RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Riktlinjer för horisontella samarbetsavtal

Kommissionen har omarbetat Europeiska unionens (EU) regler om konkurrens vid horisontella samarbeten. Dessa riktlinjer är avsedda att hjälpa företagen att från fall till fall avgöra om deras samarbetsavtal är förenliga med de omarbetade konkurrensreglerna genom att tillhandahålla en bedömningsram enligt artiklarna 101.1 och 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

RÄTTSAKT

Riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på horisontella samarbetsavtal [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 11 av den 14.1.2011].

SAMMANFATTNING

Ett samarbete är av horisontell natur, om ett avtal eller samordnat förfarande inleds mellan verkliga eller potentiella konkurrenter. Riktlinjerna täcker också horisontella samarbetsavtal mellan icke-konkurrenter, till exempel mellan två företag som rör sig på samma produktmarknad men på olika geografiska marknader utan att vara potentiella konkurrenter. Horisontella samarbeten kan ofta leda till väsentliga ekonomiska fördelar eftersom det är ett sätt att dela risk, spara kostnader, öka investeringar, samla know-how, öka produkternas kvalitet och mångfald och snabbare lansera innovationer på marknaden. Å andra sidan kan samarbetet leda till konkurrensproblem, eftersom det får negativa effekter på priserna, produktionen, innovation eller produkternas mångfald och kvalitet. I dessa riktlinjer beskrivs de bedömningsprinciper för de vanligaste typerna av horisontella samarbetsavtal som avgör om de är förenliga med artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Riktlinjerna omfattar endast de vanligaste typerna av samarbeten: avtal om forskning och utveckling (FoU), produktionsavtal, inköpsavtal, saluföringsavtal, standardiseringsavtal eller informationsutbyte. Avtal som ingås mellan företag på olika nivåer i produktions- eller distributionskedjan (vertikala avtal) omfattas snarare av gruppundantagsförordningen om vertikala begränsningar och riktlinjerna för vertikala begränsningar. Om vertikala avtal ingås mellan konkurrenter måste de emellertid bedömas enligt de principer som tillämpas på horisontella avtal. Om de horisontella avtalen gäller en företagskoncentration tillämpas förordningen om kontroll av företagskoncentrationer.

I dessa riktlinjer redovisas principerna för bedömning vid tillämpning av konkurrensreglerna, enligt artikel 101 i EUF-fördraget. Artikel 101.1 i EUF-fördraget används för att bedöma ifall ett avtal som kan komma att påverka handeln mellan EU-länder har ett konkurrensbegränsande syfte eller potentiellt konkurrensbegränsande effekter. Om ett avtal begränsar konkurrensen, avgör artikel 101.3 i EUF-fördraget huruvida de konkurrensfrämjande fördelarna väger tyngre än de konkurrensbegränsande.

Bedömningskriterier under artikel 101.1 i EUF-fördraget

Artikel 101.1 i EUF-fördraget förbjuder avtal som har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen. I dessa riktlinjer, innefattar "begränsning av konkurrens" hindrande och snedvridning av konkurrens. Om syftet med ett avtal är att begränsa konkurrens, det vill säga att redan dess art innebär att det skulle kunna begränsa konkurrens enligt artikel 101.1 i EUF-fördraget, så är det inte nödvändigt att undersöka verkliga eller potentiella effekter av avtalet. Emellertid, om ett horisontellt samarbetsavtal inte syftar till att begränsa konkurrensen måste de verkliga och potentiella effekterna undersökas för att se om det föreligger konkurrensbegränsande effekter. För att det ska föreligga konkurrensbegränsande effekter enligt artikel 101.1 i EUF-fördraget måste avtalet ha, eller sannolikt ha en märkbart negativ effekt på minst en av konkurrensparametrarna på marknaden som priser, produktion, innovation eller varors mångfald eller kvalitet. En sådan bedömning av begränsande effekter måste göras i förhållande till det aktuella rättsliga och ekonomiska sammanhang i vilket konkurrens skulle föreligga i avsaknad av avtalet.

Ett avtals art bestäms av faktorer såsom området och syftet för samarbetet, konkurrensförhållandet mellan parterna och i vilken mån de slår samman sina verksamheter. Dessa faktorer avgör vilka möjliga konkurrensangelägenheter som kan uppkomma. Horisontella konkurrensavtal kan begränsa konkurrens på flera sätt. Till exempel, så kan produktionsavtal ge upphov till en direkt begränsning av konkurrensen ifall parterna minskar nivån. Den viktigaste angelägenheten som rör saluföringsavtal är fixering av pris.

Marknadsinflytande är att under en viss tidsperiod på ett lönsamt sätt kunna hålla priserna över den prisnivå som råder vid normala konkurrensförhållanden eller att under en viss tidsperiod på ett lönsamt sätt kunna hålla produktionen under de nivåer som råder vid normala konkurrensförhållanden i fråga om produktionsmängder, produktkvalitet, produktutbud och innovation. Marknadsinflytande kan ibland uppstå ur minskad konkurrens mellan parterna.

Utgångspunkten för analysen av marknadsinflytande är parternas ställning på de marknader som berörs av samarbetet.. För att analysera parternas ställning måste man definiera den eller de berörda marknaderna, genom att använda kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad och beräkna parternas sammanlagda marknadsandel. Om den sammanlagda marknadsandelen är liten är det föga troligt att det horisontella samarbetet får någon konkurrensbegränsande effekt. Med tanke på mångfalden av samarbetsavtal och de olika effekter de kan ha i olika marknadssituationer, är det omöjligt att fastställa ett generellt tröskelvärde för marknadsandelar över vilket marknadsinflytandet troligtvis är tillräckligt stort för att samarbetet ska ha konkurrensbegränsande effekter.

Beroende på parternas marknadsposition och koncentrationen på marknaden, måste andra strukturella faktor beaktas, som marknadsandelarnas stabilitet under en viss tid, inträdeshinder, sannolikheten att nya aktörer kommer in på marknaden, köparnas eller leverantörernas utjämnande marknadsinflytande.

Bedömningskriterier enligt artikel 101.3 i EUF-fördraget

Då en begränsning av konkurrens enligt artikel 101.1 har bevisats, kan artikel 101.3 användas som försvar. Förordning (EG) nr 1/2003 lägger bevisbördan på det företag som använder sig av denna möjlighet. Det finns fyra ackumulerande villkor som måste uppfyllas för att samarbetsavtal ska kunna undantas:

  • det begränsande avtalet måste medföra ekonomiska fördelar, som förbättringar av produktionen eller spridningen av produkterna eller främjande av tekniska eller ekonomiska framsteg, dvs. effektivitetsvinster;
  • begränsningarna måste vara nödvändiga för att uppnå effektivitetsvinsterna;
  • konsumenterna måste få en rättvis del av de resulterande effektivitetsvinsterna som uppnåtts med de nödvändiga begränsningarna;
  • avtalet får inte ge parterna någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel med avseende på en väsentlig del av de berörda produkterna.

När dessa fyra kriterier uppnåtts, kan effektivitetsvinsterna som uppnåtts genom ett avtal anses motsvara de konkurrensbegränsningar som skapades av det.

Informationsutbyte

Riktlinjerna ger allmänna principer om konkurrensrättslig bedömning av informationsutbyte, inklusive bedömning enligt artiklarna 101.1 och 101.3 i EUF-fördraget, som gäller alla typer av horisontella samarbetsavtal inklusive informationsutbyte. Informationsutbyte kan ske i olika former som uppgifter som delas direkt mellan konkurrenter, uppgifter som delas indirekt genom en gemensam agent eller tredje part eller genom företagens leverantörer eller återförsäljare. Informationsutbyte kan vara fördelaktigt för företagen, till exempel genom att minska kostnader genom minskad lagerhållning, och för konsumenterna, till exempel genom att minska deras sökkostnader och öka valmöjligheten. Det kan dock, i vissa fall, leda till begränsningar av konkurrensen när det gör företag medvetna om deras konkurrenters marknadsstrategier. Spridning av information mellan konkurrenter kan utgöra ett avtal, ett samordnat förfarande eller ett beslut med målet att fastställa priser eller mängder. Sådana informationsutbyten anses normalt vara karteller och bötfälls som sådana. Utom när det gäller karteller, anses informationsutbyte endast begränsa konkurrens i de fall då konkurrenterna utbyter individualiserad information om framtida priser eller mängder. Utbyte av all annan typ av information, inklusive aktuella priser, kommer inte att anses vara direkt begränsande och kommer att bedömas utifrån dess konkurrensbegränsande effekter.

Typer av samarbetsavtal

I riktlinjerna beskrivs också de olika typerna av samarbetsavtal och på varje avtalstyp tillämpas analysunderlaget enligt artiklarna 101.1 och 101.3 i EUF-fördraget som beskrivs ovan på vart och ett av de olika typerna av avtal:

  • FoU-avtal;
  • produktionsavtal;
  • inköpsavtal;
  • saluföringsavtal;
  • standardiseringsavtal.
Senast ändrat den 12.05.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början