RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Riktlinjer om vertikala begränsningar

Riktlinjerna tillhandahåller en referensram som hjälper företag att utföra sina egna bedömningar från fall till fall vad gäller de vertikala avtalens förenlighet med EU:s konkurrensregler. De beskriver analysmetoden och tillämpningsprinciperna som används av kommissionen i enskilda fall gällande vertikala avtal under artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

RÄTTSAKT

Kommissionens tillkännagivande av den 10 maj 2010: Riktlinjer för vertikala restriktioner [SEK (2010) 411 slutlig].

SAMMANFATTNING

Artikel 101.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förbjuder avtal som kan påverka handeln mellan EU-länderna och som förhindrar, begränsar eller förvränger konkurrensen. Avtal som skapar tillräckliga fördelar för att uppväga de konkurrenshämmande effekterna undantas från det här förbudet under artikel 101.3 i fördraget.

Vertikala avtal är avtal för försäljning och inköp av varor eller tjänster som ingås mellan företag i olika delar av produktions- eller distributionskedjan. Distributionsavtal mellan tillverkare och återförsäljare är typiska exempel på vertikala avtal. Vertikala avtal som endast bestämmer pris och antal för en specifik försäljnings- eller inköpsuppgörelse begränsar vanligtvis inte konkurrensen. Dock kan en konkurrenshämmande situation uppstå om avtalet innehåller begränsningar för leverantören eller köparen. Dessa vertikala restriktioner kan inte bara få negativa effekter utan även positiva. De kan till exempel hjälpa tillverkare att ta sig in på nya marknader samt undvika den sortens situationer då en distributör "åker snålskjus" på andra distributörers marknadsföringsåtgärder eller låta en leverantör sänka priset för en viss kund.

Om ett vertikalt avtal verkligen begränsar konkurrensen och om fördelarna i så fall uppväger de konkurrenshämmande effekterna beror oftast på marknadsstrukturen. I princip kräver detta en individuell bedömning. Kommissionen har dock antagit förordningen (EU) nr 330/2010, Gruppundantagsförordningen, som skapar en respit för de flesta vertikala avtal. Via gruppundantag gör förordning (EU) nr 330/2010 så att förbudet i artikel 101.1 i fördraget inte kan tillämpas på vertikala avtal som uppfyller vissa krav.

Syftet med riktlinjerna

Dessa riktlinjer beskriver hanteringen av de vertikala avtal som inte täcks av gruppundantagsförordningen. Gruppundantagsförordningen gäller inte om leverantörens och/eller köparens marknadsandel överstiger 30 %. Om markandsandelströskeln på 30 % överskrids tyder dock detta inte automatiskt på oegentligheter. Tröskeln tjänar endast till att urskilja de avtal som inte väcker misstanke om oegentligheter från de som kräver individuell undersökning. Riktlinjerna hjälper byråer att utföra sådana undersökningar.

Riktlinjerna drar upp allmänna regler för bedömning av vertikala begränsningar och tillhandahåller kriterier för bedömning av de vanligaste typerna av vertikala begränsningar: varumärkesexkludering (konkurrenshämmande skyldigheter), exklusiv distribution, kundfördelning, selektiv distribution, franchising, exklusiv leverans, förskottsbetalning, kategorihanteringsavtal, bindande och begränsade försäljningspriser.

Allmänna regler för bedömning av vertikala begränsningar

Kommissionen tillämpar följande allmänna regler vid bedömning av vertikala begränsningar i situationer där gruppundantagsförordningen inte är tillämplig.

I händelse av en individuell undersökning av kommissionen är det kommissionens sak att bevisa att avtalet i fråga bryter mot artikel 101.1 i förordningen om Europeiska unionens funktionssätt. Företagen som begär att få omfattas av artikel 101.3 i förordningen om Europeiska unionens funktionssätt är skyldiga att bevisa att de nödvändiga villkoren är uppfyllda.

Bedömningen av om ett vertikalt avtal ger upphov till konkurrenshämmande effekter görs utifrån en övervägning av verkliga eller tänkbara framtida situationer på den aktuella marknaden vid tillämpning av de vertikala begränsningarna jämfört med hur det skulle ha sett ut utan de vertikala begränsningarna.

Avsevärda konkurrenshämmande effekter kan tänkas uppstå när minst en av parterna har eller kommer att få viss marknadsdominans och avtalet bidrar till att skapa, upprätthålla eller stärka sådan dominans eller möjliggör för parterna att exploatera sådan dominans.

Följande negativa effekter på marknaden kan uppstå till följd av sådana vertikala begränsningar som EU:s konkurrenslagstiftning syftar till att förebygga

  • konkurrenshämmande uppköpning av andra leverantörer eller tillverkare,
  • mildrande av konkurrensen och möjliggörande av överenskommelser mellan leverantören och dennes konkurrenter,
  • mildrande av konkurrensen och möjliggörande av överenskommelser mellan köparen och dennes konkurrenter,
  • uppkomsten av hinder för marknadsintegration.

På en marknad där individuella distributörer endast distribuerar varumärken från en leverantör kommer en reducering av konkurrensen mellan distributörerna av samma varumärke att leda till en reducering av konkurrensen mellan varumärkena. Om det råder kraftig konkurrensen mellan varumärkena är det däremot inte troligt att en reducering av konkurrensen får negativa effekter för konsumenterna.

Exklusivitetsarrangemang är oftast sämre för konkurrenssituationen än icke-exklusivitetsarrangemang. En köpare som är belagd med konkurrenshämmande skyldigheter köper till exempel bara ett varumärke. Ett minsta köpkrav å andra sidan kan ge köparen utrymme att köpa konkurrerande varor och graden av hämmande kan därmed bli (mycket) mindre.

Vertikala begränsningar som avtalats för märkeslösa varor är vanligen mindre skadliga än begränsningar gällande distributionen av märkesprodukter. Skillnaden mellan märkeslösa och märkesprodukter sammanfaller ofta med skillnaden mellan mellanprodukter och slutgiltiga produkter.

Det är viktigt att komma ihåg att vertikala begränsningar kan få positiva effekter genom att det ofta främjar icke prismässig konkurrens och en förbättrad kvalitet på tjänster. Verkningsgraden är vanligen starkast för vertikala begränsningar med tidsbegränsad varaktighet, vilket främjar introduktionen av nya, komplexa produkter. Det skyddar relationsspecifika investeringar eller möjliggör överföring av know-how.

Senast ändrat den 03.12.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början