RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Partnerskap mellan EU och Afrika

Inledning

Europeiska unionens förbindelser med Afrika har traditionellt omfattat två olika grupper av afrikanska länder: de länder som är AVS-länder och de länder som ligger vid Medelhavet. Vid början av det nya årtusendet inledde EU emellertid en ny dialog med Afrika för att skapa ett strategiskt partnerskap med hela kontinenten som går utöver och förstärker de befintliga åtgärderna. Det första toppmötet mellan EU och Afrika ägde rum i Kairo i april 2000.

Handlingsplan

Vid toppmötet antogs en handlingsplan med sex övergripande teman:

  • Ekonomiska frågor (bland annat regionalt ekonomiskt samarbete och regional ekonomisk integration inom Afrika).
  • Afrikas integrering i världsekonomin.
  • Ett av partnerskapets mål är att förstärka kopplingen mellan handel och utveckling på internationell nivå så att ekonomisk liberalisering kan bidra till att fattigdom bekämpas..
  • Respekt för och skydd av mänskliga rättigheter, demokratiska principer och institutioner, rättsstatens principer samt ett gott styre.
  • Konsolidering av fred, förebyggande, hantering och lösning av konflikter i Afrika.
  • Åtgärder inom utvecklingssamarbetet för att bekämpa fattigdom (t.ex. på områdena utbildning, hälso- och sjukvård och tryggad livsmedelsförsörjning).

Dessa teman är dock omfattande och i ett första skede har åtta mera specifika åtgärdsområden valts med utgångspunkt i dessa teman:

  • Förebyggande och lösning av konflikter (inklusive problemet med antipersonella landminor).
  • Regionalt samarbete och regional integration samt Afrikas integrering i världsekonomin och handeln.
  • Miljö, inbegripet kamp mot torka och ökenspridning.
  • Hiv/aids och överförbara sjukdomar.
  • Tryggad livsmedelsförsörjning.
  • Mänskliga rättigheter och demokrati.
  • Återföring av kulturell egendom som stulits eller exporterats illegalt.
  • De afrikanska ländernas statsskulder till omvärlden (initiativet till förmån för djupt skuldsatta länder (HIPC) berör särskilt de afrikanska länderna).

De två parterna möts regelbundet på olika nivåer för att följa upp handlingsplanen. De tre viktigaste nivåerna är toppmöten mellan stats- och regeringschefer och de ministermöten och möten mellan biregionala grupperingar som äger rum mellan toppmötena.

Det första ministermötet

Det första ministermötet mellan företrädare för Afrika och EU ägde rum i Bryssel den 11 oktober 2001. Det konstaterades att man sedan toppmötet i Kairo gjort framsteg, särskilt på områdena regional integration, hiv/aids, tryggad livsmedelsförsörjning, mänskliga rättigheter, demokrati och gott styre.

Nya punkter på dagordningen

Efter antagandet av handlingsplanen har andra viktiga frågor lagts till dagordningen, t.ex. inrättandet av Afrikanska unionen (AU), det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD), situationen vid området kring de stora sjöarna och kampen mot terrorism.

AU och NEPAD är två viktiga initiativ som de afrikanska staterna lanserade 2001 och som helt och hållet stöds av EU. AU inrättades av de afrikanska staterna i mars 2001 för att ersätta Afrikanska enhetsorganisationen. Denna politiska organisation utgör en ram för och fördjupar det regionala samarbetet och den regionala integrationen på politisk och ekonomisk nivå mellan de afrikanska staterna och betydelsefulla institutioner kommer i detta syfte att inrättas. NEPAD har också inrättats av de afrikanska staterna och utgör ett åtagande från de afrikanska statschefernas sida att verka för att utrota fattigdom och främja tillväxt och hållbar utveckling, förenat med ett aktivt deltagande i den globala politiken och ekonomin.

Konflikten vid området kring de stora sjöarna har väckt stor oro hos båda parterna. EU bidrar på flera sätt till att konflikterna i denna region förebyggs och löses, genom att t.ex. ge bistånd inom ramen för utvecklingssamarbetet (bland annat från Europeiska utvecklingsfonden) och genom att ge bistånd inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). EU stöder t.ex. den kongolesiska dialogen och deltar i initiativ för att barnsoldater skall kunna återintegreras i samhället.

Vid slutet av ministermötet offentliggjordes till följd av attentaten i Förenta staterna den 11 september 2001 en förklaring om kamp mot terrorism i vilken de afrikanska staterna och EU uttryckte sin avsikt att samarbeta för att avskaffa detta gissel.

Den fortsatta dialogen

Det andra toppmötet skulle enligt planerna hållas i april 2003 i Lissabon, men har uppskjutits på obestämd tid av Europeiska unionens råd. Detta innebär dock inte något slut för dialogen mellan EU och Afrika, som i juli 2003 ägnades ett meddelande av kommissionen (castellanodeutschenglishfrançais). I meddelandet undersöks olika sätt att få igång dialogen på nytt och kommissionen föreslår bland annat att mer solida institutionella förbindelser ska knytas, för att bemöta de politiska problem och utvecklingsproblem som den afrikanska kontinenten står inför.

De afrikanska stats- och regeringscheferna möttes å sin sida i Maputo, Moçambique, den 4-12 juli 2003, med anledning av det första mötet i AU sedan organisationen bildades i Durban i juli 2002. Europeiska kommissionen var representerad vid mötet, i syfte att visa EU:s stöd till Afrikanska unionen och diskutera dialogen mellan EU och Afrika. Under toppmötet valde AU en kommission som ska sköta AU:s uppgifter under den kommande fyraårsperioden. De afrikanska ledarna diskuterade frågor kring fred och säkerhet, hur den nuvarande politiken för fred och säkerhet fungerar i dagsläget, samt AU:s säkerhetsråd. Många framsteg har redan gjorts när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati, tack vare att man formulerat gemensamma värderingar inom området och infört sanktioner för de fall då dessa inte respekteras. Toppmötet erbjöd även tillfälle att undersöka hur den ekonomiska integrationen i Afrika kan utvecklas mot bakgrund av inrättandet av en gemensam afrikansk ekonomisk marknad.

Som en följd av detta möte godkände Europeiska unionens råd i november 2003 ett förslag till beslut om Europeiska utvecklingsfondens finansiering av en fredsmekanism för Afrika. Förslaget tillkom efter en begäran som framställdes vid Afrikanska unionens toppmöte. Initiativet syftar till att stödja afrikanska institutioner och fredsbevarande åtgärder och kommer framför allt att kräva ett samarbete mellan AU, afrikanska regionala organisationer, EU och FN.

De senaste åren har dialogen mellan EU och AU byggts ut och lett till åtskilliga resultat. År 2005 ålade EU sig att höja utvecklingsbiståndet med 20 miljarder euro per år fram till 2010, varav hälften kommer att gå till Afrika. En ny strategi för Afrika antogs dessutom i oktober 2005 för att stödja denna kontinents ansträngningar att nå upp till FN:s millennieutvecklingsmål.

Genom denna strategi föreslås ett strategiskt partnerskap mellan EU och Afrika för säkerhet och utveckling. Den omfattar områden som är centrala för en hållbar utveckling, t.ex. fred och säkerhet, god och effektiv samhällsstyrning, handel, sammanlänkning av infrastruktur, social sammanhållning och miljöhållbarheten. Nya initiativ har igångsatts, bl.a. ett som gäller styrelse¬former samt ett euroafrikanskt partnerskap på infrastrukturområdet som inleddes i juli 2006.

Inom ramen för initiativet i fråga om samhällsstyrningen kommer EU bl.a. att stödja de reformer som sker på grundval av den afrikanska mekanismen för inbördes granskning (African Peer Review Mechanism, APRM), ett unikt instrument där jämlika parter utvärderar och lär sig god demokratisk samhällsstyrning av och för afrikaner. Slutligen kommer EU som ett led i infrastrukturpartnerskapet att stödja program som gynnar en sammanlänkning på kontinental nivå för att främja regional handel, stabilitet och utveckling.

Senast ändrat den 18.07.2007
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början