RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Kontroll av företagskoncentrationer

Den nya förordningen om kontroll av företagskoncentrationer trädde i kraft den 1 maj 2004, samtidigt som utvidgningen av Europeiska unionen (EU), och reformerar grundligt regelverket för kontroll av företagskoncentrationer. Den förstärker principen om prövning vid en enda instans, men den uppmuntrar också de nationella konkurrensmyndigheternas deltagande och förenklar anmälnings- och undersökningsförfarandet.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer ("EG:s koncentrationsförordning") (Text av betydelse för EES).

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Även om de resultat som uppnåtts genom tillämpningen av förordning nr 4064/89 generellt kan betraktas som positiva visar erfarenheterna efter tolv års tillämpning av förordningen och de diskussioner som offentliggörandet av grönboken från 2001 (DE) (EN) (ES) (FR) föranledde att systemet kan förbättras.

1989 års koncentrationsförordning grundas på principen om ett system med en enda instans för prövning (dvs. granskning vid kommissionen som enda kontrollinstans), som gav kommissionen ensam kontroll över alla stora gränsöverskridande sammanslagningar. I den nya förordningen antas "subsidiaritetsprincipen" där en koncentration undersöks av den rättsliga myndighet som lämpar sig bäst, samtidigt som man undviker att samma koncentration anmäls till flera konkurrensmyndigheter i EU.

Förordningen tillämpas på alla "koncentrationer" med "EU-dimension". En "koncentration" föreligger när en varaktig förändring av kontrollen uppstår genom:

  • en sammanslagning mellan två eller flera tidigare självständiga företag eller delar av företag;
  • ett förvärv av en eller flera personer (som redan kontrollerar minst ett företag) eller av ett eller flera företag som förvärvar direkt eller indirekt kontroll över ett eller flera andra företag.

Flerfaldiga transaktioner som är beroende av eller har nära anknytning till varandra betraktas som en enda koncentration.

En koncentration har en "EU-dimension" när:

  • omsättningen i hela världen för alla berörda företag överstiger 5 miljarder euro; och
  • när den sammanlagda omsättningen i EU i minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner euro, om inte vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin totala omsättning inom EU i ett och samma EU-land.

Om ovannämnda tröskelvärden inte nås anses en koncentration ändå ha gemenskapsdimension om:

  • omsättningen i hela världen för samtliga berörda företag överstiger 2,5 miljarder euro;
  • omsättningen i hela världen för alla de berörda företagen i var och en av åtminstone tre EU-länder överstiger 100 miljoner euro;
  • omsättningen i hela världen för alla de berörda företagen i var och en av åtminstone tre EU-länder överstiger 25 miljoner euro;
  • omsättningen i hela världen inom EU för vart och ett av åtminstone två av de berörda företagen överstiger 100 miljoner euro, om inte vart och ett av de berörda företagen uppnår över två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom EU i en och samma EU-land.

Anmälningsförfarande: företag och personer som berörs

Som en generell regel måste koncentrationer med EU-dimension anmälas till kommissionen innan de genomförs och efter ingåendet av avtalet, tillkännagivandet av det offentliga budet eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Den nya förordningen strävar efter att rationalisera tidsfristerna för anmälan av koncentrationsplaner till kommissionen genom att tillåta anmälan innan ett bindande avtal ingås och upphäva skyldigheten att anmäla transaktionerna inom en vecka efter det att avtal ingåtts. Det kommer inte bara att göra systemet flexiblare, utan också underlätta samordningen av undersökningarna med de andra rättssystemen.

I syfte att öka samordningen med de behöriga nationella myndigheterna ges i nuvarande förordning möjlighet för berörda personer eller företag att genom en motiverad skrivelse informera kommissionen innan en koncentration anmäls. Detta förfarande, kallat förhandsanmälan, ger parterna möjlighet att visa kommissionen att den föreslagna koncentrationen, även om den utmynnar i en koncentration med en gränsöverskridande dimension, påverkar konkurrensen på ett EU-lands marknad. Om det EU-land som avses i den motiverade skrivelsen inte inom femton arbetsdagar efter mottagandet av skrivelsen invänder mot att hänskjuta ärendet har kommissionen tjugofem arbetsdagar på sig räknat från mottagandet av den motiverade skrivelsen för att hänskjuta hela eller delar av ärendet till detta EU-lands behöriga myndigheter för tillämpning av detta lands nationella konkurrenslagstiftning.

Samma förfarande tillämpas när en person eller ett företag önskar uppmärksamma kommissionen på de gränsöverskridande effekter som en koncentration utan EU-dimension kan få på europeisk nivå.

Inledande av förfarandet: kommissionen

Efter att kommissionen mottagit anmälan förfogar den över flera beslutsbefogenheter för att inleda förfarandet, genomföra inspektioner och ålägga böter. Först fattar den beslut om:

  • den anmälda koncentrationen omfattas av den aktuella förordningen;
  • koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden;
  • koncentrationen ger upphov till allvarliga tvivel när det gäller dess förenlighet.

En koncentration med EU-dimension kan i princip inte genomföras innan den anmälts eller under tre veckor efter att den anmälts. Om däremot en koncentration redan har genomförts och förklarats vara oförenlig med den gemensamma marknaden kan kommissionen beordra de berörda företagen att upplösa koncentrationen eller anta varje annan lämplig åtgärd för att återställa situationen sådan den var innan koncentrationen genomfördes.

Kommissionen kan också införa tillfälliga åtgärder när den konstaterar att en anmäld koncentration, även om den omfattas av nuvarande förordning, inte ger upphov till allvarliga tvivel vad gäller förenligheten med den gemensamma marknaden eller när en enkel ändring räcker för att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

För att säkerställa att förordningen iakttas har kommissionen befogenhet att besluta om följande påföljder:

  • böter: kommissionen kan ålägga böter som inte överstiger 1 % av ett företags totala omsättning när det uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter eller inte lämnar uppgifter inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen kan också ålägga böter om en försegling som gjorts vid en inspektion bryts.
    Kommissionen kan ålägga böter på högst 10 % av ett företags totala omsättning när det uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anmäla en koncentration innan den genomförs eller genomför en koncentration som bryter mot bestämmelserna i förordningen eller underlåter att följa ett kommissionsbeslut.
  • viten: kommissionen kan ålägga viten på högst 5 % av ett företags totala dagliga genomsnittliga omsättning per försenad arbetsdag i förhållande till det datum som kommissionen fastställt i sitt beslut om begäran om upplysningar, beordran om inspektion eller annat beslut.

Innan kommissionen fattar beslut om att en koncentration är förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden eller om att fastställa böter samråder den med en rådgivande kommitté med representanter för EU-länderna. EU-domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Hänskjutanden: kommissionen och de behöriga myndigheterna i EU-staterna

För att säkerställa att en behörig myndighet är den som är bäst lämpad att undersöka en viss koncentration har förfarandet för hänskjutanden till de behöriga EU-länderna förenklats.

Hittills har kriterierna omsättning och "typ 3+" (dvs. EU:s exklusiva behörighet när alla EU-länderna eller minst tre av dem begär ett förhandsavgörande) använts för att identifiera koncentrationer med gränsöverskridande effekt. Dessa två kriterier, som gör det möjligt att ganska snabbt avgöra om en viss koncentration ska handläggas av EU-länderna eller av kommissionen, har visat sig vara otillräckliga. I den nya förordningen införs ett nytt kriterium för hänskjutande till de behöriga myndigheterna i EU-länderna.

Ett EU-land kan, inom femton arbetsdagar räknat från dagen för mottagandet av kopian på anmälan, på eget initiativ eller på uppmaning från kommissionen, förklara att en koncentration påtagligt hämmar konkurrensen på en marknad inom detta land. Marknaden för varorna eller tjänsterna i fråga ska uppvisa alla kännetecken på en avgränsad marknad, men som inte utgör en väsentlig del av den gemensamma marknaden. Kommissionen förfogar över en tidsfrist på 65 arbetsdagar räknat från anmälan av koncentrationen för att själv behandla ärendet med stöd av denna förordning eller hänskjuta hela eller delar av ärendet till det berörda EU-landets behöriga myndigheter (om inget beslut fattas antas ärendet ha hänskjutits till det berörda EU-landet).

Tvärtom är det möjligt att ett medlemsland begär att kommissionen ska undersöka hela koncentrationen som trots att den saknar EU-dimension hindrar handeln mellan EU-länderna och hotar att påtagligt hämma konkurrensen på territoriet för den eller de EU-länder som lämnat begäran. Kommissionen informerar i sin tur medlemsstaternas behöriga myndigheter och de berörda företagen och ger en tidsfrist på femton arbetsdagar för att övriga EU-länder ska kunna lämna sitt samtycke till den ursprungliga begäran. Slutligen gäller att om kommissionen inom en tidsfrist på tio arbetsdagar inte har fattat beslut om hänskjutande, anses den ha fattat ett beslut i enlighet med begäran.

Denna förordning, som är tillämplig från den 1 maj 2004, upphäver förordningarna (EEG) nr 4060/89.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 139/2004

1 april 2004

-

EUT L 24, 29.1.2004

Senast ändrat den 11.11.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början