RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Polen

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Rapport från kommissionen [KOM(1999) 69 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(1999) 508 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2000) 708 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1752 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1408 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1207 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 ansåg kommissionen att det var för tidigt att uttala sig om Polens deltagande i euroområdet från och med anslutningen. På medellång sikt ansågs det dock problemfritt att Polen stod utanför euroområdet men ändå deltog i tredje fasen av Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Kommissionen ansåg dock att lagstiftningen om den polska centralbanken behövde anpassas helt till EU:s krav.
I rapporten från november 1998 underströks att Polen gjort stora framsteg i förberedelserna inför Ekonomiska och monetära unionen.
Däremot konstaterades i rapporten från oktober 1999 att de framsteg som Polen gjort i förberedelserna inför ett deltagande i EMU var ganska begränsade.
I rapporten från november 2000 konstaterades att inget antagande av lagstiftningen gjorts på detta område under det året men att Polen fram till dess redan antagit stora delar av regelverket för EMU.
I rapporten från november 2001 noteras att inga framsteg gjorts på området under den period rapporten behandlar.
I sin rapport från oktober 2002 noterar kommissionen att inga framsteg gjorts när det gäller antagande av gemenskapens regelverk.
I sin rapport från november 2003 konstaterar kommissionen att Polen respekterar åtagandena och skyldigheterna från anslutningsförhandlingarna, men att vissa justeringar fortfarande behövs i fråga om den polska centralbankens oberoende.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den tredje fasen av EMU inleddes den 1 januari 1999. Detta datum innebar djupgående förändringar för samtliga medlemsländer, även för de som inte ingick i euroområdet från början.

På det ekonomiska planet är samordningen av den ekonomiska politiken (nationella konvergensprogram, allmänna ekonomiska riktlinjer, multilaterala förfaranden för övervakning och förfaranden vid alltför stora underskott) av central betydelse. Alla länder ska respektera stabilitets- och tillväxtpakten. De ska avstå från direkt centralbanksfinansiering av underskott i den offentliga sektorn och från prioriterad tillgång till finansinstitut för offentliga myndigheter. De ska även se till att kapital kan röra sig fritt på en avreglerad marknad.

De medlemsländer som inte ingår i euroområdet bedriver en självständig monetär politik och deltar, med vissa begränsningar, i Europeiska centralbanksystemet (ECBS). Centralbankerna ska vara oberoende och ha prisstabilitet som huvudmål. Den gemensamma växelkurspolitiken, slutligen, anses av alla medlemsländer vara av gemensamt intresse. Medlemsländerna måste kunna delta i den nya växelkursmekanismen.

Även om anslutningen innebär att man accepterar syftet med EMU så är det inte en förutsättning att man uppfyller konvergenskriterierna. Dessa kriterier visar emellertid om den makroekonomiska politiken är stabilitetsinriktad. Därför måste alla medlemsländer uppfylla dem i god tid och på ett bestående sätt.

UTVÄRDERING

Polen anses vara en hållbar marknadsekonomi som på medellång sikt kan klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Handelsintegrationen med EU har stärkts. Den makroekonomiska stabiliteten i Polen är väl etablerad och har klarat den ryska krisen relativt bra. I rapporten från 2000 noteras dock att ekonomin kommit i obalans på flera sätt. Bruttonationalprodukten (BNP) per invånare (standardmått på köpkraften) har, tack vare en stadig utveckling, under 2000 stigit till 39,2 % av genomsnittet för EU, jämfört med Polens BNP på mindre än 34 % under 1995. Bakom dessa siffror döljer sig emellertid stora regionala skillnader. Den privata sektorn står för över 70 % av BNP och 72 % av sysselsättningen. I rapporten från 2002 noteras att arbetslösheten fortfarande är ett centralt problem i övergångsprocessen. Arbetslösheten låg på 11 % 1997 och har ökat under de senaste åren. 2001 uppgick den till hela 18,4 %. I rapporten från 2003 konstateras att Polen har behållit sin makroekonomiska stabilitet och uppvisar en gradvis återhämtning som framförallt beror på den externa efterfrågan. Ökningen av budgetunderskottet och statsskulden utgör tillsammans med den höga arbetslösheten (19,9 % under 2002) de svåraste ekonomiska problem som de polska myndigheterna står inför.

När det gäller konjunkturen ökade den reala bruttonationalprodukten i Polen med 6,9 % under 1997. Påföljande år uppgick stigningen till 4,8 %. Denna avmattning sedan mitten av 1998 är en direkt följd av den ryska krisen och av andra yttre faktorer. Under 1999 växte den polska ekonomin med en takt på 4,1 %. Tillväxttakten under hela 2000 låg på runt 4 %. Den imponerande ekonomiska tillväxten i Polen sedan mitten av nittiotalet avbröts av den plötsliga avmattningen efter 2001. Tillväxten under det första kvartalet 2002 uppgick till knappt 0,5 %. Under hela den period som granskats har den genomsnittliga ökningen av den reala BNP legat stadigt på 4,2 %. I rapporten från 2003 konstateras att den kraftiga avmattningen 2001 följdes av en svag aktivitetsökning under 2002, med en ökning av den reella bruttonationalprodukten med knappt 1,4 % jämfört med 1 % under 2001. Den senaste utvecklingen bekräftar möjligen ett återtagande av aktiviteten: den reala BNP ökade med 2,2 % under det första kvartalet och med 3,8 % under det andra.

I fråga om de offentliga finanserna minskade i budgeten för 1999 statens budgetunderskott från 2,8 % av BNP 1998 till 2,15 %. Enligt den finansiella strategin på medellång sikt bör budgeten vara i balans 2003. Men underskottet 1999 uppgick ändå till omkring 3,5 % på grund av både konjunkturen och strukturella faktorer som lett till en slappare budgetpolitik. Budgetläget förvärrades på nytt 2001 då underskottet låg på 3,9 % av BNP. I rapporten från 2002 noteras att de insatser som gjorts i Polen för att sanera budgeten hindrats av långsammare tillväxt och de polska myndigheternas tveksamhet till djupgående omstrukturering av de offentliga utgifterna. Den offentliga skuldsättningen har emellertid sjunkit påtagligt från omkring 47 % av BNP 1997 till 38,7 % i slutet av 2000. Trenden vände under 2001 och i slutet av förra året låg skuldkvoten på 39,3 %. I rapporten från 2003 konstateras att de offentliga finanserna försämrades ytterligare förra året på grund av den ekonomiska avmattningen och budgeteftergifterna. Underskottet i den offentliga sektorn uppgick således till 4,1 %. Detta ledde till en ökning med 4,5 % av skulden som andel av BNP.

Under 1999 sjönk inflationen till 7,3 %, en nivå som ska jämföras med årsgenomsnittet för 1998 på 11,6 %. Under 2000 tog prisökningarna fart igen och landade på 10,2 %. I rapporten från 2001 noteras att inflationen kontinuerligt försvagats och hamnat på 3,5 % i slutet av 2001. I rapporten från 2003 konstateras att inflationen fortsatte att minska kraftigt under 2002; i december låg den huvudsakliga inflationen på endast 0,8 %. Sedan i början av 2003 har prisökningen varit mycket svag.

De polska myndigheterna tillämpar en tydlig politik för växelkursen som grundas på ett system med gradvis justerad växelkurs. På grund av den monetära turbulensen efter den ryska krisen har zlotyn förlorat nästan 10 % av sitt värde. I april 2000 övergick Polen till ett system med fritt flytande växelkurs - en strategi som är förenlig med fastställandet av inflationsmål. Efter beslutet om att låta den polska valutan flyta steg växelkursen, framför allt på grund av den höga realräntan. I rapporten från 2002 noteras att centralbanken, sedan systemet ändrades, hållit fast vid sin politik med flytande växelkurs kombinerat med inflationsinriktning. Detta bedöms vara en bra kombination som är väl anpassad till den polska ekonomin i detta långt framskridna skede av övergångsprocessen och inför EMU. I rapporten från 2003 noteras att zlotyns faktiska värdeminskning sedan mitten av 2001 har bidragit till att öka den polska exportens konkurrenskraft.

När det gäller bytesbalansen hade Polen ett underskott på 3,2 % 1997. Under 1998 ökade underskottet till 4,3 % och sedan ytterligare till 7,5 % av BNP under 1999. Denna betydande ökning var det mest akuta problemet i den ekonomiska politiken. Under 2000 sjönk underskottet till den något rimligare nivån 6,3 % av BNP. För 2001 beräknades underskottet till 4 %. Under hela den period behandlas i rapporterna ligger underskottet i bytesbalansen konstant på minst 4 % av BNP. Detta har i allt större utsträckning finansierats genom direkta investeringar från utlandet. I rapporten från 2003 noteras att underskottet i bytesbalansen på nytt minskade förra året då det uppgick till 3,6 % av BNP.

Angående strukturreformerna antog den polska regeringen i juli 1998 ett program för privatisering av de offentliga företagen före slutet av 2001. Dessutom planerades reformer av den geografiska indelningen, pensionssystemet och stålindustrin. Omstruktureringen av kol- och stålsektorn har fått stora sociala konsekvenser, vilket även reformen av jordbruket fått. Jordbrukets del av den totala produktionen har rasat från 13 % 1989 till 6 % 1997. Även om de flesta priser i Polen inte längre sätts av de offentliga myndigheterna är vissa marknader fortfarande snedvridna. Reformerna inom finanssektorn har fortsatt vilket lett till ett allt större intresse hos de utländska investerarna. I rapporten från 1999 noteras att avsevärda framsteg gjorts när det gäller privatiseringen av bankerna. Regeringen har för avsikt att reformera skattesystemet. I sin rapport från 2000 noterar kommissionen att landet fungerar allt bättre som öppen marknadsekonomi tack vare en försiktig makroekonomisk politik och olika strukturreformer. Priserna har till stor del liberaliserats. Privatiseringarna och strukturreformerna har generellt sett gått framåt under 2001. I rapporten från 2002 görs bedömningen att Polen har genomfört övergångsprocessens handelsreform och prisliberaliseringar, att landet har kommit långt i privatiseringarna och att man har gjort stora framsteg när det gäller strukturreformerna. De omfattande reformerna av pensionssystemet (ett system med tre pelare har införts), hälsovårds- och utbildningssektorn samt den geografiska indelningen av landet har gått framåt. Många privatiserade områden har omstrukturerats framgångsrikt. Men reformprogrammet på detta område är ännu inte avslutat. I rapporten från 2003 konstateras att reformprocessen nästan inte utvecklats alls sedan föregående års rapport. Det har skett en kraftig minskning av antalet privatiseringar under de senaste två åren.

En ny lag om centralbankens oberoende röstades fram i augusti 1997. I denna lag fastställs prisstabilitet som centralbankens huvudprioritet. Med tanke på att centralbanken inte längre behöver parlamentets godkännande för sina anvisningar på det monetära området stärker denna nya juridiska ram bankens oberoende. Lån och överföringar från centralbanken till de offentliga myndigheterna är för övrigt förbjudna sedan oktober 1998. I rapporten från 1999 noteras att Polen i november 1998 antog en lag om de offentliga finanserna. Genom denna lag blir det förbjudet för centralbanken att direkt finansiera den offentliga sektorn ( castellano deutsch english français ). Vissa tekniska lagändringar behöver fortfarande göras i stadgarna för den polska centralbanken för att bankens institutionella och finansiella oberoende ska kunna garanteras. I rapporten från 2000 efterlyses en justering av de av stadgarna som gäller den finansiella förvaltningen, det oberoende systemet för revision och regeringsföreträdares deltagande vid mötena med penningpolitiska rådet. Förslaget till ändring av stadgarna för den polska centralbanken, som skulle anpassa den polska lagstiftningen till gemenskapens regelverk, godkändes inte av parlamentet. I den senaste rapporten noteras att Polen lägger mycket stor vikt vid målsättningen att helt anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk före slutet av 2002. I rapporten från 2003 konstateras att lagen om centralbanken fortfarande är oförenlig med gemenskapens regelverk på flera punkter. Man borde bland annat ha avskaffat möjligheten för en regeringsföreträdare att delta i penningpolitiska rådets möten.

När det gäller förhandlingarna har Polen accepterat reglerna om Ekonomiska och monetära unionen i sin helhet som dessa definieras i avdelning VII i fördraget. De administrativa strukturer som krävs för att genomföra och tillämpa gemenskapens regelverk har inrättats. Förhandlingarna om detta kapitel avslutades i december 2002. Inga övergångsbestämmelser har begärts. Generellt sett respekterar Polen de åtaganden man gjort på detta område.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta rättsakten, som är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 15.03.2004
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början