RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Energisamarbete med utvecklingsländerna

1) SYFTE

Tanken med denna allmänna ram är att den ska erbjuda möjligheter till reflektion och samarbete, men även konkreta rekommendationer för hur energifrågor bättre kan integreras i samarbetet med utvecklingsländer.

2) RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 17 juli 2002 om energisamarbete med utvecklingsländerna [KOM(2002) 408 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]

3) SAMMANFATTNING

Bakgrund

Energifrågor har länge förbisetts i den internationella debatten om hållbar utveckling. Detta trots att de spelar en framträdande roll i den hållbara utvecklingens alla tre dimensioner: den sociala (fattigdomsbekämpning), den ekonomiska (försörjningstrygghet) och den ekologiska (miljöskydd).

Energisektorn är dessutom synnerligen viktig i samarbetet med utvecklingsländerna eftersom social och ekonomisk utveckling i dessa länder avsevärt bromsas upp av problem som begränsad energitillgång, den mycket stora användningen av traditionell biomassa och ett alltför stort beroende av importerad energi.

Det är inte förrän på senare tid som energifrågorna har uppmärksammats som ett växande internationellt problem. Det här meddelandet lades fram inför Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i augusti-september 2002, för att betona Europeiska unionens engagemang i dessa frågor.

Analys av energisituationen i utvecklingsländerna
Energisituationen i utvecklingsländerna är mycket varierande.

Energibehov
Energiförbrukningen per invånare är avsevärt lägre än den i industriländerna. Däremot ökar den årliga energiförbrukningen i utvecklingsländerna tre till fyra gånger så snabbt som i industriländerna. Dessa siffror döljer en mycket ojämn energitillgång i världen. I Afrika är förbrukningen per invånare mycket låg, medan den praktiskt taget har fördubblats i Asien sedan 1970. Aktuella tendenser tyder på att efterfrågan likväl som energiintensiteten (förhållandet mellan konsumtion och bruttonationalprodukt) kommer att öka kraftigt i de flesta utvecklingsländer (särskilt i Asien). Dessa faktorer gör det nödvändigt att utveckla ny teknik för att få fram förnybara energikällor och för att kunna göra energianvändningen mer effektiv.

Energiförsörjning
I dagsläget tenderar utvecklingsländerna att använda kol och viss förnybar energi (i synnerhet traditionell biomassa) i större utsträckning än olja, gas och kärnenergi. I framtiden är det dock just kärnenergi, gas och olja som förutspås få en allt större betydelse. Ökad användning av gas och olja skulle kunna medföra ekonomiska risker eftersom den internationella oljemarknaden är föränderlig och tillgången på de båda bränslena begränsad. I framtiden kommer användningen av biomassa sannolikt att minska. Det kan vara på sin plats att påpeka att denna energikälla, som ofta används i utvecklingsländer, medför risker för miljö och hälsa, delvis på grund av utvinningsmetoden.

Brist på finansiering, regelverk och institutioner
Bristen på finansiering i energisektorn är ett stort problem för utvecklingsländerna och det kan inte enbart lösas med offentliga anslag eller utvecklingsbistånd. Med andra ord krävs privata investeringar. Situationen har förvärrats av att energipolitiken är otydligt definierad, eller icke existerande, men också av att det råder brist på institutionell kapacitet och arbetskraft. Det saknas också lagstiftning och finansiering på området, vilket är oundgängligt för att locka privata investerare och få marknaden att fungera tillfredsställande.

Referensram för energisamarbetet

Hittills har Europeiska unionen (EU) agerat från fall till fall på det här området. Energisamarbetet behöver dock integreras bättre i strategidokumenten för de olika länderna och regionerna samt i strategidokumenten för att minska fattigdomen.

Övergripande aspekter
EU har identifierat två centrala och övergripande åtgärder:

  • reform av energisektorn, och,
  • tekniköverföring.

För att reformera energisektorn och öppna marknaden behövs en rättslig ram för bland annat reglering, separering av verksamhetstyper, avgiftssystem och främjande av den privata sektorns deltagande. Vid sidan av arbetet med att fastställa och genomföra en energipolitik bör man koncentrera sig på att öppna energiproduktionen och -distributionen för privata initiativ samt på avgiftssystemet.

Tekniköverföring och förutsättningar för denna är grundläggande. Teknik för ren kol, förnybara energikällor, energieffektivitet och kärnsäkerhet är särskilt viktiga frågor.

Samarbete på efterfrågesidan
Det här samarbetet är ett av de mest lovande. Det går ut på att på ett bättre sätt hantera efterfrågan och att spara energi med metoder som ökar energieffektiviteten. För att lyckas med detta krävs tillgång till teknik, lämplig finansiering och en förmånlig rättslig och finansiell ram. Därför behövs ett samarbete mellan myndigheter, det privata näringslivet och internationella organisationer som EU.

Samarbete på utbudssidan
En mer effektiv hantering av energiutbudet kan leda till en ökad stabilitet i energisektorn. På två olika områden föreslås följande åtgärder:

  • Att främja en energidiversifiering.
  • Att underlätta utbyggnaden av nät, särskilt sammankoppling.

Främjande av energidiversifiering
Detta är viktigt både för konsumentländerna, som ofta är beroende av ett begränsat antal energikällor, och för producentländerna, som ofta bara exporterar en enda energiform. Målet är att minska beroendet av traditionella fossila bränslen som olja och gas.

En möjlighet är att gynna användningen av ren teknik vid kolanvändning. För tillfället finns endast begränsade möjligheter att ersätta olja, men naturgas som ersättningsbränsle är ett intressant alternativ eftersom dess miljöpåverkan är mindre. En mer effektiv användning av dessa båda bränslen är nödvändig eftersom tillgången är begränsad. För närvarande är användningen av förnybar energi högre i utvecklingsländerna än i industriländerna, men det handlar oftast om energikällor som brännved, som innebär ett hot mot en hållbar utveckling (i och med avskogning) och människors hälsa. Utvecklingsländerna har, till skillnad från Europeiska unionen, ingen särskild politik för att utveckla förnybara energikällor, som ofta är ganska dyra. Ett stöd för att utveckla dessa källor innebär att dessa länder måste få tillgång till teknik och hjälp med att ta fram en rättslig ram och lämpliga finansieringsinstrument. Sakkunnig hjälp för att garantera kärnsäkerhet är ett överordnat mål inom området kärnenergi. Det viktigaste är naturligtvis att garantera en hög säkerhetsnivå, men detta skulle även kunna bidra till att locka privata investerare till denna sektor.

Att underlätta utbyggnaden av nät, och framför allt sammankoppling av nät
Utveckling av en regional energiinfrastruktur kan medföra stordriftsfördelar, särskilt i mindre utvecklingsländer. Att till exempel inrätta och förvalta en delad infrastruktur kan minska överföringskostnaderna och stärka konkurrenskraften. Den här lösningen är dock inte alltid den bästa eftersom energikonsumtionen varierar avsevärt från land till land. Det är även viktigt att skapa nationell infrastruktur eftersom det finns utvecklingsländer som fortfarande inte har ett tillfredsställande nationellt nät.

Rekommendationer

Målet med rekommendationerna är att på ett nyskapande sätt ta sig an dessa frågor, med stöd av EU:s erfarenheter. Tonvikten kommer att läggas på energieffektivitet, energihushållning och främjande av förnybar energi. Detta får dock inte inverka på huvudmålet att garantera tillgången till grundläggande energitjänster för invånare och företag i utvecklingsländer.

Långsiktiga mål
Följande fem rekommendationer finns för ett längre tidsperspektiv:

  • Att integrera energifrågor som ett övergripande inslag i EU:s biståndsprogram.
  • Att ge institutionellt stöd, sakkunnig hjälp och underlätta upprättande av nät.
    Målet med dessa åtgärder är att förse länderna med den kompetens de behöver för att kunna genomföra sina val på energiområdet. Det kan innebära till exempel utlåning av experter från EU till dessa länder och hjälp till utbildning.
  • Att utveckla en rättslig ram och innovativa finansiella mekanismer.
    Detta är nödvändigt för att kunna uppbåda privat kapital. Initiativ till offentligt och privat samarbete är önskvärda.
  • Att uppmuntra till regionalt samarbete.
  • Att utveckla samordningen i EU samt med andra organisationer och utländska långivare.
    Kommissionen föreslår också att en internationell organisation bildas, som kan fungera som samlingspunkt och vara ansvarig för analys och behandling av statistiska uppgifter om situationen i utvecklingsländerna.

Europeiska unionens energiinitiativ
Vid världstoppmötet om hållbar utveckling lanserade Europeiska unionen ett energiinitiativ. Det ligger i linje med det huvudmål för utveckling som avgavs i Millenniedeklarationen, nämligen att minska antalet personer som lever i extrem fattigdom med hälften till år 2015.

Olika åtgärder kommer att vidtas på nationell, regional och internationell nivå, i samarbete med alla aktörer, såväl offentliga som privata. De viktigaste åtgärderna är bland annat följande:

  • Att förstärka den institutionella kompetensen.
  • Att få till stånd en teknik- och kompetensöverföring.
  • Att utveckla ett tekniskt samarbete.
  • Att utveckla marknaden.

Initiativet och rekommendationerna kommer att leda till ett ökat finansiellt stöd till energisektorn i utvecklingsländerna.

4) TILLÄMPNING

5) YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

 
Senast ändrat den 01.06.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början