EUROPA - EU - en överblick - Fördrag och rätt

Europeiska unionen styrs av rättstatsprinicipen. Detta innebär att allting som unionen företar sig bygger på de fördrag som godkänts av medlemsstaterna, under frivilliga och demokratiska former. Tidigare har undertecknade fördrag ändrats och uppdaterats i takt med samhällets utveckling.

Lissabonfördraget

Woman signing a document Lissabonfördraget undertecknades den 13 december 2007. Innan fördraget kan träda i kraft, vilket man hoppas kan ske före det kommande valet till Europaparlamentet i juni 2009, måste det ratificeras i samtliga 27 medlemsstater.
De huvudsakliga syftena med fördraget är att göra EU mer demokratiskt, uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar på en hög nivå av anvsvarsutkrävande, öppenhet och deltagande, och göra EU mer effektivt och bättre rustat för att tackla sådana globala utmaningar som klimatförändring, säkerhet och hållbar utveckling.

Antagandet av Lissabonfördraget skedde efter debatten om en konstitution. Ett "Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa" antogs av stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådet i Bryssel den 17 och 18 juni 2004 och undertecknades i Rom den 29 oktober 2004. Fördraget ratificerades emellertid aldrig.

Nicefördraget

Nicefördraget signeras Nicefördraget undertecknades den 26 februari 2001 och trädde i kraft den 1 februari 2003. Det handlade främst om hur man skulle reformera institutionerna så att unionen kunde fungera mer effektivt efter utvidgningen till 25 medlemsländer 2004 och därefter till 27 medlemsländer 2007. Nicefördraget, och de tidigare EU- respektive EG-fördragen har smälts samman till en konsoliderad version.

Amsterdamfördraget

Amsterdamfördraget signeras Amsterdamfördraget undertecknades den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999. Genom det fördraget ändrades både EU- och EG-fördragen och de fick en ny numrering. Bifogat finns konsoliderade versioner av EU- och EG-fördragen. De artiklar i fördraget om Europeiska unionen som hade bokstavsbeteckningarna A till S fick i stället sifferbeteckningar.

Fördraget om Europeiska unionen

Fördraget om Europeiska unionen undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993. I och med Maastrichtfördraget bytte Europeiska ekonomiska gemenskapen namn till Europeiska gemenskapen. Genom det fördraget infördes också en del nya samarbetsformer mellan medlemsländernas regeringar, bland annat på försvarsområdet och inom rättsliga och inrikes frågor. Genom att detta mellanstatliga samarbete lades till det tidigare gemenskapssystemet skapades i Maastrichtfördraget en ny struktur för samarbetet bestående av tre s.k. pelare på såväl politisk som ekonomisk nivå. Det är detta som är Europeiska unionen (EU).

Europeiska enhetsakten

Europeiska enhetsakten undertecknades i Luxemburg och Haag och trädde i kraft den 1 juli 1987. Den innehåller de anpassningar som krävs för inrättandet av den inre marknaden.

Fusionsfördraget

Fusionsfördraget undertecknades i Bryssel den 8 april 1965 och trädde i kraft den 1 juli 1967. Genom fusionsfördraget upprättades en gemensam kommission och ett gemensamt råd för de dåvarande tre Europeiska gemenskaperna.

Romfördraget

Romfördraget signeras Romfördraget, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), undertecknades i Rom den 25 mars 1957 och trädde i kraft den 1 januari 1958. Samtidigt undertecknades Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och därför går de båda fördragen under den gemensamma beteckningen Romfördragen.

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen

Undertecknarna av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) undertecknades den 18 april 1951 i Paris, trädde i kraft den 23 juli 1952 och löpte ut den 23 juli 2002.

Grupp av regeringsrepresentanter efter det att ändringar gjorts i ett av fördragen

Dessutom har grundfördragen ändrats vid ett flertal tillfällen, främst då nya länder har anslutit sig, nämligen 1973 (Danmark, Irland och Förenade kungariket), 1981 (Grekland), 1986 (Spanien och Portugal), 1995 (Österrike, Finland och Sverige), 2004 (Tjeckien, Cypern, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien) och 2007 (Bulgarien och Rumänien).

På grundval av fördragen kan EU:s institutioner anta lagstiftning som sedan genomförs i medlemsländerna. I Eur-Lex, portalen till Europeiska unionens lagstiftning, hittar du EU-rätten i sin helhet. Bara de versioner som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) är giltiga.