Europeiska unionens historia

EU:s grundare

Följande visionära ledare inspirerade inrättandet av det EU vi lever i idag. Utan deras energi och motivation skulle vi inte leva i den sfär av fred och stabilitet som vi tar för given. Grundarna, som var allt från motståndsmän till jurister, var en heterogen grupp av människor som hade samma ideal: ett fredligt, enat och blomstrande Europa. Förutom de grundare som beskrivs nedan har många andra inspirerat och jobbat oförtrutet för att förverkliga det europeiska projektet. Detta avsnitt om EU:s grundare är därför ett pågående projekt.

Läs mer om EU:s grundare

1945 - 1959

Fred i Europa – samarbetet tar sin början

EU grundas för att få slut på de blodiga krigen mellan grannländerna, som gång på gång hade orsakat så mycket mänskligt lidande och till slut ledde till andra världskriget. Från och med 1950 börjar en rad europeiska länder samarbeta ekonomiskt och politiskt för att bevara freden. Detta sker inom ramen för Europeiska kol- och stålunionen. De ursprungliga medlemsländerna är Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och dåvarande Västtyskland. 1950-talet domineras av kalla kriget mellan östblocket och västmakterna. Sovjetiska stridsvagnar slår ner protester mot kommunistregimen i Ungern 1956. Ett år senare tar Sovjetunionen ledningen i kapplöpningen om rymden med sin första satellit, Sputnik 1. Samma år, 1957, undertecknas Romfördraget. Därigenom skapas Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), även kallad den gemensamma marknaden.

Läs mer om perioden 1945–1959

1960 - 1969

Det glada sextiotalet – en period av ekonomisk tillväxt

På 1960-talet börjar en ny ungdomskultur att blomstra. Var än popgrupper som Beatles visar sig flockas tonåringarna. Det blev en kulturell revolution, och skillnaderna mellan generationerna, mellan unga och gamla, blev mycket tydligare än vad de varit tidigare. Ekonomin går som på räls och får ytterligare bränsle av att EU-länderna inte längre belastar sin handel med tullar. De enas också om att gemensamt styra livsmedelsproduktionen så att alla ska få tillräckligt med mat. Snart producerar jordbruket till och med ett överskott. I maj 1968 talar alla om studentupproren i Paris. Många förändringar i samhälle och livsstil förknippas med den så kallade 68-generationen.

Läs mer om 1960-talet

1970 - 1979

Unionen växer – den första utvidgningen

Danmark, Irland och Storbritannien går med i EU den 1 januari 1973. Antalet medlemsländer ökar därmed till nio. Det korta men våldsamma arabisk-israeliska oktoberkriget 1973 leder till en energikris och ekonomiska problem i Europa. De sista högerdiktaturerna i Europa försvinner när Salazarregimen i Portugal störtas 1974 och Spaniens general Franco dör 1975. Inom ramen för sin regionalpolitik börjar EU satsa stora pengar på att skapa jobb och förbättra infrastrukturen i fattiga områden. Europaparlamentet ökar sitt inflytande över EU:s verksamhet, och 1979 kan EU-medborgarna för första gången välja sina ledamöter i direkta val.

Läs mer om 1970-talet

1980 - 1989

Europas nya ansikte – Berlinmurens fall

Efter varvsarbetarnas strejk i den polska staden Gdansk på sommaren 1980 är namnen på den polska fackföreningen, Solidaritet, och dess ledare, Lech Walesa, i var mans mun. 1981 blir Grekland EU:s tionde medlemsland, och fem år senare följer Portugal och Spanien. Europeiska enhetsakten undertecknas 1986. Härigenom läggs grunden för ett ambitiöst sexårsprogram som ska lösa frihandelsproblemen inom EU och på så sätt bana väg för den inre marknaden. Den stora politiska omvälvningen kommer när Berlinmuren faller den 9 november 1989 och gränsen mellan Öst- och Västtyskland öppnas för första gången på 28 år. En kort tid senare återförenas landet.

Läs mer om 1980-talet

1990 - 1999

Ett Europa utan gränser

I och med kommunismens fall i Central- och Östeuropa förs européerna närmare varandra igen. 1993 är den inre marknaden fullbordad och garanterar de fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Under 1990-talet undertecknas också två nya fördrag: Maastrichtfördraget om Europeiska unionen 1993 och Amsterdamfördraget 1999. Miljöskydd blir en viktig fråga för EU-medborgarna, och man börjar undersöka hur man kan samarbeta i säkerhets- och försvarsfrågor. 1995 får EU tre nya medlemsländer: Finland, Sverige och Österrike. En liten by i Luxemburg ger namn åt Schengenavtalet som gradvis ger folk möjlighet att resa över gränserna utan pass. Miljoner ungdomar studerar utomlands med hjälp av EU-stipendier. Mobiltelefoner och Internet gör det allt lättare att kommunicera.

Läs mer om 1990-talet

2000–2009

Fortsatt utvidgning

Den 1 januari 2002 får många EU-medborgare en ny valuta: euron. Den 11 september 2001 flyger flygplan rakt in i byggnader i New York och Washington. Dagen blir startskottet för kampen mot terrorism. EU-länderna börjar samarbeta mycket närmare för att tillsammans bekämpa brottsligheten. Den politiska klyftan mellan Öst- och Västeuropa får anses vara slutligen överbryggad när inte mindre än tio nya länder går med i EU 2004, följda av ytterligare två länder år 2007. I september 2008 drabbas den globala ekonomin av en finanskris, vilket leder till närmare ekonomiskt samarbete mellan EU-länderna. Samtliga EU-länder godkänner Lissabonfördraget innan det träder i kraft den 1 december 2009. Det nya fördraget innebär att EU får modernare institutioner och effektivare arbetsmetoder.

Läs mer om perioden efter år 2000 - 2009

2010 – idag

Möjligheternas och utmaningarnas decennium

Det nya decenniet börjar med en fortsatt allvarlig ekonomisk kris, men också med hoppet om att investeringar i ny klimatvänlig teknik och närmare europeiskt samarbete ska föra med sig långvarig tillväxt och ökat välstånd.

Läs mer om perioden från 2010 och framåt

KONTAKT

Allmänna frågor om EU

Ring
00 800 6 7 8 9 10 11 Läs mer om tjänsten

Skicka din fråga

Kontaktuppgifter och besöksadresser till institutionerna, presskontakter

Hjälp oss att bli bättre!

Hittade du vad du letade efter?

JaNej

Vad letade du efter?

Har du några förslag på förbättringar?