Halvtidsrapport om en konsekvent politik för utveckling

Denna rapport tydliggör de framsteg som gjorts och vad som återstår att göra i fråga om konsekvensen mellan tolv av EU:s politikområden, unionens organisatoriska mekanismer och de europeiska utvecklingsmålen. I rapporten framhålls att medlemsstaterna på det stora hela bedömer att det har gjorts större framsteg mot en konsekvent politik för utveckling på EU-nivå än på nationell nivå och att motstridiga politiska prioriteringar eller intressen i medlemsstaterna och i utvecklingsländerna är de största hindren för en konsekvent politik för utveckling.

RÄTTSAKT

Kommissionens arbetsdokument av den 20 september 2007 - EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling [KOM(2007) 545 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Europeiska unionen (EU) vill effektivisera sitt utvecklingsbistånd genom att se till att föra en konsekvent politik för utveckling som kan skapa synergieffekter mellan utvecklingsmålen och EU:s övriga politikområden. Detta fastställdes redan 2005 i ett meddelande från kommissionen och är ett av målen i det europeiska samförståndet om utveckling. Inom denna ram fokuseras EU:s engagemang kring tolv politikområden (handel; miljö; klimatförändringar; säkerhet; jordbruk; fiske; globaliseringens sociala dimension, främjande av sysselsättning och drägligt arbete; migration; forskning; informationssamhället; transport; energi).

I rapporten konstateras att många framsteg gjorts för en konsekventare politik. Dels har EU-institutionerna blivit mer medvetna om att EU:s politik har verkningar på andra områden än utvecklingsfrågorna, dels har de organisatoriska mekanismerna förbättrats både på EU-nivå och i medlemsstaterna. Trots dessa framsteg är det mycket som återstår att göra för att främja politiken för utveckling, och de främsta hindren för detta är de motstridiga politiska prioriteringarna och intressekonflikterna mellan medlemsstater och utvecklingsländer. Dessutom saknas ofta kapacitet och medvetenhet inom de avdelningar som inte sysslar med utveckling.

I rapporten utvärderas framstegen inom politiken för utveckling genom en granskning av flera av EU:s politikområden:

• Handel: EU gynnar utvecklingsländernas integrering i den internationella handeln, bland annat genom förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap, det allmänna preferenssystemet och handelsstöd. Dessutom håller kommissionen på att förbättra ursprungsreglerna för förmånsbehandling. På den multilaterala nivån var EU bland de främsta förespråkarna för Världshandelsorganisationens Dohaprogram för utveckling.
• Miljö: De flesta utvecklingsländerna hotas av miljöförstöring och gynnas indirekt av EU:s miljöpolitik. Unionen är dessutom beredd att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till förändringar i EU:s miljöstandarder och stöder deras aktiva deltagande i de multilaterala miljöavtalen.
• Klimatförändringar: Utvecklingsländerna är de som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna och de gynnas därför direkt eller indirekt av EU:s politik på detta område. Den globala klimatförändringsallians mellan EU och dess partner i utvecklingssamarbetet som föreslagits av kommissionen kommer att vara ett viktigt steg på vägen mot att föra in dessa frågor i den politiska dialogen med utvecklingsländerna och i programmen för utvecklingssamarbete.
• Säkerhet: EU har förstärkt kopplingarna mellan säkerhets- och utvecklingsfrågor, bland annat genom att integrera konfliktförebyggande åtgärder i samarbetsprogrammen, genom att främja öppenhet och jämlikhet i förvaltningen av naturresurser samt genom att stödja program för avväpning, demobilisering och återanpassning. Det krävs dock fortfarande ytterligare framsteg, bland annat behöver de organisatoriska mekanismerna i kommissionen och i rådet stärkas för att utveckla kopplingarna mellan utvecklings- och säkerhetsfrågorna.
• Jordbruk: EU har kommit långt i arbetet med att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer mottaglig för utvecklingsfrågor. Sedan 2003 har de handelssnedvridande åtgärderna som nationella subventioner och exportstöd minskat kraftigt och unionen har föreslagit att man ska gå samma väg inom ramen för WTO-förhandlingarna. Dessutom stöder unionen jordbruks- och landsbygdsutvecklingen i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika.
• Fiske: Sedan reformen av EU:s fiskeripolitik stämmer partnerskapsavtalen på detta område bättre överens med målen i utvecklingspolitiken. Bland de viktigaste frågorna på detta område understryks i rapporten hur utvecklingsländernas fiskeriverksamhet har utvecklats genom ett effektivt utnyttjande av de ekonomiska bidrag som de får inom ramen för avtalen.
• Globaliseringens sociala dimension, främjande av sysselsättning och drägligt arbete: Främjandet av dessa värden ingår i den europeiska socialpolitiska agendan och i förklaringen om ett europeiskt samförstånd om utveckling. På internationell nivå stöder EU åtgärderna för att främja globaliseringens sociala dimension och drägligt arbete. Samtidigt arbetar unionen med att öka integreringen av sysselsättningsfrågor och sociala frågor i dialogen, samarbetsprogrammen och handelsförbindelserna med utvecklingsländerna på regional och nationell nivå.
• Migration: På grundval av de framsteg som gjorts med att inrätta politiska ramar och en politisk dialog med utvecklingsländerna på regional och nationell nivå behöver EU nu koncentrera sig på konkreta åtgärder.
• Forskning: Utvecklingsländerna gynnas av de forskningsprogram som EU finansierar inom områden av globalt intresse. Dessutom bidrar unionen direkt till kapacitetsuppbyggnaden genom särskilda internationella samarbetsprojekt. Det krävs dock framsteg för att gynna utvecklingsländernas deltagande i det sjunde ramprogrammet för forskning, eftersom detta fortfarande begränsas av bristande personalkapacitet och institutionell kapacitet inom området.
• Informationssamhället: För att främja informations- och kommunikationstekniken i utvecklingsländerna måste EU främja den politiska dialogen och kapacitetsuppbyggnaden, med ett förhållningssätt som grundas på privata investeringar i IKT-infrastruktur och regeringsåtgärder för att skapa ett gynnsamt regelverk. Detta bör kompletteras med ökad tillgång till forsknings- och utbildningsnätverk.
• Transport: EU:s åtgärder som påverkar utvecklingsländerna inom detta område är deltagandet i fastställande av internationella standarder och samarbete i internationella projekt, liksom EU:s politik för att utveckla standarder för miljö, sociala frågor och säkerhet för transportmedel som kommer in på EU:s territorium och för EU:s egna flottor. Dessutom strävar unionen efter att direkt främja hållbara transporter i utvecklingsländerna.
• Energi: EU har antagit flera åtgärder till förmån för utvecklingsländer, exempelvis energiinitiativet för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, partnerskapet för infrastruktur mellan EU och Afrika och energipartnerskapet mellan EU och Afrika. Dessutom gynnas utvecklingsländerna av EU:s nya energipolitik och unionens ansträngningar att diversifiera energitillgången och utveckla energieffektiv och förnybar energiteknik.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets slutsatser om konsekvensen i politiken för utveckling. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) - 20 november 2007 [Ej offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning].

Rådet slutsatser om konsekvensen mellan EU:s politik för migration och för utveckling. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) - 20 november 2007 [Ej offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning].

Rådets slutsatser om säkerhet och utveckling. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) - 19 november 2007 [Ej offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning].

Senast ändrat den 28.11.2007