RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Initiativet för de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna (HIPC)

Initiativet för de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna (HIPC) är en internationell skuldlättnadsmekanism som tillhandahåller särskilt stöd till världens fattigaste länder. Det fördes fram i samband med G7-ländernas toppmöte i Lyon, Frankrike 1996 på förslag av Världsbanken (ES) (EN) (FR) och Internationella valutafonden (IMF) (ES) (DE) (EN) (FR). Initiativet stöds till fullo av Europeiska unionen och dess medlemsländer. Det reviderades och förstärktes 1999 efter G7-toppmötet i Köln, Tyskland, och har blivit känt som "det förstärkta HIPC-initiativet". Det var ursprungligen tänkt att det skulle vara i två år, men det har förlängts fyra gånger (1998, 2000, 2002 och 2004). Den senaste förlängningen kommer att inverka på antalet stödberättigade länder, som kan komma att stiga till ungefär 50.

Mål
Huvudsyftet med initiativet är att minska de fattiga ländernas skuldbörda till godtagbara nivåer. Initiativet innebär ett väsentligt steg framåt, då det ger skuldlättnaden en plats i fattigdomsminskningen, eftersom dess syfte är att garantera att ett lands viktiga omstruktureringsarbete och utveckling inte äventyras av avbetalningar på icke godtagbara skulder. De kraftigt skuldtyngda fattiga länderna måste också ge sig i kast med klart definierade strategier för fattigdomsminskning. Initiativet har flera olika dimensioner: skuldlättnad/skuldavskrivning samt strukturella och socialpolitiska reformer som är särskilt inriktade på tillhandahållande av grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning. Det är första gången som alla kategorier av kreditgivare deltar: de bilaterala, de multilaterala och de kommersiella.

Finansiering av HIPC-initiativet
Den totala kostnaden för stödet till de 28 länder som har nått "beslutspunkten" (se nedan) och de 13 länder som kan vara berättigade till skuldlättnad enligt initiativet för de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, beräknas uppgå till cirka 61 miljarder dollar i nettonuvärde 2004. Finansieringen delas nästan lika mellan de två största kreditgivarna:

  • Bilaterala och kommersiella kreditgivare
    I denna kategori ingår enskilda nationella regeringar och privata företag.
  • Multilaterala kreditgivare
    Till dessa hör multilaterala banker som Världsbanken och IMF och regionala finansiella institut som Afrikanska utvecklingsbanken.

Den skuldlättnad som de multilaterala finansiella instituten beviljar sker vanligtvis inom ramen för förvaltningsfonden för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC Trust Fund), som förvaltas av Världsbanken. Fonden består av bidrag från flera multilaterala och bilaterala aktörer. Europeiska unionen är en viktig bidragsgivare till fonden.

Bidragsberättigade länder
Initiativet är avsett att hjälpa de länder som inte kan komma ner på en godtagbar skuldnivå genom enbart de traditionella mekanismerna med skuldomläggning och skuldavskrivning. Dessa länder måste följa de av IMF och Världsbanken understödda strukturanpassningsprogrammen och genomföra en strategi för fattigdomsminskning för att se till att de fördelar som erhålls genom det särskilda stödet från HIPC-initiativet används för att främja deras utveckling. De närmare villkor som de måste uppfylla anges nedan.

I november 2001 var mer än 40 länder, däribland flera länder i Afrika, Västindien och stillahavet, klassificerade som kraftigt skuldtyngda fattiga länder, även om inte alla ännu är berättigade till stöd från HIPC-initiativet och heller inte automatiskt kommer att bli det.

HIPC-initiativets olika stadier
HIPC-initiativet har två huvudstadier. Under det första stadiet måste länderna anta en rad åtgärder för att komma i fråga för en interimistisk skuldlättnad (beslutspunkt). När länderna väl har godtagits är de berättigade till interimistisk skuldlättnad och måste genomföra en viss politik och uppfylla vissa villkor för att vara berättigade till fullt stöd (slutförandepunkt). Processen är mycket flexibel, eftersom det inte finns någon fast tidsplan för slutförandet av de båda stadierna.

Stadium ett: det stadium som leder fram till beslutspunkten
Innan länderna är berättigade till stöd från HIPC-initiativet måste de normalisera sina förbindelser med de multilaterala institutionerna och nå en överenskommelse om reglering av eventuella utestående skulder, för att därefter anta av IMF och Världsbanken understödda strukturanpassnings- och reformprogram och kunna bevisa att de genomför dessa. De måste också anta ett särskilt strategidokument för minskad fattigdom. Under denna första fas fortsätter ansökarländerna att åtnjuta den "traditionella" skuldlättnaden, det vill säga överenskommelser med de bilaterala kreditgivarna i Parisklubben.

När detta väl har uppnåtts görs en analys av den återstående skulden för att fastställa den godtagbara nivån på ett lands aktuella utlandsskuld och huruvida landet är berättigat till HIPC-stöd. Detta är känt som "beslutspunkten". Beslutet grundar sig inte på det nominella värdet hos ett lands utlandsskuld, utan på "nettonuvärdet" hos skulden, som tar hänsyn till andra faktorer för att bestämma den verkliga skuldbördan. Skulden anses icke godtagbar när förhållandet mellan skuld och export överstiger en bestämd kvot på 150 %. I de särskilda fall som rör länder med mycket öppna ekonomier, där externa faktorer i sig inte kan ge en sann bild av den skattemässiga bördan av utlandsskulden, kan kvoten sättas lägre än 150 %, förutsatt att landet uppfyller vissa villkor.

Under denna period förväntas bilaterala och kommersiella kreditgivare i allmänhet lägga om de lån som förfaller till betalning, varigenom det diskonterade nuvärdet av skulden till dessa båda kreditgivare minskas med 90 %. Världsbanken och IMF tillhandahåller en "interimistisk skuldlättnad", och andra multilaterala kreditgivare överväger att göra detsamma.

Stadium två: det stadium som leder fram till slutförandepunkten
När ett land väl är berättigat till stöd från initiativet har det rätt till extra skuldlättnad enligt ovan och till mer än det som tillhandahålls genom de traditionella mekanismerna. För att uppnå "slutförandepunkten" och komma i åtnjutande av fullt stöd måste landet också kunna visa goda resultat från genomförandet av de program som understöds av IMF och Världsbanken och uppfylla andra krav. Det finns inte någon tidsfrist för slutförandet av detta andra stadium, men berättigande till fullt stöd från initiativet beror på tre huvudfaktorer:

  • Att de viktiga strukturpolitiska reformer som överenskoms när landet befann sig på beslutspunkten har genomförts på ett tillfredsställande sätt.
  • Att makroekonomisk stabilitet har upprätthållits.
  • Att strategin för minskad fattigdom har antagits och genomförts i minst ett år.

När ett land väl har uppfyllt dessa kriterier uppnår det "slutförandepunkten" och är berättigat till det resterande stödet i syfte att uppnå en godtagbar skuldnivå, vilket innebär följande:

  • Bilaterala och kommersiella kreditgivare: en minskning av nettonuvärdet av skulden som står i proportion till deras samlade riskexponering när det gäller de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna. Många har tillkännagivit att de kommer att ge en skuldeftergift som är större än i HIPC-initiativet. Parisklubben, en informell grupp av kreditgivarländer, har angivit att den skulle kunna minska den stödberättigade skulden med upp till 90 % av nuvärdet.
  • Multilaterala kreditgivare: (ytterligare) minskning för att uppnå godtagbara skuldnivåer.

Europeiska unionens roll
EU och dess medlemsländer är viktiga aktörer när det gäller detta initiativ, vilket avspeglar deras betydelse som internationella utvecklingspartner. I ett meddelande till rådet 1999 lade Europeiska kommissionen fram sin strategi för initiativet och utlovade bidrag till AVS-länderna, de latinamerikanska länderna och vissa länder i Asien. Den största andelen av dess stöd till HIPC-initiativet går till AVS-länderna. Unionen spelar en dubbelroll, eftersom den deltar både som kreditgivare och som givare och tillhandahåller skuldlättnad och direkta bidrag till vissa kraftigt skuldtyngda fattiga länder och till förvaltningsfonden för dessa länder. Europeiska kommissionen, som förvaltar EU:s finansiella bidrag till initiativet, undertecknade i juli 2000 två finansieringsöverenskommelser beträffande EU:s bidrag till förvaltningsfonden (EU som givare) och till Europeiska investeringsbanken (EU som kreditgivare). För närvarande uppgår Europeiska kommissionens sammanlagda bidrag till HIPC-initiativet till mer än 1,6 miljarder euro.

Framsteg
HIPC-initiativet har redan haft en positiv inverkan på kraftigt skuldtyngda fattiga länder. I dag har 28 länder uppnått beslutspunkten och är berättigade till interimistisk skuldlättnad. Av dessa har 18 uppnått slutförandepunkten. Merparten av dessa länder finns i Afrika söder om Sahara.

HIPC-initiativet i sig är inte någon patentlösning, och initiativet är fortfarande föremål för kritik från akademiska kretsar, icke-statliga organisationer och grupper i det civila samhället. Till de huvudfrågor som för närvarande diskuteras hör finansiering av HIPC-initiativet, användning av HIPC-medel, stödberättigande i fråga om medelinkomstländer som har en stor andel fattiga, skuldens godtagbarhet, fattigdomsminskning och frågan om additionalitet.

Senast ändrat den 14.12.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början