002.

När det gäller strukturreformerna var den främsta drivkraften bakom den ekonomiska reformen en rad åtgärder som aviserades 1997. De innebar bland annat privatiseringar av banker och företag som fortfarande stod under statlig kontroll, ett bättre företagsklimat och skärpta insatser mot den ekonomiska och finansiella brottsligheten. Under 1999 fortsatte Tjeckien strukturreformen och fullföljde saneringen av banksektorn, bland annat genom att förbereda privatiseringen av återstående stora banker. Regeringen har dessutom försökt lösa återstående problem inom näringslivet. Att den ekonomiska nedgången blev så långvarig och kraftig visade att strukturreformerna i Tjeckien varit otillräckliga. I rapporten från 2000 konstateras att Tjeckien har påskyndat sina strukturreformer. Skattereformen har blivit en prioriterad politisk fråga. I rapporten från 2001 görs bedömningen att strukturreformerna haft blandad framgång. Regeringen har påbörjat reformen av pensionssystemet och privatiseringen av banksektorn slutfördes 2001, efter en lång och kostsam process. I rapporten från 2002 konstateras att privatiseringsprocessen i det närmaste har slutförts, men överlåtelsen av ett antal strategiskt viktiga företag dröjer fortfarande. I kommissionens rapport från 2003 konstateras att Tjeckien har fortsatt reformprocessen, men inte med samma beslutsamhet som tidigare. Kommissionen anser att en mer djupgående och övergripande reform måste inledas i fråga om socialbidrag, pensioner och hälsovård.

När det gäller centralbankens oberoende gjordes under 1998 ingen ändring i lagstiftningen om centralbanken. Lagstiftningen om förmånligare villkor för den offentliga sektorn hos finansinstitut står redan i överensstämmelse med EG:s regelverk, men enligt lagstiftningen om centralbanken är det fortfarande möjligt att bevilja regeringen kortsiktiga krediter. I rapporten från 2000 konstateras att ändringarna i lagen om centralbankens oberoende är oförenliga med fördraget vad avser bestämmelserna om centralbankens budget och fastställande av inflationsmål i samråd med regeringen. År 2001 antogs ändringar gällande förbudet mot den tjeckiska centralbankens direkta finansiering av den offentliga sektorn ( castellano deutsch english français ). Förbudet förhindrar att regeringen beviljas kortsiktiga krediter. Omarbetningen är dock inte tillräcklig för att garantera centralbankens fulla oberoende vad avser budget, inflationstal och växelkurser. I mars 2002 ändrade parlamentet lagen om den tjeckiska centralbanken, i syfte att fullt ut anpassa den efter EG:s regelverk. När det gäller centralbankens oberoende har ändringarna lett till att EG:s bestämmelser rörande bankens finansiella, institutionella och personliga oberoende följs. Dessutom har grundlagen ändrats, så att prisstabilitet ska vara centralbankens överordnade mål. Tjeckien har därmed uppnått en mycket hög grad av anpassning till regelverkets bestämmelser om EMU. I rapporten från 2003 noteras att anpassningen är total.

När det gäller förhandlingarna har Tjeckien accepterat accepterat reglerna om Ekonomiska och monetära unionen i sin helhet. De administrativa strukturer som är nödvändiga för att genomföra och tillämpa regelverket har inrättats. Landet kommer att delta i EMU redan från anslutningen och få status som land med undantag enligt artikel 122 i EG-fördraget. Förhandlingarna om detta kapitel avslutades i december 2002. Inga övergångsbestämmelser har begärts. I stort sett uppfyller Tjeckien sina åtaganden från anslutningsförhandlingarna på detta område.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta rättsakten, som är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 15.03.2004
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början