RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Undantag för vertikala avtal om produktion och distribution

Vissa typer av vertikala avtal kan öka den ekonomiska effektiviteten inom en produktions- eller distributionskedja genom att möjliggöra bättre samordning mellan de deltagande företagen vilket leder till en sänkning av parternas transaktions- och distributionskostnader och en optimering av deras investerings- och försäljningsnivåer. Utifrån de positiva erfarenheterna från tillämpningen av förordning nr 2790/1999 har kommissionen antagit denna nya gruppundantagsförordning.

RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101(3) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnande förfaranden.

SAMMANFATTNING

Artikel 101(1) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (f.d. artikel 81(1) i EG-fördraget) förbjuder avtal som kan påverka handeln mellan EU-länder och som förhindrar, begränsar eller förvränger konkurrensen. Avtal som skapar tillräckliga fördelar för att uppväga de konkurrenshämmande effekterna undantas från det här förbudet under artikel 101(3) i fördraget (f.d. artikel 81(3) i EG-fördraget).

Vertikala avtal är avtal för försäljning och inköp av varor eller tjänster som ingås mellan företag i olika delar av produktions- eller distributionskedjan. Distributionsavtal mellan tillverkare och återförsäljare är typiska exempel på vertikala avtal. Vertikala avtal som endast bestämmer pris och antal för en specifik försäljnings- eller inköpsuppgörelse begränsar vanligtvis inte konkurrensen. Däremot kan en konkurrensbegränsning uppstå om avtalet innehåller begränsningar för leverantören eller köparen, t.ex. en skyldighet för köparen att inte köpa in konkurrerande varumärken. Dessa vertikala begränsningar kan inte bara få negativa effekter utan även positiva. De kan till exempel hjälpa tillverkare att ta sig in på nya marknader samt undvika den sortens situationer då en distributör "åker snålskjus" på andra distributörers marknadsföringsåtgärder eller låta en leverantör sänka priset för en viss kund.

Huruvida ett vertikalt avtal verkligen begränsar konkurrensen och huruvida fördelarna i så fall uppväger de konkurrenshämmande effekterna beror oftast på marknadsstrukturen. I princip kräver detta en individuell bedömning. Kommissionen har dock antagit denna förordning (EU) nr 330/2010, Gruppundantagsförodningen, som skapar en respit för de flesta vertikala avtal. Gruppundantagsförordningen gör så att förbudet i artikel 101(1) i fördraget inte kan tillämpas på vertikala avtal som uppfyller vissa krav. Kommissionen har även publicerat riktlinjer för vertikala begränsningar. Dessa beskriver hanteringen av de vertikala avtal som inte täcks av gruppundantagsförordningen.

Krav för tillämpning av gruppundantagsförordningen

Gruppundantagsförordningen innehåller vissa krav som måste uppfyllas innan ett vertikalt avtal kan undantas från förbudet i artikel 101(1) i fördraget. Det första kravet är att avtalet inte innehåller någon av de särskilt allvarliga begränsningarna i gruppundantagsförordningen. Det andra kravet gäller ett marknadsandelstak på 30 % för både leverantör och köpare. Dessutom omfattar gruppundantagsförordningen villkor för tre särskilda begränsningar.

Särskilt allvarliga begränsningar

Gruppundantagsförordningen omfattar fem särskilt allvarliga begränsningar som kan undanta avtalet från tillämpning av gruppundantagsförordningen även om leverantörens och köparens marknadsandelar understiger 30 %. Särskilt allvarliga begränsningar betraktas som starkt konkurrenshämmande på grund av de skador de kan anses orsaka konsumenterna. I de flesta fall kommer de att förbjudas och det är föga troligt att vertikala avtal som innehåller dessa särskilt allvarliga begränsningar uppfyller villkoren i artikel 101(3) i fördraget.

Den första särskilt allvarliga begränsningen avser hantering av försäljningspris: leverantören får inte fastställa ett (minimi) pris för vilket distributörerna får sälja deras produkter vidare.

Den andra särskilt allvarliga begränsningen avser en begränsning av vilket område eller vilken kundkrets som köparen får sälja till. Denna särskilt allvarliga begränsning avser marknadsuppdelning per område eller kundkrets. Distributörerna måste vara fria att avgöra var och till vilka de vill sälja. Gruppundantagsförordningen innehåller undantag till den här regeln, som till exempel låter företag använda sig av ett exklusivt eller selektivt distributionssystem.

Tredje och fjärde särskilt allvarliga begränsningen avser selektiv distribution. För det första kan inga begränsningar läggas på utvalda distributörer gällande vilka slutkunder de vill sälja till, även om de inte får sälja till icke auktoriserade distributörer. För det andra måste de namngivna distributörerna vara fria att sälja eller köpa produkterna i avtalet till eller från andra namngivna distributörer inom nätverket.

Den femte särskilt allvarliga begränsningen avser tillgången på reservdelar. Ett avtal mellan en tillverkare av reservdelar och en köpare som använder dessa reservdelar i sina egna produkter får inte förhindra eller begränsa tillverkaren av reservdelar att sälja till slutkunder, oberoende reparatörer eller serviceverkstäder.

Marknadsandelstaket på 30 %

Ett vertikalt avtal täcks av gruppundantagsförordningen om vare sig tillverkaren eller köparen av varan eller tjänsten har en marknadsandel på över 30 %. För leverantören gäller marknadsandelen på den relevanta marknaden, d.v.s. den marknad på vilken leverantören säljer de varor eller tjänster som är avgörande för tillämpningen av gruppundantaget. För köparen gäller marknadsandelen på den relevanta marknaden, d.v.s. den marknad från vilken leverantören köper in de varor eller tjänster som är avgörande för tillämpningen av gruppundantaget.

Undantagna begränsningar

Denna förordning gäller för alla vertikala begränsningar andra än de ovan nämnda särskilt allvarliga begränsningarna. Dock tillämpas särskilda villkor för tre vertikala begränsningar:

  • konkurrenshämmande skyldigheter under avtalsperioden;
  • konkurrenshämmande skyldigheter efter avtalets upphörande;
  • exkludering av vissa varumärken i ett selektivt distributionssystem.

Om villkoren inte uppfylls får dessa vertikala begränsningar inte omfattas av gruppundantagsförordningen. Gruppundantagsförordningen fortsätter dock att gälla för övriga delar av det vertikala avtalet om dessa delar går att utföra (d.v.s. fungerar oberoende) utan de icke undantagna vertikala begränsningarna.

Denna förordning antas efter upphörandet av förordning nr 2790/1999.

HÄNVISNINGAR

RättsaktIkraftträdande - Datum för upphörandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning nr 330/2010

1.6.2010 – 31.5.2022

-

EUT L 102, 23.4.2010

Senast ändrat den 24.11.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början