EU bildades i efterdyningarna av andra världskriget. Man började med att skapa ett ekonomiskt samarbete: tanken var att handeln skulle göra länderna beroende av varandra och därmed mer benägna att hålla sams. Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) skapades 1958 och fördjupade till en början det ekonomiska samarbetet mellan de sex länderna Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Sedan dess har det skapats en gigantisk inre marknad som fortsätter att utvecklas.
Det som började som en rent ekonomisk union har dessutom blivit en organisation som spänner över alla områden, från utvecklingsbistånd till miljöpolitik. Namnbytet från EEG till Europeiska unionen (EU) 1993 avspeglar den här förändringen.
Med EU har medlemsländerna fått femtio år av fred, stabilitet och välfärd. Levnadsstandarden har ökat och vi har fått en gemensam europeisk valuta. Tack vare de avskaffade gränskontrollerna mellan EU-länderna kan människor resa fritt i nästan hela Europa. Det har också blivit mycket enklare att bo och arbeta utomlands.
Unionen bygger på rättsstatsprincipen. Det innebär att allt som EU gör bygger på fördrag som medlemsländerna har kommit överens om på frivillig och demokratisk väg. Avtalen är bindande och innehåller EU:s mål för de många verksamhetsområdena.
Ett av huvudmålen är att främja de mänskliga rättigheterna både inom EU och i omvärlden. Människovärde, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna är grundläggande värderingar för EU. Sedan Lissabonfördraget undertecknades 2009 finns alla dessa värderingar samlade i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. EU:s institutioner är skyldiga att respektera dem, liksom EU-länderna när de tillämpar EU-rätten.
Den inre marknaden är EU:s främsta ekonomiska motor. På den inre marknaden kan varor, tjänster, kapital och människor röra sig fritt. Ett av EU:s huvudmål är att vidareutveckla marknaden så att européerna kan dra nytta av den fullt ut.
EU fortsätter att växa, men släpper aldrig sitt mål att göra EU-institutionerna öppnare och mer demokratiska. Det direktvalda Europaparlamentet har fått fler befogenheter, samtidigt som de nationella parlamenten har fått större inflytande och arbetar sida vid sida med EU:s institutioner. Dessutom får invånarna i EU ständigt fler möjligheter att påverka beslutsprocessen.
