RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Tillämpningsföreskrifter för EU:s tullkodex

Antagandet av EU:s tullkodex innebar att tullagstiftningen ändrades, konsoliderades och förenklades och samlades i en enda rättsakt. Det var därför även lämpligt att i form av en enda förordning fastställa tillämpningsföreskrifter för tullkodexen, som fram till denna förordnings ikraftträdande var spridda över ett stort antal olika rättsakter. Förutom denna förenkling har tillämpningsföreskrifterna även formulerats noggrannare och anpassats till de ändringar som gjorts i tullagstiftningen. Deras tillämpningsområde har även utvidgats.

RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

SAMMANFATTNING

Förordningen innehåller tillämpningsföreskrifter för gemenskapstullkodexen. I ett enda dokument samlas alla tillämpningsföreskrifter för EU:s tullagstiftning. Den innehåller följande:

  • allmänna tillämpningsföreskrifter,
  • godkänd tullbehandling,
  • förfaranden som omfattas av förmånsbehandling,
  • tullskuld och vissa kontroller.

ALLMÄNNA TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER

De allmänna tillämpningsföreskrifterna behandlar främst bindande besked, varornas ursprung och tullvärde samt tulldeklarationer.

Bindande besked

Ett bindande besked är antingen ett klassificeringsbesked (BKB) eller ett ursprungsbesked:

  • ett bindande klassificeringsbesked är ett skriftligt besked från EU:s tullmyndigheter i fråga om varornas klassificering enligt Kombinerade nomenklaturen eller en härledd nomenklatur, exempelvis TARIC,
  • ett bindande ursprungsbesked är ett skriftligt besked från EU:s tullmyndigheter om huruvida en viss import- eller exportvara har ett ursprung som medför förmånsbehandling eller inte.

En begäran om ursprungsbesked lämnas antingen till tullmyndigheterna i det EU-land där beskedet ska användas eller till tullmyndigheterna i det EU-land där sökanden är etablerad. Beskedet måste meddelas sökanden inom fastställd tid.

Begäran om ett klassificeringsbesked görs på en blankett enligt en förlaga i förordningen.

Varors ursprung

I förordningen anges de kriterier som används för att avgöra i vilket ursprungsland varorna är tillverkade. Det rör sig om följande två ursprung:

  • varor med ursprung som inte medför förmånsbehandling,
  • varor med ursprung som medför förmånsbehandling.

När det gäller varor med ursprung som inte medför förmånsbehandling anges vilken behandling eller bearbetning som anses motsvara kriterierna i tullkodexen. Därigenom kan man tillskriva varorna ursprung i det land där behandlingen eller bearbetningen utförts. Enligt tullkodexen är ursprunget för en vara vars produktion ägt rum i två eller flera länder det land där den sista väsentliga behandlingen eller bearbetningen gjordes.

I fråga om ursprung som medför förmånsbehandling fastställs i förordningen villkoren för att varorna kan tillskrivas ett ursprung som ger dem tullförmåner. Dessa bestämmelser om förmånstull fastställer EU ensidigt till förmån för vissa länder eller grupper av länder (utvecklingsländer, via Allmänna preferenssystemet, och länder och territorier på Västra Balkan). För att erhålla ursprung som medför förmånsbehandling bör varan antingen vara helt framställd i ett förmånsland eller där vara resultatet av tillräcklig bearbetning eller förädling av varor som importerats från tredjeland. I förordningen fastställs också för de olika varukategorierna kriterierna för vad som är tillräcklig bearbetning eller förädling samt vilka förfaranden som ska följas.

Tullvärde

Grunden till lagstiftningen när det gäller tullvärde är Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om beräkning av tullvärde. Avtalet har införlivats i EU:s tullkodex och dess tillämpningsföreskrifter. Huvudsyftet med beräkning av tullvärde är tillämpningen av EU:s tulltaxa. Tullvärdet används för att beräkna tullar, men även för mervärdesskatt (moms), statistik och inom handelspolitiken. Tullvärdet för importerade varor motsvarar deras transaktionsvärde, dvs. det pris som verkligen betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till EU:s tullområde. En hierarki av regler styr tullmyndigheternas beräkningar då detta pris inte kan fastställas.

Införsel av varor i tullområdet

Efter det att varorna förts in i EU:s tullområde kan de bli föremål för undersökningar eller provtagning. Undersökningar av varorna beviljas efter en muntlig begäran från den person som har befogenhet att hänföra varorna till en godkänd tullbehandling. Provtagning får beviljas endast på den berörda personens skriftliga begäran.

Tulldeklarationer

Förordningen innehåller bestämmelser som i huvudsak rör:

  • skriftliga tulldeklarationer, bland annat i fråga om vilka formulär som ska användas, vilka uppgifter som ska lämnas och vilka handlingar som ska bifogas,
  • elektroniska tulldeklarationer, och
  • muntliga tulldeklarationer.

Förenklade förfaranden

Förenklade förfaranden tillämpas i fråga om deklarationer för övergång till fri omsättning, deklarationer för ett tullförfarande med ekonomisk verkan (till exempel lagring i tullager, förädling, bearbetning under tullkontroll eller temporär import) och exportdeklarationer.

GODKÄND TULLBEHANDLING

Bestämmelserna om godkänd tullbehandling gäller främst:

  • övergång till fri omsättning,
  • varors tullstatus och transitering,
  • tullförfaranden med ekonomisk verkan,
  • bestämmelser rörande export av varor och deras utförsel från EU:s tullområde.

Varors tullstatus

Alla varor som finns inom EU:s tullområde anses vara EU-varor.

Följande varor anses inte vara EU-varor:

  • Varor som inte är EU-varor och som förs in i EU:s tullområde och som sedan omfattas av tullövervakning.
  • Varor som befinner sig i tillfällig förvaring, i en frizon eller i ett frilager.
  • Varor som hänförts till ett suspensivt arrangemang.

I de fall då varorna inte anses vara EU-varor får deras EU-status fastställas endast om

  • de transporteras från ett annat EU-land utan att passera ett icke-EU-lands territorium,
  • de transporteras från ett EU-land genom ett icke-EU-lands territorium och transporten omfattas av ett enda transportdokument,
  • de transporteras från ett EU-land och omlastas i ett icke-EU-land till ett annat transportmedel än det på vilket de ursprungligen lastades och det enda transportdokumentet från EU-landet finns tillgängligt.

Transitering

Genom förfarandet för extern transitering tillåts transporter inom EU:s tullområde. Det gäller för

  • varor som inte är EU-varor men med uppskov att betala tullar och andra avgifter vid import,
  • EU-varor i de särskilda fall som anges i föreskrifterna.

Med stöd i förfarandet för intern transitering kan varor behålla EU-status, om de måste passera genom ett icke-EU-lands territorium mellan platsen för avfärd och sin destination i EU.

Transitering genomförs enligt förfarandena i föreskrifterna. De viktigaste förfarandena är gemenskapstransitering och TIR-transitering.

Tullförfaranden med ekonomisk verkan

Tullförfaranden med ekonomisk verkan gör det möjligt att utföra viss ekonomisk verksamhet utan att betala tull och syftar till att dra till sig och bevara näringsverksamhet i EU. Förfarandena möjliggör till exempel lagring av varor som inte är EU-varor inom EU:s tullområde eller import av råvaror för förädling och återexport. Det rör sig om följande förfaranden:

  • Lagring i tullager.
  • Aktiv förädling.
  • Bearbetning under tullkontroll.
  • Temporär import (förfarandet reglerar villkoren för fullständig befrielse från importtullar för vissa varor avsedda för särskilt bruk).
  • Passiv förädling.

Export

Förfarandet för export medger att en EU-vara förs ut ur EU:s tullområde. Med undantag för varor som befinner sig inom förfarandet för passiv förädling eller ett transiteringsförfarande måste alla EU-varor som förs ut ur tullområdet omfattas av förfarandet för export

En exportör definieras som en person för vars räkning en exportdeklaration upprättas och som är ägare till varorna eller har liknande rätt att disponera dem vid den tidpunkt då deklarationen godtas. Om äganderätten eller en liknande dispositionsrätt till varorna innehas av en person som är etablerad utanför EU, anses exportören vara den avtalspart som är etablerad i EU.

Varor som förs ut ur EU:s tullområde

I förordningen fastställs de villkor som tillämpas på varor som flyttas från en plats till en annan inom EU:s tullområde och då tillfälligt lämnar detta och eventuellt transporteras över ett tredjelands territorium, och vars utförsel eller export från EU:s tullområde omfattas av förbud eller andra restriktioner.

FÖRMÅNSBEHANDLING

Föreskrifter som tillämpas på EU-varor som efter export återförs till tullområdet (returvaror) har införts. Syftet är bland annat att undvika att en EU-vara som exporterats påförs importtullar vid återkomsten, till exempel om varan inte har kunnat säljas eller är behäftad med fel. I avdelningen regleras även de fall där EU betalat ut ett bidrag eller andra belopp som föreskrivs vid export, särskilt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

TULLSKULD

I förordningen beskrivs noggrant i vilka fall en försummelse kan anses inte ha någon avgörande inverkan på verksamheten med tillfällig förvaring eller på tullförfarandet. Detta gäller även för naturligt svinn och varor som befinner sig i särskilda situationer, exempelvis varor som överlåts till staten. Dessutom anges på vilka villkor en tullskuld inte bokförs i efterhand och vilka förfaranden som då ska följas.

Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar

I de allmänna föreskrifter som gäller återbetalning och eftergift anges hur man lämnar in en ansökan om återbetalning eller eftergift, och förfarandet för att bevilja en sådan ansökan beskrivs. Det anges bland annat vilka beslut EU-ländernas tullmyndigheter respektive kommissionen får fatta, och föreskrifter för det administrativa samarbetet mellan tullmyndigheterna i EU-länderna fastställs.

KONTROLLER AV VARORS ANVÄNDNING ELLER BESTÄMMELSE

Ibland kontrollerar tullmyndigheterna att varor verkligen använts eller fått den destination som angivits. Beviset är ett "kontrollexemplar T5", som ska upprättas och användas enligt föreskrifterna i denna del.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EEG) nr 2454/93

14.10.1993

-

EGT L 253, 11.10.1993

Förordning (EG) nr 2454/93 ändras regelbundet. Successiva ändringar och korrigeringar har införlivats i den grundläggande texten. Denna konsoliderade version är endast en referens.

Senast ändrat den 30.07.2010

Se även

  • Mer information finns på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för Skatter och tullar (DE) (EN) (FR).
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början