Förordningar
En förordning är en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet. När EU t.ex. ville skydda namnen på jordbruksprodukter från vissa områden, som Parmaskinka, antog rådet en förordning.
Direktiv
Ett direktiv sätter upp vilka mål som medlemsländerna ska uppnå, men de får själva bestämma hur det ska gå till. Så var det t.ex. med arbetstidsdirektivet, som reglerar övertid. Direktivet innehåller minimitider för vila och anger hur många timmar man som mest får arbeta. Men det är upp till varje land att bestämma hur man ska genomföra reglerna.
Beslut
Ett beslut är bindande för dem som det riktar sig till (t.ex. ett enskilt medlemsland eller företag) och är direkt tillämpligt. Ett exempel är när kommissionen utfärdade ett beslut om att bötfälla mjukvarujätten Microsoft 
för att de missbrukade sin marknadsledande position. Det beslutet gällde enbart för Microsoft.
Rekommendationer
En rekommendation är inte bindande. När kommissionen utfärdade en rekommendation om ersättningspolicyn i finanstjänstsektorn för att motverka överdrivet risktagande fick detta inte några rättsliga konsekvenser. En rekommendation gör det möjligt för EU-institutionerna att framföra sina åsikter och föreslå åtgärder utan att det blir rättsligt bindande.
Yttranden
Ett yttrande är ett uttalande från institutionerna som inte innebär några rättsliga skyldigheter för mottagarna. Ett yttrande är inte bindande. Det kan utfärdas av EU:s största institutioner (kommissionen, rådet, parlamentet), Regionkommittén samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. När lagar ska utformas kan kommittéerna i sina yttranden föra fram lokala, ekonomiska eller sociala synpunkter. Regionkommittén har t.ex. utfärdat ett yttrande om hur regionerna kan bidra till EU:s energimål 
.
