Sökväg
EU fattar främst sina beslut enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (tidigare ”medbeslutandeförfarandet”). Det betyder att det folkvalda EU-parlamentet måste godkänna EU:s lagstiftning tillsammans med ministerrådet (de 27 EU-ländernas regeringar). Kommissionen föreslår nya lagar och ser till att EU-lagstiftningen följs.
EU vilar på rättstatsprincipen. Det betyder att allt som EU gör bygger på de fördrag som frivilligt och demokratiskt har godkänts av alla EU-länderna.
Med Lissabonfördraget utökades antalet politikområden där beslut fattas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europaparlamentet ![]()
har också fått större makt att stoppa lagförslag om det inte är överens med ministerrådet.
Det finns flera olika rättsakter som kan användas för att uppnå målen i EU-fördragen. Exempel på sådana rättsakter är förordningar, direktiv, rekommendationer och yttranden. En del är bindande, andra inte. Vissa gäller för samtliga EU-länder, andra bara för ett fåtal.
Tillämpning av EU-lagstiftningen