RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 10 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Ett europeiskt småmålsförfarande

Det europeiska småmålsförfarandet, det vill säga förfarandet för lösning av mål där värdet av en fordran inte överstiger 2 000 euro, ska tillämpas på gränsöverskridande mål på privaträttens område. Förfarandet, som ska tillämpas från och med 2009 i alla medlemsstater utom Danmark, är tänkt att ge medborgarna ett alternativ till de förfaranden som redan föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande.

SAMMANFATTNING

I denna förordning fastställs ett europeiskt småmålsförfarande som är avsett att förbättra tillgången till rättsmedel genom att förenkla lösningen av tvister om mindre värden i gränsöverskridande mål och minska kostnaderna för dessa. Värdet av fordran ska inte överstiga 2 000 euro, exklusive ränta på fordran, omkostnader och utlägg, när ansökan om fordran mottas av den behöriga domstolen. De domar som meddelas inom ramen för förfarandet ska erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det krävs en verkställighetsförklaring. Förfarandet är ett alternativ till de möjligheter som redan ges i medlemsstaternas lagstiftning. Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2009 i alla Europeiska unionens medlemsstater utom Danmark.

INLEDNING AV DET EUROPEISKA SMÅMÅLSFÖRFARANDET

Det europeiska småmålsförfarandet kräver inte att parterna företräds av advokat. Det består av flera etapper:

Inlämning av ansökan. En kärande som har en fordran som understiger 2 000 euro ska lämna ansökan om småmålsförfarande direkt till den behöriga domstolen. I förordningens bilaga I finns ett ansökningsformulär A i vilket käranden beskriver vad tvisten gäller, yrkat belopp osv. Formuläret kan lämnas in genom alla kommunikationssätt som godkänns i den medlemsstat där förfarandet inleds. I de fall ansökan inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (se nedan) ska domstolen informera käranden om detta. Om käranden inte återkallar ansökan ska domstolen behandla den enligt gällande processrätt i den medlemsstat där rättegången äger rum.

Rättelser eller kompletteringar av ansökan. Om de uppgifter som lämnas av käranden är otillräckliga ska domstolen skicka käranden formulär B (bilaga II) och be denne komplettera eller rätta ansökan. Domstolen ska ange en tidsfrist för detta. Om inte käranden kompletterar eller rättar sin ansökan inom tidsfristen ska ansökan avvisas. Detsamma gäller om ansökan är uppenbart ogrundad eller obefogad.

Delgivande. När domstolen mottagit ett korrekt ifyllt ansökningsformulär ska den fylla i svarsformuläret (formulär C, bilaga III) som adresseras till svaranden. Detta formulär C ska delges svaranden inom 14 dagar, tillsammans med en kopia av ansökan och i förekommande fall av de styrkande handlingarna. Delgivningen ska skickas med post genom rekommenderat brev med daterat mottagningsbevis.

Trettio dagars frist för svaranden. Svaranden har trettio dagar på sig att svara. Denna tidsfrist räknas från och med den dag svaranden delgivits formulären.

Översändande av svarandens svar till käranden. Inom 14 dagar efter mottagandet av svarandens svar ska domstolen översända en kopia av svaret till käranden, tillsammans med eventuella relevanta styrkande handlingar.

Eventuella genkäromål som svaranden lägger fram med användning av formulär A ska delges käranden på samma sätt som svaranden delges (se ovan). Käranden har då 30 dagar på sig att svara. Om genkäromålet överstiger gränsvärdet 2 000 euro ska käromålet och genkäromålet behandlas i enlighet med gällande processrätt i den medlemsstat där rättegången äger rum (och inte enligt det europeiska småmålsförfarandet).

Beslut ska fattas inom trettio dagar. Domstolen ska fatta beslut inom trettio dagar från det att den tagit emot svaren från svaranden eller käranden (vid genkäromål). Den kan dock be parterna lämna ytterligare uppgifter inom en tidsfrist på högst trettio dagar. Domstolen kan också besluta att ta upp bevisning eller kalla parterna till en muntlig förhandling (se nedan). En sådan ska i så fall hållas inom 30 dagar efter kallelsen. Domstolen ska meddela en dom inom 30 dagar efter en eventuell förhandling eller 30 dagar efter det att den har mottagit all information som behövs. Om parterna inte svarat inom de tidsfrister som angivits ska domstolen meddela en dom avseende käromålet eller genkäromålet. Domen ska erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna. Domen får inte under några omständigheter omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten. På begäran av en part ska domstolen utan extra kostnad fylla i formulär D i bilaga IV som intyg på att en dom meddelats i det europeiska småmålsförfarandet.

Bevisupptagning. Domstolen ska fastställa sättet för bevisupptagning samt hur omfattande bevismaterial som krävs för domen. Den ska använda den enklaste och minst betungande metoden för bevisupptagning.

Åtgärder för verkställande. Verkställande av domen ska ske enligt den verkställande medlemsstatens processrätt. Den part som ansöker om verkställighet ska lämna in en styrkt kopia av domen och av intyget (ovannämnda formulär D), vid behov översatt av en behörig person till det officiella språket i verkställighetsmedlemsstaten. Parterna ska dessutom inte åläggas att ha ett ombud eller en postadress i verkställighetsmedlemsstaten, utöver särskilda representanter som har behörighet för verkställighetsförfarandet. Myndigheterna får inte begära någon säkerhet, borgen eller deposition på den grunden att käranden är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vanliga vistelseort i verkställighetsmedlemsstaten.

HINDER MOT VERKSTÄLLIGHET OCH MÖJLIGHETER TILL ÖVERKLAGANDE

Den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten kan efter ansökan av svaranden vägra verkställighet om

  • domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats mellan samma parter i en tvist som gäller samma sak,
  • den tidigare domen meddelades i verkställighetsmedlemsstaten eller uppfyller alla villkor för erkännande i den staten, och
  • domarnas oförenlighet inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning under det europeiska småmålsförfarandet.

Om en part har överklagat en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet eller ansökt om förnyad prövning kan den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, göra verkställigheten beroende av att det ställs en säkerhet eller, i undantagsfall, förklara verkställighetsförfarandet vilande.

Överklagande av en dom som meddelats i det europeiska småmålsförfarandet ska ske enligt medlemsstaternas processrätt. Medlemsstaterna ska före den 1 januari 2008 underrätta kommissionen om det enligt deras processrätt finns möjlighet att överklaga och, om så är fallet, till vilken domstol överklagande ska göras. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter i Europeiska unionens officiella tidning och på andra lämpliga sätt.

Svaranden kan begära en omprövning av en dom vid den domstol där domen meddelades om

  • delgivningen av ansökan eller kallelsen till en muntlig förhandling inte åtföljts av ett mottagningsbevis,
  • delgivning utan svarandens förskyllan inte har skett i så god tid att denne haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,
  • svaranden, utan egen förskyllan, var förhindrad att protestera mot fordran på grund av force majeure eller särskilda omständigheter.

Svaranden ska i varje fall handla utan dröjsmål. Om en förnyad prövning är motiverad, ska den tidigare domen upphävas.

Domstolarnas befogenheter och bestämmelser om språk, förhandlingar och kostnader

Domstolen ska hjälpa parterna att försöka uppnå en förlikning, och den får inte kräva att parterna ska göra en rättslig bedömning av yrkandet. Vid behov ska domstolen också upplysa parterna om procedurfrågor.

Språk och översättning. Ansökan ska lämnas in på det språk, eller ett av de språk som används vid domstolen. Detta eller dessa språk ska också användas i svaret, eventuellt genkäromål, beskrivning av styrkande handlingar osv. Om domstolen mottar en handling på ett annat språk får den begära en översättning av den om det är nödvändigt för att kunna meddela en dom. Det kan hända att en part vägrar godta en handling som är avfattad på ett språk som mottagaren inte förstår eller på ett språk som inte är det officiella i den mottagande medlemsstaten. I sådana fall ska domstolen underrätta den andra parten om detta så att denne kan ordna med en översättning.

Förhandlingar. Den domstol vid vilken talan väckts inom ett europeiskt småmålsförfarande får hålla förhandlingar om den anser att det behövs eller om någon av parterna begär det. Domstolen får dock avslå en sådan begäran om den anser att det inte krävs någon förhandling för att fallet ska kunna behandlas rättvist. Förhandling kan hållas genom en videokonferens eller med hjälp av annan kommunikationsteknik.

Kostnader. Den förlorande parten ska bära kostnaderna för förfarandet.

FÖRORDNINGENS RÄCKVIDD

Det europeiska småmålsförfarandet gäller gränsöverskridande ärenden, dvs. ärenden där minst en av parterna har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där ärendet inlämnats till domstol. Hemvist bestäms i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Vid avgörandet av frågan om en part har sin hemvist i den medlemsstat där talan är väckt ska domstolen tillämpa sin egen lag. Om en part inte har sin hemvist i den medlemsstat där talan är väckt ska domstolen tillämpa den andra medlemsstatens lag för att avgöra partens hemvist (artikel 59 i den förordningen). Bolag eller annan juridisk person ska anses ha sin hemvist i den medlemsstat där den har sitt säte enligt stadgarna, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet (artikel 60).

Förordningen ska inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor, eller på statens ansvar (acta jure imperii). Dessutom undantas ärenden som gäller något av följande:

  • Fysiska personers rättsliga status eller rättskapacitet.
  • Makars förmögenhetsförhållanden, underhållsskyldighet, arv och testamenten.
  • Konkurs, ackord och liknande förfaranden.
  • Social trygghet.
  • Skiljeförfaranden.
  • Arbetsrätt.
  • Nyttjanderätt till fast egendom, utom talan om penningfordringar.
  • Kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet, inberäknat ärekränkning.

Slutbestämmelser

Senast den 1 januari 2014 ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av förordningen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

Förordningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2009 i alla medlemsstater utom Danmark. Artikel 25 som innehåller regler om att medlemsstaterna ska lämna uppgifter (domstols behörighet, överklagande osv.) till kommissionen ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Bakgrund

Förordningen grundas på grönboken om ett europeiskt betalningsföreläggande och om åtgärder för att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden. Förslaget (COD/2005/0020) som föregick antagandet av denna förordning enligt medbeslutandeförfarandet lades fram av Europeiska kommissionen den 15 mars 2005.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 861/20071.8.2007
Dag fr.o.m. vilken rättsakten tillämpas: 1.1.2009 (art. 25: 1.1.2008)
-EUT L 199, 31.7.2007
 
Senast ändrat den 27.08.2007
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början