RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Budgetförordningen

Budgeten gör att Europeiska unionen (EU) kan klara av finansieringsbehoven för de program och projekt som den har inom olika politikområden. För att finansiera sina utgifter har EU tillgång till de egna resurserna (tullar, jordsbrukstullar, mervärdesskatt, BNP-resursen). Bestämmelserna om inrättandet och genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget fastställs genom denna förordning.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG, EURATOM) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Förordningen ersätter budgetförordningen från 1977 i syfte att tillgodose kraven på lagstiftningsmässig och administrativ förenkling och ytterligare förstärkt disciplin vid förvaltningen av EU:s finanser. Den nya budgetförordningen innehåller enbart huvudprinciperna och grundreglerna för EU:s budget. Hur reglerna ska tillämpas i praktiken slås fast i den förordning med genomförandebestämmelser för budgetförordningen som kommissionen därefter antagit.

Förutom grundreglerna för den budgetmässiga och finansiella förvaltningen fastställs i förordningen även regler för räkenskaper och årsredovisningar, offentlig upphandling och beviljande av bidrag. Den innehåller regler om vilket ansvar utanordnare, räkenskapsförare och internrevisorer har. Här fastställs också förfarandena för extern granskning och beviljande av ansvarsfrihet. Slutligen innehåller förordningen även särskilda bestämmelser för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, strukturfonderna och EU:s externa åtgärder.

BUDGETPRINCIPERNA

Budgetförordningen bekräftar de budgeträttsliga principerna i fördraget om EU:s funktionssätt och begränsar inom en stram ram undantagen till vad som är absolut nödvändigt.

Enhetsprincipen och principen om riktighet i budgeten

Principerna innebär att EU:s samtliga inkomster och utgifter ska tas upp i budgeten när de belastar den.

Det gäller inkomster och utgifter för EU, inklusive institutionernas administrativa utgifter för att genomföra bestämmelserna i EU-fördraget på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Utgifterna för drift på området för GUSP ska tas upp då de belastar EU:s budget.

Principen om ettårighet

Denna princip innebär att utgifter som tas upp i budgeten beviljas för enbart ett budgetår på tolv månader räknat från den 1 januari till den 31 december. Denna regel mjukas upp av att man behållit skillnaden mellan differentierade anslag och icke differentierade anslag. Behovet av att driva fleråriga åtgärder kräver att det går att använda begreppet differentierade anslag som, till skillnad från icke differentierade anslag, ger upphov till åtagandebemyndigande och betalningsbemyndigande. Åtagandebemyndiganden är anslag som under det pågående budgetåret ska täcka de totala kostnaderna för de rättsliga åtaganden som ingåtts för åtgärder vars genomförande sträcker sig över mer än ett budgetår. Betalningsbemyndiganden ska täcka de utgifter som krävs för att uppfylla åtaganden som ingås under det aktuella budgetåret eller som ingåtts under tidigare budgetår.

I princip förfaller de anslag som inte utnyttjats vid slutet av det budgetår där de har tagits upp. Det är dock möjligt att föra över anslag till nästa budgetår. I förordningen fastslås villkoren och även begränsningarna för dessa överföringar. Det gäller åtagandebemyndiganden i form av såväl differentierade anslag som icke differentierade anslag som inte tagits i anspråk i slutet av budgetåret, då de flesta förberedelser för åtagandet gjorts den 31 december eller då den grundrättsakt som åtagandet rör har antagits under budgetårets sista kvartal. Betalningsbemyndiganden kan även föras över för att uppfylla tidigare åtaganden eller om de hänför sig till åtagandebemyndiganden som förts över. Icke differentierade anslag som motsvarar åtaganden som normalt görs i slutet av året överförs automatiskt endast till närmast följande budgetår.

Om budgeten inte har antagits slutgiltigt i början av budgetåret, dvs. den 1 januari, får systemet med "tillfälliga tolftedelar" tillämpas. I detta fall får betalningarna göras månadsvis per kapitel för upp till en tolftedel av de anslag som beviljats för det aktuella kapitlet för det föregående budgetåret.

Principen om balans i budgeten

Denna princip innebär att det ska råda balans i budgeten mellan inkomster och utgifter. EU får nämligen inte ta upp lån för att täcka sina utgifter. Denna bestämmelse gäller för både in- och utlåning.

Principen om en enda beräkningsenhet

I princip är euron den enda beräkningsenheten för att upprätta och genomföra EU:s budget, och räkenskaperna ska även redovisas i euro. Men vissa transaktioner får ändå göras i nationella valutor enligt de villkor som anges i genomförandebestämmelserna till budgetförordningen.

Universalitetsprincipen

Universalitetsprincipen innebär att de totala inkomsterna ska täcka de totala utgifterna. Av denna princip följer två viktiga regler, nämligen att inga belopp får öronmärkas och att det inte får förekomma någon justering mellan inkomster och utgifter.

Regeln om ingen öronmärkning innebär att en viss inkomst inte får användas till att finansiera en särskild utgift. Budgetförordningen innehåller dock undantag till denna princip. De gäller bland annat medlemsländernas ekonomiska bidrag till vissa forskningsprogram och bidrag från Eftaländer till EU:s verksamhet inom ramen för EES.

Enligt regeln om redovisning av bruttobelopp får inkomster inte justeras mot utgifter, eftersom budgeten ska ge en uttömmande och komplett bild. Inkomster och utgifter redovisas alltså som totalbelopp. Enbart de undantag som fastställs i budgetförordningen eller genomförandebestämmelserna är tillåtna.

Principen om specificering

För undvika alla oklarheter kring anslagen, ska varje anslag ha ett specifikt ändamål och föras till en viss specifik utgift. Budgeten är uppdelad i avsnitt, avdelningar, kapitel, artiklar och punkter. Det är dock nödvändigt för institutionerna att det finns en viss flexibilitet i förvaltningen och därför innehåller budgetförordningen regler om överföringar av anslag. Institutionerna får i vissa fall själva besluta om överföringarna, i andra måste de på förhand lämna information om överföringarna och ibland måste överföringarna föregås av ett beslut från budgetmyndigheten (rådet och parlamentet).

Principen om sund ekonomisk förvaltning

Denna princip definieras utifrån begreppen sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet. I praktiken innebär det att man måste sätta upp mål som går att kontrollera och som kan följas upp med hjälp av mätbara resultatindikatorer. Målet är att gå från en förvaltning inriktad på resurser till en förvaltning inriktad på resultat. Institutionerna ska göra utvärderingar både i förväg och i efterhand enligt de riktlinjer som kommissionen fastställt.

Principen om öppenhet

Det ska råda öppenhet då budgeten upprättas och genomförs och då räkenskaperna läggs fram. I praktiken innebär detta bland annat att budgeten och ändringsbudgetarna offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Budgeten ska offentliggöras senast två månader efter det att Europaparlamentet slutgiltigt antagit den.

UPPRÄTTANDET AV BUDGETEN OCH BUDGETENS STRUKTUR

Upprättandet av budgeten

EU-institutionerna upprättar en beräkning över sina inkomster och utgifter som de lämnar till kommissionen före den 1 juli varje år. Dessa beräkningar överlämnas även till budgetmyndigheten för kännedom.

Kommissionen förelägger sedan rådet ett preliminärt budgetförslag senast den 1 september varje år. Det preliminära förslaget innehåller en sammanställning av institutionernas beräkningar och en allmän sammanställning av EU:s inkomster och utgifter. Rådet kan föreläggas en ändringsskrivelse som ändrar det preliminära budgetförslaget.

Rådet och Europaparlamentet antar sedan EU:s budget enligt förfarandet i artikel 314 i fördraget om EU:s funktionssätt. Då detta förfarande är klart, förklarar Europaparlamentets talman att budgeten har blivit slutligt antagen. Från och med den 1 januari eller från det slutliga antagandet om det infaller efter den dagen, är medlemsländerna förpliktigade att betala de belopp som de ska betala enligt villkoren inom systemet för egna medel.

Enligt budgetförordningen får kommissionen under exceptionella omständigheter lägga fram förslag till ändringsbudget. Den tidigare skillnaden mellan tilläggsbudget och ändringsbudget har avskaffats.

Budgetens struktur och utformning

Budgeten utgörs av

  • en allmän sammanställning över inkomster och utgifter;
  • separata avsnitt för de olika institutionernas inkomst- och utgiftsberäkningar.

Kommissionens inkomster och de övriga institutionernas inkomster och utgifter delas in efter slag eller ändamål i avdelningar, kapitel, artiklar och punkter. Utgiftsberäkningen i kommissionens avsnitt följer en kontoplan som delas in efter anslagets ändamål. En avdelning motsvarar ett politikområde och ett kapitel en verksamhet. Genom förordningen införs en ny metod för upprätta budgeten, så kallad verksamhetsbaserad budgetering eller "activity-based budgeting". Budgeten får inte innehålla några negativa inkomster. Kommissionens avsnitt i budgeten får innehålla en "negativ reserv" på högst 200 miljoner euro, som får omfatta både åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden.

Kommissionens avsnitt innehåller följande två reserver:

  • en reserv för katastrofhjälp till länder utanför EU;
  • en reserv till Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter.

24 Följande framgår i den allmänna sammanställningen över inkomster och utgifter i budgeten:

  • de beräknade inkomsterna för budgetåret i fråga;
  • de beräknade inkomsterna för föregående budgetår samt inkomsterna för budgetåret n-2;
  • åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för budgetåret i fråga och det närmast föregående budgetåret;
  • utgiftsåtaganden som ingåtts och betalningar för utgifter som uppstått under budgetåret n-2;
  • en sammanfattande förfalloplan över de betalningar som ska utföras under de följande budgetåren;
  • anmärkningar till varje underindelning.

Budgeten innehåller även:

  • en förteckning över tjänster för varje avsnitt i budgeten;
  • samt upp- och utlåningstransaktioner;
  • budgetrubriker under inkomster och utgifter som är nödvändiga för verkställandet av garantifonden för yttre åtgärder.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

Kommissionen genomför på eget ansvar och inom ramarna för de tilldelade anslagen budgeten både med avseende på inkomster och utgifter. För att anslag som förts upp i EU:s budget ska få användas krävs det att en grundläggande rättsakt antas i förväg (sekundärrättslig akt). Emellertid får följande anslag användas utan grundläggande rättsakt:

  • anslag till pilotprojekt av experimentell karaktär som syftar till att kontrollera om en åtgärd är genomförbar och ändamålsenlig;
  • anslag till förberedande åtgärder avsedda att förbereda förslag till framtida åtgärder;
  • anslag till punktåtgärder eller permanenta åtgärder som kommissionen genomför i enlighet med de uppgifter som följer av dess befogenheter på det institutionella planet i enlighet med EU-fördraget och fördraget om EU:s funktionssätt, utöver den initiativrätt som kommissionen har och enligt de särskilda befogenheter som kommissionen direkt tilldelats genom fördragen;
  • anslag till varje institutions drift med avseende på dess administrativa självständighet.

Förfaranden för genomförande av budgeten

Kommissionen kan genomföra budgeten på följande sätt:

  • centralt
    Uppgifterna för att genomföra budgeten vidtas antigen direkt av kommissionens avdelningar eller indirekt av de genomförandeorgan som kommissionen inrättat, av organ som inrättats av EU under förutsättning att uppgifterna är förenliga med organets uppdrag enligt den grundläggande rättsakten, eller på vissa villkor av offentligrättsliga organ på nationell nivå eller privaträttsliga organ som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter.
  • tillsammans med medlemsländerna eller i decentraliserad form
    Uppgifterna för att genomföra budgeten delegeras till medlemsländerna (delad förvaltning) eller till länder utanför EU (decentraliserad förvaltning). Kommissionen ska införa sådana förfaranden för avslutning av räkenskaperna eller mekanismer för finansiella korrigeringar, att kommissionen kan ta på sig det slutliga ansvaret för att genomföra budgeten.
  • gemensamt med internationella organisationer
    Vissa uppgifter för genomförandet av budgeten överlåts till internationella organisationer.

Till följd av kommissionens ansvar för budgetens genomförande är det inte tillåtet för kommissionen att delegera uppgifter som innehåller myndighetsutövning med oinskränkt handlingsutrymme och som kan användas som ett verktyg för politiska överväganden. Därför får privaträttsliga organ, med undantag för sådana som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning, enbart utföra uppgifter av teknisk, förberedande eller underordnad natur.

Aktörer i budgetförvaltningen

Principen om åtskillnad mellan funktioner gäller. Det innebär att utanordnarens och räkenskapsförarens funktioner är åtskilda och sinsemellan oförenliga.

Utanordnaren ansvarar för den praktiska förvaltningen av inkomster och utgifter och ser till att detta sker på ett lagligt och korrekt sätt samt i överensstämmelse med principerna om sund förvaltning. Institutionen själv fungerar som utanordnare. Den fastställer i sina interna administrativa regler till vilken nivå i organisationen den delegerar ansvaret som utanordnare (delegerad utanordnare). Utanordnaren inrättar en organisatorisk struktur, interna system och förfaranden för förvaltning och kontroll som är anpassade till de uppgifter hon eller han ska utföra.

Varje institution utnämner en räkenskapsförare som ansvarar för att

  • betalningar utförs korrekt och att inkomster och fastställda fordringar betalas in;
  • utarbeta och redovisa räkenskaperna;
  • föra räkenskaperna;
  • fastställa regler och metoder för hur räkenskaperna ska föras samt utforma kontoplanen;
  • utforma och godkänna redovisningssystemen och i förekommande fall godkänna de system som utanordnarna utformar för att leverera eller styrka bokföringsuppgifter;
  • förvalta likvida medel.

Dessutom kan förskottskonton skapas för inbetalning av vissa fordringar och små utgifter. Förskottsförvaltarna ska då utses av institutionens räkenskapsförare.

De finansiella aktörernas ansvar

Utan att det påverkar möjligheten att tillämpa eventuella disciplinåtgärder kan utanordnare, räkenskapsförare och förskottsförvaltare när som helst, tillfälligt eller permanent, fråntas sina befogenheter. Utanordnare, räkenskapsförare och förskottsförvaltare kan åläggas disciplinärt ansvar eller betalningsansvar på de villkor och enligt de förfaranden som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Varje institution ska inrätta en särskild, självständigt fungerande instans med ansvar att undersöka förekomsten av finansiella oegentligheter samt konsekvenserna av dessa.

Handläggning av inkomster

De inkomster som utgör egna medel tas upp i budgeten i form av en beräkning uttryckt i euro. Beloppen görs tillgängliga enligt en specifik förordning.

För varje åtgärd eller situation som kan medföra eller ändra en fordran för EU ska den behörige utanordnaren göra en beräkning av fordran. Det ska emellertid inte göras någon sådan beräkning i förväg innan medlemsländerna ställer till kommissionens förfogande de egna medel som de betalar vid fastställda tidpunkter. För dessa belopp ska den behörige utanordnaren upprätta ett betalningskrav.

Utanordnaren gör sedan ett fastställande av fordringar genom att

  • kontrollera att gäldenärens skulder existerar;
  • bestämma eller kontrollera att skuldbeloppet är riktigt, samt dess storlek;
  • kontrollera fordringens förfallovillkor.

Ett godkännande av en inkassering är den handlingen genom vilken den behöriga utanordnaren ger räkenskapsföraren instruktion att inkassera den fordran som han eller hon har fastställt genom att utfärda ett betalningskrav.

Räkenskapsföraren ansvarar för betalningskraven för fordringar som den behörige utanordnaren fastställt på behörigt sätt. Räkenskapsföraren kräver in medel genom avräkning i de fall samma gäldenär har en fordran på EU, förutsatt att denna fordran är säker, obestridd och förfallen till betalning. Om den behöriga delegerade utanordnaren överväger att avstå från att kräva in en fastställd fordran, ska han först försäkra sig om att detta beslut är formellt korrekt, i överensstämmelse med principerna för sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet.

Handläggning av utgifter

Varje utgift ska vara föremål för ett åtagande, en kontroll, ett godkännande och en betalning. Förutom när det handlar om anslag som får användas utan någon grundläggande rättsakt, ska ett utgiftsåtagande föregås av ett finansieringsbeslut som fattats av en institution eller av de myndigheter dit ansvaret för sådana beslut delegerats.

Ett budgetmässigt åtagande består i att avdela de anslag som är nödvändiga för att utföra senare betalningar för att uppfylla ett rättsligt åtagande. Ett rättsligt åtagande är den handling genom vilken utanordnaren ingår eller konstaterar en förpliktelse som ger upphov till en utgift. Det budgetmässiga och det rättsliga åtagandet ska ingås av samma utanordnare, utom i de vederbörligen motiverade fall som anges i genomförandebestämmelserna.

Kontrollen av utgifter är den handling där den behörige utanordnaren

  • kontrollerar att borgenärens anspråk existerar;
  • bestämmer eller kontrollerar att fordringsbeloppet är riktigt, samt dess storlek;
  • kontrollerar fordringens förfallovillkor.

Ett godkännande av en utgift är den handling genom vilken den behöriga utanordnaren efter att ha kontrollerat att disponibla anslag finns ger räkenskapsföraren instruktion att betala en utgift som hon eller han har kontrollerat genom att utfärda en betalningsorder.

En utbetalning får endast göras om det är styrkt att motsvarande verksamhet överensstämmer med bestämmelserna i den grundläggande rättsakten eller kontraktet och omfattar en eller flera av följande transaktioner:

  • en betalning av hela det utestående beloppet;
  • en utbetalning av utestående belopp på följande sätt: en förhandsfinansiering, eventuellt uppdelad i flera utbetalningar, en eller flera mellanliggande betalningar, samt en slutbetalning som reglerar de utestående beloppen.

Tidsfrister för betalningar fastställs i genomförandebestämmelserna, där det även fastställs på vilka villkor borgenärer som får betalt för sent ska ha rätt till dröjsmålsränta som i dessa fall ska belasta samma budgetpost som den ursprungliga utgiften.

Internrevision

Varje institution ska inrätta en funktion för intern revision som ska skötas enligt relevanta internationella normer. Internrevisorn får inte samtidigt vara utanordnare eller räkenskapsförare. Den internrevisor som institutionen utsett är gentemot institutionen ansvarig för att kontrollera att systemen och förfarandena för att genomföra budgeten fungerar tillfredsställande. Det är inte internrevisorns uppgift att före utanordnarens beslut kontrollera dessa transaktioner, vilket numera helt och hållet är utanordnarens uppgift.

Internrevisorn ger råd till sin institution i fråga om riskförebyggande genom att på oberoende basis avge yttranden om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet. Han kan också utfärda rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja en sund ekonomisk förvaltning.

OFFENTLIG UPPHANDLING

Offentliga upphandlingar är avtal mot ersättning som sluts mellan en EU-institution och en finansiell aktör. EU-institutionen anses då vara upphandlande myndighet. På området för yttre åtgärder och under vissa förhållanden, kan status som upphandlande myndighet utsträckas till nationella eller internationella offentligrättsliga organ.

I förordningen fastställs sålunda tillämpningsområdet och de grundläggande principerna för tilldelning av kontrakt. Likaså regleras kraven för offentliggörande och förfarandena för upphandlingar.Alla avtal måste vara skriftliga och ingås av en upphandlande myndighet, dvs. av en EU-institution för egen räkning eller för tredje mans räkning eller, när det gäller yttre åtgärder, av mottagaren eller av tredje man på dennes uppdrag.

Av öppenhetsskäl måste kommissionen meddela sitt val till alla anbudsgivare och anbudssökare. Personer som lämnar felaktiga uppgifter eller befinner sig i en intressekonflikt kan numera uteslutas från en upphandling. Uppgifter om sådana personer finns i en databas som är tillgänglig för alla EU-institutioner.

BIDRAG

I förordningen fastställs tillämpningsområdet för bidrag och förfarandena för beviljande av bidrag samt utbetalning och kontroll av dem. Bidrag ges i form av belopp som direkt belastar EU-budgeten utan krav på återbetalning för att finansiera

  • åtgärder vars syfte är att bidra till något av målen för Europeiska unionens politik;
  • administrationskostnader för de organ som inrättats för att uppnå mål som omfattas av Europeiska unionens politik eller som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse.

Bidrag beviljas enligt principerna om klarhet, öppenhet, likabehandling och samfinansiering. De ska inte kunna kumuleras eller beviljas retroaktivt och får inte ha till syfte eller effekt att mottagaren gör en vinst. Alla bidrag som beviljas under ett budgetår offentliggörs på årsbasis, varvid kraven på säkerhet och konfidentialitet respekteras.

ÅRSREDOVISNINGAR OCH LÖPANDE RÄKENSKAPER

EU:s räkenskaper omfattar:

  • EU-institutionernas redovisningar;
  • konsoliderade sammanställningar som presenterar den ekonomiska information som finns i EU-institutionernas räkenskaper;
  • rapporter om hur budgeten genomförs av institutionerna och de organ som EU inrättat;
  • konsoliderade rapporter om hur budgeten genomförts.

Revisionsrätten meddelar senast den 15 juni sina iakttagelser i fråga om de preliminära redovisningarna från EU:s institutioner och organ. Varje institution och varje organ upprättar på eget ansvar sina slutliga redovisningar och överlämnar dem till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 juli efter utgången av det berörda budgetåret, så att konsoliderade slutliga redovisningar kan upprättas.

Kommissionen godkänner de konsoliderade slutliga redovisningarna och överlämnar dem senast den 31 juli efter utgången av det berörda budgetåret till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten. De slutliga konsoliderade redovisningarna ska offentliggöras senast den 15 november efter utgången av det berörda budgetåret i Europeiska unionens officiella tidning, tillsammans med den revisionsförklaring som revisionsrätten avger. Under ett pågående budgetår rapporterar kommissionen regelbundet till Europaparlamentet och rådet sifferuppgifter om budgetens genomförande.

Institutionernas räkenskaper är ett system för att strukturera och redovisa budgetinformation och finansiell information, på ett sådant sätt att sifferuppgifter kan sammanföras, klassificeras och registreras. Räkenskaperna delas in i allmänna räkenskaper och budgeträkenskaperna. Räkenskaperna förs per kalenderår och uttrycks i euro.

Kommissionens räkenskapsförare ska, efter samråd med räkenskapsförarna i de andra institutionerna och de organ som EU inrättat, fastställa de redovisningsmetoder och den harmoniserade kontoplan som alla EU:s institutioner, byråer och organ ska använda sig av. Han eller hon ska fastställa dessa metoder med utgångspunkt i internationellt erkända redovisningsprinciper för den offentliga sektorn, med nödvändiga avvikelser för att anpassa metoderna efter särdragen i EU:s verksamhet.

EXTERN GRANSKNING OCH BEVILJANDE AV ANSVARSFRIHET

Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska snarast möjligt informera revisionsrätten om alla beslut de fattat och åtgärder de vidtagit, eftersom revisionsrätten är ansvarig för den externa granskningen. Revisionsrätten granskar om inkomsterna och utgifterna varit lagliga och korrekta med avseende på bestämmelserna i fördragen, budgeten, budgetförordningen, genomförandebestämmelserna och alla rättsakter som antagits i enlighet med fördragen.

Kommissionen, EU:s institutioner, organen som förvaltar inkomster och utgifter för EU:s räkning och budgetmedlens slutmottagare ska förse revisionsrätten med

  • alla handlingar som rör tilldelning och genomförande av kontrakt som finansieras av EU:s budget och alla räkenskaper över kontanter och material;
  • allt bokföringsmaterial och alla verifikationer samt även tillhörande administrativa handlingar;
  • alla handlingar som rör EU:s inkomster och utgifter;
  • alla egendomsförteckningar och organigram som revisionsrätten anser vara nödvändiga när den på grundval av bokföringsmaterial eller på platsen utför granskningar som rör rapporten om resultatet av budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen;
  • alla handlingar och uppgifter som skapats eller lagrats på magnetiskt medium.

Efter en dialog med institutionerna, sammanställer revisionsrätten en årsrapport och därefter en särskild rapport som innehåller en utvärdering av den ekonomiska förvaltningen.

Europaparlamentet beviljar före den 15 maj år n+2, på rekommendation av rådet som fattar sitt beslut med kvalificerad majoritet, kommissionen ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande år n. Beslutet om ansvarsfrihet omfattar räkenskaperna över EU:s samtliga inkomster och utgifter, det saldo som uppstår samt EU:s tillgångar och skulder enligt balansräkningen.

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

I förordningen fastställs undantagsbestämmelser för den ekonomiska förvaltningen av

  • garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ);
  • Europeiska socialfonden, (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), sammanhållningsfonden, Europeiska fiskerifonden och Europeiska jordbruksfonden för lantbruksutveckling (EJFLU);
  • anslagen till forskning och teknisk utveckling;
  • yttre åtgärder som finansieras genom budgeten;
  • europeiska byråer (de administrativa strukturer som en eller flera institutioner inrättar för att utföra vissa uppgifter av övergripande karaktär);
  • administrativa anslag.

SLUTBESTÄMMELSER

I slutbestämmelserna fastställs bland att följande:

  • kommissionen ska anta genomförandebestämmelser till förordningen;
  • vart tredje år och varje gång det visar sig nödvändigt ska förordningen granskas på nytt, med tillämpning av medlingsförfarandet om Europaparlamentet begär det;
  • kommissionen ska anta en rambudgetförordning för de organ som inrättats av EU, som är juridiska personer och beviljas anslag som belastar budgeten.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002

1.1.2003

-

EGT L 248, 16.9.2002

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006

19.1.2007

-

EUT L 390, 30.12.2006

Förordning (EG) nr 1525/2007

27.12.2007

-

EUT L 343, 27.12.2007

Förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010

29.11.2010

-

EUT L, 26.11.2010

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 357 av den 31 december 2002].
Syftet med denna förordning är att komplettera den nya budgetförordningen och omsätta principerna och definitionerna i praktiska regler. Förordningen innehåller de praktiska reglerna för den ekonomiska förvaltningen, eftersom den nya budgetförordningen har förenklats jämfört med budgetförordningen från 1977 i och med att alla detaljregler numera finns i genomförandebestämmelserna.

Senast ändrat den 08.04.2011

Se även

  • För ytterligare upplysningar se webbplatsen för generaldirektoratet för budget (DE) (EN) (FR)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början