RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 23 språk.
Nyligen tillagda språk:  BG - CS - ET - GA - LV - LT - HU - MT - PL - RO - SK - SL

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Märkning och presentation av livsmedel samt reklam för livsmedel

Märkning av och reklam för färdigförpackade livsmedel ska respektera de regler som gäller märkning och presentation av livsmedel samt reklam för livsmedel. Dessa regler är harmoniserade på Europanivå för att tillåta konsumenterna att göra sitt val med full sakkännedom för att sålunda kunna undvika hämmande av fria rörligheten av livsmedel och ojämlika konkurrensförhållanden.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Direktivet gäller färdigförpackade livsmedel som i oförändrat tillstånd ska tillhandahållas konsumenter och restauranger, sjukhus och andra liknade enheter där det finns storkök.
Det gäller inte produkter som är avsedda att exporteras till länder utanför Europeiska unionen (EU).

Märkning och presentation av livsmedel samt reklam för livsmedel får inte

  • vilseleda köparen i fråga om livsmedlets egenskaper och verkningar;
  • tillskriva livsmedlet egenskaper som förebygger, behandlar eller botar någon sjukdom (med undantag av naturligt mineralvatten och livsmedel som är avsedda för särskild diet, för vilka det finns specifika EG-bestämmelser).

OBLIGATORISKA UPPGIFTER

Märkningen av livsmedel ska innehålla följande obligatoriska uppgifter. Dessa uppgifter ska vara lätta att förstå och synliga, klart läsbara och outplånliga. Vissa av dem skall förekomma i samma synfält.

De obligatoriska uppgifterna innefattar:

  • Försäljningsnamn;
  • Lista över ingredienser, som skall vara uppräknade i fallande storleksordning efter ingrediensens vikt och skall anges med sina särskilda beteckningar, med undantag för vissa undantag enligt bilagorna I, II, III och IIIb. De ingredienser som ingår i flera kategorier skall anges i förhållande till sin huvudsakliga funktion.
    Under vissa förhållanden är det inte nödvändigt att ange ingredienser för:
    1. färsk frukt och färska grönsaker,
    2. kolsyrat vatten,
    3. mikrobiellt framställd ättika,
    4. ost, smör, kulturmjölk och syrad grädde,
    5. produkter som bara har en ingrediens och vars försäljningsnamn är identiskt med ingrediensen eller ingrediensen framgår av försäljningsnamnet utan risk för förväxling.
    Vissa tillsatser eller enzymer anses inte vara ingredienser; det handlar om de som används som processhjälpmedel, eller som ingår i en ingrediens utan att ha en teknisk funktion i den färdiga produkten;
  • Mängd av en ingrediens eller av en kategori ingredienser uttryckt i procent. Detta krav gäller då ingrediensen eller kategorin ingredienser:
    1. ingår i försäljningsnamnet eller vanligtvis förknippas med det namnet av konsumenterna,
    2. skriftligen, genom en illustration eller grafiskt, framhävs i märkningen,
    3. är nödvändig för att känneteckna livsmedlet (men vissa undantag kan förekomma).
  • Nettoinnehållet ska anges i volymenheter för vätskor och i viktenheter för övriga varor. Det finns dock särskilda bestämmelser för livsmedel som säljs styckevis och för fasta livsmedel i lag.
  • Datum för minsta hållbarhetstid. Datumet ska bestå av dag, månad och år, utom i fråga om livsmedel med kortare hållbarhetstid än 3 månader (dag och månad räcker), livsmedel med kortare än 18 månaders hållbarhetstid (månad och år räcker) samt livsmedel med längre hållbarhetstid än 18 månader (år räcker). Datumet skall föregås av orden "Bäst före…" när datumet omfattar uppgift om dagen, och "Bäst före utgången av…" i övriga fall.
    Hållbarhetsdatum krävs inte för
    1. färsk frukt och färska grönsaker som inte behandlats,
    2. vin och andra drycker med minst 10 volymprocent alkohol,
    3. läskedrycker,
    4. fruktsaft och alkoholhaltiga drycker i förpackningar på mer än fem liter avsedda för storkök,
    5. bageri- och konditorivaror samt konfektyrer som med hänsyn till sitt innehåll normalt konsumeras inom 24 timmar efter tillverkningen,
    6. ättika,
    7. koksalt,
    8. socker i fast form,
    9. konfektyrvaror som nästan enbart består av smaksatt och/eller färgat socker,
    10. Tuggummi,
    11. portionsförpackningar av glass.
    För livsmedel som är lättfördärvliga, skall datum för minsta hållbarhetstid ersättas med uppgift om sista förbrukningsdag
  • särskilda villkor för förvaring och användning;
  • tillverkarens eller förpackarens namn eller firma samt adress, eller motsvarande uppgifter om försäljare som är etablerad inom EU. När det gäller smör som framställs på ett medlemslands territorium har medlemslandet rätt att kräva uppgift endast om tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn;
  • ursprung eller härkomst, i fall då konsumenten kan bli vilseledd om sådana uppgifter saknas;
  • bruksanvisning, om det utan en sådan skulle vara omöjligt att använda livsmedlet på rätt sätt;
  • den verkliga alkoholhalten uttryckt i volym för drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol.

UNDANTAG OCH SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

EU-bestämmelser för vissa specifika livsmedel kan göra det valfritt att ange ingrediensförteckning och minsta hållbarhetstid. Dessa bestämmelser kan kräva andra uppgifter under förutsättning att det inte leder till att köparen får sämre information.

Det finns dock särskilda bestämmelser för följande:

  • returflaskor i glas och små förpackningar;
  • färdigförpackade livsmedel. De obligatoriska uppgifterna måstes finnas på förpackningen eller på en etikett som är fästad vid denna. När färdigförpackade varor säljs i ett handelsled före försäljningen till konsumenten eller levereras till storkök för behandling behöver vissa uppgifter bara finnas på handelsdokumenten, förutsatt att försäljningsnamn, datum för minsta hållbarhetstid och uppgifter om tillverkare eller förpackare anges på livsmedlets yttre emballage;
  • livsmedel som säljs utan att vara färdigförpackade eller som förpackas på köparens begäran vid försäljningen.

SKYDDSKLAUSUL

Saluföring av livsmedel som överensstämmer med direktivet får inte förbjudas annat än genom icke harmoniserade nationella bestämmelser som antas av särskilda skäl, t.ex. för att skydda människors hälsa, förebygga oredlighet eller skydda industriell och kommersiell äganderätt.

KOMMITTÉFÖRFARANDE OCH BAKGRUND

Direktivets genomförande kontrolleras av kommissionen med bistånd av ständiga livsmedelskommittén (t.ex. godkännande av nationella bestämmelser där det för vissa livsmedel föreskrivs att ingredienserna ska uppges i anslutning till försäljningsnamnet, att undantag ska medges från de obligatoriska uppgifterna, att en tillsats ska betecknas som ingrediens, att ändringar ska göras i bilagorna eller att övergångsbestämmelser ska antas).

Direktiv 2000/13/EG ersätter rådets direktiv 79/112/EEG om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2000/13/EG

26.5.2000

-

EGT L 109, 6.5.2000

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2001/101/EG

18.12.2001

31.12.2002

EGT L 310, 28.11.2001

Direktiv 2002/67/EG

8.8.2002

30.6.2003

EGT L 191, 19.7.2002

Rättsakter angående anslutningen till EU av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

1.5.2004

Senast 2007

EUT L 236, 23.9.2003

Direktiv 2003/89/EG

25.11.2003

25.11.2004

EUT L 308, 25.11.2004

Direktiv 2006/107/EG

1.1.2007

1.1.2007

EUT L 363, 20.12.2006

Direktiv 2006/142/EG

12.1.2007

23.12.2007

EUT L 368, 23.12.2006

Förordning (EG) nr 1332/2008

20.1.2009

-

EUT L 354, 31.12.2008

Förordning (EG) nr 596/2009

7.8.2009

-

EUT L 188, 18.7.2009

Ändringarna och rättelserna av direktiv (EG) nr 2000/13/EG har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version är sammanställd endast i informationssyfte.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 januari 2008 om information för konsumenter om livsmedel [KOM(2008) 40 – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].
Den föreslagna förordningen syftar till att slå samman direktiven 2000/13/EG och 90/496/EEG som handlar om näringsvärdesdeklaration med syftet att förbättra informations- och skyddsnivåerna för europeiska konsumenter.
Förslaget introducerar nya krav som avser märkning. De obligatoriska uppgifterna bör i synnerhet gälla livsmedlens identitet, sammansättning, deras näringsvärden, ursprung samt säkerhetsvillkor vid användning av livsmedlen (hållbarhet och eventuella negativa verkningar och effekter på hälsan). Upplysningarna som lämnas på ett lojalt sätt bör vara lättlästa och lättförståeliga för konsumenten. Den minsta teckenstorleken bör vara 3 mm.
Näringsvärdesdeklarationen bör bestå av obligatoriska uppgifter, såsom:

  • energivärde
  • mängden av vissa näringsämnen som ingår i sammansättningen, lipider, mättade fettsyror, kolhydrater samt en särskild märkning för socker och salt.

Konsumenterna ska också kunna få tillgång till tillräcklig information, i synnerhet vid köp av livsmedel via Internet eller annan distansförsäljning. Detta gäller även vid förekomst av ämnesallergener i livsmedel, inklusive livsmedel som säljs i lös vikt och måltider som serveras på restauranger.
Medlemsstaterna har fortfarande möjlighet att besluta att använda ytterligare obligatoriska uppgifter för specifika livsmedelskategorier, för att skydda hälsan och den allmänna säkerheten samt den industriella och kommersiella äganderätten. Kommissionen underrättas om planerade märkningar och ger sina synpunkter.
Medbeslutandeförfarande (2008/0028/COD)

SPRÅKANVÄNDNING VID MÄRKNING

Kommissionen antog den 10 november 1993 ett tolkningsmeddelande om språkanvändningen vid saluföring av livsmedel mot bakgrund av domstolens dom i målet Peeters [KOM(93) 532 slutlig – EGT C 345, 23.12.1993].
I detta meddelande framhåller kommissionen att märkning av livsmedel som är avsedda att säljas i oförändrat tillstånd till konsumenter ska vara utformad på ett språk som är lättförståeligt för köparen – i regel på det eller de officiella språken i landet där livsmedlet saluförs. Termer eller uttryck på ett utländskt språk som lätt kan förstås av köparen är tillåtna.

Senast ändrat den 16.11.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början