RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Cotonouavtalet

Det huvudsakliga målet med Cotonouavtalet är att minska och på sikt utrota fattigdomen samt att gradvis integrera staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna) i världsekonomin, samtidigt som man tar hänsyn till målen i strategin för en hållbar utveckling.

RÄTTSAKT

Agreement 2000/483/EC: Partnership agreement between the members of the African, Caribbean and Pacific Group of States of the one part, and the European Community and its Member States, of the other part, signed in Cotonou on 23 June 2000.

SAMMANFATTNING

Allmän bakgrund

Cotonouavtalet skapar ett ramverk för samarbetsförhållandet mellan Europeiska unionen (EU), för den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen av länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna).

Med en centrering på att minska, och på sikt utrota, fattigdomen, ska samarbetet också bidra till fred och säkerhet samt till att främja en stabil och demokratisk politisk miljö i AVS-länderna. I detta sammanhang ska de som är partners i avtalet agera tillsammans för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Cotonouavtalet grundar sig på partnernas jämlikhet och godkännande av utvecklingsstrategier. Det undertecknades den 23 juni 2000 för 20 år framåt, och kan ses över vart femte år.

En politisk dimension

Avtalet har en stark politisk dimension som framför allt visar sig genom:

  • en regelbunden politisk dialog, med syfte att förstärka samarbetet och främja ett effektivt system för multilateralism;
  • politik för fredsskapande åtgärder, konfliktförebyggande och konfliktlösning. Inom detta område bygger partnerskapet på regionala initiativ och stärkandet av den lokala kapaciteten, men också för att engagera regionala organisationer som Afrikanska unionen;
  • främjandet av respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt av en öppen och ansvarsfull förvaltning av offentliga angelägenheter. Det har nu utarbetats ett nytt förfarande för eventuella kränkningar, där särskild tyngdpunkt läggs vid den berörda statens ansvar;
  • att identifiera frågor av gemensamt intresse, som är knutna till allmän (regional integration) eller specifik (handel, militära utgifter, droger, organiserad brottslighet, barnarbete, diskriminering) problematik;
  • att ta fram samarbetsstrategier, inklusive en agenda för biståndseffektivitet, sektoriell politik om miljön, klimatförändringar, mäns och kvinnors jämställdhet och migration;
  • uppmärksamhet på säkerhetsfrågor, särskilt de som rör kampen mot spridning av massförstörelsevapen, Internationella brottsmålsdomstolen och det internationella samarbetet för bekämpning av terrorism och människohandel.

Den politiska dialogen förs på ett flexibelt sätt, i en formell eller informell ram och på den territoriella nivå som är mest lämplig. Regionala organisationer och nationella parlament kan knytas till den.

Tillvägagångssätt som bygger på aktivt deltagande

I avtalet fastställs att icke-statliga aktörer spelar en viktig roll under utformningen och genomförandet av utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram. Det rör sig särskilt om lokala myndigheter, organisationer i det civila samhället och i den privata sektorn, som har tillgång till särskild finansiering från partnerskapet.

Utvecklingsstrategier och ökad inriktning på fattigdomsbekämpning

Avtalet grundar sig på en integrerad strategi som innehåller åtgärder som främjar ekonomisk, social och mänsklig utveckling, samt regional integration. Prioriteringarna för åtgärden etableras för varje land, för att uppfylla principen om differentiering.

Den ekonomiska utvecklingen är inriktad på följande:

  • makroekonomiska reformer och strukturreformer, makroekonomisk politik och strukturpolitik;
  • sektorspolitik (särskilt utveckling av industrisektorn, handeln, jordbruket, turismen, fisket, och den traditionella kunskapen);
  • investering i och utveckling av den privata sektorn, i synnerhet samarbeten stöder den offentliga sektorns investeringar i infrastruktur som främjar den privata sektorns utveckling, ekonomisk tillväxt och utrotandet av fattigdom.

Följande aspekter är viktigast inom området mänsklig och social utveckling:

  • sektorsinriktad politik inom det sociala området som gäller förbättring av utbildnings-, hälso- och sjukvårdssystem och näringstillförsel;
  • ungdomsfrågor, särskilt deltagande i det offentliga livet och utbyten med partnerländer;
  • hälsa och tillgång till hälsotjänster, kampen mot sjukdomar knutna till fattigdom och skydd av sexuell och reproduktiv hälsa;
  • kulturell utveckling.

Syftet med integration och samarbete på regional nivå är att underlätta utvecklingen inom samtliga sektorer. Samarbetet har även till syfte att stödja projekt och initiativ på interregional nivå och mellan AVS-staterna, inbegripet sådana som berör utvecklingsländer utanför AVS-området. Integrationen och samarbetet på regional nivå syftar bland annat till att:

  • påskynda diversifieringen av AVS-staternas ekonomier;
  • främja och utveckla handeln, vilket också är till fördel för de minst utvecklade AVS-staterna;
  • genomföra sektorsinriktade reformprogram på regional nivå.

Till sist, enligt den övergripande ramen för utvecklingsstrategier ska det inom samtliga samarbetsområden tas hänsyn till följande tre ämnesövergripande frågor:

  • jämställdhet mellan kvinnor och män;
  • hållbar förvaltning av miljön och naturtillgångar;
  • institutionell utveckling och kapacitetsuppbyggande.

Ekonomiskt samarbete och handelssamarbete

Avtalet är förenligt med Världshandelsorganisationens bestämmelser och gör att AVS-staterna kan delta fullt ut i den internationella handeln.

Det föreskriver förhandling av ekonomiska regionala partnerskapsavtal för att liberalisera handelsutbytet.

Avtalet understryker AVS-ländernas sårbara situation, vikten av samarbete och av handelsbistånd. Av denna anledning är inte handelssamarbete begränsat till endast handelsverksamhet, utan utvidgas till att innefatta skydd av immateriella rättigheter eller respekt för internationella arbetsnormer.

De mest sårbara staterna

En särskild behandling ska ges till de AVS-länder som är minst utvecklade, liksom för inlandsstater, öststater och länder som befunnit sig i konflikt. De skall få särskild uppmärksamhet på vissa områden, särskilt vad gäller livsmedelssäkerhet, regionalt samarbete, transportinfrastruktur och kommunikation.

Gemensamma institutioner

Ministerrådet möts en gång om året, och består av ledamöterna av EU:s råd och EU-kommissionen samt en regeringsledamot från varje AVS-stat. Ordförandeskapet innehas växelvis av en ledamot av Europeiska unionens råd och en regeringsledamot från en AVS-stat.

Ministerrådet ska föra den politiska dialogen framåt, och ser till att avtalets bestämmelser genomförs. Det kan fatta beslut som är bindande för parterna samt utfärda resolutioner och rekommendationer och avge yttranden. Ministerrådet får delegera befogenheter till Ambassadörskommittén. Det lägger fram en årsrapport för Gemensamma parlamentsförsamlingen om avtalets inrättande.

Ambassadörskommittén biträder Ministerrådet. Ambassadörskommittén består av varje medlemsstats ständiga representant vid EU, en företrädare för kommissionen samt chefen för varje AVS-stats delegation vid EU. Ordförandeskapet innehas växelvis av en ständig representant för en EU-medlemsstat och en delegationschef för en AVS-stat, vilka utses av EU respektive av AVS-staterna.

Gemensamma parlamentariska församlingen är ett rådgivande organ som består av lika stort antal företrädare ledamöter av Europaparlamentet och företrädare för AVS-staterna. Församlingen får anta resolutioner och utfärda rekommendationer till Ministerrådet. Gemensamma parlamentariska församlingen har två plenarmöten om året, växelvis i Europeiska unionen och i en AVS-stat.

Kränkning av avtalets grundsatser

I avtalet fastställs att åtgärder får vidtas om avtalets grundsatser inte efterlevs, dvs. respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen.

Enligt avtalet kan ett preliminärt samrådsförfarande inledas. Om man inte kommer fram till en godtagbar lösning, får ytterligare åtgärder vidtas, inklusive att man beslutar att avtalet inte längre kan tillämpas.

Bakgrund

Cotonouavtalet står för en ny fas i samarbetet mellan AVS-länderna och EU. För vissa AVS-länder har samarbetet börjat med undertecknandet av Romfördraget 1957. Det har utvecklats i och med de två Yaoundékonventen och de fyra Lomékonventen.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Avtal 2000/483/EG

1.4.2003

-

EUT L 317, 15.12.2000

Rättsakt(er)Datum för ikraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Beslut 2005/599/CE

21.6.2005

-

EUT L 209, 11.8.2005

Beslut 2010/648/CE

14.5.2010

-

EUT L 287, 4.11.2010

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Handelsordning

Förslag till rådets beslut av den 30 september 2008 om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet om fastställande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och partnerstaterna i Östafrikanska gemenskapen, å andra sidan [KOM(2008) 521 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].
Cotonouavtalet och WTO-undantaget för denna handelsordning löpte ut i december 2007. Fastställandet av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och partnerstaterna i Östafrikanska gemenskapen ska därför göra det möjligt att upprätthålla de befintliga handelsrelationerna och fungera som utgångspunkt vid förhandlingarna om ett globalt ekonomiskt partnerskap under 2009.
Det ekonomiska partnerskapet reglerar både nödvändiga åtgärder för inrättandet av ett frihandelsområde och särskilda bestämmelser om ursprungsregler, icke-tariffära åtgärder, handelspolitiska skyddsåtgärder, undvikande av tvister, fiske samt administrativa och institutionella bestämmelser.

Rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts [EUT L 348, 31.12.2007].
I denna förordning anges en förteckning över de stater som får sluta ekonomiska partnerskapsavtal. Denna handelsordning tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Särskilda bestämmelser

AVS-EG-ministerrådets beslut 2008/991/EG av den 15 december 2008 om antagande av ändringar av bilaga IV till AVS-EG-partnerskapsavtalet [EUT L 352, 31.12.2008].
Bilaga IV om genomförande och förvaltningsförfaranden i Cotonouavtalet har ändrats för att harmonisera kontraktstilldelningen och genomförandet av kontrakt.
Kontrakt och bidrag ska tilldelas i enlighet med gemenskapens regler och standarder.

AVS–EG-ministerrådets beslut 1/2006/EG av den 2 juni 2006 om fastställande av den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 och om ändring av det reviderade AVS–EG-partnerskapsavtalet [EUT L 247, 9.9.2006].
Denna finansieringsöverenskommelse inom ramen för Cotonouavtalet gäller för perioden 2008–2013 och har en budget på mer än 24 miljarder euro. Av detta belopp utgörs 2 miljarder euro av egna medel från EIB och resten av medel från tionde EUF. På årsbasis motsvarar detta en ökning med cirka 35 % jämfört med nionde EUF. Regionala program kommer att få en större andel av budgeten, vilket är ett tecken på hur betydelsefull den regionala ekonomiska integrationen är för utvecklingen på nationell och lokal nivå.

Senast ändrat den 08.03.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början