RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Skadeståndstalan vid brott mot EU:s antitrustregler

I denna vitbok föreslår kommissionen att rätten till ersättning för alla som lider skada till följd av brott mot Europeiska unionens (EU:s) antitrustregler ska förbättras genom att komma till rätta med rättsliga och processuella hinder för skadeståndstalan som i dagsläget står i vägen för att den skadelidande får den ersättning han har rätt till.

RÄTTSAKT

Kommissionens vitbok av den 2 april 2008 om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler [KOM(2008) 165 slutlig– ännu ej offentliggjord i EUT].

SAMMANFATTNING

Som EU-domstolen har konstaterat vid flera tillfällen, har alla som lidit skada på grund av överträdelse av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ("EU:s antitrustregler") rätt till ersättning för denna skada. Syftet med denna vitbok är att identifiera de hinder som i nuläget står i vägen för offrens möjligheter att få ut full ersättning vid överträdelser av EU:s antitrustregler, och att definiera politiska lösningar på dessa problem. Rätten att få ersättning för skada som lidits omfattar alla typer av parter som lidit skada på grund av antitrustöverträdelser, och alla ekonomiska sektorer, oberoende av om skadeståndstalan bygger på uppgifter om en överträdelse som tidigare påvisats av en konkurrensmyndighet.

De politikval som specificeras i kommissionens vitbok syftar till att säkerställa att de som har lidit skada har tillgång till ett effektivt sätt att få den ersättning de har rätt till. Samtidigt måste åtgärder i detta syfte ha sina rötter i en europeisk rättskultur och i europeiska rättstraditioner.

Läget när det gäller indirekta köpare och kollektiv talan

Enligt EU-domstolen har alla som lidit en förlust på grund av en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget rätt till kompensation för förlusten. Både direkta och indirekta köpare ska därför ha möjlighet att begära skadestånd. Offer för brott mot antitrustreglerna väcker dock ofta inte skadeståndstalan eftersom de har lidit spridda skador med relativt små kostnader som följd. Vitboken diskuterar därför hur civila möjligheter att väcka kollektiv talan, som är ett av de ämnen som kommissionen behandlar i ett mer omfattande initiativ, kan användas för att nå den specifika situationen med mass-skadeståndsbegäran på antitrustområdet, samtidigt som adekvata skyddsåtgärder mot rättegångsmissbruk säkerställs.

Vitboken föreslår att civila mekanismer för kollektiv talan bygger på både företrädartalan, som väcks av godkända inrättningar såsom konsumentorganisationer, statliga organ eller branschorganisationer och kollektiv talan, där flera drabbade lägger samman sina enskilda krav till en enda talan.

Tillgång till bevisning och utbyte av upplysningar mellan parterna

Parter som väcker skadeståndstalan i antitrustärenden har ofta inte tillgång till bevisning som krävs för att påvisa sin talan, särskilt inte mängden skadestånd. Det är därför mycket viktigt att käranden får tillgång till bevisning för att mildra denna informationsbrist mellan käranden och svaranden i antitrustärenden. Utbyte av bevisning mellan parterna ska dock endast kunna beordras av nationella domstolar och under en sträng rättslig kontroll, särskilt när det gäller proportionaliteten för en sådan tillgång.

Innan vissa bevis beordras av domstolen, ska käranden lägga fram alla tillgängliga bevis som ger rimlig grund att misstänka att han eller hon har faktiskt lidit skada till följd av överträdelsen av antitrustreglerna. Den kärande måste även övertyga domstolen om att han eller hon är oförmögen att själv lägga fram den begärda bevisningen. Särskilda kategorier av relevant bevisning som ska lämnas ut bör fastställas, och utlämnandet av upplysningar måste vara relevant, nödvändigt och proportionellt, och hänsyn tas till konfidentiella uppgifter och företagshemligheter liksom till skydd av dokument som lämnats till kommissionen vid ansökan om eftergift.

Bindande verkan av de nationella konkurrensmyndigheternas beslut

Kommissionens beslut som finner en överträdelse av artiklarna 101och 102 utgör bindande bevis i nationella domstolar i ett civilt skadeståndsmål. EU-rätten förutser inte i nuläget samma effekt för beslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter. Vitboken föreslår att en bindande effekt liknande den som är inbyggd i kommissionens beslut innefattats i beslut av nationella konkurrensmyndigheter.

Krav på skuld

Vitboken föreslår att det, då det krävs bevisning av skuld i en talan om skadestånd ska den part som har begått överträdelsen anses vara ansvarig, om det inte är möjligt att visa att överträdelsen var följden av ett verkligt ursäktligt fel.

Skadestånd

I linje med EU-domstolens dom bör offren få full ersättning för det verkliga värdet av den lidna förlusten, dvs. den faktiska förlusten, intäktsförluster och eventuell dröjsmålsränta.

För att öka rättssäkerheten avser kommissionen att offentliggöra icke-bindande riktlinjer till nationella domstolar för den svåra uppgiften att kvantifiera skador i antitrustmål.

Övervältring av kostnaderna för överprissättning

Lagöverträdarnas direkta kunder kan i vissa fall (beroende på förhållanden på marknaden) övervältra hela eller delar av kostnaderna för den olagliga överprissättningen på sina egna kunder. Lagöverträdarna bör därför ha rätt att åberopa argumentet om övervältring mot krav på ersättning från direkta kunder. Beviskraven i samband med detta försvar ska dock ligga hos lagöverträdaren.

Å andra sidan kan indirekta kunder i slutet av distributionskedjan ha svårt att lägga fram tillräckliga bevis för att olagliga överpriser har övervältrats på dem. Indirekta köpare bör därför kunna utgå från den motbevisbara presumtionen att en överprissättning har övervältrats på dem helt och hållet.

Preskriptionsfrister

För att garantera rättssäkerhet för offren i antitrustärenden föreslår kommissionen att regler ska fastställas för när preskriptionsfristerna ska börja löpa för att inte hindra möjligheterna till ersättning. Preskriptionsfristen ska därför inte börja löpa före den dag då överträdelsen upphör, om det är fråga om fortlöpande eller upprepade överträdelser. När det gäller käranden som inte rimligen kan förväntas ha fått kännedom om överträdelsen bör preskriptionsfristen börja löpa så snart de får kännedom om överträdelsen.

Följdförfaranden bör garanteras och preskriptionsfristen bör inte löpa ut medan den offentliga tillämpningen av konkurrenslagstiftningen fortfarande pågår.

Kostnader i skadeståndsmål

Kärande avskräcks ofta från att väcka skadeståndstalan på grund av de kostnader som detta kan medföra. Kommissionen föreslår därför att EU-länderna ser över sina kostnadsregler i syfte att skapa förutsättningar för att väckande av talan i berättigade fall inte hindras av kostnadsskäl.

Samspelet mellan reglerna om eftergift och skadeståndstalan

Skyddet för företagsredogörelser i fall av civil skadeståndstalan som väcks av enskilda parter måste kunna garanteras för att se till att eftergiftsprogrammen för förmånlig behandling behåller sin attraktionskraft. Detta bör gälla alla företagsredogörelser som lämnats av företag som ansöker om eftergift i samband med överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget oberoende av konkurrensmyndighetens beslut.

Dessutom föreslår vitboken en reflektion över en eventuell begränsning av skadeståndsansvaret begränsas för sökande som beviljas immunitet.

Senast ändrat den 19.08.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början