I. Vägen fram till 1993 års mål

(a) Den gemensamma marknadens begränsningar

Med fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen från 1957 blev det möjligt att avskaffa tullarna inom gemenskapen och införa en gemensam tulltaxa för varor från länder utanför EEG. Det här målet uppnåddes den 1 juli 1968.

Men tullar utgör bara en del av de protektionistiska hindren för gränsöverskridande handel. Under 1970-talet var det i stället andra handelshinder som låg i vägen för fullbordandet av den gemensamma marknaden. Tekniska standarder, normer för hygien och säkerhet, nationella bestämmelser om rätten att utöva vissa yrken samt valutakontroller – allt detta begränsade den fria rörligheten för personer, varor och kapital.

(b) 1993 års mål

I juni 1985 publicerade kommissionen och dess dåvarande ordförande Jacques Delors en vitbok där man fastslog följande mål: alla fysiska, tekniska och skattemässiga hinder mot den fria rörligheten inom gemenskapen skulle vara avskaffade inom sju år. Syftet med detta var att stimulera den industriella och kommersiella expansionen inom ett stort, enhetligt ekonomiskt område som kunde mäta sig med den amerikanska marknaden.

Det rättsinstrument som gjorde det möjligt att genomföra den inre marknaden var europeiska enhetsakten, som trädde i kraft i juli 1987. Där föreskrevs bl.a. följande:

• Gemenskapen skulle få utökade befogenheter inom vissa politikområden (socialpolitik, forskning, miljö).
• Den inre marknaden skulle införas gradvis fram till slutet av 1992, genom ett omfattande lagstiftningsprogram där hundratals direktiv och förordningar skulle antas.
• Majoritetsbeslut skulle tillämpas oftare i ministerrådet.

II. Dagens inre marknad

(a) Fysiska hinder

Alla gränskontroller för varor mellan EU-länderna har avskaffats, liksom tullkontrollerna av personer. Vid behov genomför polisen fortfarande stickprovskontroller (som ett led i kampen mot brottslighet och droger).

Schengenavtalet , som undertecknades av en första grupp EU-länder i juni 1985 och senare utvidgades till att omfatta fler (även om Irland och Storbritannien, Cypern, Bulgarien och Rumänien inte deltar), reglerar polissamarbetet och den gemensamma asyl- och invandringspolitiken. Genom detta avtal blev det möjligt att helt avskaffa personkontrollerna vid EU:s inre gränser (se kapitel 10: ”Frihet, säkerhet och rättvisa”).

(b) Tekniska hinder

För de allra flesta produkter har EU-länderna infört principen om ömsesidigt erkännande av nationella bestämmelser. Det innebär att varje produkt som lagligen tillverkas och säljs i en medlemsstat också ska få saluföras i alla andra EU-länder.

Tjänstesektorn har kunnat avregleras genom ömsesidigt erkännande eller samordning av de nationella bestämmelserna om tillgång till eller utövande av vissa yrken (inom t.ex. juridik, medicin, turism, bank- och försäkringssektorn). Den fria rörligheten för personer är ändå långtifrån genomförd. Det finns fortfarande hinder som gör det svårt att flytta till ett annat EU-land eller utföra vissa slags arbeten där.

Det har tagits en del initiativ för att främja den fria rörligheten för arbetstagare, framför allt genom ömsesidigt erkännande av examensbevis eller yrkeskvalifikationer (t.ex. för rörmokare och snickare).

Öppnandet av de nationella tjänstemarknaderna har lett till att priset för nationella telefonsamtal har minskat till en bråkdel av vad de var för tio år sedan. Ny teknik gör att Internet används i allt högre utsträckning vid telefonsamtal. Konkurrenstrycket har lett till stora prisfall på budgetflygresor i Europa.

(c) Skattemässiga hinder

Skattehindren har reducerats genom en partiell harmonisering av de nationella momssatserna. Beskattning av inkomster från investeringar regleras i ett avtal mellan medlemsstaterna och vissa andra länder (däribland Schweiz). Detta avtal trädde i kraft i juli 2005.

(d) Offentlig upphandling

Tack vare direktiven om tjänster, varor och arbeten inom många olika sektorer, som vatten, energi och telekommunikationer, är offentliga upphandlingar nu öppna för anbudsgivare från hela EU, oavsett om kontrakten tilldelas av nationella, regionala eller lokala myndigheter.

III. Det pågående arbetet

(a) Finansiella tjänster

EU:s handlingsplan för att upprätta en integrerad marknad för finansiella tjänster till 2005 har genomförts. Det innebär sänkta lånekostnader för företag och konsumenter, samtidigt som spararna får ett större utbud av investeringsprodukter – spar- och pensionsplaner – från en europeisk leverantör som de själva väljer. Bankavgifterna för betalningar över nationsgränserna har sänkts.

(b) Administrativa och tekniska hinder för fri rörlighet

I EU-länderna finns det fortfarande en viss motvilja mot att erkänna andra länders normer och standarder eller examensbevis. De nationella skattesystemens fragmenterade struktur utgör också ett hinder för en integrerad, effektivt fungerande marknad.

(c) Pirattillverkning och förfalskning

EU:s produkter måste skyddas mot pirattillverkning och förfalskning. Europeiska kommissionen bedömer att dessa brott kostar EU tusentals arbetstillfällen varje år. Därför arbetar kommissionen och de nationella regeringarna med att utvidga det upphovsrättsliga och patenträttsliga skyddet.

IV. Politik som förstärker den inre marknaden

(a) Transport

EU:s åtgärder har till största delen inriktats på friheten att tillhandahålla tjänster när det gäller landtransporter. Det har då framför allt gällt den fria tillgången till den internationella transportmarknaden och utländska transportföretags tillträde till medlemsländernas nationella transportmarknad. Beslut har fattats om att harmonisera konkurrensvillkoren inom vägtransportsektorn, särskilt när det gäller arbetstagarnas kompetens, marknadstillträde, frihet att etablera företag och tillhandahålla tjänster, körtider och trafiksäkerhet.

Den gemensamma luftfartspolitiken måste kunna stå upp mot den internationella konkurrensen. Luftrummet över Europa avregleras i flera steg, vilket leder till att det finns större utrymme för kapacitetsdelning mellan stora flygbolag samt ömsesidigt marknadstillträde och fri prissättning. Med detta följer olika skyddsklausuler för att hänsyn också ska tas till flygbolagens allmännyttiga ansvar och kraven på zonindelning.

Den ökade konkurrensen har lett till allt lägre flygpriser,
samtidigt som det har blivit lättare att resa.

Sjöfarten omfattas av EU:s konkurrensregler – oavsett om den bedrivs av företag i EU-länderna eller av fartyg som går under andra länders flagg. På så vis vill man bekämpa illojal prissättning (bekvämlighetsflagg) och väga in de stora svårigheter som den europeiska varvsindustrin står inför.

(b) Konkurrens

EU:s starka konkurrenspolitik går tillbaka till Romfördragets dagar. Den är en naturlig följd av bestämmelserna om fri handel på Europas inre marknad. Politiken genomförs av Europeiska kommissionen, som tillsammans med EG-domstolen bär ansvaret för att se till att politiken följs.

Syftet med denna politik är att förhindra att den fria konkurrensen på den inre marknaden snedvrids till följd av överenskommelser mellan företag, stöd från offentliga myndigheter och otillbörligt monopol.

De berörda företagen eller organisationerna måste anmäla eventuella överenskommelser som omfattas av fördragets bestämmelser till Europeiska kommissionen. Om företag bryter mot konkurrensbestämmelserna eller inte gör den anmälan som krävs, kan kommissionen utfärda böter direkt.

Om det förekommer olagligt statligt stöd eller om stödet inte anmäls, kan kommissionen kräva att det ska betalas tillbaka av mottagaren. Fusioner eller övertaganden som kan leda till att ett företag får en dominerande ställning inom en viss sektor måste anmälas till kommissionen.

(c) Konsumentpolitik

Med EU:s konsumentpolitik kan alla EU-medborgare känna sig trygga oavsett vilket EU-land de handlar i. Samma höga skyddsnivå gäller för alla konsumenter. Varorna du köper och maten du äter är testad och kontrollerad för att vara så säker som möjligt. Syftet med EU:s åtgärder är att du inte ska behöva riskera att utnyttjas av oseriösa näringsidkare eller drabbas av falsk eller missvisande marknadsföring. Dina rättigheter skyddas och du har möjlighet att få din sak prövad, oavsett var du befinner dig i EU och oavsett om du köper dina varor i en affär, per postorder eller via telefon och Internet.