EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Lettland

1) HÄNVISNINGAR

Yttrande från kommissionen [KOM(97) 2005 slutlig - Inte offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(98) 704 slutlig - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(1999) 506 slutlig - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(2000) 706 slutlig - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1749 - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1405 - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Rapport från kommissionen [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1203 - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 ansåg kommissionen att Lettland hade åstadkommit vissa framsteg när det gäller att anpassa sig till gemenskapens lagstiftning om fri rörlighet för varor och att betydande insatser hade gjorts i fråga om standardisering och bedömning av överensstämmelse. Kommissionen uppmanade dock de lettiska myndigheterna att inrikta sina ansträngningar på att harmonisera den tekniska lagstiftningen, vilket framför allt försvårades av bristen på erfaren arbetskraft.

Kommissionen drog slutsatsen att genomförandet av gemenskapens regelverk på detta område inte torde vara något allvarligt hinder för Lettlands anslutning, förutsatt att anpassningstakten upprätthölls. Den uppmanade samtidigt de lettiska myndigheterna att se till att nationella lagbestämmelser på icke-harmoniserade områden inte skulle innebära handelshinder.

I rapporten från november 1998 konstaterades att vissa framsteg hade gjorts, särskilt vad gäller anpassningen av den tekniska lagstiftningen. Ramlagstiftningen för den nya metoden hade genomförts. Däremot hade endast begränsade framsteg gjorts när det gäller att införliva de harmoniserade europeiska standarderna.

I rapporten från oktober 1999 ansåg kommissionen att Lettland hade gjort betydande framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk och stärka strukturerna för genomförandet. Ytterligare ansträngningar behövdes dock för att landet skulle få tillgång till tillräckligt mycket kvalificerad personal och för att ett effektivt system för marknadsövervakning inrättas.

I rapporten från november 2000 konstaterades att Lettland sedan 1999 hade gjort goda framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk och stärka de relevanta administrativa strukturerna.

I rapporten från november 2001 ansåg kommissionen att Lettland hade gjort stora framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk och stärka motsvarande administrativa kapacitet.

I rapporten från oktober 2002 noterades fortsatta framsteg vad gäller fri rörlighet för varor och tullunionen.

I rapporten från november 2003 ansåg kommissionen att Lettland i huvudsak respekterar skyldigheterna förenade med anslutningen, men att Lettland bör göra ytterligare framsteg på vissa områden.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den fria rörligheten för varor förutsätter att alla åtgärder som begränsar handeln avskaffas, dvs. inte bara tullar och kvantitativa begränsningar utan även åtgärder med motsvarande verkan som har protektionistiska effekter.

I fall där de tekniska föreskrifterna inte harmoniserats ska principen om ömsesidigt erkännande av nationella bestämmelser gälla (i enlighet med Cassis de Dijon-principen).

Europeiska gemenskapen har i harmoniseringssyfte utvecklat den nya metoden, som innebär att man, i stället för att föreskriva tekniska lösningar, begränsar sig till att fastställa de grundläggande krav som en produkt måste uppfylla.

BEDÖMNING

Lettland har antagit lagar om standardisering, tillverkaransvar och produktsäkerhet som utgör den rättsliga ramen för den nya metoden. Dessutom har ramlagstiftningen om bedömning av överensstämmelse ändrats för att helt stämma överens med gemenskapens regelverk samtidigt som gemenskapens förordningar om förfaranden för överensstämmelsebedömning har införlivats. Enligt 2002 års rapport är införlivandet av den allmänna rättsliga ramen för principerna enligt den nya metoden och helhetsmetoden slutfört.

Lettland har också fortsatt att införliva harmoniserade europeiska standarder inom ramen för det program som inleddes i syfte att införliva samtliga europeiska standarder före 2004. I 2001 års rapport noteras att Lettland ökat takten för antagandet av europeiska standarder.

Dessutom stärktes den oberoende ställningen av instituten för ackreditering, standardisering och överensstämmelsebedömning för att få ett välfungerande och högkvalitativt system. Lettlands nationella ackrediteringsbyrå, som 1999 blev fullvärdig medlem av Europeiska samarbetet för ackreditering, är en självständig organisation utan vinstsyfte. Det lettiska centrumet för metrologi kommer att ombildas till ett offentligt organ. Det lettiska standardiseringsinstitutet har fått större budgetanslag och mer personal. Denna institutionella ram kompletterades i mars 2000 med det lettiska standardiseringsrådet, som har en rådgivande funktion, och kemikaliebyrån. Under 2001 har ytterligare framsteg gjorts när det gäller att förstärka den institutionella ramen, särskilt inom ackreditering, standardisering och metrologi, för att säkerställa att institutionerna är oberoende och välfungerande. Konkreta åtgärder har vidtagits för att reformera systemet för marknadsövervakning.

När det gäller sektorsspecifik lagstiftning är framstegen betydande. Inom de områden som omfattas av direktiv enligt den nya metoden har man genomfört regelverket om maskiner (es de en fr), byggprodukter, elektromagnetisk kompatibilitet (es de en fr), lågspänning (es de en fr), personlig skyddsutrustning (es de en fr), anordningar för förbränning av gasformiga bränslen (es de en fr), elsäkerhet hos utrustning och enkla tryckkärl. Vidare har insatser gjorts i fråga om leksaker, lyftutrustning, maskiner, elektrisk utrustning, medicintekniska produkter och tryckkärl. Ytterligare framsteg krävs dock för att införliva direktiven om fritidsbåtar (es de en fr) och anordningar för förbränning av gasformiga bränslen. Vid tidpunkten för antagandet av 2002 års rapport hade samtliga direktiv med några få undantag överförts till lettisk lagstiftning. I rapporten från år 2003 konstateras att Lettland har införlivat hela lagstiftningen om den nya metoden och att den lettiska lagstiftningen på området är förenlig med gemenskapens regelverk.

När det gäller områden som omfattas av direktiv enligt den gamla metoden har ramlagstiftning för livsmedel och förordningar om märkning, extraktionsmedel, hygien, aromämnen samt material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel antagits och trätt i kraft. I rapporten från 2003 konstateras att Lettland måste fortsätta att införliva livsmedelslagstiftningen.

När det gäller kemikalier hade ramlagstiftning om användning och saluföring av kemiska ämnen redan antagits liksom en förordning om klassificering, förpackning och märkning av kemikalier. Lagstiftningen om narkotikaprekursorer och om säkerhetskrav för tvätt- och rengöringsmedel har också ändrats. Lagen om kemiska ämnen och preparat ändrades i december 2000. I rapporten från 2003 anser kommissionen att Lettland måste anstränga sig ytterligare för att provisoriskt meddela de nya kemikalierna före anslutningen.

Framsteg har gjorts i fråga om farmaceutiska produkter, särskilt genom antagandet 1998 av en ramlag om läkemedelshantering och en lag om narkotika och psykotropa ämnen. Därefter antogs en lag om märkning av läkemedel och en ändring av 1997 års lag om läkemedelshantering. Vidare antogs förordningar om märkning av kristall och glas.

Under 2001 har det inte skett någon utveckling beträffande icke-harmoniserade områden, bl.a. vad gäller genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande. I rapporten från 2003 noteras att Lettland måste börja tillämpa den principen.

Vad gäller offentlig upphandling har Lettland antagit en ny lag om offentlig upphandling. Enligt denna lag ska en nämnd för offentlig upphandling inrättas. Den lettiska lagen om statlig och kommunal upphandling har ändrats för att förbättra informationsflödet. Under 2001 skedde en fortsatt anpassning av lagstiftningen till regelverket. Antagandet av lagen om statliga och lokala upphandlingar 2002 har drivit fram anpassningen på detta område. Den administrativa kapaciteten har förstärkts genom inrättandet av nämnden för offentlig upphandling.

Förhandlingarna om detta kapitel avslutades i december 2002. Lettland har inte begärt några övergångsbestämmelser.

När det gäller kapitlet om tullunionen ändrades tullagen under 2001 för att uppnå fullständig harmonisering med gemenskapens tullkodex och tillämpningsföreskrifterna för denna. Lettland antog också ett visst antal viktiga förordningar om tullavgifter, Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa (Taric) och utfärdande av säkerheter på transitområdet. I maj 2002 antog parlamentet ändringar i tullagstiftningen. Förhandlingarna om detta kapitel har avslutats. Lettland har inte begärt några övergångsbestämmelser på detta område. I rapporten från 2003 konstateras att den operativa och administrativa kapaciteten ännu inte har helt utvecklats såsom vore önskvärt och att det fortfarande råder oro angående datorisering och sammankoppling av systemen.

Förhandlingarna om detta kapitel avslutades i december 2002. Lettland har inte begärt några övergångsbestämmelser.

Senast ändrat den 16.02.2004

Top