RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Nätverket av konkurrensmyndigheter

Kommissionen och medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter inom Europeiska konkurrensnätverket ska bedriva ett nära och effektivt samarbete för att konkurrensregler ska tillämpas effektivt inom Europeiska Unionen.

RÄTTSAKT

Kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter [Europeiska unionens officiella tidning C 101 av den 27.4.2004].

SAMMANFATTNING

Genom rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget införs ett system där kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter har parallell behörighet att tillämpa bestämmelserna. De nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen bildar tillsammans ett nätverk av myndigheter, som ska agera för allmänintresset och bedriva ett nära samarbete i syfte att skydda konkurrensen. Nätverket kallas Europeiska konkurrensnätverket.

De nationella konkurrensmyndigheternas uppbyggnad varierar från medlemsstat till medlemsstat. I somliga medlemsstater är det ett enda organ som utreder ärenden och fattar alla slags beslut. I andra medlemsstater är dessa uppgifter uppdelade mellan två organ, ett som har hand om utredningen och ett (ofta en nämnd eller liknande) som fattar beslut i ärendet. Slutligen får i vissa medlemsstater beslut om förbud eller om åläggande att betala böter bara fattas av domstol. Med förbehåll för den generellt giltiga effektivitetsprincipen får medlemsstaterna enligt artikel 35 i förordning EG nr 1/2003 utse ett eller flera organ till nationella konkurrensmyndigheter och fördela uppgifter mellan dem.

Behörighet: en eller flera nationella konkurrensmyndigheter eller kommissionen

Ärenden kan behandlas av en eller flera nationella konkurrensmyndigheter som agerar parallellt eller av kommissionen.

I de flesta fall kommer den myndighet som mottar ett klagomål eller inleder ett förfarande på eget initiativ att förbli ansvarig för ärendet. En myndighet anses väl lämpad att handlägga ett ärende om det finns en relevant anknytning mellan överträdelsen och den egna medlemsstatens, så att myndigheten effektivt kan bringa överträdelsen att upphöra fullständigt. Överföring av ett ärende kan endast bli aktuellt i början av förfarandet i situationer där antingen den myndigheten ansåg att den inte var väl lämpad att handlägga ärendet eller där andra myndigheter ansåg att de också var väl lämpade. Att en nationell konkurrensmyndighet handlar på egen hand kan också vara lämpligt i de fall där mer än en nationell konkurrensmyndighet kan anses vara väl lämpad, men där det räcker att en nationell konkurrensmyndighet ingriper för att få överträdelsen att upphöra.

Parallellt agerande av två eller tre nationella konkurrensmyndigheter kan vara lämpligt om ett avtal eller ett samordnat förfarande väsentligt påverkar konkurrensen huvudsakligen inom dessa myndigheters respektive behörighetsområden och ingripande från en enda nationell konkurrensmyndighet inte är tillräckligt för att få hela överträdelsen att upphöra eller för att utdöma adekvat påföljd. Myndigheter som handlägger ett ärende parallellt bör sträva efter att samordna arbetet så långt som möjligt.

Kommissionen är däremot särskilt lämpad att handlägga ett ärende om ett eller flera avtal eller samordnade förfaranden påverkar konkurrensen i mer än tre medlemsstater. Vidare är kommissionen bäst lämpad att handlägga ett ärende om det har nära anknytning till andra EG-bestämmelser som kommissionen är exklusivt behörig att tillämpa eller kan tillämpas effektivare av kommissionen, om gemenskapsintresset kräver att kommissionen fattar beslut därför att en ny fråga uppstår som är av betydelse för utvecklingen av EG:s konkurrenspolitik eller om det gäller att säkra en effektiv tillämpning.

Under alla omständigheter bör överföringen gå snabbt och effektivt och den bör inte fördröja handläggningen av pågående ärenden. I detta sammanhang föreslås i rådets förordning en rad samarbetsmetoder för att fördela ärendena, nämligen följande:

  • Information i början av förfarandet. Enligt artikel 11.3 i förordningen ska de nationella konkurrensmyndigheterna, när de vidtar åtgärder enligt artiklarna 81 eller 82 i fördraget, skriftligen meddela kommissionen före eller utan dröjsmål efter påbörjandet av den första formella utredningsåtgärden. I artikeln anges också att denna information får göras tillgänglig för de andra konkurrensmyndigheterna. Detta gör det möjligt för nätverket att upptäcka om flera förfaranden pågår om samma sak och att kunna ta ställning till en eventuell överföring av ett ärende så fort en myndighet påbörjar utredningen.
  • Avbrytande eller avslutande av förfaranden. Om samma avtal eller samordnade förfarande tas upp av flera konkurrensmyndigheter ger artikel 13 i förordningen stöd för att avbryta ett förfarande eller avvisa ett klagomål med hänvisning till att en annan myndighet handlägger eller har handlagt saken. En nationell konkurrensmyndighet får avbryta eller avsluta förfarandet, men är inte tvungen att göra det. Artikel 13 i förordningen kan också tillämpas på delar av ett klagomål eller av ett förfarande, medan resten av klagomålet handläggs på lämpligt sätt. Kommissionen får också avvisa klagomål med hänvisning till att de saknar gemenskapsintresse eller av andra skäl som har att göra med klagomålets art.

Ett centralt inslag i nätverkets verksamhet är rätten för alla konkurrensmyndigheter att utbyta och använda information som de har samlat in för tillämpningen av artiklarna 81 eller 82 i fördraget. Enligt artikel 12 i rådets förordning får informationsutbyte inte bara ske mellan en nationell konkurrensmyndighet och kommissionen, utan också mellan de nationella konkurrensmyndigheterna.

Inledande av förfarandet

Medlemsstaternas konkurrensmyndigheter ska, när de inleder en undersökning, underrätta kommissionen senast trettio dagar innan ett beslut med tillämpning av artiklarna 81 eller 82 i fördraget fattas med åläggande om att upphöra med en överträdelse (artikel 11.4). De får också vidarebefordra informationen till de andra medlemmarna i nätverket. Däremot anges i artikel 11.6 i förordningen att om kommissionen inleder ett förfarande i syfte att fatta ett beslut enligt förordningen, fråntas medlemsstaternas konkurrensmyndigheter sin behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82 i fördraget. Inledandet av ett förfarande är en officiell åtgärd som kan vidtas när som helst under kommissionens utredning av ärendet.

Två situationer är tänkbara. I den första situationen är kommissionen den första konkurrensmyndighet som inleder ett förfarande i ett ärende i syfte att fatta beslut enligt förordningen, med följden att nationella konkurrensmyndigheter inte längre får handlägga ärendet. Den andra situationen uppstår om en eller flera nationella konkurrensmyndigheter har informerat nätverket enligt artikel 11.3 i förordningen om att den eller de handlägger ett visst ärende. Inom den inledande fördelningsfristen (vanligtvis två månader) får kommissionen inleda ett förfarande efter att ha rådgjort med den eller de berörda myndigheterna. Denna åtgärd får då de rättsverkningar som anges i artikel 11.6 i förordningen.

Efter fördelningsfristens utgång kommer kommissionen i princip bara att tillämpa artikel 11.6 i förordningen i följande fall:

  • Medlemmar i nätverket avser att fatta motstridiga beslut i samma ärende.
  • Medlemmar i nätverket avser att fatta ett beslut som uppenbart strider mot fast rättspraxis.
  • Medlemmar i nätverket drar ut på förfarandet i ärendet alltför länge.
  • Det finns behov av ett kommissionsbeslut för att utveckla gemenskapens konkurrenspolitik, i synnerhet när en liknande konkurrensfråga uppkommer i flera medlemsstater, eller för att säkra en effektiv tillämpning.
  • Den eller de berörda nationella konkurrensmyndigheterna invänder inte.

Om en nationell konkurrensmyndighet redan handlägger ett ärende, kommer kommissionen att skriftligen ange skälen för att artikel 11.6 i förordningen ska tillämpas i ett meddelande till den berörda nationella konkurrensmyndigheten och till övriga medlemmar i nätverket. Kommissionen kommer att meddela nätverket sin avsikt att tillämpa artikel 11.6 i förordningen i god tid, så att medlemmarna i nätverket ges möjlighet att begära ett möte i rådgivande kommittén. I den rådgivande kommittén kan sakkunniga från de olika konkurrensmyndigheterna diskutera såväl enskilda ärenden som allmänna konkurrensrättsliga frågor. Den rådgivande kommittén ska rådfrågas på begäran av kommissionen eller en medlemsstat.

För att samarbetet ska få största möjliga omfattning ska medlemmarna i nätverket underrätta varandra om och eventuellt diskutera beslut om att avvisa ett klagomål, om att avsluta ett förfarande som har inletts på eget initiativ eller om att förordna om interimistiska åtgärder. Detta ömsesidiga samarbete gäller också utredningsbefogenheten. Enligt artikel 22.2 i förordningen får kommissionen begära att en nationell konkurrensmyndighet genomför en inspektion på kommissionens vägnar.

Ställningen för sökande som anser sig ha rätt till förmånlig behandling

Kommissionen anser att det ligger i gemenskapens intresse att bevilja förmånlig behandling av företag som samarbetar med kommissionen vid utredning av kartellärenden. Eftersom det saknas EU-täckande, fullständigt harmoniserade regler om förmånlig behandling ligger det i sökandens intresse att ansöka om förmånlig behandling hos alla konkurrensmyndigheter som kan anses vara väl lämpade att ingripa mot överträdelsen i fråga. En nationell konkurrensmyndighet som handlägger ett ärende som har inletts efter en ansökan om förmånlig behandling, ska informera kommissionen och den får göra informationen tillgänglig för övriga medlemmar i nätverket i enlighet med artikel 11.3 i förordningen. Bevismaterial som frivilligt har lämnats av en sökande kommer endast att överlämnas till en annan myndighet (i enlighet med artikel 12 i rådets förordning) om sökanden har lämnat sitt samtycke till detta, utom i vissa undantagsfall.

Bakgrund

Detta tillkännagivande ersätter kommissionens meddelande av den 15 oktober 1997 om samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter för handläggning av ärenden som omfattas av artiklarna 81 och 82 i fördraget.

Senast ändrat den 17.05.2011

Se även

  • För mer detaljerad information, vänligen se webplatsen för Europeiska nätverket av konkurrensmyndigheter (EN)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början