Konrad Adenauer (1876-1967)
Förbundsrepubliken Tysklands förste förbundskansler, som ledde den
nybildade staten mellan 1949 och 1963, hade större inflytande än någon annan
på Tysklands och Europas historia efter andra världskriget.
Som så många andra politiker i hans generation hade Adenauer redan efter
första världskriget insett att varaktig fred bara kunde uppnås genom ett
enat Europa. Hans erfarenheter under Tredje riket, då nazisterna avsatte
honom från hans ämbete som Kölns borgmästare, stärkte honom i denna
övertygelse.
På bara sex år, från 1949 till 1955, lyckades Adenauer uppnå långtgående
utrikespolitiska mål när det gällde att knyta dåvarande Västtyskland till
västalliansen: medlemskap i Europarådet (1951), grundandet av Europeiska kol-
och stålgemenskapen (1952) och Västtysklands inträde i Nato (1955).
En av hörnstenarna i Adenauers utrikespolitik var försoningen med
Frankrike. Tillsammans med den franske presidenten Charles de Gaulle
lyckades han uppnå en historisk vändpunkt 1963 då de forna ärkefienderna
Tyskland och Frankrike undertecknade ett vänskapsfördrag som blev en av
milstolparna på vägen mot den europeiska integrationen.
