RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Estland

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Yttrande från kommissionen [KOM(97)2006 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(98) 705 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(1999) 504 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2000) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1747 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1403 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003)1201 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

Kommissionen bedömde i sitt yttrande från juli 1997 att det var för tidigt att avgöra om Estland vid tidpunkten för anslutningen skulle vara redo att ingå i euroområdet, men att det inte borde innebära några större problem om Estland deltar i EMU:s tredje etapp utan att ingå i euroområdet. Estland blir sålunda föremål för ett undantag. Kommissionen betonade också att lagstiftningen om Estlands centralbank redan uppfyllde EG:s krav och att undanröjandet av kvarstående restriktioner i fråga om fri rörlighet för kapital borde kunna genomföras utan svårigheter, särskilt i fråga om investeringar i fast egendom av personer som inte är bofasta i Estland.
I rapporten från november 1998 konstaterades att Estland hade gjort vissa framsteg i förberedelserna inför anslutningen till den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
I rapporten från oktober 1999 konstaterades en viss avmattning i utvecklingen i Estland.
I rapporten från november 2001 noteras viktiga framsteg och att anpassningen till regelverket om EMU nästan är klar.
I rapporten från oktober 2002 noterar kommissionen att anpassningen till regelverket om EMU är praktiskt taget fullständig.
I rapporten från november 2003 konstateras att Estland har uppfyllt de åtaganden och skyldigheter som ålagts landet genom anslutningsförhandlingarna. En sista anpassning av lagstiftningen om centralbanken måste fortfarande genomföras.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

EMU:s tredje etapp inleddes den 1 januari 1999 och innebär stora förändringar för alla medlemsländer, även för dem som inte deltar i euroområdet från starten.

På det ekonomiska området är samordningen av medlemsländernas nationella politik (nationella konvergensprogram, allmänna ekonomiska riktlinjer, multilateral övervakning och förfaranden vid alltför stora underskott) det centrala. Alla länder måste respektera stabilitets- och tillväxtpakten samt avstå från direkt finansiering av underskott i den offentliga sektorn via centralbanken liksom från att ge den offentliga sektorn förmånligare villkor hos finansiella institut. De måste dessutom ha genomfört en avreglering av kapitalrörelserna.

De medlemsländer som inte deltar i euroområdet kan föra en självständig valutapolitik och har möjlighet till ett begränsat deltagande i det europeiska centralbankssystemet (ECBS). Deras centralbanker ska vara oberoende och ha prisstabilitet som främsta mål. Slutligen betraktas växelkurspolitiken som en fråga av gemensamt intresse för alla medlemsländer, som måste vara i stånd att delta i den nya växelkursmekanismen.

Ett medlemskap i EU innebär visserligen att man accepterar EMU:s mål, men uppfyllandet av konvergenskriterierna inte någon förutsättning för anslutning. Dessa kriterier utgör dock indikatorer på en stabilitetsinriktad makroekonomisk politik, och det är därför nödvändigt att alla medlemsländer varaktigt uppfyller dem så snart som möjligt.

UTVÄRDERING

Landets handelsintegration med EU har förstärkts under hela förhandlingsperioden. Den makroekonomiska stabiliteten upprätthölls även under den ryska krisen 1998. Estland erbjuder en gynnsam miljö för de ekonomiska aktörerna. Den privata sektorns andel av bruttonationalprodukten (BNP) överskrider med råge 80 procent. Alla dessa faktorer gör det alltså möjligt att dra slutsatsen att den estländska ekonomin är en fungerande marknadsekonomi. Genom att hålla fast vid det aktuella reformprogrammet bör Estland kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen.

År 1997 präglades av en kraftig uppgång i konjunkturen, med en real BNP-tillväxt på 11,4 procent. Konjunkturen försämrades dock mycket snabbt från mitten av 1998, då den reala bruttonationalprodukten endast ökade med 4 procent, vilket följdes av en konjunkturnedgång 1999. Efter att Estland drabbats av den chocken drog landet snabbt nytta av en stark nationell efterfrågan som drog med sig konjunkturen uppåt, och resulterade i en tillväxt på 6,9 procent under 2000. Trots konjunkturnedgången inom Europeiska unionen och i USA, kunde den estländska ekonomin uppvisa en oavbruten tillväxt under 2000 och 2001. I rapporten från 2003 konstateras att BNP-tillväxten, som blev runt 6 % 2002, gynnades av en kraftigt tilltagande privat konsumtion.

Läget för de offentliga finanserna är sunt, tack vare den kraftiga tillväxten och en stram kontroll av de offentliga utgifterna. Överskottet uppgick till 2,1 procent av BNP 1997, vilket utgör en anmärkningsvärd omsvängning jämfört med 1996 års underskott på 1,5 procent. Under det första halvåret 1998 fortsatte budgetöverskottet att öka, och kom att stanna vid 2,6 procent av BNP. På grund av återverkningarna av den ekonomiska krisen, uppvisade den offentliga sektorn ett finansiellt underskott på 4,1 procent av BNP under 1999. De offentliga finanserna i Estland återgick snabbt till ordningen efter konjunkturnedgången, och underskottet i den offentliga sektorns finanser sjönk åter till 0,7 procent 2000. En väl avvägd budgetpolitik, framför allt av den centrala förvaltningen, kombinerat med betydande intäkter från privatiseringarna, bidrog till att minska statsskulden, som 1997 uppgick till 7 procent av BNP, och som 2001 återigen låg under 5 procent. I 2003 års rapport konstateras att överskottet i den offentliga sektorns finanser uppgår till 1,3 % av BNP, en ökning som främst kan tillskrivas den starka tillväxten, trots att ytterligare offentliga utgifter godkändes av parlamentet i två tilläggsbudgetar.

Inflationen sjönk, från ett årsgenomsnitt på 23,1 procent 1996 till 11,2 procent 1997. Inflationen dämpades alltså avsevärt. I september 1998 steg konsumentpriserna fortfarande med en årlig rytm på 6,6 procent. Inflationen steg från 3,1 procent 1999 till 3,9 procent 2000, främst som en effekt av prishöjningarna på råolja. Sedan dess har prisökningarna stegrats något, och låg 2001 på 5,6 procent. I rapporten för 2003 konstateras att prisökningarna, som låg på nästan 7 % i mitten av 2001, avtog till 2,7 % i slutet på 2002. Den underliggande inflationen har däremot varit relativt stabil, med en ökningstakt på cirka 4 % per år.

Trots en tydlig avmattning fortsatte den reala växelkursen att stiga under 1997. Sedelfondssystemet som skulle binda kronan till den tyska marken och därefter till euron fungerade bra, trots kraftig turbulens på finansmarknaderna. Växelkursen var under 1999 inte utsatt för några påtagliga externa influenser eller utmaningar. Estland har i fortsättningen bibehållit sitt sedelfondssystem, utan att detta val ifrågasatts.

När det gäller bytesbalansen ledde den starka ekonomiska tillväxten 1997 till en ny försämring av utrikesbalansen. Underskottet i bytesbalansen ökade till 12 procent av BNP och handelsunderskottet uppnådde 24 procent av BNP. Under 1999 föll underskottet i bytesbalansen tillbaka till 5,7 procent av BNP, vilket innebär en betydande minskning i förhållande till de mycket höga nivåerna 1997 och 1998. Under 2000 ökade underskottet i bytesbalansen till 6,7 procent av BNP, och landade under 2001 på cirka 6 procent av BNP. Rapporten för 2003 visar att en stor efterfrågan på import och en relativt begränsad ökning av exporten har lett till att bytesbalansunderskottet har förvärrats, till ungefär 12,3 % 2002.

Estland har gjort framsteg när det gäller strukturreformerna sedan mitten av 1997. Privatiseringen av industriföretagen har fortsatt. Regeringen har inlett en reform av pensionssystemet. Sedan mitten av 1998 har Estland haft större svårigheter att utforma och verkställa vissa väsentliga strukturreformer. Reformerna inom finanssektorn fortsatte under 1999. Privatiseringarna är nästan avslutade. Alla små och medelstora företag återfinns inom den privata sektorn, och endast ett fåtal stora företag och en bank återstår att privatisera. En ökad reformtakt under 2000 har lett till att man kunnat åtgärda åtskilliga strukturella svagheter i ekonomin. Pensionsreformen och hälso- och sjukvårdsreformen gör kontinuerliga framsteg. I kommissionens rapport från 2001 noteras att man äntligen antagit en lag som samlar ansvaret för övervakningen av alla finanssektorer under en och samma myndighet. Ännu återstår två utmaningar för de estländska myndigheterna: avregleringen inom energisektorn och omstruktureringen av hälso- och sjukvårdssystemet. När det gäller avregleringen av kapitalrörelser har Estland gjort stora framsteg. I dagsläget återstår endast några mindre hinder. Under 2003 har myndigheterna gjort stora framsteg med sitt reformprogram, särskilt i fråga om pensionsystemen och den ekonomiska övervakningen.

Beträffande centralbankens oberoende uppvisar Estlands centralbank en hög grad av oberoende, och direkt finansiering av den offentliga sektorn ( castellano deutsch english français ) från centralbanken är förbjuden. Vissa åtgärder är dock fortfarande nödvändiga för att den estländska lagstiftningen ska vara helt anpassad till EG:s regelverk. Framför allt gäller det lagstiftningen om sammansättningen av centralbankens övervakningsråd, vars medlemmars oberoende inte är garanterat. De ändringar som gjorts i lagen om Estlands centralbank under 2001 bör garantera att samtliga beslutande organ har en helt oberoende ställning i förhållande till institutionens uppdrag och att de olika medlemmarna i övervakningskommittén är helt och fullt personligt oberoende. I rapporten för 2003 krävs en slutlig ändring vad beträffar de konflikter som kan uppstå mellan bankens beslutande organ och i fråga om en eventuell inblandning från parlamentets sida.

När det gäller förhandlingsläget i fråga om landets framtida deltagande i EMU har Estland förklarat att man accepterar de befintliga bestämmelserna i EG-fördraget, och att man till fullo kommer att anpassa sig till det. Landet har också förklarat att de administrativa strukturer som krävs för att genomföra och tillämpa regelverket kommer att införas. Förhandlingarna om dessa kapitel avslutades i december 2002. Estland har inte krävt några övergångsbestämmelser.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta rättsakten, som är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 08.01.2004
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början