RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd

De statliga stöden kan användas för att uppmuntra företagen att uppnå en miljöskyddsnivå som är högre än vad de hade ansträngt sig för att uppnå om det inte hade funnits några normer. Kommissionen fastställer reglerna för hur de här stöden kan beviljas till företagen utan att dessa motverkar en väl fungerande gemensam marknad.

RÄTTSAKT

Riktlinjer av den 1:a april 2008 om gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd [Europeiska unionens officiella tidning C 82, 1.4.2008].

SAMMANFATTNING

Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd utgör ett av instrumenten för att genomföra den heltäckande energihandlingsplanen för perioden 2007–2009 som bör göra det möjligt att genomföra en integrerad europeisk energi- och klimatpolitik.

Principer

Huvudsyftet med kontrollen av de statliga stöden till miljöskydd är att garantera att stödåtgärderna ska leda till en miljöskyddsnivå som är högre än den som hade uppnåtts utan stödet. De positiva effekterna av stödet ska vara fler än de negativa när det gäller snedvridning av konkurrensen, med hänsyn tagen till principen om att förorenaren betalar *, som fastställs i artikel 174 i EG-fördraget. Revideringen av reglerna för statligt stöd till miljöskydd har genomförts i enlighet med de riktlinjer som har definierats i handlingsplanen för statligt stöd.

Värderingsmetod: avvägningstestet

”Avvägningstestet” har föreslagits inom ramen för ”handlingsplanen för statligt stöd” som metod för bedömning av dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Testet gör det möjligt för kommissionen att garantera att det statliga stödet verkligen har en stimulerande effekt, att det är målinriktat och proportionellt och att det har en begränsad negativ effekt på konkurrensen och handeln.

Stödet är avsett att åtgärda marknadsmisslyckanden som skadar miljön. Det vanligaste marknadsmisslyckandet när det gäller miljöskydd avser negativa externa effekter. Ett av företagens mål inom ramen för deras utvecklingsstrategi är att minska produktionskostnaderna. De kan alltså lockas till att lägga sig till med teknik eller tillverkningsmetoder som inte tar hänsyn till miljöskydd. Företagens produktionskostnader är följaktligen lägre än de ”miljökostnader” som hela samhället får betala.

För att åtgärda de här marknadsmisslyckandena kan medlemsstaterna använda sig av lagstiftningsåtgärder, normer och skatter som de förorenande företagen får betala för att kompensera för de negativa externa effekter som de producerar, enligt principen om att förorenaren betalar.

Medlemsstaterna kan även använda sig av de statligt stöden som ett positivt incitament för att nå upp till en högre miljöskyddsnivå. Syftet med stödet är att få mottagaren att ändra sitt beteende och genomföra investeringar som höjer nivån på miljöskyddet. Dessa investeringar kan emellertid även innebära ekonomiska fördelar för företaget. Det är med andra ord viktigt att kontrollera att stödet är nödvändigt och att företaget inte skulle ha genomfört samma investering utan stöd.

Stödet ska vara stimulerande och proportionellt: Ett stöd anses vara proportionellt endast om samma resultat inte hade kunnat nås med mindre stöd. Stödbeloppet ska framför allt begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det önskade miljöskyddet. Alla ekonomiska fördelar som investeringen ger företaget i princip måste dras ifrån vid beräkningen av de stödberättigande kostnaderna vid beräkningen av investeringsstödet.

Eftersom det kan vara svårt att beakta eller beräkna alla fördelar som ett företag kan få av en extra investering, som t.ex. förstärkningen av dess “gröna image”, får stödbeloppet inte överstiga 100 % av de bidragsberättigande kostnaderna, med undantag för stöd som ges inom ramen för ett verkligen konkurrensutsatt anbudsförfarande.

Stödnivån * får i alla andra fall inte överstiga den stödberättigande kostnaden * med mer än 50-60 %. Stödet till företag kan emellertid ökas beroende på vilket stöd som har sökts och på företagets storlek. Följande riktlinjer fastställer bestämmelserna för beräkning av investeringsstödet och stödnivån per projektkategori. I en del fall är det även möjligt att få driftsstöd.

Tillämpningsområde

Riktlinjerna gäller för alla stödåtgärder till förmån för miljöskydd som kommissionen har blivit underrättade om (inklusive de åtgärder som blev anmälda publiceringen av riktlinjerna) liksom för de som inte har blivit anmälda om de blir beviljade efter publiceringen av de här riktlinjerna i den Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen har angett en rad åtgärder för vilka ett statligt stöd kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden:

  • stöd till företag som går längre än gemenskapsnormerna eller höjer nivån på miljöskyddet i avsaknad av gemenskapsnormer;
  • stöd till förvärv av nya transportfordon som går längre än gemenskapsnormerna eller höjer nivån på miljöskyddet i avsaknad av gemenskapsnormer;
  • stöd för tidig anpassning till framtida gemenskapsnormer;
  • stöd till miljöstudier;
  • stöd till energisparande;
  • stöd till energisparande;
  • stöd till kraftvärme och stöd till fjärrvärme;
  • stöd till avfallshantering;
  • stöd till sanering av förorenade områden;
  • stöd till omlokalisering av företag;
  • stöd som ingår i system för handel med utsläppsrätter;
  • stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter;

Uppföljning och revidering

Medlemsstaterna skall varje år överlämna en rapport om stödåtgärderna till kommissionen som för varje stödordning ska innehålla information om stora företag, och framför allt stödbeloppet per stödmottagare, stödnivån, beskrivningen av åtgärden och vilken typ av miljöskydd den ska främja. Medlemsstaterna måste även föra ett register med noggranna uppgifter om alla beviljade stöd.

Riktlinjerna är tillämpliga från den 2 april 2008 och fram till den 31 december 2014. Fyra år efter att de har publicerats kommer de att granskas på nytt av kommissionen i synnerhet med utgångspunkt från upplysningar som har lämnats av medlemsstaterna. De kan även komma att ändras av kommissionen av viktiga skäl, som till exempel utvecklingen av gemenskapens politik eller ingåendet av internationella avtal som rör klimatförändringarna.

Bakgrund

Föreliggande riktlinjer ersätter gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till miljöskydd av den 3 februari 2001. En del av åtgärderna som berörs av de här riktlinjerna omfattas även av förordningen nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) [EUT L 214, 9.8.2008].

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Principen om att förorenaren betalar: kostnaderna för att åtgärda föroreningar ska betalas av den som orsakat dem, om inte den person som ansvarar för föroreningen inte kan identifieras eller inte kan ställas till svars enligt gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller inte kan fås att betala kostnaderna för saneringen.
  • Stödnivå: stödbeloppet brutto uttryckt i procent av de stödberättigande kostnaderna.
  • Stödberättigade investeringskostnader: extra investeringskostnader som är nödvändiga för att nå upp till en högre miljöskyddsnivå än vad gemenskapsnormerna kräver.
Senast ändrat den 11.08.2008
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början