Ministerrådet

Vad gör ministerrådet?

1. Stiftar EU-lagar.
2. Samordnar EU-ländernas övergripande ekonomiska politik.
3. Ingår avtal mellan EU och andra länder.
4. Godkänner EU:s årliga budget.
5. Utformar EU:s utrikes- och försvarspolitik.
6. Samordnar EU-ländernas rätts- och polissamarbete.

1. Stiftar EU-lagar

Ministerrådet och Europaparlamentet beslutar tillsammans om de EU-lagar som kommissionen föreslår.

2. Samordnar den ekonomiska politiken

EU-länderna har bestämt att de vill ha en övergripande ekonomisk EU-politik, som ländernas ekonomi- och finansministrar samordnar.

Ett mål är också att skapa fler jobb och förbättra systemen för utbildning, hälso- och sjukvård och välfärd. Länderna sköter visserligen sin egen politik, men kan sätta upp gemensamma mål och inspireras av varandras lösningar.

3. Ingår internationella avtal

Ministerrådet ingår internationella avtal för EU:s räkning. Det kan handla om miljö, handel, textilbranschen, fiske, forskning, teknik och transport.

4. Godkänner EU:s budget

Ministerrådet beslutar tillsammans med Europaparlamentet om EU:s årliga budget.

5. EU:s utrikes- och försvarspolitik

EU-länderna bestämmer över sin egen politik, men håller på att ta fram en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Ministerrådet är det främsta forumet för detta samarbete.

EU har ingen egen armé. Men för att kunna agera snabbt vid internationella konflikter och naturkatastrofer har EU en snabbinsatsstyrka med soldater från en del av EU-länderna. Deras uppgift är begränsad till humanitära insatser, räddningsinsatser och fredsbevarande insatser.

6. Samarbete mellan domstolar och polis

EU-medborgarna ska ha lika tillgång till rättslig prövning var som helst i EU. EU-ländernas justitieministrar arbetar för att se till att domar – t.ex. skilsmässodomar – erkänns i alla andra EU-länder.

Justitie- och inrikesministrarna samordnar också polissamarbetet vid EU:s yttre gränser och kampen mot terrorism och internationell organiserad brottslighet.

Vem deltar i ministerrådet?

Ministerrådet har inga fasta ledamöter, utan består av en minister från varje EU-land. Vilka ministrar som sammanträder beror på vilket politikområde det gäller. Om man t.ex. ska diskutera miljöfrågor är det miljöministrarna som träffas.

Vem leder mötena?

Utrikesministrarnas möten leds alltid av EU:s utrikesrepresentant .

Alla andra ministerrådsmöten leds av ministern från EU:s ordförandeland.

När Sverige är ordförandeland är det alltså Sveriges miljöminister som leder miljöministermötena.

Ordförandeskap 2011-2020

• Ungern – januari–juni 2011
• Polen – juli–december 2011
• Danmark – januari–juni 2012
• Cypern – juli–december 2012
• Irland – januari–juni 2013
• Litauen – juli–december 2013
• Grekland – januari–juni 2014
• Italien – juli–december 2014
• Lettland – januari–juni 2015
• Luxemburg – juli–december 2015
• Nederländerna – januari–juni 2016
• Slovakien – juli–december 2016
• Malta – januari–juni 2017
• Storbritannien – juli–december 2017
• Estland – januari–juni 2018
• Bulgarien – juli–december 2018
• Österrike – januari–juni 2019
• Rumänien – juli–december 2019
• Finland – januari–juni 2020

Hur fattar ministerrådet beslut?

Ministerrådet fattar i regel sina beslut med kvalificerad majoritet. Ju större folkmängd ett land har, desto fler röster har det. Men röstantalet viktas, så att de mindre länderna är något överrepresenterade. Så här många röster har de olika länderna i ministerrådet:

• Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland: 29
• Polen och Spanien: 27
• Rumänien: 14
• Nederländerna: 13
• Belgien, Grekland, Portugal, Tjeckien och Ungern: 12
• Sverige, Bulgarien och Österrike: 10
• Danmark, Finland, Irland, Litauen och Slovakien: 7
• Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg och Slovenien: 4
• Malta: 3

Totalt: 345

Vid en omröstning krävs kvalificerad majoritet. Det innebär

• minst hälften (eller ibland två tredjedelar) av de 27 EU-länderna
• minst 255 av de 345 rösterna.

Ett enskilt land kan dessutom begära en kontroll av om majoriteten motsvarar minst 62 procent av EU:s befolkning. Om den inte gör det kan rådet inte anta förslaget.

I känsliga frågor, som utrikes- och säkerhetspolitik eller skattefrågor, måste ministerrådet fatta sina beslut enhälligt. Det innebär att ett land kan lägga in veto mot ett förslag.

Från 2014 införs ett nytt system med s.k. dubbel majoritet.

Det kommer då att krävas två majoriteter: dels en majoritet av länderna, dels en majoritet av EU:s befolkning. Minst 15 länder (55 procent) måste stödja ett förslag och de måste utgöra minst 65 procent av EU:s befolkning.